Kristna – Var stolta över vilka ni är!

”Den som berömmer sig, låt honom berömma sig av Jehova.” (1 KORINTHIERNA 1:31)

1. Vilken trend kan ses när det gäller inställningen till religion?

”APATEISM.” En skribent använde för en tid sedan det här ordet när han kommenterade den religiösa utvecklingen. Han gjorde det för att beskriva den hållning som många intar till sin tro och förklarade: ”Det största som har hänt inom religionen i vår tid gäller inte religionen i sig – det gäller en inställning som bäst kan beskrivas som ’apateism’.” För att förklara vad han menade definierade han apateism som ”det att man inte bryr sig särskilt mycket om sin religion”. Många människor, sade han, ”tror på Gud ..., men de bryr sig inte särskilt mycket om honom”.

2. a) Varför är det inte förvånande att människor har blivit andligen apatiska? b) Vilken fara utgör likgiltigheten för de sanna kristna?

² Den här utvecklingen mot apati förvånar inte dem som studerar Bibeln. (Lukas 18:8) Och när det gäller religion i allmänhet är ett sådant bristande intresse bara vad vi kan förvänta. Falsk religion har under lång tid vilselett människor och gjort dem besvikna. (Uppenbarelseboken 17:15, 16) Men för de sanna kristna utgör den rådande halvhjärtade andan och bristen på engagemang en fara. Vi kan inte kosta på oss att bli nonchalanta när det gäller vår tro och förlora intresset för att tjäna Gud och för sanningen i Bibeln. Jesus varnade för sådan ljumhet när han tillrättavisade de kristna i Laodikeia under det första århundradet: ”Du är varken kall eller varm. Jag skulle önska att du vore antingen kall eller varm. ... Du är ljum.” (Uppenbarelseboken 3:15–18)

Vi inser vilka vi är

3. I vilka avseenden kan de kristna känna sig stolta i fråga om vilka de är?

³ För att kunna bekämpa andlig apati måste de kristna ha en klar uppfattning om vilka de är, och de måste känna sig stolta över sin identitet. Som Jehovas tjänare och Kristi lärjungar kan vi i Bibeln finna beskrivningar av vilka vi är. Vi är ”vittnen” för Jehova, ”Guds medarbetare”, eftersom vi aktivt delar med oss av de ”goda nyheterna” till andra. (Jesaja 43:10; 1 Korinthierna 3:9; Matteus 24:14) Vi är människor som ”älskar varandra”. (Johannes 13:34) De sanna kristna är sådana som ”genom användning har fått sin uppfattningsförmåga övad till att skilja mellan rätt och orätt”. (Hebréerna 5:14) Vi är ”ljusspridare i världen”. (Filipperna 2:15) Vi strävar efter att ”bevara ... [vårt] uppförande gott bland nationerna”. (1 Petrus 2:12; 2 Petrus 3:11, 14)

4. Hur kan den som tillber Jehova avgöra vad han inte är?

⁴ De sanna tillbedjarna av Jehova vet också vad de inte är. ”De är inte någon del av världen”, alldeles som deras ledare, Jesus Kristus, inte var någon del av världen. (Johannes 17:16) De håller sig avskilda från ”nationerna”, som ”är i mörker vad sinnet angår och utestängda från det liv som hör Gud till”. (Efesierna 4:17, 18) Jesu efterföljare säger därför ”nej till ogudaktigheten och de världsliga begären”, och ”mitt i den nuvarande tingens ordning” lever de ”i enlighet med ett sunt sinne och rättfärdighet och gudhängivenhet”. (Titus 2:12)

5. Vad ligger i uppmaningen att ”berömma sig av Jehova”?

⁵ Vår klara uppfattning om vilka vi är och vårt förhållande till universums suveräne härskare får oss att ”berömma ... [oss] av Jehova”. (1 Korinthierna 1:31) Vad är det för slags berömmelse eller stolthet? Som sanna kristna är vi stolta över att Jehova är vår Gud. Vi följer uppmaningen: ”Den som berömmer sig, han skall berömma sig av detta: att han har insikt och att han har kunskap om mig, att jag är Jehova, den som verkar i kärleksfull omtanke, i rättvisa och rättfärdighet på jorden.” (Jeremia 9:24) Vi ”berömmer” oss av förmånen att känna Gud och bli använda av honom till att hjälpa andra.

Utmaningen

6. Varför tycker somliga att det är svårt att bevara en klar uppfattning om vad det innebär att vara en kristen?

⁶ Vi måste medge att det inte alltid är lätt att bevara en klar uppfattning om vad det innebär att vara kristen. En ung man som uppfostrats som kristen minns att han under en tid kände sig andligt svag. ”Ibland tyckte jag att jag inte riktigt visste varför jag var ett Jehovas vittne. Jag hade känt till sanningen ända sedan jag var liten. Emellanåt kändes det som om det här bara var ett i mängden av etablerade och accepterade religionssamfund.” Andra kan ha låtit sig påverkas av underhållningsvärlden, massmedierna och den nuvarande ogudaktiga synen på livet. (Efesierna 2:2, 3) Somliga kristna kan ibland uppleva perioder då de tvivlar på sig själva och omprövar sina mål och värderingar.

7. a) Vilket slags självrannsakan är passande för dem som tjänar Gud? b) Vad kan utgöra en fara?

⁷ Är det fel att då och då rannsaka sig själv? Nej, det är det inte. Du kanske minns att aposteln Paulus uppmuntrade de kristna att fortsätta att granska sig själva: ”Fortsätt att pröva er själva, om ni är i tron, fortsätt att genom prövning visa vad ni själva är.” (2 Korinthierna 13:5) Aposteln uppmanade här de kristna att göra en rimlig ansträngning att vara vakna för eventuella andliga svagheter som kan ha utvecklats och sedan göra vad som behövs för att rätta till dem. När en kristen prövar om han är i tron, måste han avgöra om hans ord och handlingar stämmer överens med det han säger sig tro på. Men en missriktad självrannsakan, som får oss att söka vår ”identitet” eller att försöka finna svar oberoende av vårt förhållande till Jehova eller den kristna församlingen, kommer att visa sig vara meningslös och rentav andligen förödande.a Vi skulle aldrig vilja lida ”skeppsbrott” i tron! (1 Timoteus 1:19)

Vi kan ibland tvivla på oss själva

8, 9. a) Hur uttryckte Mose sina känslor av tvivel på sig själv? b) Hur svarade Jehova på Moses invändningar? c) Hur påverkas du av den uppmuntran Jehova gav?

⁸ Bör kristna som ibland tvivlar på sig själva mena att de har misslyckats? Naturligtvis inte! De kan hämta tröst i vetskapen om att sådana känslor inte är något nytt. Trogna vittnen för Gud i forna tider kände ibland på liknande sätt. Ta till exempel Mose, som visade prov på enastående tro, lojalitet och hängivenhet. När han fick en till synes övermäktig uppgift frågade han osäkert: ”Vem är jag?” (2 Moseboken 3:11) Tydligen tänkte han: ”Jag är värdelös!” eller: ”Jag duger ingenting till!” Vissa förhållanden som gällde Moses bakgrund kan ha fått honom att känna sig otillräcklig: Han tillhörde en nation av slavar. Han hade förkastats av israeliterna. Han var ingen talför man. (2 Moseboken 1:13, 14; 2:11–14; 4:10) Han var herde, ett yrke som egyptierna avskydde. (1 Moseboken 46:34) Det är inte konstigt att han kände sig oduglig för uppgiften att befria Guds förslavade folk!

⁹ Jehova uppmuntrade Mose genom att ge honom två storslagna löften: ”Jag skall visa mig vara med dig, och detta är för dig tecknet på att det är jag som har sänt dig: När du har fört folket ut ur Egypten, skall ni tjäna den sanne Guden på det här berget.” (2 Moseboken 3:12) Gud talade om för sin tveksamme tjänare att han alltid skulle vara med honom. Dessutom tillkännagav Jehova att han helt visst skulle befria sitt folk. Under århundradenas gång har Gud gett liknande löften om stöd. När Israels nation skulle gå in i det utlovade landet sade han till exempel genom Mose: ”Var modiga och starka. ... Jehova, din Gud, går själv med dig. Han skall inte svika dig eller överge dig.” (5 Moseboken 31:6) Jehova försäkrade också Josua: ”Ingen skall kunna hålla stånd mot dig i alla dina livsdagar. ... Jag [skall] visa mig vara med dig. Jag skall inte svika dig eller överge dig.” (Josua 1:5) Och han lovar de kristna: ”Jag skall under inga omständigheter släppa dig, inte heller under några omständigheter överge dig.” (Hebréerna 13:5) Vi bör känna oss stolta över att vara kristna, eftersom vi har ett så starkt stöd!

10, 11. Hur fick leviten Asaf hjälp att bevara en rätt inställning till värdet av att tjäna Jehova?

¹⁰ Omkring fem hundra år efter Moses tid skrev en trogen levit vid namn Asaf ärligt och uppriktigt om sina tvivel beträffande värdet av att hålla en rättrådig kurs. Medan han själv kämpade för att tjäna Gud trots prövningar och frestelser, lade han märke till hur somliga som hånade Gud blev allt mäktigare och rikare. Hur påverkades Asaf? ”Mina fötter hade nästan vikit av från vägen”, erkände han. ”Mina steg var nära att slinta. Ty jag kom att avundas skrävlarna, när jag såg de ondskefullas frid.” Han började tvivla på värdet av att tillbe Jehova. ”Ja, förgäves renade jag mitt hjärta och tvättade i oskuld mina händer”, tänkte Asaf. ”Och jag plågades hela dagen.” (Psalm 73:2, 3, 13, 14)

¹¹ Hur tog Asaf itu med de här oroande känslorna? Förnekade han dem? Nej. Han berättade om dem i bön till Gud, som vi kan se av Psalm 73. Ett besök i templet blev vändpunkten för Asaf. När han var där kom han till den slutsatsen att hängivenhet för Gud fortfarande var den bästa kursen. När han nu hade fått sin andliga uppskattning förnyad, insåg han att Jehova hatade det som är ont och att onda människor förr eller senare kommer att få sitt straff. (Psalm 73:17–19) Det här gjorde att Asaf stärkte sin identitet som en ärofull tjänare åt Jehova. Han sade till Gud: ”Jag är ständigt hos dig, du har fattat tag i min högra hand. Med ditt råd leder du mig, och därefter för du mig till härlighet.” (Psalm 73:23, 24) Asaf började berömma sig av sin Gud igen. (Psalm 34:2)

De hade en stark känsla för vilka de var

12, 13. Ge några exempel på personer i Bibeln som var stolta över sitt förhållande till Gud.

¹² Ett sätt på vilket vi kan stärka vår kristna identitet är att undersöka och efterlikna tron hos lojala tillbedjare, som trots stora svårigheter kände sig mycket stolta över sitt förhållande till Gud. Vi kan tänka på Josef, Jakobs son. Vid unga år såldes han genom ett bedrägeri som slav och fördes till Egypten, hundratals kilometer från sin gudfruktige far och långt borta från den varma, trygga atmosfären i hans hem. När Josef var i Egypten hade han ingen människa som han kunde vända sig till för att få goda råd, och han ställdes inför prövande situationer som satte hans moral och hans tillit till Gud på prov. Men han gjorde en medveten ansträngning att bevara en stark känsla för vem han var, en Guds tjänare, och han förblev trogen mot det han visste var rätt. Han var stolt över att vara en tillbedjare av Jehova även i en fientlig omgivning, och han drog sig inte för att tala om hur han kände det. (1 Moseboken 39:7–10)

¹³ Åtta hundra år längre fram i tiden vägrade en tillfångatagen israelitisk flicka, som var slav åt den syriske härföraren Naaman, att glömma sin identitet som en Jehovas tillbedjare. Vid ett lämpligt tillfälle vittnade hon modigt om Jehova när hon talade om att Elisa var den sanne Gudens profet. (2 Kungaboken 5:1–19) Åratal senare genomförde den unge kung Josia, trots att han levde i en korrupt omgivning, omfattande religiösa reformer, lät reparera Guds tempel och förde nationen tillbaka till Jehova. Han kände sig stolt över sin tro och tillbedjan. (2 Krönikeboken, kapitel 34 och 35) Daniel och hans tre hebreiska kamrater i Babylon glömde inte sin identitet som tjänare åt Jehova, och de bevarade sin ostrafflighet till och med under stora påtryckningar och frestelser. De var uppenbarligen stolta över att vara tjänare åt Jehova. (Daniel 1:8–20)

Var stolt över vem du är

14, 15. Vad innefattas i att vi berömmer oss av vår kristna identitet?

¹⁴ Dessa tjänare åt Gud var framgångsrika därför att de kände sig stolta över sitt förhållande till Gud. Hur är det med oss i våra dagar? Vad innefattas i att vi berömmer oss av vår kristna identitet?

¹⁵ Först och främst innebär det att vi känner stor tacksamhet över att få tillhöra Guds folk som bär hans namn och att få hans välsignelse och godkännande. För Gud råder det inget tvivel om vilka det är som tillhör honom. Aposteln Paulus, som levde i en tid då det rådde stor religiös förvirring, skrev: ”Jehova känner dem som är hans.” (2 Timoteus 2:19; 4 Moseboken 16:5) Jehova är stolt över dem ”som är hans”. Han förklarar: ”Den som rör vid er, han rör vid min ögonsten.” (Sakarja 2:8) Det står helt klart att Jehova älskar oss. Vårt förhållande till honom bör därför vara grundat på djup kärlek till honom. Paulus skrev: ”Om någon älskar Gud, då är denne känd av honom.” (1 Korinthierna 8:3)

16, 17. Varför kan de kristna, unga och gamla, vara stolta över sitt andliga arv?

¹⁶ Ungdomar som har uppfostrats som Jehovas vittnen gör väl i att undersöka om deras kristna identitet stärks tack vare ett personligt förhållande till Gud. De kan inte förlita sig enbart på sina föräldrars tro. Paulus skrev följande om var och en av Guds tjänare: ”För sin egen herre står eller faller han.” Därför fortsatte han: ”Var och en av oss [skall] avlägga räkenskap för sig själv inför Gud.” (Romarna 14:4, 12) Det är uppenbart att ungdomar inte bara halvhjärtat kan fortsätta att godta sina föräldrars religion och samtidigt bevara ett nära, långvarigt förhållande till Jehova.

¹⁷ Under mänsklighetens hela historia har det funnits en obruten rad av vittnen för Jehova, från den trogne Abel – som levde för ungefär 6 000 år sedan – till den ”stora skaran” av nutida vittnen och vidare till skaror av tillbedjare av Jehova som kommer att kunna glädja sig åt en evig framtid. (Uppenbarelseboken 7:9; Hebréerna 11:4) Vi är de senaste i den här långa raden av trogna tillbedjare. Vilket värdefullt andligt arv vi har!

18. Hur skiljer våra värderingar och normer oss från världen?

¹⁸ Vår kristna identitet innefattar också de många värderingar, egenskaper, normer och kännetecken som visar att vi är kristna. Detta är ”Vägen”, den enda levnadsväg som är framgångsrik och som behagar Gud. (Apostlagärningarna 9:2; Efesierna 4:22–24) De kristna ”förvissar ... [sig] om allt” och ”håller fast vid det goda”! (1 Thessalonikerna 5:21) Vi förstår klart och tydligt den stora skillnaden mellan kristendomen och den värld som är avlägsnad från Gud. Jehova lämnar inte rum för några oklarheter i fråga om vad som är sann och vad som är falsk tillbedjan. Genom sin profet Malaki förklarade han: ”Ni skall åter se skillnaden mellan en rättfärdig och en ondskefull, mellan en som tjänar Gud och en som inte tjänar honom.” (Malaki 3:18)

19. Vad kommer de sanna kristna aldrig att bli?

¹⁹ Vad kan hjälpa oss att bevara en sund stolthet över vår Gud och en stark känsla för vår kristna identitet, med tanke på att det är så viktigt att vi i den här förvirrade världen berömmer oss av Jehova? Nyttiga förslag kommer att ges i nästa artikel. När du undersöker dessa kan du vara övertygad om följande: De sanna kristna kommer aldrig att bli offer för ”apateism”.

[Fotnoter]

Minns du?

• Hur kan de kristna ”berömma sig av Jehova”?

• Vad har du lärt dig av Moses och Asafs exempel?

• Vilka personer i Bibeln var stolta över att tjäna Gud?

• Vad innefattas i att vi berömmer oss av vår kristna identitet?

[Bild på sidan 14]

Mose tvivlade en tid på sig själv

[Bilder på sidan 15]

Många forntida tjänare åt Jehova var stolta över sin tydliga identitet