Jehova — en Gud som uppenbarar hemligheter
”Det finns en Gud i himlarna som är en Uppenbarare av hemligheter.” — DANIEL 2:28.
1, 2. a) Hur skiljer sig Jehova från sin store motståndare? b) Hur återspeglar människor den skillnaden?
JEHOVA, universums suveräne och kärleksfulle Gud, Skaparen av allt, är en vishetens och rättvisans Gud. Han behöver inte dölja sin identitet, sina gärningar eller sina avsikter. När han själv finner det lämpligt uppenbarar han saker och ting om sig själv och skiljer sig därigenom från sin motståndare, Satan, Djävulen, som försöker dölja sina avsikter och sin verkliga identitet.
2 Precis som Jehova och Satan är varandras motsatser, så är också deras tillbedjare det. De som följer Satans exempel kännetecknas av falskhet och svek. De försöker — samtidigt som de utför sådana gärningar som hör mörkret till — framställa sig själva i en fördelaktig dager. De kristna i Korinth fick veta att detta inte var något att förvåna sig över. ”Sådana män är nämligen falska apostlar, svekfulla arbetare, som omskapar sig till Kristi apostlar. Och det är inte underligt, ty Satan själv omskapar sig ständigt till en ljusets ängel.” (2 Korinthierna 11:13, 14) De kristna däremot ser upp till Kristus som sin Ledare. Han återspeglade fullkomligt sin Faders, Jehova Guds, personlighet, när han var här på jorden. (Hebréerna 1:1–3) Genom att följa Kristus efterliknar de kristna således Jehova, sanningens, öppenhetens och ljusets Gud. De behöver inte heller dölja sin identitet, sina gärningar eller sina avsikter. — Efesierna 4:17–19; 5:1, 2.
3. Hur kan vi vederlägga anklagelsen att människor som blir Jehovas vittnen tvingas att ansluta sig till en ”hemlig sekt”?
3 Vid de tidpunkter som Jehova vet är bäst uppenbarar han detaljer, som tidigare varit okända för människor, om sina uppsåt och om framtiden. Därigenom är han en Gud som uppenbarar hemligheter. Människor som vill tjäna honom inbjuds således, ja, uppmanas, att ta reda på sådana uppenbarade sanningar. Vid en undersökning i ett europeiskt land, som gjordes år 1994 och omfattade över 145.000 Jehovas vittnen, framgick det att i genomsnitt hade var och en av dem personligen undersökt det Jehovas vittnen lär i tre år innan de hade bestämt sig för att bli vittnen. De fattade sitt beslut av egen fri vilja och inte av tvång. Och de har fortsatt att ha sin fria vilja och handlingsfrihet. Detta framgår bland annat av att några få av dem senare har kommit att ogilla Jehovas vittnens höga moralnormer och har beslutat sig för att de inte längre vill vara vittnen. Men det är också intressant att se att under de gångna fem åren har en stor del av dessa före detta vittnen vidtagit åtgärder för att åter komma tillsammans med vittnena och bli verksamma som sådana.
4. Vad behöver trogna kristna inte oroa sig över, och varför det?
4 Det är naturligtvis inte alla före detta vittnen som kommer tillbaka, däribland några som en gång hade ansvarsställningar inom den kristna församlingen. Men detta är inte något som bör förvåna oss, då till och med en av Jesu närmaste efterföljare, aposteln Judas, lämnade Jesus. (Matteus 26:14–16, 20–25) Men behöver man fördenskull oroa sig över själva kristendomen? Upphäver detta den framgång med vilken Jehovas vittnen utför sin undervisningsverksamhet? Inte alls — inte mer än Judas Iskariots förräderi kunde hindra Guds uppsåt.
Allsmäktig, men ändå kärleksfull
5. Hur vet vi att Jehova och Jesus älskar människor, och hur har de visat den kärleken?
5 Jehova är en kärlekens Gud. Han bryr sig om människor. (1 Johannes 4:7–11) Och trots att han har en upphöjd ställning, tycker han om att göra människor till sina vänner. Så här läser vi om en av hans forntida tjänare: ”’Abraham satte tro till Jehova, och det tillräknades honom som rättfärdighet’, och han kom att kallas ’Jehovas vän’.” (Jakob 2:23; 2 Krönikeboken 20:7; Jesaja 41:8) Precis som människor delger sina vänner förtroenden eller hemligheter, så gör också Jehova det med sina vänner. Jesus efterliknade i det avseendet sin Fader, för han gjorde sina lärjungar till sina vänner genom att låta dem få veta hemligheter. ”Jag kallar er inte längre slavar”, sade han till dem, ”eftersom en slav inte vet vad hans herre gör, utan jag har kallat er vänner, därför att alla de ting som jag har hört av min Fader, dem har jag gjort kända för er.” (Johannes 15:15) De förtroliga upplysningar eller ”hemligheter” som Jehova, hans Son och deras vänner har gemensamt förenar dem i ett obrytbart band av kärlek och hängivenhet. — Kolosserna 3:14.
6. Varför behöver Jehova inte dölja sina avsikter?
6 Innebörden i namnet Jehova, ”Han förorsakar (eller: föranleder) att bli”, visar hans förmåga att bli vadhelst han behöver bli för att genomföra sitt uppsåt. Jehova behöver inte, till skillnad från människor, dölja sina avsikter av fruktan för att andra kanske skulle kunna hindra honom från att genomföra dem. Han kan helt enkelt inte misslyckas, och därför uppenbarar han i sitt ord, Bibeln, öppet mycket av det som han ämnar göra. Han lovar: ”Mitt ord ... kommer inte att vända tillbaka utan resultat till mig, utan det kommer sannerligen att utföra det som jag har funnit behag i, och det kommer att ha säker framgång i det som jag har sänt ut det till.” — Jesaja 55:11.
7. a) Vad förutsade Jehova i Eden, och hur bevisade Satan att Jehova är en sanningens Gud? b) Hur är principen i 2 Korinthierna 13:8 alltid tillämplig?
7 Kort efter upproret i Eden uppenbarade Jehova i stora drag den slutliga utgången av den pågående striden mellan honom själv och hans motståndare, Satan. Guds utlovade säd skulle bli plågsamt, men inte för alltid, krossad, medan Satan däremot till slut skulle bli krossad till döds. (1 Moseboken 3:15) År 33 v.t. krossade faktiskt Djävulen Säden, Kristus Jesus, genom att vålla hans död. Därigenom uppfyllde Satan det Bibeln hade sagt, och även om det förvisso inte var hans avsikt, bevisade han därigenom också att Jehova är en sanningens Gud. Hans hat mot sanning och rättfärdighet och hans stolta och förhärdade inställning fick honom att göra just det som Gud hade förutsagt att han skulle göra. Ja, följande princip är tillämplig på alla sanningens fiender, också på Satan: ”Vi kan ingenting göra mot sanningen, utan bara för sanningen.” — 2 Korinthierna 13:8.
8, 9. a) Vad vet Satan, men äventyrar den vetskapen genomförandet av Jehovas uppsåt? b) Vilken tydlig varning ignorerar Jehovas motståndare, och varför gör de det?
8 Sedan Guds kungarike upprättats i det osynliga år 1914 har orden i Uppenbarelseboken 12:12 varit tillämpliga: ”Gläd er fördenskull, ni himlar och ni som bor i dem! Ve jorden och havet, eftersom Djävulen har kommit ner till er i stor förbittring, då han vet att han har en kort tidsfrist.” Men får vetskapen om att hans tid är kort Satan att ändra kurs? Det skulle innebära att Satan medgav att Jehova är en sanningens Gud och att endast han, som den suveräne härskaren, är värd tillbedjan. Djävulen är emellertid inte villig att medge ett nederlag, inte ens när han ställs inför fakta.
9 Jehova uppenbarar öppet vad som skall hända, när Kristus kommer för att verkställa domen över Satans världsordning. (Matteus 24:29–31; 25:31–46) Så här meddelar hans ord med avseende på detta om världens styresmän: ”Närhelst de säger: ’Fred och säkerhet!’ då skall i ett nu plötslig undergång komma över dem, liksom födslovåndan över en havande kvinna.” (1 Thessalonikerna 5:3) De som följer Satans exempel ignorerar denna tydliga varning. På grund av sina onda hjärtan är de förblindade, vilket hindrar dem från att ångra sin onda kurs och ändra sina planer och sin strategi, som går ut på att försöka omintetgöra Jehovas uppsåt.
10. a) I vilken utsträckning kan orden i 1 Thessalonikerna 5:3 ha uppfyllts, men hur bör Jehovas folk reagera? b) Varför kan människor som saknar tro komma att bli alltmer aggressiva i sitt motstånd mot Guds folk?
10 Det har varit mycket tal om fred och säkerhet i världen — i synnerhet sedan år 1986, det år som Förenta nationerna förklarade som ett internationellt fredsår. I ett försök att säkerställa världsfreden har man också, till synes med viss framgång, vidtagit vissa åtgärder. Är detta profetians hela uppfyllelse, eller kan vi förvänta ett kommande häpnadsväckande meddelande av något slag? Den saken kommer Jehova att klarlägga när hans rätta tid för det är inne. Må vi till dess hålla oss andligen vakna och ”vänta på Jehovas dags närvaro och ständigt ha den i tankarna”. (2 Petrus 3:12) Under tiden som man fortsätter att tala om fred och säkerhet kan vissa individer, som känner till den här varningen men som väljer att ignorera den, än mer trotsigt komma att mena att Jehova inte kan och inte heller kommer att uppfylla sitt ord. (Jämför Predikaren 8:11–13; 2 Petrus 3:3, 4.) Men de sanna kristna vet att Jehova kommer att genomföra sitt uppsåt!
Tillbörlig respekt för de redskap som Jehova använder
11. Vad fick Daniel och Josef veta om Jehova?
11 När härskaren i det nybabyloniska väldet, kung Nebukadnessar, hade haft en oroande dröm, som han inte kunde komma ihåg, bad han sina präster, besvärjare och trollkarlar om hjälp. Men de kunde inte tala om för honom vare sig drömmens innehåll eller dess uttydning. Det kunde däremot Guds tjänare Daniel göra, men han erkände villigt att uppenbarandet av drömmen och uttydningen av den inte var ett resultat av hans egen vishet. Han sade: ”Det finns en Gud i himlarna som är en Uppenbarare av hemligheter, och han har låtit kung Nebukadnessar veta vad som skall ske i dagarnas slutskede.” (Daniel 2:1–30) Flera hundra år dessförinnan hade Josef, en annan av Guds profeter, också fått uppleva att Jehova är en Uppenbarare av hemligheter. — 1 Moseboken 40:8–22; Amos 3:7, 8.
12, 13. a) Vem är Guds störste profet, och varför svarar du så? b) Vilka tjänar nu som ”förvaltare av Guds heliga hemligheter”, och hur bör vi betrakta dem?
12 Jesus är den störste av Jehovas profeter som tjänat på jorden. (Apostlagärningarna 3:19–24) Paulus förklarade: ”Gud, som för länge sedan vid många tillfällen och på många sätt talade till våra förfäder genom profeterna, har vid slutet av dessa dagar talat till oss genom en Son, som han har insatt till arvinge av allt, genom vilken han också har gjort tingens ordningar.” — Hebréerna 1:1, 2.
13 Jehova talade till de första kristna genom sin Son, Jesus, som uppenbarade Guds hemligheter för dem. Jesus sade till dem: ”Er är det förunnat att förstå Guds kungarikes heliga hemligheter.” (Lukas 8:10) Längre fram talade Paulus om de smorda kristna såsom ”Kristi underordnade och såsom förvaltare av Guds heliga hemligheter”. (1 Korinthierna 4:1) Smorda kristna fortsätter att tjäna som sådana och utgör en trogen och omdömesgill slavklass, vilken genom sin styrande krets tillhandahåller andlig mat i rätt tid. (Matteus 24:45–47) Om vi har stor respekt för Guds inspirerade profeter i det flydda och i synnerhet för Guds Son, bör vi då inte också respektera det mänskliga redskap som Jehova nu använder för att uppenbara de bibliska upplysningar som hans folk i dessa kritiska tider så väl behöver? — 2 Timoteus 3:1–5, 13.
Öppenhet eller sekretess?
14. När utför de kristna saker och ting i hemlighet, och vems exempel följer de därigenom?
14 Innebär Jehovas öppenhet i fråga om att uppenbara saker och ting att de kristna alltid och under alla omständigheter skall avslöja allt de känner till? De kristna följer Jesu råd till sina apostlar att vara ”försiktiga som ormar och ändå oskyldiga som duvor”. (Matteus 10:16) Men om mänskliga myndigheter säger till de kristna att de inte får tillbe Gud på det sätt som deras samvete bjuder dem att göra, fortsätter de att ”lyda Gud”, eftersom de inser att ingen mänsklig myndighet har rätt att begränsa Jehovas tillbedjan. (Apostlagärningarna 5:29) Jesus själv visade det berättigade i detta. Vi läser: ”Och efter detta fortsatte Jesus att vandra omkring i Galileen, för han ville inte vandra omkring i Judeen, eftersom judarna ville komma åt att döda honom. Men judarnas högtid, lövhyddohögtiden, var nära. Därför sade Jesus till dem [sina icke troende köttsliga bröder]: ... ’Gå ni upp till högtiden; jag är ännu inte på väg upp till den här högtiden, eftersom min bestämda tid ännu inte helt har kommit.’ Och sedan han hade sagt dem detta, blev han kvar i Galileen. Men när hans bröder hade gått upp till högtiden, då gick han också själv upp, inte öppet utan såsom i hemlighet.” — Johannes 7:1, 2, 6, 8–10.
Att avslöja eller inte avslöja?
15. Hur visade Josef att det ibland är kärleksfullt att hålla något hemligt?
15 I vissa fall är det inte bara förståndigt, utan också kärleksfullt, att hålla en sak hemlig. Hur reagerade exempelvis Josef, Jesu adoptivfar, när han fick reda på att Maria, som han var trolovad med, var havande? Vi läser: ”Men eftersom Josef, hennes man, var rättsinnig och inte ville göra så att hon blev offentligt beskådad, ämnade han skilja sig hemligt från henne.” (Matteus 1:18, 19) Vilken brist på omtanke skulle det inte ha visat att låta henne bli offentligt beskådad!
16. Vilket ansvar har de äldste och alla andra medlemmar av församlingen när det gäller sådant som är konfidentiellt?
16 Sådana konfidentiella saker som, ifall de avslöjades, skulle kunna få någon att bli förlägen eller ledsen bör inte avslöjas för andra än dem som bör få reda på dem. Detta är något som kristna äldste bör tänka på, när de måste ge medkristna personliga råd eller tröst eller kanske rentav tillrättavisa dem för att de har syndat allvarligt mot Jehova. Det är viktigt att sköta sådana här saker på ett bibliskt sätt, och det skulle vara både onödigt och kärlekslöst att avslöja konfidentiella detaljer för dem som inte har med saken att göra. Medlemmar i den kristna församlingen bör helt visst respektera de äldstes ansvar att inte avslöja sådant som är konfidentiellt, och de bör inte försöka få ur dem sådana upplysningar. I Ordspråken 25:9 heter det: ”Ta dig an din egen rättssak mot din medmänniska, och uppenbara inte en annans förtroliga tal.”
17. Varför avslöjar de kristna i de flesta fall inte sådant som är konfidentiellt, men varför måste de ibland göra det?
17 Den här principen gäller också inom familjekretsen eller bland nära vänner. För att undvika missförstånd och ett spänt förhållande till andra är det nödvändigt att man håller vissa saker konfidentiella. ”Nordanvinden frambringar såsom med födslosmärtor ett hällregn, och en tunga som förråder en hemlighet ett ansikte som är under förkastelsedom.” (Ordspråken 25:23) Lojalitet mot Jehova och hans rättfärdiga principer och kärlek till dem som syndar kan naturligtvis göra att man ibland måste berätta även om konfidentiella ting för föräldrar, kristna äldste eller andra som bör få reda på saken.a Men i de flesta fall bevarar de kristna andras hemligheter i förtroende, och de berättar inte om dem för andra, lika lite som de gör med sina egna.
18. Vilka tre kristna egenskaper kan hjälpa oss att avgöra vad vi bör och vad vi inte bör berätta?
18 Sammanfattningsvis kan sägas att en kristen efterliknar Jehova genom att, när så är nödvändigt, bevara vissa saker konfidentiella och avslöja dem endast när det är nödvändigt att göra så. Ödmjukhet, tro och kärlek hjälper honom att avgöra vad han bör och vad han inte bör berätta. Ödmjukhet hindrar honom från att överdriva sin egen betydelse och försöka imponera på andra genom att antingen berätta allt han vet för dem eller genom att försöka väcka deras nyfikenhet genom att säga att han känner till hemligheter som han inte kan berätta. Tro på Jehovas ord och den kristna församlingen motiverar honom att förkunna de upplysningar som Gud har gett genom Bibeln, samtidigt som han aktar sig för att säga sådant som redan från början skulle kunna förarga andra. Ja, kärlek motiverar honom att öppet tala om sådant som förhärligar Gud och som människor behöver få reda på för att vinna liv. Däremot avslöjar han inte konfidentiella personliga saker, eftersom han inser att det i de flesta fall skulle visa brist på kärlek att göra det.
19. Bland annat vilket handlingssätt kännetecknar de sanna kristna, och vad leder det till?
19 Denna balanserade syn är något av det som kännetecknar de sanna kristna. De döljer inte Guds identitet bakom en mask av anonymitet eller bakom en mystisk och oförklarlig treenighetsdogm. Okända gudar är ett kännetecken på den falska religionen, inte på den sanna. (Se Apostlagärningarna 17:22, 23.) Jehovas smorda vittnen uppskattar i sanning sitt privilegium att få vara ”förvaltare av Guds heliga hemligheter”. Genom att öppet uppenbara dessa hemligheter för andra medverkar de till att ärliga och uppriktiga människor dras till Jehova och vill söka hans vänskap. — 1 Korinthierna 4:1; 14:22–25; Sakarja 8:23; Malaki 3:18.
[Fotnoter]
a Se artikeln ”Var inte delaktig i andras synder” i Vakttornet för 15 november 1985.
Hur skulle du svara?
◻ Varför behöver Jehova inte dölja sina avsikter?
◻ För vilka uppenbarar Jehova sina hemligheter?
◻ Vilket ansvar har de kristna när det gäller sådant som är konfidentiellt?
◻ Vilka tre egenskaper hjälper de kristna att veta vad de skall berätta och vad de inte skall berätta?
[Bilder på sidorna 8, 9]
Jehova uppenbarar hemligheter genom sitt ord