Fortsätt att bli förd till rätta igen

”ÄR NI säker på att vi inte kommer att missa den?” Passageraren riktade frågan till skeppets förste styrman. Medan det lilla skeppet krängde och stampade i de ökända Kapdyningarnas grepp i Sydatlanten, tycktes det henne att det nästan skulle vara ett underverk om de skulle nå den lilla prick på kartan som var deras mål.

Styrmannen inbjöd henne därför att komma upp på bryggan och förklarade hur navigationsinstrumenten fungerar — gyrokompasser, radar, mottagare för satellitsignaler och till och med den vanliga sextanten. Även om de tekniska förklaringarna gick lite över hennes förmåga att fatta, kom hon dock underfund med en grundprincip i fråga om navigation: kurskorrigering. Med hjälp av sin navigationsutrustning kunde kaptenen motverka inflytandena från havsströmmar och vind genom att göra ständiga kurskorrigeringar. Utan sådana korrigeringar, rättningar av kursen, skulle de ha missat destinationen med många, många kilometer.

De kristna är som skepp i människohavet. Vårt mål är att ”slutligen av honom [Jehova] bli funna fläckfria och oklanderliga och i frid”. (2 Petrus 3:14) Men liksom det förhåller sig med ett skepp, finns det krafter — inre och yttre — som kan bringa oss ur kurs. Hur lämpliga är därför inte aposteln Paulus’ ord till korintierna: ”Om detta ber vi: att ni blir förda till rätta igen. Fortsätt att ... bli förda till rätta igen.” — 2 Korintierna 13:9, 11.

Vad det innebär att bli förd till rätta igen

Det grekiska ord som här har blivit översatt med ”bli förda till rätta igen” syftar på att bringa något ”i rät linje”. (Se fotnot i Referensbibeln.) I en del bibeltexter används det för att beskriva återställandet av något till ett rätt tillstånd. I Matteus 4:21 används till exempel ett liknande ord för att beskriva att ”reparera” nät. (Kingdom Interlinear) Vad innebär det då för kristna att bli förda till rätta igen?

Tänk på de kristna i Korint, till vilka Paulus skrev. I ett tidigare brev till dem hade Paulus påpekat ett antal otillbörliga förhållanden som fanns i församlingen: sekterism, godtagande av sexuell omoraliskhet, rättegångsfall mellan bröder, bristande respekt för Herrens kvällsmåltid och till och med oordning vid mötena. (1 Korintierna 1:10—13; 5:1; 6:1; 11:20, 21; 14:26—33) Korintierna behövde alltså ”reparera” förhållandena där, dvs. bringa dem ”i rät linje” med gudaktiga principer.

Paulus’ andra brev till dem visar att de gjorde just detta. (2 Korintierna 7:11) Men Paulus visste att påtryckningar från världen, från Satan och från deras egna köttsliga böjelser skulle fortsätta att knuffa dem ur kurs tid efter annan. Därför uppmanade han dem mycket lämpligt att fortsätta att ”bli förda till rätta igen”.

Behovet av att bli förd till rätta i våra dagar

Jehovas vittnen i våra dagar måste likaså fortsätta att bli förda till rätta igen. Satan, djävulen, för krig mot oss och anstränger sig frenetiskt för att få oss att bryta vår ostrafflighet. (Uppenbarelseboken 12:17; Efesierna 6:12) Vi är också omgivna av en världsomfattande tingens ordning som verkar ”enligt härskaren över luftens myndighet”. Våra arbetskamrater och skolkamrater kan vara människor som uppför sig enligt begären hos sitt kött och gör de ting som köttet och tankarna vill. (Efesierna 2:2, 3) Vi har också en ständig kamp med våra nedärvda syndfulla tendenser. (Romarna 7:18—25) Om vi inte ständigt blev förda till rätta igen, skulle vi med lätthet drivas ur kurs.

En erfarenhet som aposteln Petrus hade illustrerar detta mycket träffande. Sedan Petrus korrekt hade identifierat Jesus som ”den Smorde, den levande Gudens Son”, fick han beröm med orden: ”Lycklig är du, Simon, Jonas son, eftersom kött och blod inte har uppenbarat det för dig, utan min Fader som är i himlarna.” (Matteus 16:16, 17) Petrus’ tänkesätt var uppenbarligen på rätt spår. Men inom den tidrymd som täcks av de sex följande verserna blev han kraftigt tillrättavisad av Jesus! Sedan Petrus hade fått veta att Kristus skulle ”lida många ting ... och bli dödad”, uppmanade han Jesus: ”Var barmhärtig mot dig själv, Herre; du skall inte alls få detta slut.” Jesus svarade snabbt: ”Försvinn bakom mig, Satan! Du är för mig en sten att snava på, eftersom du inte tänker Guds tankar utan människors.” — Matteus 16:21—23.

Petrus tänkte ur köttslig synvinkel. Hans tankar och inställning behövde bli korrigerade, ”förda till rätta igen”. Förhåller det sig inte likadant med oss alla tid efter annan? Är vi inte benägna att se saker och ting ur vår egen synvinkel i stället för ur Guds? Då och då behöver vi därför bli förda till rätta igen. Liksom för ett skepp på havet kan sådana kurskorrigeringar ibland vara små, nästan omärkliga. Men de kan betyda skillnaden mellan att nå vår destination och att lida andligt skeppsbrott. Ja, en mindre korrigering nu kan förebygga att vi behöver större — kanske smärtsamma — korrigeringar senare.

Guds normer

Om ett skepps navigationsinstrument inte är exakt kalibrerade, kan rätta kursförändringar inte göras. Om vi skall kunna hålla kursen i vårt liv, behöver vi likaledes den exakta vägledningen från Guds ord, bibeln. ”Hela Skriften är inspirerad av Gud och nyttig till undervisning, till tillrättavisning, till korrigering.” (2 Timoteus 3:16) Detta inspirerade ord anger Guds normer i fråga om uppförande och tänkesätt. Det är viktigt att regelbundet läsa det, om man skall kunna följa ”rätta vägar”. — Psalm 23:3.

Ytterligare vägledning kommer från ”den trogne och omdömesgille slavens” klass, de smorda kristna. De har blivit hjälpta av Jehovas ande till att förstå hans vilja steg för steg. (Matteus 24:45—47; Ordspråksboken 4:18) När vägledning kommer från Jehovas organisation, kan vi därför förståndigt underordna oss den med full insikt om att Jehova alltid kommer att leda oss på ett sätt som blir till vår eviga nytta. — Jesaja 48:17.

Ibland behöver vi också personlig hjälp för att hålla kursen. Paulus förmanade i Galaterna 6:1: ”Bröder, även om en människa innan hon vet ordet av begår ett eller annat felsteg, skall ni som har andliga förutsättningar söka föra en sådan till rätta igen i en ande av mildhet.” Äldste och biträdande tjänare hör till dem som har sådana andliga förutsättningar. Ofta pekar de direkt ut för oss vissa områden där vi behöver vidta förändringar.

Ansträngning som krävs

Det är inte alltid lätt att vidta nödvändiga förändringar i livet. Tänk återigen på Petrus. Född jude växte Petrus upp och delade den rådande negativa synen på människor av andra raser. Han sade till hedningen Kornelius: ”Ni vet mycket väl hur olagligt det är för en jude att sluta sig till eller närma sig en man av en annan ras.” Men sedan Petrus hade insett att det var Guds vilja att han skulle dela med sig av den kristna sanningen till denne man och hans familj, fortsatte han: ”Jag inser i sanning att Gud inte är partisk, utan i varje nation är den som fruktar honom och utför rättfärdighetsgärningar godtagbar för honom.” — Apostlagärningarna 10:28, 34, 35.

Petrus hade gjort en häpnadsväckande förändring i sitt tänkesätt och i sin inställning till andra raser! Men tydligtvis behövde han också i fortsättningen bli förd till rätta på den här punkten, för några år senare gav han efter för kamrattryck och började ringakta hedniska troende. Aposteln Paulus måste tillrättavisa honom och använda de kraftigaste ordalag för att hjälpa honom än vidare att föras till rätta igen i sitt tänkesätt! — Galaterna 2:11—14.

En kristen i våra dagar kan likaså ha växt upp med en bakgrund av rasdiskriminering. Sedan han kommit in i sanningen, erkänner han kanske mentalt att Gud inte är partisk men har fortfarande känslor som dikteras av rasfördomar. Även om han inte är fientligt inställd mot dem som hör till en annan ras, antar han kanske automatiskt att de har icke önskvärda egenskaper på grund av sitt rasliga arv. Han kanske sätter deras tålamod på prov med skämt om rasen eller kommentarer som ständigt drar uppmärksamheten till rasen eller rasskillnader. Han kanske till och med förkastar andliga råd från en medkristen, som inte uttrycker sig på ett visst sätt eftersom han är utbildningsmässigt eller socialt missgynnad. Det kommer uppenbarligen att krävas en verklig ansträngning av en sådan att korrigera sitt tänkesätt, att anpassa det till Jehovas sätt att tänka!a

Men vare sig det gäller rasfördom, materialism, samhälleligt engagemang i skolan och på arbetet eller behovet av att vara med vid kristna möten, måste vi ge gensvar på den vägledning som ges genom Guds ord och hans organisation. Vi bör aldrig anse att gällande skriftenliga råd inte är tillämpliga på oss och ignorera dem. Kom ihåg att de otrogna israeliterna sade: ”Jehovas väg är inte rätt avpassad”! Är det inte vi som måste anpassa oss till Jehovas vägar? — Hesekiel 18:25, NW.

Vi gläder oss över att Jehova ägnar varmt intresse åt den väg vi vandrar inför honom och sörjer för att hans folk ständigt visas till rätta. Det är som Jesaja profeterade: ”Och om du viker av, vare sig åt höger eller åt vänster, så skall dina öron höra detta ord ljuda bakom dig: ’Här är vägen, vandra på den.’” Må vi, för vår del, vara mottagliga för sådan kärleksfull vägledning från Jehova och vara ”redo att lyda”. (Jesaja 30:21; Jakob 3:17) Ja, må vi fortsätta att bli förda till rätta igen, så att vår kurs kommer att föra oss till målet, en evighet i Guds ynnest!

[Fotnot]