”I triumftåg”
ETT triumftåg var ett imponerande firande av segern över en fiende. En av de finaste ärebetygelser den romerska senaten kunde ge en segrande härförare var att låta honom fira sin seger med en sådan högtidlig, dyrbar procession. Aposteln Paulus talade två gånger om triumftåg i sina skrifter. Men innan vi undersöker hans ord närmare kan vi försöka frammana bilden av en sådan procession. Vi ser stora folkskaror stå längs gatorna, medan processionen långsamt rör sig fram längs Via Triumphalis och ringlar sig uppför sluttningen till Jupiters tempel på toppen av Capitolium, en av Roms kullar.
”Välluktande dofter från brinnande kryddor spred sig i templen och längs gatorna och mättade luften med deras väldoft”, skrev forskaren James M. Freeman. ”I processionen deltog senaten och statens förnämsta invånare, som genom sin närvaro på så sätt ärade segraren. De dyrbaraste krigsbytena, såsom guld, silver, vapen av alla slag, fanor, ovanliga och dyrbara konstverk och allt som ansågs mycket värdefullt av antingen segraren eller den som besegrats, bars till allmänt beskådande genom den till trängsel fyllda staden. Krigsfångarna tvingades också marschera i processionen. Härföraren, till vars ära triumftåget hade påbjudits, åkte i en speciellt utformad vagn som drogs av fyra hästar. Hans dräkt var smyckad med guld och hans vapenrock med blommor. I sin högra hand höll han en båge av lagerträ och i sin vänstra en härskarstav, medan han på huvudet hade en lagerkrans från Delfi. Mitt under soldaternas rop och massornas applåder fördes segraren genom gatorna upp till Jupiters tempel, där man frambar offer och sedan höll en allmän fest i templet.”
Paulus använde triumftåget som illustration då han skrev sitt andra brev till de kristna i Korint år 55 enligt den vanliga tideräkningen. Han sade: ”Gud vare tack, som alltid för oss fram i triumftåg i sällskap med den Smorde och genom oss gör doften av sin kunskap förnimbar på varje ort! För Gud är vi nämligen en Kristi vällukt bland dem som är på väg att frälsas och bland dem som är på väg att förgås; för de senare en lukt från död till död, för de förra en lukt från liv till liv.” — 2 Korintierna 2:14—16.
Här framställs Paulus och andra smorda kristna som Guds trogna undersåtar ”i sällskap med den Smorde”. De utmålas som söner, officerare och soldater som följer i Jehovas tåg och leds av honom i ett triumftåg längs en väldoftande väg. (Se Vakttornet för 15 juli 1990, sidorna 10—15.) Denna illustration visar också att de som förkastar de goda nyheterna om Guds rike inte har annat än döden att vänta. Men hur annorlunda är det inte för Jesu smorda efterföljare! De har hoppet om frälsning till odödligt himmelskt liv tillsammans med Kristus. Hur är det då med deras lojala följeslagare som också är hängivna Gud? De har det glädjefyllda hoppet om liv i ett jordiskt paradis, där Gud ”skall torka bort varje tår från deras ögon, och döden skall inte vara mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta vara mer”. (Uppenbarelseboken 21:1—4; Lukas 23:43) Är du en del av denna glada skara?
En annorlunda bild framställs i Kolosserna 2:15, där Paulus skriver: ”Sedan han [Gud] hade avklätt regeringarna och myndigheterna, lät han dem offentligt beskådas såsom besegrade, i det han förde dem i triumftåg medelst den.” Här utmålas fienderegeringar och myndigheter styrda av Satan, djävulen, som tillfångatagna krigsfångar i ett triumftåg. Jehova, segraren, klär av dem nakna och visar upp dem för allmänheten som besegrade. De är besegrade ”medelst den”, dvs. Jesu ”tortyrpåle”. Hans död på pålen gav grundvalen för att ta bort ”det handskrivna dokumentet” (lagförbundet) och gjorde det möjligt för kristna att bli befriade från slaveri under det sataniska mörkrets krafter. (Kolosserna 2:13, 14) Vi bör verkligen uppskatta sådan kristen frihet!