Frågor från läsekretsen

Vilka är de ”icke troende” som Paulus talar om i 2 Korinthierna 6:14?

Vi läser i 2 Korinthierna 6:14: ”Bli inte ojämnt sammanokade med icke troende.” Om man tittar på sammanhanget, kan man tydligt se att Paulus talar om människor som inte är någon del av den kristna församlingen. Att man skall förstå uttrycket så kan man få stöd för i andra bibelställen där Paulus talar om ”icke troende”.

Vi kan ta ett exempel. Paulus tillrättavisar skarpt de kristna som går till doms ”inför icke troende”. (1 Korinthierna 6:6) De ”icke troende” som det talas om här är domare som tjänade inom staden Korinths rättsväsen. I sitt andra brev till korinthierna säger Paulus att Satan ”har förblindat de icke troendes sinne”. Sådana icke troende har en ”slöja” för ögonen som gör att de inte kan se de goda nyheterna. De har inte heller på något sätt visat att de vill tjäna Jehova, för som Paulus sade strax innan: ”När man vänder sig till Jehova, blir slöjan borttagen.” (2 Korinthierna 3:16; 4:4)

En del icke troende kan vara engagerade i något som är laglöst eller i någon form av avgudadyrkan. (2 Korinthierna 6:15, 16) Men alla är inte motståndare till Jehovas tjänare. En del visar intresse för sanningen. Många är gifta med kristna och vill gärna fortsätta att vara det. (1 Korinthierna 7:12–14; 10:27; 14:22–25; 1 Petrus 3:1, 2) Men som tidigare nämnts använder Paulus genomgående uttrycket ”icke troende” om personer som inte är någon del av den kristna församlingen, vilken består av sådana som tror ”på Herren”. (Apostlagärningarna 2:41; 5:14; 8:12, 13)

Principen i 2 Korinthierna 6:14 ger de kristna en värdefull vägledning på alla områden i livet, och det här bibelstället citeras ofta när man vill ge ett gott råd åt kristna som söker en äktenskapspartner. (Matteus 19:4–6) En överlämnad och döpt kristen gör klokt i att inte söka en äktenskapspartner bland icke troende, eftersom deras värderingar, målsättningar och trosuppfattningar skiljer sig mycket från de sanna kristnas.

Men hur är det då med sådana som studerar Bibeln och kommer tillsammans med oss i den kristna församlingen? Och hur är det med dem som är odöpta förkunnare? Räknas de som icke troende? Nej, det gör de inte. De som har tagit emot de goda nyheternas sanning och gör goda framsteg mot dopet bör inte kallas icke troende. (Romarna 10:10; 2 Korinthierna 4:13) Cornelius kallades innan han blev döpt ”en gudhängiven man, en som fruktade Gud”. (Apostlagärningarna 10:2)

Skulle det då vara förståndigt av en överlämnad kristen att börja sällskapa och sedan gifta sig med någon som har godtagits som odöpt förkunnare, med tanke på att Paulus råd i 2 Korinthierna 6:14 egentligen inte är tillämpligt i ett sådant fall? Nej, det skulle inte vara förståndigt. Varför inte? Därför att Paulus gav följande klara råd till kristna änkor: ”Hon [är] fri att gifta sig med vem hon vill, bara det sker i Herren.” (1 Korinthierna 7:39) Enligt det här rådet får överlämnade kristna uppmaningen att endast söka en äktenskapspartner bland dem som är ”i Herren”.

Vad ligger det då för innebörd i uttrycket ”i Herren” och i det närbesläktade uttrycket ”i Kristus”? I Romarna 16:8–10 och Kolosserna 4:7 talar Paulus om personer som är ”i Kristus” eller ”i Herren”. Om du läser de här verserna, ser du att han kallar de personerna ”medarbetare”, ”den godkände”, ”min älskade broder och trofaste tjänare och medslav”.

När blir man då en ”medslav i Herren”? Det blir man när man villigt gör det som en slav skall göra och förnekar sig själv. Jesus förklarar: ”Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och lyfta upp sin tortyrpåle och ständigt följa mig.” (Matteus 16:24) Man börjar följa Kristus och underordnar sig helt Guds vilja när man överlämnar sig åt Gud. Därefter blir man döpt och blir en ordinerad Ordets förkunnare med en godkänd ställning inför Jehova Gud.a Så att gifta sig ”i Herren” betyder därför att man gifter sig med någon som har visat sig vara en verkligt troende, ”en [överlämnad] Guds och Herren Jesu Kristi slav”. (Jakob 1:1)

Den som studerar Bibeln tillsammans med Jehovas vittnen och som gör fina andliga framsteg är värd beröm. Men han har ännu inte överlämnat sig åt Jehova och förbundit sig att leva ett liv fyllt av tjänst och uppoffringar. Han håller fortfarande på att göra de förändringar som behövs. Och innan han börjar tänka på en så stor förändring i livet som att gifta sig, bör han göra de förändringar som krävs för att kunna bli en överlämnad, döpt kristen.

Skulle det vara klokt av en kristen att börja sällskapa med någon som verkar göra goda framsteg i sitt bibelstudium, och kanske göra det i tanke att man skall vänta med att gifta sig tills han blir döpt? Nej, för om han vet att en överlämnad kristen vill gifta sig med honom men inte vill göra det förrän han är döpt, skulle motivet till att han studerar Bibeln kunna bli fördunklat.

För det mesta är någon en odöpt förkunnare bara en kort tid tills han har gjort sådana framsteg att han kan bli döpt. Därför är rådet att man skall gifta sig bara i Herren inte orimligt. Men hur är det då om någon i giftasvuxen ålder har vuxit upp i en kristen familj, varit aktiv i församlingen under ett antal år och nu tjänar som odöpt förkunnare? Då kan man fråga sig: Vad är det som håller honom tillbaka från att överlämna sitt liv åt Jehova? Varför tvekar han? Tvivlar han? Man kan inte säga att han är en icke troende, men inte heller att han är ”i Herren”.

Paulus råd om äktenskapet är till nytta för oss. (Jesaja 48:17) När båda parter har överlämnat sig åt Jehova, har de en stabil, andlig grund att stå på för att hålla ihop i sitt äktenskap. De har samma värderingar och samma målsättningar. Det gör att deras äktenskap har större förutsättningar att bli lyckligt. Dessutom visar man genom att gifta sig ”i Herren” att man är lojal mot Jehova, och det leder till bestående välsignelser, för ”mot den lojale handlar du [Jehova] lojalt”. (Psalm 18:25)

[Fotnoter]

[Bild på sidan 31]

”Mot den lojale handlar du [Jehova] lojalt”