Har du ett ”fritt och öppet tal”?
ÖVER sex miljoner människor i 235 länder och områden har det som Bibeln kallar ett ”fritt och öppet tal” eller ”frimodighet”. (Filipperna 1:20; 1 Timoteus 3:13; Hebréerna 3:6; 1 Johannes 3:21) Vad innebär ett ”fritt och öppet tal”? Vad hjälper oss att få det? I vilka sammanhang kan vi uttrycka oss fritt och obehindrat?
Enligt Vine’s Expository Dictionary of Old and New Testament Words betecknar det grekiska uttrycket för ett ”fritt och öppet tal” ”frihet att tala, att oförbehållsamt kunna yttra sig, ... att inte hysa fruktan för att tala frimodigt och därför ha tillförsikt, gott mod och frimodighet, vilket inte nödvändigtvis behöver ha något samband med tal”. Men en sådan frimodighet får inte förväxlas med att man är burdus eller ohövlig. ”Låt ert tal alltid vara fyllt av ljuvt behag”, säger Bibeln. (Kolosserna 4:6) Ett fritt och öppet tal innebär att man samtidigt som man är taktfull inte låter svåra förhållanden eller människofruktan hämma ens tal.
Är ett fritt och öppet tal något medfött? Tänk på det som aposteln Paulus skrev till de kristna i Efesos. Han sade: ”Åt mig, som är ringare än den ringaste av alla heliga, blev denna oförtjänta omtanke given, att jag skulle förkunna för nationerna de goda nyheterna om Kristi outgrundliga rikedom.” Paulus tillade att det är genom Jesus Kristus som ”vi har detta fria och öppna tal och ett tillträde med tillförsikt genom vår tro på honom”. (Efesierna 3:8–12) Så i stället för att ett fritt och öppet tal skulle vara något medfött, är det beroende av vårt förhållande till Jehova Gud grundat på tro på Jesus Kristus. Låt oss se vad som kan hjälpa oss att få denna frihet och hur vi kan visa den när vi predikar och undervisar andra och när vi ber.
Vad hjälper oss att predika med frimodighet?
Jesus Kristus är det förnämsta exemplet i fråga om att ha ett fritt och öppet tal. Hans nitälskan fick honom att ta vara på tillfällena att predika. Antingen han vilade, intog en måltid hemma hos någon eller gick på vägen, så tog han alltid vara på tillfällena att tala om Guds kungarike. Varken hån eller öppet motstånd kunde skrämma Jesus och få honom att vara tyst. Han avslöjade i stället modigt de falska religiösa ledarna på sin tid. (Matteus 23:13–36) Till och med när Jesus greps och ställdes inför rätta talade han oförskräckt. (Johannes 18:6, 19, 20, 37)
Jesu apostlar förvärvade samma frimodighet. Vid pingsten år 33 v.t. talade Petrus fritt och öppet inför en folkskara på över 3 000 personer. Tänk på hur han bara kort dessförinnan räddhågat hade ryggat tillbaka när han blev igenkänd av en tjänsteflicka. (Markus 14:66–71; Apostlagärningarna 2:14, 29, 41) Men Petrus och Johannes ryggade inte tillbaka av fruktan, när de ställdes inför de religiösa ledarna. Utan att tveka vittnade de frimodigt om den uppståndne Jesus Kristus. Det var faktiskt Petrus och Johannes frimodighet som gjorde att de religiösa ledarna kände igen dem som sådana som hade varit tillsammans med Jesus. (Apostlagärningarna 4:5–13) Vad fick dem att tala så frimodigt?
Jesus hade lovat sina apostlar: ”När man överlämnar er, bli då inte bekymrade för hur ni skall tala eller vad ni skall säga; ty vad ni skall säga kommer att ges er i den stunden; det är ju inte bara ni som talar, utan det är er Faders ande som talar genom er.” (Matteus 10:19, 20) Helig ande hjälpte Petrus och andra att övervinna blyghet eller fruktan som annars skulle ha kunnat hindra dem från att tala fritt. Samma mäktiga kraft kan också hjälpa oss.
Jesus gav också sina efterföljare i uppdrag att göra lärjungar. Detta kunde han göra, eftersom han som har fått ”all myndighet i himlen och på jorden” är med dem. (Matteus 28:18–20) Genom att Jesu första lärjungar var medvetna om hans stöd fick de tillförsikt när de ställdes inför myndighetspersoner som var inställda på att hindra dem från att predika. (Apostlagärningarna 4:18–20; 5:28, 29) Att vi är medvetna om Jesu stöd kan också ge oss tillförsikt.
Paulus nämner ännu en orsak till frimodighet, när han förknippar hopp med ”stor frimodighet”. (2 Korinthierna 3:12; Filipperna 1:20) De kristna kunde inte behålla detta underbara hoppets budskap för sig själva, utan de måste berätta om det för andra. Vårt hopp ger oss verkligen orsak att tala fritt och öppet. (Hebréerna 3:6)
Att predika med frimodighet
Hur kan vi predika med frimodighet även under förhållanden som skulle kunna verka skrämmande? Tänk på aposteln Paulus exempel. När han var fånge i Rom bad han sina medtroende: ”Be också för mig, att förmåga att tala ges mig när jag öppnar min mun, ... så att jag i förbindelse med dem [de goda nyheterna] kan tala frimodigt, så som jag bör tala.” (Efesierna 6:19, 20) Blev dessa böner besvarade? Ja! Medan Paulus var fängslad fortsatte han att predika om ”Guds kungarike ... med den största frimodighet, utan att bli hindrad”. (Apostlagärningarna 28:30, 31)
Hur vi utnyttjar tillfällen att vittna på vårt arbete, i skolan eller när vi reser kan avslöja i vilken utsträckning vi har ett fritt och öppet tal. Blyghet, fruktan för den reaktion vi kan möta eller bristande självförtroende kan få oss att vara tysta. Aposteln Paulus är ett fint föredöme. Han skrev: ”Med hjälp av vår Gud tog [vi] mod till oss för att förkunna Guds goda nyheter för er under stor kamp.” (1 Thessalonikerna 2:2) Det var endast genom att Paulus förtröstade på Jehova som han kunde göra det han gjorde.
Bön hjälpte en kvinna som hette Sherry att ta mod till sig att vittna informellt när hon fick tillfälle till det. En dag när hon väntade på att hennes man skulle komma tillbaka från ett möte fick hon syn på en kvinna som också väntade. Sherry säger: ”Jag var så nervös, men jag bad Jehova om mod.” När Sherry gick fram till kvinnan kom en baptistpredikant. Sherry hade inte väntat sig att träffa en predikant. Men hon bad än en gång och kunde avge ett vittnesbörd. Hon lämnade litteratur till kvinnan och avtalade om ett återbesök. Om vi förtröstar på Jehova och tar vara på tillfällena att vittna, kan vi vara övertygade om att han kommer att hjälpa oss att vara frimodiga.
När vi undervisar
Ett fritt och öppet tal är nära förbundet med undervisning. Bibeln säger att ”de män som sköter sin tjänst väl” i församlingen ”förvärvar åt sig en god ställning och stor frimodighet i den tro som är förbunden med Kristus Jesus”. (1 Timoteus 3:13) Denna frimodighet får de genom att själva tillämpa det de lär andra. Att de gör detta skyddar och stärker församlingen.
När vi på det här sättet har frimodighet, blir våra råd effektivare, och det är mer sannolikt att de kommer att följas. De som lyssnar till oss kan bli uppmuntrade av att se att vi själva tillämpar det som vi undervisar andra om, och de blir inte distraherade av ett dåligt exempel. Denna frimodighet gör att de som har andliga förutsättningar kan föra en broder till rätta innan ett problem hinner växa. (Galaterna 6:1) Däremot skulle den som utgör ett dåligt exempel kunna tveka att ge andra råd, eftersom han känner på sig att han inte har någon rätt att göra detta. Att man skjuter upp att ge behövliga råd skulle kunna få katastrofala följder.
Att vi talar med frimodighet innebär inte att vi skall bli kritiska eller dogmatiska. Paulus förmanade Filemon ”på grundval av kärleken”. (Filemon, vers 8, 9) Och apostelns ord blev tydligen väl mottagna. Ja, kärlek bör alltid vara drivkraften bakom de råd som en äldste ger!
Ett fritt och öppet tal är inte bara viktigt när man skall ge råd, utan också vid andra tillfällen. Så här skrev Paulus till församlingen i Korinth: ”Jag talar mycket fritt och öppet till er. Jag har mycket att berömma mig av när det gäller er.” (2 Korinthierna 7:4) Paulus tvekade inte att ge sina bröder och systrar välförtjänt beröm. Fastän Paulus var medveten om sina medtroendes fel och brister fick kärlek honom att koncentrera sig på deras goda egenskaper. Den kristna församlingen i våra dagar blir också uppbyggd, när de äldste är frikostiga med att uppmuntra och berömma sina bröder och systrar.
För att de kristna skall vara effektiva i sin undervisning måste de ha ett fritt och öppet tal. Sherry, som nämndes tidigare, ville uppmuntra sina barn att vittna i skolan, men hon erkänner: ”Trots att jag är uppfostrad i sanningen vittnade jag sällan i skolan. Och jag vittnar nästan aldrig informellt. Jag frågade mig själv: ’Vad slags exempel ger jag mina barn?’” Detta fick Sherry att gå in för att söka vittna informellt.
Ja, andra lägger märke till det vi gör, och de ser om vi lever som vi lär eller inte. Låt oss därför förvärva ett fritt och öppet tal genom att sträva efter att leva som vi lär.
I bön
Ett fritt och öppet tal är särskilt viktigt när det gäller våra böner till Jehova. Vi kan obehindrat utgjuta våra tankar och känslor för Jehova, övertygade om att han hör våra böner och kommer att besvara dem. Vi åtnjuter därigenom ett varmt och nära förhållande till vår himmelske Fader. Vi bör aldrig tveka att närma oss Jehova och mena att vi är alltför obetydliga. Hur är det då om vi har skuldkänslor för något fel eller någon synd vi begått och detta hindrar oss från att uttrycka oss från hjärtat? Kan vi ändå närma oss universums Suverän med ett fritt och öppet tal?
Jesu upphöjda ställning som överstepräst ger oss ytterligare orsak att be med tillförsikt. I Hebréerna 4:15, 16 läser vi: ”Vi har inte en överstepräst som inte kan hysa medkänsla med våra svagheter, utan en som har blivit prövad i alla avseenden liksom vi, men utan synd. Låt oss därför med ett fritt och öppet tal gå fram till den oförtjänta omtankens tron, för att kunna få barmhärtighet och finna oförtjänt omtanke till hjälp i rätt tid.” Så värdefull är Jesu död och hans roll som överstepräst.
Om vi uppriktigt söker lyda Jehova, har vi all orsak att förvänta att han välvilligt kommer att höra oss. Aposteln Johannes skrev: ”Ni älskade, om vårt hjärta inte dömer oss kan vi tala fritt och öppet till Gud; och vad vi än ber om skall vi få av honom, därför att vi håller hans bud och gör det som är välbehagligt i hans ögon.” (1 Johannes 3:21, 22)
Att vi obehindrat kan närma oss Jehova i bön innebär att vi kan tala med honom om allt. Vilka farhågor och bekymmer vi än kan ha, kan vi tala med Jehova om dem, övertygade om att han aldrig kommer att slå dövörat till för våra uppriktiga böner. Om vi har begått någon allvarlig synd men är uppriktigt ångerfulla, behöver inte skuldkänslor hindra oss från att be.
Den oförtjänta gåvan, ett frimodigt tal, är verkligen dyrbar. Med den kan vi förhärliga Gud när vi predikar och undervisar och komma allt närmare honom i bön. Låt oss inte kasta bort vårt ”fria och öppna tal, som ger stor lön”, nämligen evigt liv. (Hebréerna 10:35)
[Bild på sidan 13]
Aposteln Paulus talade med frimodighet
[Bilder på sidan 15]
Effektiv undervisning kräver ett fritt och öppet tal
[Bild på sidan 16]
Det är nödvändigt med ett fritt och öppet tal i våra böner