Må vi aldrig rygga tillbaka till fördärv för oss!
”Vi [är] inte av det slag som ryggar tillbaka till fördärv för sig.” — HEBRÉERNA 10:39.
1. Vilka omständigheter fick aposteln Petrus att duka under för fruktan?
APOSTLARNA måste ha blivit chockade, när Jesus, deras älskade Herre, talade om för dem att de alla skulle bli förskingrade och överge honom. Hur skulle de kunna göra något sådant i den stund då han som bäst behövde dem? Petrus insisterade: ”Även om alla de andra förmås att snava och falla, skall jag det ändå inte.” Petrus var verkligen en modig och oförskräckt man. När Jesus blev förrådd och gripen, skingrades så apostlarna. Senare under den kyliga natten, då Jesus blev förhörd i översteprästen Kaifas hus, uppehöll sig Petrus nervöst på gården, antagligen rädd för att Jesus och de som hade varit med honom skulle komma att avrättas. När så några i närheten kände igen honom som en av Jesu följeslagare, greps han av panik och förnekade tre gånger att han hade haft något som helst med Jesus att göra, ja, han förnekade till och med att han alls kände honom! — Markus 14:27–31, 66–72.
2. a) Varför gjorde inte Petrus räddhågade handlingssätt den natt då Jesus greps att han blev av ”det slag som ryggar tillbaka”? b) Vad bör vara vårt fasta beslut?
2 Detta var ett dystert ögonblick i Petrus liv, ett ögonblick som han säkert ångrade under resten av sitt liv. Men kunde Petrus på grund av sitt handlingssätt den där natten stämplas som feg? Fick det honom att passa in på den beskrivning som aposteln Paulus senare gav, när han skrev: ”Nu är vi inte av det slag som ryggar tillbaka till fördärv för sig”? (Hebréerna 10:39) De flesta av oss håller antagligen med om att Paulus ord inte är tillämpliga på Petrus. Varför är de inte det? Jo, därför att Petrus i övrigt i sitt liv visade stort mod och stark tro, och det var endast tillfälligt som modet nu svek honom och han dukade under för fruktan. På liknande sätt kan många av oss med en viss skamkänsla tänka tillbaka på tillfällen då vi har överrumplats av fruktan och inte stått upp för sanningen så frimodigt som vi hade önskat. (Jämför Romarna 7:21–23.) Vi kan vara övertygade om att detta att modet tillfälligt har svikit oss inte gör oss till det slag som ryggar tillbaka till fördärv för sig. Vi måste dock vara fast beslutna att aldrig bli av det slag som ryggar tillbaka. Varför det? Och hur kan vi undvika att bli sådana?
Vad det innebär att rygga tillbaka till fördärv för sig
3. Hur gav profeterna Elia och Jona efter för fruktan?
3 När Paulus skrev om ”det slag som ryggar tillbaka”, menade han inte dem vars mod tillfälligt sviker dem. Paulus kände säkert till Petrus erfarenhet och andra liknande fall. När den onda drottning Isebel hotade att döda den frimodige profeten Elia, överväldigades denne av fruktan och flydde för sitt liv. (1 Kungaboken 19:1–4) Profeten Jona drabbades också av fruktan, men i hans fall tog den sig allvarligare uttryck, eftersom han i stället för att lyda Jehovas befallning att bege sig till den för sitt våld och sin ondska ökända staden Nineve gick ombord på en båt som skulle segla till Tarsis — 350 mil åt det motsatta hållet! (Jona 1:1–3) Men varken dessa båda trogna profeter eller aposteln Petrus kan med rätta beskrivas såsom varande av det slag som ryggar tillbaka. Varför inte?
4, 5. a) Hur hjälper sammanhanget i Hebréerna 10:39 oss att förstå vad Paulus menade med uttrycket ”fördärv”? b) Vad menade Paulus när han sade: ”Vi [är] inte av det slag som ryggar tillbaka till fördärv för sig”?
4 Lägg märke till hela det uttryck som Paulus använde: ”Nu är vi inte av det slag som ryggar tillbaka till fördärv för sig.” Vad menade han med ”fördärv”? Det grekiska ord som han använde åsyftar ibland evig tillintetgörelse. Den definitionen stämmer med sammanhanget, för Paulus hade just varnat: ”Om vi med vilja bedriver synd, sedan vi har fått den exakta kunskapen om sanningen, finns inte längre något slaktoffer för synder kvar, utan bara en viss förskräcklig väntan på dom och en flammande svartsjuka som skall förtära dem som är i opposition.” — Hebréerna 10:26, 27.
5 När Paulus sade till sina medtroende: ”Vi [är] inte av det slag som ryggar tillbaka till fördärv för sig”, menade han följaktligen att han och hans trogna kristna läsare var fast beslutna att aldrig vända sig bort från Jehova och upphöra med att tjäna honom. Ett sådant handlingssätt skulle endast kunna leda till evig tillintetgörelse. Judas Iskariot och andra fiender till sanningen, vilka uppsåtligt hade motarbetat Jehovas ande, hade ryggat tillbaka till en sådan tillintetgörelse. (Johannes 17:12; 2 Thessalonikerna 2:3) Sådana personer hör till ”de fega” som drabbas av evig tillintetgörelse i den bildliga eldsjön. (Uppenbarelseboken 21:8) Nej, vi vill aldrig vara av det slaget!
6. Hur vill Satan, Djävulen, att vi skall handla?
6 Satan, Djävulen, vill att vi skall rygga tillbaka till fördärv för oss. Som den mästare på ”sluga handlingar” han är vet han att ett sådant fördärvbringande handlingssätt ofta börjar på ett smygande sätt. (Efesierna 6:11, fotnot i NW, studieutgåvan) Om Satan inte kan nå sitt mål genom direkt förföljelse, försöker han undergräva tron hos de sanna kristna genom försåtligare metoder. Han önskar få modiga och nitiska Jehovas vittnen att tystna. Låt oss se vilka metoder han använde mot de kristna hebréer eller judekristna som Paulus skrev till.
Hur de kristna utsattes för påtryckningar att rygga tillbaka
7. a) Vad hade församlingen i Jerusalem varit med om? b) Hur var förhållandena i andligt avseende för några av Paulus läsare?
7 Vittnesbörden tyder på att Paulus skrev sitt brev till hebréerna omkring år 61 v.t. Församlingen i Jerusalem hade upplevt en stormig tid. Efter Jesu död utbröt en våg av våldsam förföljelse, som gjorde att många av de kristna i staden kom att kringspridas. Men därefter följde en period av frid, som gjorde det möjligt för de kristna att växa till i antal. (Apostlagärningarna 8:4; 9:31) Under årens gång uppstod det tid efter annan åter förföljelse och andra svårigheter. Då Paulus skrev sitt brev till hebréerna, verkar det som om församlingen återigen upplevde en förhållandevis lugn period. Men det förekom ändå svårigheter. Det hade nu gått närmare tre årtionden sedan Jesus hade förutsagt ödeläggandet av Jerusalem, och det fanns antagligen de som tyckte att slutet hade dröjt orimligt länge och att det kanske inte skulle komma i deras livstid. Andra, i synnerhet de som var nya i tron, hade ännu inte prövats av svår förföljelse och hade inte så stor erfarenhet av att hålla ut under prövningar. (Hebréerna 12:4) Satan sökte helt visst utnyttja sådana omständigheter. Vilka ”sluga handlingar” använde han?
8. Vilken inställning hade många judar till den unga kristna församlingen?
8 Den unga kristna församlingen betraktades med förakt av många judar i Jerusalem och Judeen. Innehållet i Paulus brev ger oss en viss uppfattning om de hånfulla anmärkningar som de arroganta judiska religiösa ledarna och deras efterföljare riktade mot de kristna. De kan ha sagt något i den här stilen: ”Vi har det storslagna templet i Jerusalem, och det är flera hundra år gammalt! Vi har en förnäm överstepräst och hans underpräster, vilka dagligen frambär slaktoffer i templet. Vi har Lagen som genom änglar överbringades till Mose och som stadfästes med stora tecken på berget Sinai. Men denna nya sekt, dessa kristna, som har avfallit från judendomen, vad har de? Ingenting av allt detta!” Fick sådana hånfulla utfall åsyftad verkan? Vissa kristna hebréer blev av allt att döma oroade av dem. Paulus brev kom till deras hjälp i precis rätt tid.
Varför de aldrig skulle rygga tillbaka till fördärv för sig
9. a) Vilket tema går som en röd tråd genom Hebréerbrevet? b) I vilken bemärkelse tjänade de kristna i ett tempel som var bättre än det i Jerusalem?
9 Låt oss undersöka två skäl till att aldrig rygga tillbaka till fördärv för sig som Paulus anförde för sina bröder och systrar där i Judeen. Det första, som också är det tema som går som en röd tråd genom Hebréerbrevet, är att den kristna formen av tillbedjan är överlägsen. Templet i Jerusalem var bara en kopia av en mycket större verklighet, Jehovas andliga tempel, en byggnad ”som inte är gjord med händer”. (Hebréerna 9:11) Dessa kristna hade förmånen att få tjäna i denna andliga anordning för ren tillbedjan. De tjänade under ett bättre förbund, det sedan länge utlovade nya förbundet, som hade en medlare som var större än Mose, nämligen Jesus Kristus. — Jeremia 31:31–34.
10, 11. a) Varför gjorde inte Jesu härkomst honom diskvalificerad att tjäna som överstepräst i det andliga templet? b) Hur var Jesus en långt bättre överstepräst än den som tjänade i templet i Jerusalem?
10 Dessa kristna hade också en långt bättre överstepräst, Jesus Kristus. Nej, han var inte någon avkomling av Aron, utan han var i stället en överstepräst ”efter Melkisedeks sätt”. (Psalm 110:4) Denne Melkisedek, som var kung och överstepräst i det forntida Salem, hade inte någon nedtecknad släktlinje, och han utgjorde därför en passande profetisk bild av Jesus, vars prästadöme inte var beroende av ofullkomliga mänskliga förfäder, utan av något långt större, nämligen Jehova Guds egen ed. I likhet med Melkisedek tjänar Jesus inte bara som överstepräst, utan också som kung, en kung och präst som aldrig skall dö. — Hebréerna 7:11–21.
11 Till skillnad från översteprästen i templet i Jerusalem behövde Jesus inte heller frambära slaktoffer år efter år. Hans offer var hans eget fullkomliga liv, som han frambar en gång för alla. (Hebréerna 7:27) Alla de slaktoffer som frambars vid templet var endast skuggor eller bilder av det offer som Jesus frambar. Hans fullkomliga offer gjorde det möjligt för alla som i handling visade sin tro att få verklig förlåtelse för sina synder. Det Paulus skriver visar också att Jesus inte förändrades när han blev överstepräst, utan att han var samme Jesus som de kristna i Jerusalem hade lärt känna, dvs. en ödmjuk och omtänksam person som kan ”hysa medkänsla med våra svagheter”. Detta är verkligen uppmuntrande. (Hebréerna 4:15; 13:8) Dessa smorda kristna hade utsikten att få tjäna som Kristi underpräster! Hur skulle de då ens kunna komma på tanken att rygga tillbaka och återvända till ”de svaga och torftiga” tingen i den fördärvade judendomen? — Galaterna 4:9.
12, 13. a) Vilket annat skäl till att aldrig rygga tillbaka anförde Paulus? b) Hur kunde det uthärdande som de kristna hebréerna redan hade visat uppmuntra dem att aldrig rygga tillbaka till fördärv för sig?
12 Som om detta inte skulle räcka gav Paulus hebréerna ännu ett skäl till att aldrig rygga tillbaka till fördärv för sig, nämligen det de redan hade uthärdat. Han skrev: ”Erinra er ständigt de förgångna dagar, i vilka ni, sedan ni blivit upplysta, utstod mycken kamp under lidanden.” Paulus påminde dem om att de ”som på en teater” hade blivit ”utsatta” för både smädelser och vedermödor. Några av dem hade varit fängslade, och andra av dem hade gett uttryck åt medkänsla med dem som var i fängelse och hade stött dem. Ja, de hade varit föredömliga i att visa tro och uthärdande. (Hebréerna 10:32–34) Men varför bad Paulus dem att ”ständigt” ”erinra” sig sådana smärtsamma upplevelser? Skulle det inte bara göra dem missmodiga?
13 Nej, att dessa kristna hebréer erinrade sig ”de förgångna dagarna” skulle i stället påminna dem om hur Jehova hade uppehållit dem under deras prövningar. Med hans hjälp hade de redan motstått många av Satans angrepp. Paulus skrev: ”Gud är inte orättvis, så att han glömmer ert arbete och den kärlek ni har visat mot hans namn.” (Hebréerna 6:10) Ja, Jehova kom ihåg allt deras trogna arbete, och han bevarade det i sitt obegränsade minne. Vi påminns om Jesu förmaning att samla skatter i himlen, skatter som ingen tjuv kan stjäla eller någon mal eller rost förtära. (Matteus 6:19–21) Det enda sätt varpå dessa skatter kan förstöras är genom att en kristen ryggar tillbaka till fördärv för sig. Då skulle de skatter som han har samlat i himlen försvinna. Paulus gav verkligen de kristna hebréerna ett kraftfullt skäl till att aldrig handla på det viset! Varför kasta bort alla sina år av trogen tjänst? Det rätta och långt bättre handlingssättet skulle vara att fortsätta att hålla ut.
Varför vi aldrig bör rygga tillbaka till fördärv för oss
14. Hur ställs vi inför liknande svårigheter som de kristna under det första århundradet?
14 Vi har som sanna kristna lika starka skäl att inte rygga tillbaka. Må vi först och främst komma ihåg vilken välsignelse vi har i den rena formen av tillbedjan som Jehova har gett oss. I likhet med de första kristna lever vi i en tid då medlemmar av de mer populära religionssamfunden hånar och förlöjligar oss och stolt pekar på sina imponerande religiösa byggnader och sina uråldriga traditioner. Men Jehova försäkrar oss om att han godkänner vår form av tillbedjan. Vi åtnjuter faktiskt nu välsignelser som de kristna under det första århundradet inte hade. Du kanske undrar: ”Hur då?” De levde ju då det andliga templet trädde i funktion, och Kristus hade blivit dess överstepräst vid sitt dop år 29 v.t. Några av dem hade också sett denne Guds Son som gjorde underverk. Och till och med efter hans död förekom det underverk. Men som det var förutsagt upphörde så småningom sådana gåvor. — 1 Korinthierna 13:8.
15. Under uppfyllelsen av vilken profetia lever vi nu, och vad innebär den för oss?
15 Vi lever emellertid under en tid då den omfattande profetian i Hesekiel, kapitel 40–48, uppfylls på ett markant sätt.a Vi har således sett återställelsen av Guds anordning för ren tillbedjan. Detta andliga tempel har renats från alla former av religiös orenhet och avgudadyrkan. (Hesekiel 43:9; Malaki 3:1–5) Tänk på de fördelar som detta renande har medfört för oss.
16. Vilken nedslående utveckling fick de kristna under det första århundradet uppleva?
16 Framtiden såg mörk ut för den organiserade kristna församlingen under det första århundradet. Jesus hade förutsagt att det skulle komma att bli som om man hade besått en åker med vete och någon sedan sått över den med ogräs. Vetet skulle knappast gå att skilja från ogräset. (Matteus 13:24–30) Så blev det också. Vid slutet av det första århundradet, när den åldrige aposteln Johannes utgjorde den enda återhållande kraften mot fördärvligt inflytande, var avfallet redan på gång. (2 Thessalonikerna 2:6; 1 Johannes 2:18) Kort efter apostlarnas död uppstod det en självständig prästklass, som förtryckte hjorden och som bar en speciell klädedräkt. Avfallet spreds likt kallbrand. Vad det måste ha gjort trogna kristna modfällda att få se den nyligen införda formen för ren tillbedjan dränkas av en fördärvad form. Detta skedde mindre än hundra år efter det att Kristus hade grundat församlingen.
17. Hur har den nutida kristna församlingen funnits till längre än sin motsvarighet under det första århundradet?
17 Tänk nu, som en kontrast till detta, på det som har skett i vår tid. Den rena tillbedjan har nu funnits till längre än under perioden fram till apostlarnas död. Sedan denna tidskrift kom ut med sitt första nummer 1879, har Jehova välsignat oss med en tillbedjan som blivit allt renare. År 1918 kom Jehova och Kristus Jesus till det andliga templet för att rena det. (Malaki 3:1–5) Sedan 1919 har det som gäller tillbedjan av Jehova Gud hela tiden förbättrats. Vi har fått en allt klarare förståelse av Bibelns profetior och principer. (Ordspråken 4:18) Vem skall ha äran för detta? Inte ofullkomliga människor. Det är endast Jehova, med sin Son som församlingens huvud, som i denna fördärvade värld har kunnat skydda sitt folk mot att fördärvas. Må vi därför aldrig underlåta att tacka Jehova för att vi i denna tid får ta del i den rena tillbedjan. Och må vi vara fast beslutna att aldrig rygga tillbaka till fördärv för oss!
18. Vilket skäl har vi till att aldrig rygga tillbaka till fördärv för oss?
18 Likt dessa kristna hebréer har vi ännu ett skäl till att inte fegt rygga tillbaka, nämligen detta att vi redan har uthärdat. Antingen vi på senare år har börjat tjäna Jehova eller vi har gjort så troget i flera årtionden, har vi gjort oss kända för kristna gärningar. Många av oss har på olika sätt fått utstå förföljelse: vi kan ha suttit i fängelse, verksamheten kan ha varit förbjuden där vi bor, vi kan ha blivit misshandlade eller ha förlorat ägodelar. Andra har mött motstånd i familjen eller har fått utstå hån och löje och likgiltighet. Vi har alla, trots svårigheter och prövningar, hållit ut och fortsatt vår trogna tjänst för Jehova. Jehova glömmer inte vår uthållighet, utan vi har genom den skaffat oss ett förråd av skatter i himlen. Därför är det förvisso inte nu tid att rygga tillbaka och återvända till den fördärvade gamla ordning som vi har lämnat! Varför göra allt vårt hårda arbete värdelöst, i synnerhet nu, när det endast återstår ”en mycket liten tid” till slutet? — Hebréerna 10:37.
19. Vad skall vi behandla i följande artikel?
19 Må vi vara fast beslutna att inte vara ”av det slag som ryggar tillbaka till fördärv för sig”, utan i stället ”av det slag som har tro”! (Hebréerna 10:39) Hur kan vi förvissa oss om att dessa ord passar in på oss, och hur kan vi hjälpa medkristna med detta? Detta skall vi behandla i följande artikel.
[Fotnoter]
Kommer du ihåg?
◻ Vad innebär det att rygga tillbaka till fördärv för sig?
◻ Vad utsattes de kristna hebréer för som Paulus skrev till?
◻ Vilka skäl till att inte rygga tillbaka till fördärv för sig gav Paulus hebréerna?
◻ Varför bör vi vara fast beslutna att aldrig rygga tillbaka till fördärv för oss?
[Bilder på sidan 15]
Att Petrus tillfälligtvis dukade under för fruktan gjorde inte att han blev av ”det slag som ryggar tillbaka till fördärv för sig”