Håll fast vid din tro trots prövningar!
”Håll det för idel glädje, mina bröder, när ni råkar ut för olika prövningar.” — JAKOB 1:2.
1. Trots vad tjänar Jehovas folk honom med tro och med ”hjärtats fröjd”?
MED tro på Jehova och med ”hjärtats fröjd” tjänar Jehovas folk nu honom som hans vittnen. (5 Moseboken 28:47; Jesaja 43:10) Och detta gör de trots att de drabbas av många prövningar. Under sina prövningar hämtar de tröst från orden: ”Håll det för idel glädje, mina bröder, när ni råkar ut för olika prövningar, då ni ju vet att den prövade äktheten hos er tro frambringar uthållighet.” — Jakob 1:2, 3.
2. Vad vet man om den som har skrivit Jakobs brev?
2 Detta skrev lärjungen Jakob, en halvbror till Jesus Kristus, omkring år 62 v.t. (Markus 6:3) Jakob var äldste i församlingen i Jerusalem. Det var faktiskt så att Jakob, Kefas (Petrus) och Johannes ”tycktes vara pelare” i den kristna församlingen, dvs. de var fast rotade i tron och var till stort stöd i församlingen. (Galaterna 2:9) Omkring år 49 v.t., då frågan om omskärelse lades fram för ”apostlarna och de äldre männen”, kom Jakob med ett på Skrifterna grundat förslag, som antogs av den dåtida styrande kretsen. — Apostlagärningarna 15:6–29.
3. Vad var några av de problem som de kristna under det första århundradet fick möta, och hur kan vi få största möjliga nytta av Jakobs brev?
3 Som en andlig herde som brydde sig om ”småboskapshjorden” visste Jakob hur den ”såg ut”. (Ordspråken 27:23) Han insåg att de kristna på den tiden mötte allvarliga prövningar. Vissa kristnas tänkesätt behövde rättas till, eftersom de visade partiskhet för de rika. För många kristna var tillbedjan eller gudsdyrkan bara en formsak. Somliga skadade församlingen genom sin oregerliga tunga. En världslig anda hade skadliga verkningar, och många hade inte vare sig en tålmodig eller en bedjande inställning. Vissa kristna hade faktiskt blivit andligt sjuka. Jakob tar i sitt brev upp dessa frågor på ett uppbyggande sätt, och hans råd är lika praktiska nu som under det första århundradet v.t. Vi kommer att ha stor nytta av att betrakta detta brev som om det vore skrivet till oss personligen.a
När vi genomgår prövningar
4. Hur bör vi betrakta prövningar?
4 Jakob visar oss hur vi skall betrakta prövningar. (Jakob 1:1–4) Han kallar ödmjukt sig själv för ”en Guds och Herren Jesu Kristi slav” och nämner inte sin släktskap med Guds Son. Jakob skriver till ”de tolv stammarna” av det andliga Israel, vilka på grund av förföljelse hade blivit ”kringspridda”. (Apostlagärningarna 8:1; 11:19; Galaterna 6:16; 1 Petrus 1:1) Ja, som kristna blir vi också förföljda och ”råkar ut för olika prövningar”. Men om vi kommer ihåg att vår tro stärks genom att vi håller ut under prövningar, så kommer vi att ”hålla det för idel glädje”, när de drabbar oss. Om vi under prövningar bevarar oss ostraffliga inför Gud, kommer detta att medföra bestående lycka.
5. Vilka prövningar kan vi ha, och vad blir resultatet om vi med framgång håller ut under dem?
5 Våra prövningar inbegriper sådana motgångar som är vanliga för människor. Vi kan exempelvis besväras av bristande hälsa. Gud botar inte nu människor genom några underverk, men han besvarar våra böner, när vi ber om vishet och sinnesstyrka att kunna hantera vår sjukdom. (Psalm 41:1–3) Som förföljda vittnen för Jehova får vi också lida för rättfärdighetens skull. (2 Timoteus 3:12; 1 Petrus 3:14) Om vi med framgång håller ut under sådana prövningar, visar det den ”prövade äktheten” hos vår tro. Och när vår tro segrar, frambringar detta ”uthållighet”. Genom att vi har en tro som har stärkts genom prövningar får vi lättare att hålla ut under kommande prövningar.
6. Hur uträttar ”uthålligheten” ”sitt verk fullständigt”, och vad kan vi rent praktiskt göra när vi prövas?
6 ”Men låt uthålligheten uträtta sitt verk fullständigt”, skriver Jakob. Om vi inte genom oskriftenliga metoder snabbt försöker få slut på en prövning, utan låter den ha sin gång, kommer uthålligheten att utföra sitt ”verk” att göra oss till fullständiga kristna, kristna som inte saknar tro. Men om en prövning skulle avslöja någon brist hos oss, bör vi naturligtvis söka hjälp hos Jehova för att övervinna den. Tänk om prövningen är en frestelse att inlåta sig på sexuell omoraliskhet! Må vi då be angående det problemet och sedan handla i enlighet med våra böner. Vi kanske måste byta arbete eller vidta andra åtgärder för att bevara oss ostraffliga inför Gud. — 1 Moseboken 39:7–9; 1 Korinthierna 10:13.
Att söka efter vishet
7. Hur kan vi få hjälp att hantera en prövning?
7 Jakob visar vad vi bör göra, om vi inte vet hur vi skall hantera en prövning. (Jakob 1:5–8) Jehova kommer inte att förebrå oss om vi saknar vishet och i tro ber om sådan. Han kommer att hjälpa oss att betrakta en prövning på rätt sätt och att hålla ut under den. Genom vårt studium av Bibeln eller genom någon medtroende kanske vi får vår uppmärksamhet riktad på vissa skriftställen. Gud kan leda omständigheter och förhållanden så att vi kan se vad vi bör göra. Vi kan vägledas av Guds ande. (Lukas 11:13) För att få sådan hjälp måste vi naturligtvis hålla oss tätt till Gud och till hans folk. — Ordspråken 18:1.
8. Varför kommer den som tvivlar inte att få något av Jehova?
8 Om vi fortsätter att ”be i tro, och inte alls tvivlar”, kommer Jehova att ge oss vishet att klara av prövningar. Den som tvivlar är ”lik en havets våg, som drivs av vinden” och som på ett oberäkneligt sätt ”blåses omkring”. Om vi skulle vara så instabila andligen, bör vi inte ”inbilla” oss att vi skall ”få något av Jehova”. Må vi inte vara ”obeslutsamma” eller ”ostadiga” i våra böner eller på annat sätt. Må vi i stället ha tro på Jehova, vishetens källa. — Ordspråken 3:5, 6.
Rika och fattiga kan jubla
9. Varför har vi orsak att jubla som Jehovas tillbedjare?
9 Om en av våra prövningar är fattigdom, må vi då komma ihåg att både rika och fattiga kristna kan jubla. (Jakob 1:9–11) De flesta som blev Jesu efterföljare och smorda kristna under det första århundradet hade inte mycket i materiellt avseende, och världen såg ner på dem. (1 Korinthierna 1:26) Men de kunde jubla över sin ”upphöjelse” till arvingar till Guds kungarike. (Romarna 8:16, 17) Å andra sidan fick rika människor, som tidigare hade varit ärade, uppleva ”förnedring” som Kristi efterföljare genom att de blev föraktade av världen. (Johannes 7:47–52; 12:42, 43) Men som Jehovas tjänare kan vi alla jubla över de andliga rikedomar vi äger — i jämförelse med dem är materiell rikedom och en hög ställning i världen inte värt något. Och vi kan verkligen vara tacksamma över att det inom våra led inte finns någon plats för stolthet över en hög ställning i samhället! — Ordspråken 10:22; Apostlagärningarna 10:34, 35.
10. Hur bör en kristen betrakta materiell rikedom?
10 Jakob hjälper oss att inse att vårt liv inte är beroende av rikedom eller av det vi uträttar i världen. En blommas skönhet kan inte hindra den från att vissna och dö i solens ”brännande hetta”, och lika lite kan en rik mans rikedom förlänga hans liv. (Psalm 49:6–9; Matteus 6:27) Han kanske dör medan han på sina ”levnadsvägar” ägnar sig åt affärsverksamhet. Det viktiga är således att vi är ”rika inför Gud” och gör allt vi kan för att verka för Guds kungarikes intressen. — Lukas 12:13–21; Matteus 6:33; 1 Timoteus 6:17–19.
Lyckliga är de som håller ut under prövning
11. Vilka framtidsutsikter har de som, trots prövningar, håller fast vid sin tro?
11 Det är endast om vi håller ut under våra prövningar som vi, antingen vi är rika eller fattiga, kan vara lyckliga. (Jakob 1:12–15) Om vi, med vår tro i behåll, håller ut under prövningar, kan vi förklaras lyckliga, eftersom det ligger glädje i att göra det som är rätt i Guds ögon. Om av anden pånyttfödda kristna håller fast vid sin tro intill döden, får de ”livets krona”, dvs. odödligt liv i himlen. (Uppenbarelseboken 2:10; 1 Korinthierna 15:50) Och om vi som inte har hoppet om himmelskt liv bevarar vår tro på Gud, kan vi se fram emot att få leva för evigt i ett paradis på jorden. (Lukas 23:43; Romarna 6:23) Jehova är verkligen god mot alla som utövar tro på honom!
12. Varför bör vi inte, när vi får uppleva motgångar, säga: ”Jag prövas av Gud”?
12 Skulle det kunna vara Jehova Gud som prövar oss med motgångar? Nej, vi bör inte säga: ”Jag prövas av Gud.” Jehova försöker inte få oss att synda, utan om vi förblir fasta i tron kommer han i stället att hjälpa oss och ge oss den styrka vi behöver för att kunna hålla ut. (Filipperna 4:13) Gud är helig, och han försätter oss därför inte i omständigheter som skulle kunna försvaga vår motståndskraft mot synden. Om vi försätter oss själva i en enligt Bibeln olämplig situation och begår en synd, då bör vi inte skylla på Gud, för som Jakob skriver: ”Med onda ting kan nämligen Gud inte prövas och prövar inte heller själv någon.” Jehova kan tillåta en prövning för att till vårt eget bästa tukta oss, men han prövar oss inte i onda avsikter. (Hebréerna 12:7–11) Satan, den onde, kan fresta oss att handla orätt, men Gud kan befria oss från honom. — Matteus 6:13.
13. Vad skulle kunna hända, om vi inte slår bort ett orätt begär?
13 Vi måste ha en bedjande inställning, eftersom vi i en viss situation skulle kunna gripas av ett orätt begär som skulle kunna få oss att synda. Jakob skriver: ”Var och en prövas genom att dras och lockas av sitt eget begär.” Om vi har låtit vårt hjärta uppehålla sig vid ett syndigt begär, kan vi inte ge Gud skulden för att vi syndar. Om vi inte slår bort ett orätt begär, utan när det i hjärtat, blir det ”fruktsamt” och ”föder ... synd”. Och när synden är fullbordad ”frambringar den död”. Det är uppenbart att vi måste skydda vårt hjärta och motstå syndiga böjelser. (Ordspråken 4:23) Kain varnades för att synden höll på att få övertaget över honom, men han gjorde inte motstånd. (1 Moseboken 4:4–8) Hur är det då, om vi börjar följa en kurs som går emot Bibeln? Då bör vi helt visst vara tacksamma om kristna äldste försöker att föra oss till rätta, så att vi inte syndar mot Gud. — Galaterna 6:1.
Gud — källan till goda ting
14. Hur kan det sägas att Guds gåvor är ”fullkomliga”?
14 Vi bör komma ihåg att Jehova Gud inte är upphovet till prövningar, utan källan till goda ting. (Jakob 1:16–18) Jakob tilltalar sina medtroende som ”älskade bröder” och visar att Gud är den som ger ”varje god gåva och ... fullkomlig skänk”. Jehovas andliga och materiella gåvor är ”fullkomliga” eller fullständiga, och det saknas ingenting i dem. De kommer ”från ovan”, från Guds himmelska boning. (1 Kungaboken 8:39) Jehova är ”himlaljusens Fader”, dvs. Fader till solen, månen och stjärnorna. Han ger oss också andligt ljus och sanning. (Psalm 43:3; Jeremia 31:35; 2 Korinthierna 4:6) Till skillnad från solen, som står i zenit enbart vid middagstid och som får skuggorna att förändras allteftersom den rör sig, står Jehova alltid ”i zenit” i fråga om att ge det som är gott. Om vi till fullo gör bruk av det som han har tillhandahållit genom sitt ord och ”den trogne och omdömesgille slaven”, kommer det helt visst att göra oss rustade att möta prövningar. — Matteus 24:45.
15. Vad är en av Jehovas bästa gåvor?
15 Vad är en av Guds allra bästa gåvor? Frambringandet av andliga söner genom den heliga anden, som verkar i förbindelse med de goda nyheterna eller ”sanningens ord”. De som får uppleva en andlig födelse är en ”förstling”, som utvalts ur mänskligheten för att bli ett himmelskt ”kungarike och präster”. (Uppenbarelseboken 5:10; Efesierna 1:13, 14) Jakob kan ha tänkt på förstlingen av kornskörden som frambars som offer den 16 nisan, det datum då Jesus blev uppväckt, och på de två vetebröd som frambars som offer på pingstdagen, den dag då den heliga anden utgöts. (3 Moseboken 23:4–11, 15–17) I så fall skulle Jesus vara förstlingen och hans medarvingar ”en förstling”. Hur är det då om vi har hoppet att få leva på jorden? Att vi har det hoppet i tankarna kommer att hjälpa oss att hålla fast vid vår tro på Gud, som ger ”varje god gåva” och som har gjort det möjligt för oss att få evigt liv under Guds kungarikes styre.
Att vara en ”ordets görare”
16. Varför bör vi vara ”snara till att höra”, men ”sena till att tala” och ”sena till vrede”?
16 Vi måste, antingen vi upplever trosprov just nu eller inte, vara ”ordets görare”. (Jakob 1:19–25) Vi måste vara ”snara till att höra” Guds ord och vara lydiga görare av det. (Johannes 8:47) Må vi däremot vara ”sena till att tala” genom att noga tänka oss för innan vi talar. (Ordspråken 15:28; 16:23) Jakob kanske vill uppmana oss att inte vara snara att säga att våra prövningar kommer från Gud. Vi får också rådet att vara ”sena till vrede; ty en mans vrede frambringar inte Guds rättfärdighet”. Om vi blir förargade över det någon säger, må vi då ta det lugnt och inte svara med att ge igen med samma mynt. (Efesierna 4:26, 27) En vredgad ande, som kan skapa problem för oss själva och bli till en prövning för andra, kan inte frambringa ett sådant uppförande som anstår den som har tro på en rättfärdig Gud. Och om vi har ”urskillning i rikt mått” kommer vi att vara ”sena till vrede”, något som får våra bröder och systrar att dras till oss. — Ordspråken 14:29.
17. Vad blir resultatet av att man avlägsnar uselheten från hjärta och sinne?
17 Vi måste helt visst vara fria från ”all smuts”, dvs. från allt sådant som väcker Guds avsky och som främjar vrede och förbittring. Vi måste också lägga bort ”det där överflödiga, uselheten”. Vi bör avlägsna all orenhet hos kött och ande i vårt liv. (2 Korinthierna 7:1; 1 Petrus 1:14–16; 1 Johannes 1:9) Att vi har avlägsnat uselheten från vårt hjärta och sinne har hjälpt oss att ”med mildhet” ta emot ”ordet som inplantas” i oss. (Apostlagärningarna 17:11, 12) Vi måste, hur länge vi än har varit kristna, fortsätta att låta mer av Bibelns sanning inplantas i oss. Varför det? Jo, därför att genom Guds ande frambringar det inplantade ordet ”den nya personligheten” som vinner räddning. — Efesierna 4:20–24.
18. Hur skiljer sig den som endast är ordets hörare från den som också är dess görare?
18 Hur visar vi då att vi vägleds av Guds ord? Genom att vi blir lydiga ”ordets görare och inte bara dess hörare”. (Lukas 11:28) ”Görare” har tro som frambringar sådana gärningar som ett nitiskt deltagande i den kristna tjänsten och regelbunden närvaro vid Guds folks möten. (Romarna 10:14, 15; Hebréerna 10:24, 25) Den som endast är en hörare av Guds ord är ”lik en man som i en spegel betraktar det ansikte han är född med”. Efter att ha betraktat sig själv går han bort och glömmer det som kanske skulle behöva rättas till i hans utseende. Som ”ordets görare” studerar vi noggrant Guds ”fullkomliga lag” och lyder allt det som den säger att han kräver av oss. Den frihet som vi därigenom upplever leder till liv, och den är således raka motsatsen till slaveriet under synd och död. Må vi därför ”hålla i med” att ständigt studera den ”fullkomliga lagen” och lyda den. Och tänk bara! Som ”gärningens görare” och inte som ”glömska hörare” får vi den glädje som kommer av Guds ynnest. — Psalm 19:7–11.
Mycket mer än utövare av en form av gudsdyrkan
19, 20. a) Vad kräver, enligt orden i Jakob 1:26, 27, en ren gudsdyrkan av oss? b) Nämn några exempel på en obesudlad gudsdyrkan.
19 Om vi skall få åtnjuta Guds ynnest, måste vi komma ihåg att sann gudsdyrkan inte bara är en formsak. (Jakob 1:26, 27) Vi kanske tycker att vi är godtagbara ”utövare av en form av gudsdyrkan” av Jehova, men det avgörande är inte vad vi tycker, utan vad Jehova tycker. (1 Korinthierna 4:4) En allvarlig brist skulle kunna vara att vi inte ”tyglar” vår ”tunga”. Om vi tror att Gud är nöjd med vår gudsdyrkan, fastän vi baktalar andra, ljuger eller på annat sätt missbrukar vår tunga, skulle vi bara bedra oss själva. (3 Moseboken 19:16; Efesierna 4:25) Vi önskar helt visst inte att vår ”form av gudsdyrkan” skall vara ”meningslös” och av någon anledning inte vara godtagbar för Gud.
20 Jakob nämner inte varje sida av en ren gudsdyrkan, men han säger dock att den inbegriper detta att ”se till föräldralösa och änkor i deras betryck”. (Galaterna 2:10; 6:10; 1 Johannes 3:18) Den kristna församlingen visar i synnerhet intresse för att sörja för änkor. (Apostlagärningarna 6:1–6; 1 Timoteus 5:8–10) Må vi, då ju Gud är den som ger änkan och den faderlöse beskydd, samarbeta med honom genom att göra det vi kan för att hjälpa dem andligt och materiellt. (5 Moseboken 10:17, 18) En ren gudsdyrkan innebär också att ”bevara sig utan fläck från världen”, dvs. det orättfärdiga mänskliga samhället som befinner sig i Satans våld. (Johannes 17:16; 1 Johannes 5:19) Må vi därför förbli fria från världens gudlösa uppförande, så att vi kan förhärliga Jehova och vara användbara i hans tjänst. — 2 Timoteus 2:20–22.
21. Vilka andra frågor är värda att begrundas i samband med Jakobs brev?
21 De råd av Jakob som vi hittills har begrundat bör hjälpa oss att hålla ut under prövningar och hålla fast vid vår tro. De bör öka vår uppskattning av den kärleksfulle givaren av goda gåvor. Jakobs ord hjälper oss också att utöva en ren gudsdyrkan. Vad mer riktar han vår uppmärksamhet på? Vad kan vi mer göra för att visa att vi har en verklig tro på Jehova?
[Fotnoter]
a Du kommer att finna att det är till stor hjälp att läsa alla de avsnitt av Jakobs trosstärkande brev som det hänvisas till, när du själv eller ni som familj studerar denna och de två efterföljande artiklarna.
Hur skulle du svara?
◻ Vad kommer att hjälpa oss att hålla ut under prövningar?
◻ Varför kan de kristna jubla trots prövningar?
◻ Hur kan vi vara ordets görare?
◻ Vad innebär ren gudsdyrkan?
[Bild på sidan 9]
Utöva under prövning tro på Jehovas förmåga att besvara bön
[Bilder på sidan 10]
”Ordets görare” förkunnar om Guds kungarike över hela jorden