Vad du bör veta om svartsjuka
VAD är svartsjuka? Det är en intensiv känsla som kan få en person att känna sig orolig, arg eller ledsen. Vi kan känna svartsjuka när någon annan lyckas bättre med en uppgift än vi själva gör. Vi kan också bli svartsjuka när en vän får mer beröm än vi får. Men är det alltid fel att vara svartsjuk?
Svartsjuka människor har en tendens att vara misstänksamma mot personer som de uppfattar som rivaler. Kung Saul i det forntida Israel var ett exempel på detta. I början tyckte han mycket om sin vapendragare, David, och befordrade honom till och med till härförare. (1 Samuelsboken 16:21; 18:5) Men så en dag hörde kung Saul hur kvinnorna lovordade David och sade: ”Saul har slagit sina tusenden och David sina tiotusenden.” (1 Samuelsboken 18:7) Saul borde inte ha låtit detta påverka sitt goda förhållande till David, men han tog mycket illa upp. Bibeln förklarar: ”Saul såg ständigt misstänksamt på David alltifrån den dagen.” — 1 Samuelsboken 18:9.
En svartsjuk person kanske inte vill andra människor illa. Han eller hon kanske bara känner sig kränkt över deras framgångar och skulle vilja ha samma egenskaper eller vara i samma omständigheter som de. Det finns emellertid en särskilt destruktiv form av svartsjuka, och det är avund. En avundsjuk person kan i hemlighet försöka undanhålla den som uppväcker hans svartsjuka goda ting eller önska att det skall gå honom illa. Ibland kan en avundsjuk person inte dölja sina känslor, utan försöker kanske öppet skada den som han är avundsjuk på, liksom kung Saul försökte mörda David. Vid mer än ett tillfälle slungade Saul i väg sitt spjut för att försöka ”spetsa David vid väggen”. — 1 Samuelsboken 18:11; 19:10.
”Men jag är inte svartsjuk”, kanske du säger. Och det kanske är sant att svartsjuka inte är någon dominerande kraft i ditt liv. Men i viss utsträckning påverkas vi alla av svartsjuka — vår egen och andras. Även om det kan vara lätt att upptäcka svartsjuka tendenser hos andra, kan det vara betydligt svårare att uppmärksamma sådana drag hos oss själva.
”Benägenhet för avund”
I Bibelns dokumentation av människans syndfulla natur framhålls ofta synder som begåtts på grund av avund. Minns du berättelsen om Kain och Abel? Båda dessa söner till Adam och Eva frambar offer åt Gud. Abel gjorde detta därför att han var en trons man. (Hebréerna 11:4) Han hade tro på Guds förmåga att fullborda sitt storslagna uppsåt beträffande jorden. (1 Moseboken 1:28; 3:15; Hebréerna 11:1) Abel trodde också att Gud skulle belöna trogna människor med liv i ett framtida jordiskt paradis. (Hebréerna 11:6) Gud såg därför med gillande på Abels offer. Om Kain verkligen hade älskat sin bror, skulle han ha varit glad över att Gud välsignade Abel. Men Bibeln visar att han i stället ”upptändes av stor vrede”. — 1 Moseboken 4:5.
Gud uppmanade Kain att göra gott, så att han också kunde få en välsignelse. Sedan varnade Gud honom och sade: ”Om du inte tar dig för att göra gott, är det synd som hukar sig vid ingången, och till dig står dess åtrå; och kommer du för din del att få herraväldet över den?” (1 Moseboken 4:7) Tragiskt nog behärskade Kain inte sin svartsjuka vrede, utan lät den i stället få herraväldet över honom. Den fick honom att mörda sin rättfärdige bror. (1 Johannes 3:12) Sedan dess har våldshandlingar och krig krävt hundratals miljoner liv. ”Några av de viktigaste orsakerna till krig är troligen begär efter större territorium, rikedom, makt eller trygghet”, förklarar The World Book Encyclopedia.
Sanna kristna tar inte del i den här världens krig. (Johannes 17:16) Men sorgligt nog låter sig enskilda kristna ibland invecklas i ordstrider. Om andra medlemmar av församlingen tar parti för endera sidan, kan dessa ordstrider urarta till veritabla krig som är till skada. ”Varifrån stammar krig och varifrån stridigheter bland er?” frågade bibelskribenten Jakob sina medtroende. (Jakob 4:1) Han besvarade själv sin fråga genom att avslöja deras giriga och materialistiska inställning och tillade: ”Ni fortsätter att ... hysa orätta begär”, eller vara ”svartsjuka”. (Jakob 4:2, fotnot i NW, studieutgåvan) Ja, en materialistisk inställning kan göra att en människa får orätta begär och börjar avundas dem som tycks ha det bättre än hon själv. Jakob varnade därför sina bröder för denna mänskliga ”benägenhet för avund”. — Jakob 4:5.
Vad har vi då för nytta av att begrunda orsakerna till svartsjuka? Det kan hjälpa oss att vara ärliga mot oss själva och att uppodla bättre relationer till andra. Det kan också hjälpa oss att bli mer förstående, toleranta och förlåtande. Och det bästa av allt: det framhäver vårt desperata behov av Guds kärleksfulla föranstaltningar för att rädda och befria oss människor från syndiga tendenser. — Romarna 7:24, 25.
En värld utan syndfull svartsjuka
Mänskligt sett kan en värld utan syndfull svartsjuka tyckas vara en omöjlighet. Författaren Rom Landau medger: ”Många generationers samlade vishet och alla de uttalanden som filosofer ... och psykologer har gjort i ämnet är inte till någon hjälp för den människa som plågas av svartsjuka. ... Har en läkare någonsin botat en människa från svartsjuka?”
Guds ord ger oss emellertid skäl för hoppet att vi en dag skall kunna uppnå fullkomligt mänskligt liv i en ny värld, där ingen kommer att plågas av destruktiv svartsjuka eller avundsjuka. Friden i denna nya värld kommer inte heller att störas av människor som lägger i dagen sådana onda egenskaper. — Galaterna 5:19—21; 2 Petrus 3:13.
Men all svartsjuka är inte otillbörlig. Det sägs faktiskt i Bibeln att Jehova ”är en svartsjuk Gud”. (2 Moseboken 34:14) Vad betyder det? Vad har Bibeln att säga om tillbörlig svartsjuka? Och hur kan en människa lära sig att behärska otillbörlig svartsjuka? Det kan vi få svar på i de artiklar som följer.