Fortsätt att vandra i ljuset och sanningen
Viktiga detaljer från Första Johannes
JEHOVA är källan till ljus och kärlek. Vi måste blicka upp till Gud för att få andligt ljus. (Psalm 43:3) Och kärleken är bland hans andes frukter. — Galaterna 5:22, 23.
Ljus, kärlek och andra frågor dryftas i aposteln Johannes’ första inspirerade brev, som troligtvis skrevs i eller nära Efesus omkring år 98 v.t. Ett huvudskäl till att det skrevs var att skydda de kristna mot avfällighet och hjälpa dem att fortsätta att vandra i ljuset. Eftersom vår kärlek, tro och ostrafflighet mot sanningen sätts på prov, kommer begrundan av detta brev att vara till nytta för oss.
Vandra i ljuset
Johannes klargjorde att trogna kristna måste vandra i andligt ljus. (1:1—2:29) Han sade: ”Gud är ljus och i gemenskap med honom finns inget mörker alls [ingenting ont, omoraliskt, osant eller oheligt].” Eftersom de med anden smorda kristna ”vandrar i ljuset”, har de ”delaktighet” med Gud, Kristus och varandra. De har också blivit renade från synd genom Jesu blod.
Vare sig vi är smorda kristna med ett himmelskt hopp eller vi ser fram emot evigt liv på jorden, kommer vi att fortsätta att få gagn av Jesu offer bara om vi älskar våra bröder men inte världen. Vi måste också undvika att bli påverkade av avfällingar, till exempel ”antikrist”, som förnekar både Fadern och Sonen. Och må vi aldrig glömma att bara de som håller fast vid sanningen och utövar rättfärdighet kommer att få åtnjuta evigt liv.
Guds barn visar kärlek
Johannes identifierar därefter Guds barn. (3:1—4:21) Framför allt gör de vad som är rättfärdigt. De lyder också Jehova Guds bud att de ”skall tro på hans Sons, Jesu Kristi, namn och älska varandra”.
En människa som har ”kunskapen om Gud” känner till Jehovas uppsåt och hur hans kärlek tar sig uttryck. Detta bör hjälpa henne att visa kärlek. Ja, ”den som inte älskar har inte lärt känna Gud, eftersom Gud är kärleken”. Guds kärlek visades när Gud ”sände ut sin Son som ett försoningsoffer för våra synder”. Om Jehova älskade oss i den utsträckningen, är vi skyldiga att älska varandra. Ja, vemhelst som påstår sig älska Gud måste också älska sin andlige broder.
Tron ”segrar över världen”
Kärlek driver Guds barn till att lyda hans bud, men det är genom tro som de ”segrar över världen”. (5:1—21) Vår tro på Gud, hans ord och hans Son sätter oss i stånd till att segra över världen genom att förkasta dess orätta tänkesätt och tillvägagångssätt och genom att hålla Jehovas bud. Gud har gett dem som ”segrar över världen” hoppet om evigt liv och hör deras böner som är i överensstämmelse med hans vilja. Eftersom ingen ”född av Gud” bedriver synd, får Satan inget fast grepp om en sådan. Men både de smorda och Jehovas tjänare med jordiska förhoppningar bör komma ihåg att hela världen befinner sig i denne ondes våld.
[Ruta/Bild på sidan 29]
Ett försoningsoffer: Jesus ”är ett försoningsoffer för våra synder [deras som hör till hans smorda efterföljare], men inte bara för våra utan också för hela världens”, resten av mänskligheten. (1 Johannes 2:2) Hans död var en ”försoning” (grekiska: hi·la·smós, som betecknar ett ”mildrande medel”, en ”försoning”) men inte i den bemärkelsen att lugna sårade känslor å Guds sida. Jesu offer blidkade i stället, eller tillfredsställde, Guds fullkomliga lags krav. Hur då? Genom att åstadkomma den rättfärdiga och rättvisa grunden för att förlåta synd, så att Gud ”måtte vara rättfärdig också när han förklarar den [medfött syndiga] människa rättfärdig, som har tro på Jesus”. (Romarna 3:23—26; 5:12) Genom att utgöra medlet till att åstadkomma fullständig förlåtelse för människans synder gjorde Jesu offer det gynnsamt för människan att söka och erhålla återställandet av rätta förhållanden med Jehova. (Efesierna 1:7; Hebréerna 2:17) Hur tacksamma bör vi inte alla vara för detta!