Kämpa hårt för tron

”Kämpa hårt för den tro som en gång för alla har blivit överlämnad åt de heliga.” — JUDAS, VERS 3.

1. I vad slags krigföring är de sanna kristna nu upptagna?

SOLDATER i fält har alltid haft ett hårt liv. Föreställ dig hur det är att i ur och skur marschera oräkneliga kilometer i full stridsutrustning, att genomgå hård träning i vapenanvändning eller att vara tvungen att försvara sig i alla slags livshotande situationer. Som sanna kristna tar vi inte del i nationernas krig, men vi får aldrig glömma att vi för krig i andlig bemärkelse. (Jesaja 2:2–4; Johannes 17:14) Satan är fylld av hat mot Jesus Kristus och dennes efterföljare här på jorden. (Uppenbarelseboken 12:17) Alla som beslutar sig för att tjäna Jehova Gud blir faktiskt enrollerade som soldater i en andlig krigföring. — 2 Korinthierna 10:4.

2. Hur beskriver Judas kristen krigföring, och hur kan hans brev hjälpa oss att hålla ut i den?

² Jesu halvbror Judas skrev passande: ”Ni älskade, fastän jag gjorde varje tänkbar ansträngning att skriva till er om vår gemensamma räddning, fann jag det nödvändigt att skriva till er för att förmana er att kämpa hårt för den tro som en gång för alla har blivit överlämnad åt de heliga.” (Judas, vers 3) Ja, denna kamp kan, som Judas visar, vara hård och svår. Tycker vi ibland att det är svårt att hålla ut i denna krigföring? I så fall kan Judas’ korta, men kraftfulla, brev hjälpa oss. Det uppmanar oss att motstå omoraliskhet, att respektera myndighet som tillsatts enligt riktlinjerna i Guds ord och att bevara oss själva i Guds kärlek. Låt oss se hur vi kan tillämpa dessa råd.

Motstå omoraliskhet

3. Hur var situationen kritisk för den kristna församlingen på Judas’ tid?

³ Judas kunde se att inte alla hans medkristna skulle vinna i kriget mot Satan. Hjorden befann sig i en kritisk situation. Judas skriver att moraliskt fördärvade människor hade ”smugit sig in” i hjorden, människor som försåtligt främjade omoraliskhet. De bortförklarade skickligt sina handlingar och vände ”vår Guds oförtjänta omtanke till en ursäkt för tygellöshet”. (Judas, vers 4) De kanske resonerade likt vissa forntida gnostiker som menade att ju mer man syndade, desto mer kunde man få motta av Guds nåd, och därför var det faktiskt bättre ju mer man syndade! Eller de kanske tänkte att en kärleksfull Gud aldrig skulle straffa dem. Hur det än var så hade de fel. — 1 Korinthierna 3:19.

4. Vilka tre exempel på Jehovas domar nämner Judas?

⁴ Judas vederlägger deras onda resonemang genom att nämna tre exempel på sådana som Jehova hade dömt i det flydda: de israeliter som ”inte visade tro”, de änglar som ”övergav sin egen tillbörliga boningsort” för att synda med kvinnor samt invånarna i Sodom och Gomorra, som ”hade begått otukt till ytterlighet och hade gått ut efter kött för onaturligt bruk”. (Judas, vers 5–7; 1 Moseboken 6:2–4; 19:4–25; 4 Moseboken 14:35) Inte i något av dessa fall undgick dessa syndare Jehovas dom.

5. Vilken forntida profet citerar Judas, och hur avspeglade den profetian övertygelse om att den skulle uppfyllas?

⁵ Längre fram i sitt brev nämner Judas en ännu mer omfattande dom. Han citerar en profetia av Enok, vilken inte finns återgiven på något annat ställe i Bibeln.a (Judas, vers 14, 15) Enok förutsade en tid då Jehova skulle döma alla de ogudaktiga för deras ogudaktiga handlingar. Guds domar var lika säkra som om de redan hade inträffat, och därför talade Enok intressant nog i förflutet tempus. Människor kan ha hånat Enok och längre fram också Noa, men alla dessa hånfulla människor drunknade i den världsomfattande stora översvämningen.

6. a) Vad behövde de kristna på Judas’ tid bli påminda om? b) Varför bör vi ta Judas’ påminnelser till hjärtat?

⁶ Varför skrev Judas om dessa Guds domar? Därför att han visste att somliga som var förbundna med de kristna församlingarna på den tiden begick lika hemska och klandervärda synder som de hade gjort som hade föranlett dessa tidigare domar. Judas skriver således att församlingarna behövde bli påminda om vissa grundläggande andliga sanningar. (Judas, vers 5) De hade uppenbarligen glömt att Jehova Gud såg vad de höll på med. Ja, han ser när hans tjänare uppsåtligt överträder hans lagar och befläckar sig själva och andra. (Ordspråken 15:3) Sådana handlingar sårar honom djupt. (1 Moseboken 6:6; Psalm 78:40) Inger det inte vördnad, när vi tänker på att vi små människor kan påverka känslorna hos universums suveräne Herre? Han iakttar oss dagligen, och när vi gör vårt allra bästa för att följa i hans Sons fotspår, så gläder det hans hjärta. Må vi därför aldrig bli förnärmade över sådana påminnelser som Judas ger, utan i stället ta dem till hjärtat. — Ordspråken 27:11; 1 Petrus 2:21.

7. a) Varför är det viktigt att de som är inblandade i allvarlig synd omedelbart söker hjälp? b) Hur kan vi alla undvika omoraliskhet?

⁷ Jehova inte bara ser, utan han ingriper också. Som en rättvisans Gud låter han förr eller senare syndare få sitt straff. (1 Timoteus 5:24) De som menar att Jehovas domar bara är sådant som hör historien till och att han inte bryr sig om det onda de gör bedrar helt enkelt sig själva. Hur viktigt är det inte för alla som nu är inblandade i omoraliskhet att omedelbart söka hjälp av kristna äldste! (Jakob 5:14, 15) Varje år är det många som utesluts ur vår gemenskap, och flertalet av dessa utesluts för att de har begått omoraliska handlingar och inte ångrat sig, så omoraliskheten utgör verkligen ett hot mot vår andliga krigföring som vi bör ta på allvar. Vi måste vara fast beslutna att motstå varje frestelse som på något vis skulle kunna föra oss i närheten av sådant. — Jämför Matteus 26:41.

Respektera myndighet som tillsatts enligt riktlinjerna i Guds ord

8. Vilka är de ”härliga” som omnämns i Judas, vers 8?

⁸ Ett annat problem som Judas tar upp är bristen på respekt för myndighet som tillsatts enligt riktlinjerna i Guds ord. I vers 8 anklagar han samma onda människor för att ”skymfa dem som är härliga”. Vilka var dessa ”härliga”? De var ofullkomliga människor, men de hade fått sina ansvarsuppgifter genom Jehovas heliga ande. Församlingarna hade exempelvis äldste som hade fått i uppdrag att vara herdar för Guds hjord. (1 Petrus 5:2) Det fanns också sådana resande tillsyningsmän som aposteln Paulus. Och kretsen av äldste i Jerusalem fungerade som en styrande krets och fattade beslut som påverkade den kristna församlingen i sin helhet. (Apostlagärningarna 15:6) Judas var mycket bekymrad över att vissa i församlingarna skymfade sådana män.

9. Vilka nämner Judas som exempel på sådana som visade bristande respekt för myndighet?

⁹ För att fördöma ett sådant respektlöst tal nämner Judas i vers 11 ytterligare tre exempel som en påminnelse: Kain, Bileam och Kora. Kain ignorerade Jehovas kärleksfulla råd och fullföljde egensinnigt den kurs av mordlystet hat som han hade slagit in på. (1 Moseboken 4:4–8) Bileam hade fått upprepade varningar, vilka helt visst kom från en övernaturlig källa — hans egen åsninna hade ju talat till honom! Men Bileam fortsatte själviskt att konspirera mot Guds folk. (4 Moseboken 22:28, 32–34; 5 Moseboken 23:5) Kora hade redan en ansvarsfull ställning bland Guds folk, men eftersom han ville ha mer än så, underblåste han uppror mot Mose, den saktmodigaste människan på jorden. — 4 Moseboken 12:3; 16:1–3, 32.

10. Hur skulle någon i våra dagar kunna gå i fällan att ”skymfa dem som är härliga”, och varför bör man undvika ett sådant tal?

¹⁰ Detta är talande exempel, som lär oss vikten av att lyssna på råd och att respektera dem som Jehova använder i ansvarsställningar. (Hebréerna 13:17) De förordnade äldste är i likhet med alla oss andra ofullkomliga, och därför är det bara alltför lätt att finna fel hos dem. Men skulle vi inte, om vi uppehöll oss vid deras fel och brister, kunna undergräva respekten för dem och ”skymfa dem som är härliga”? I vers 10 nämner Judas dem som ”skymfar ... alla de ting som de egentligen inte känner”. Någon kanske kritiserar ett beslut av en äldstekrets eller av en dömande kommitté trots att han inte känner till alla de detaljer som ligger till grund för det beslutet. Varför tala skymfligt om sådant som man egentligen inte känner till? (Ordspråken 18:13) Om man framhärdar med ett sådant negativt tal skulle man kunna vålla splittring i församlingen, och man skulle rentav kunna höra till dem som Judas liknade vid farliga ”blindskär” vid tillfällen då kristna kom tillsammans. (Judas, vers 12, 16, 19) Vi vill aldrig utgöra en andlig fara för andra. Må vi i stället uppskatta män i ansvarig ställning för deras hårda arbete och deras hängivenhet för Guds hjord. — 1 Timoteus 5:17.

11. Varför avhöll sig Mikael från att i skymfliga ordalag uttala dom över Satan?

¹¹ Judas nämner en som respekterade myndighet som hade tillsatts på rätt sätt, när han skriver: ”När ärkeängeln Mikael tvistade med Djävulen och disputerade om Moses kropp, vågade han inte framföra en dom mot honom i skymfliga ordalag, utan sade: ’Måtte Jehova gå till rätta med dig.’” (Judas, vers 9) Denna fascinerande berättelse, som återfinns endast i Judas’ brev i Bibeln, innehåller två tydliga lärdomar. För det första lär den oss att överlämna dömandet åt Jehova. Satan ville av allt att döma missbruka den trogne mannen Moses kropp för att främja falsk tillbedjan. Vilken ondska! Men Mikael avhöll sig ödmjukt från att döma Satan, eftersom det endast var Jehova som hade den myndigheten. Hur mycket mer bör då inte vi låta bli att döma trogna män som försöker tjäna Jehova.

12. Vad kan de som har ansvariga ställningar i den kristna församlingen lära sig av Mikaels exempel?

¹² För det andra kan de som har en viss myndighet i församlingen också hämta lärdom av Mikael. Trots att han var ”ärkeängeln”, den förnämste av alla änglar, missbrukade han inte sin maktposition ens då han blev provocerad. Trogna äldste följer hans exempel och inser att de skulle visa bristande respekt mot Jehovas suveränitet om de skulle missbruka sin myndighet. Judas’ brev hade mycket att säga om män som hade en sådan ställning i församlingen att de åtnjöt respekt men som hade kommit att missbruka sin makt. I verserna 12–14 gav han till exempel svidande kritik åt ”herdar” som försåg sig ”utan fruktan”. (Jämför Hesekiel 34:7–10.) De var med andra ord först och främst intresserade av sig själva och inte av Jehovas hjord. Nutida äldste kan lära mycket av sådana negativa exempel. Judas’ ord ger faktiskt en livlig beskrivning av hur vi inte vill vara. Om vi skulle ge efter för själviskhet, kan vi inte vara Kristi soldater, eftersom vi då skulle bli alltför upptagna med att tillgodose våra egna intressen. Må vi i stället alla leva enligt Jesu ord: ”Det är lyckligare att ge än att få.” — Apostlagärningarna 20:35.

”Bevara er själva i Guds kärlek”

13. Varför bör vi alla uppriktigt önska bevara oss i Guds kärlek?

¹³ Mot slutet av sitt brev ger Judas detta uppmuntrande råd: ”Bevara er själva i Guds kärlek.” (Judas, vers 21) Det som bäst av allt kan hjälpa oss i den kristna krigföringen är att vi får vara föremål för Jehova Guds kärlek. Kärleken är ju Jehovas mest framträdande egenskap. (1 Johannes 4:8) Så här skrev Paulus till de kristna i Rom: ”Jag är övertygad om att varken död eller liv eller änglar eller regeringar eller ting som nu är eller ting som skall komma eller krafter eller höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek som är i Kristus Jesus, vår Herre.” (Romarna 8:38, 39) Men hur skall vi då kunna förbli i den kärleken? Judas nämner tre saker som vi kan göra.

14, 15. a) Vad innebär det att bygga upp sig på sin ”allraheligaste tro”? b) Hur kan vi undersöka vår andliga vapenrustning och se i vilket skick den befinner sig?

¹⁴ För det första uppmanar Judas oss att fortsätta att bygga upp oss på vår ”allraheligaste tro”. (Judas, vers 20) Detta är, som vi såg i föregående artikel, en fortgående process. Vi är som en byggnad som hela tiden behöver förstärkas mot de allt våldsammare angreppen från vädrets makter. (Jämför Matteus 7:24, 25.) Må vi därför aldrig bli självsäkra. Låt oss i stället se hur vi kan bygga upp oss på trons grund och bli starkare och trognare som Kristi soldater. Vi kan exempelvis begrunda de olika delarna i den andliga vapenrustningen som beskrivs i Efesierna 6:11–18.

¹⁵ I vilket skick befinner sig då vår egen andliga vapenrustning? Är vår ”tros stora sköld” så stark som den behöver vara? Kan vi, när vi ser tillbaka på de senaste åren, se vissa tecken på att vi håller på att sakta farten, exempelvis genom att vi inte längre är lika regelbundet med vid mötena eller har samma nit i tjänsten eller lust att studera? Sådana tecken är allvarliga! Vi måste handla nu för att bygga upp oss och stärka oss i sanningen. — 1 Timoteus 4:15; 2 Timoteus 4:2; Hebréerna 10:24, 25.

16. Vad innebär det att be med helig ande, och vad bör vi regelbundet be Jehova om?

¹⁶ Ett andra sätt varpå vi kan förbli i Guds kärlek är att vi fortsätter att ”be med helig ande”. (Judas, vers 20) Det innebär att vi ber under påverkan av Jehovas ande och i enlighet med hans inspirerade ord. Bönen är ett viktigt sätt att närma sig Jehova och uttrycka sin hängivenhet för honom. Vi bör aldrig försumma detta fantastiska privilegium! Och vi kan hela tiden be om helig ande. (Lukas 11:13) Det är den starkaste kraften som vi har att tillgå. Med en sådan hjälp kan vi alltid förbli i Guds kärlek och hålla ut som Kristi soldater.

17. a) Varför är Judas själv ett bra exempel i fråga om att visa barmhärtighet? b) Hur kan vi alla fortsätta att visa barmhärtighet?

¹⁷ För det tredje uppmanar Judas oss att fortsätta att visa barmhärtighet. (Judas, vers 22) Han var själv ett bra exempel på detta. Han var med rätta oroad över att sådant som sedefördärv, omoraliskhet och avfällighet höll på att smyga sig in i den kristna församlingen, men han lät aldrig detta få honom att bli panikslagen och mena att tiderna nu var så farliga att det inte längre gick att visa en så ”mjuk” egenskap som barmhärtighet. Han uppmanade i stället sina bröder att fortsätta att visa barmhärtighet närhelst detta var möjligt och att resonera vänligt med dem som drabbats av tvivel och att även ”rycka dem ur elden” som var nära att begå någon allvarlig synd. (Judas, vers 23; Galaterna 6:1) Vilka fina förmaningar till äldste i den svåra tid som vi lever i! De försöker också visa barmhärtighet närhelst det finns orsak till detta, samtidigt som de är fasta när så behövs. På liknande sätt vill vi alla visa varandra barmhärtighet. Vi kan exempelvis vara villiga att förlåta och inte hysa agg för småsaker. — Kolosserna 3:13.

18. Hur kan vi vara segervissa i vår andliga krigföring?

¹⁸ Vår krigföring är inte lätt. Vi måste som Judas säger ”kämpa hårt”. (Judas, vers 3) Våra fiender är mäktiga. Mot oss har vi inte bara Satan, utan också hans onda värld och våra egna ofullkomligheter. Men vi kan vara segervissa! Varför det? Därför att vi är på Jehovas sida. Judas avslutar sitt brev med att påminna om att ”ära, majestät, makt och myndighet i all förfluten evighet och nu och i alla evigheter” med rätta har tillkommit och tillkommer Jehova. (Judas, vers 25) Är inte detta en vördnadsbjudande tanke? Det kan inte råda något tvivel om att denne Gud är i stånd att skydda oss, så att vi ”inte snavar”! (Judas, vers 24) Må vi alla vara fast beslutna att fortsätta att motstå omoraliskhet, respektera myndighet som tillsatts enligt riktlinjerna i Guds ord och bevara oss i Guds kärlek. Då kommer vi att tillsammans få uppleva en härlig seger.

[Fotnoter]

Repetitionsfrågor

◻ Hur lär Judas’ brev oss att motstå omoraliskhet?

◻ Varför är det så viktigt att respektera myndighet som tillsatts enligt riktlinjerna i Guds ord?

◻ Varför är det så allvarligt att missbruka sin myndighet i församlingen?

◻ Vad kan vi göra för att bevara oss i Guds kärlek?

[Bild på sidan 15]

De kristna är, till skillnad från de romerska soldaterna, inbegripna i en andlig krigföring

[Bild på sidan 18]

Kristna herdar tjänar inte av själviskhet, utan av kärlek