DRÖM
De tankar eller bilder i sinnet någon har medan han sover. I Bibeln nämns drömmar från Gud (4Mo 12:6), vanliga drömmar (Job 20:8) och lögndrömmar (Jer 29:8, 9), till exempel sådana som är förbundna med spådom (Sak 10:2).
Drömmar från Gud. Det var både sådana som tjänade Jehova Gud och sådana som inte gjorde det som fick drömmar från honom. (1Ku 3:5; Dom 7:13, 14) En del drömmar utgjorde varningar som skyddade hans tjänare, och andra drömmar gav dem vägledning. Exempelvis varnade Gud i en dröm Abimelek, kungen i Gerar, för att röra Sara, och det ledde till att hon förblev obefläckad. (1Mo 20) Astrologerna som besökte Jesus återvände inte till den mordiske Herodes på grund av att ”de i en dröm fick en gudomlig varning”. (Mt 2:11, 12) Det var sedan Josef hade fått anvisningar av änglar i drömmar som han tog Maria till sig som hustru och som han flydde med Jesus och Maria till Egypten. Andra drömmar från Gud fick Josef att återvända från Egypten med sin familj och att bosätta sig i Nasaret, så att följande profetia kunde uppfyllas: ”Han skall kallas nasaré.” (Mt 1:18–25; 2:13–15, 19–23)
En del drömmar från Gud försäkrade hans tjänare om att de hade hans ynnest eller fick dem att förstå hur han hjälpte dem. När Jehova skulle sluta ett förbund med Abram (Abraham) föll patriarken i en tung sömn, och ett stort mörker föll över honom, och Jehova talade uppenbarligen till honom i en dröm. (1Mo 15:12–16) Vid Lus (Betel) gav Gud Jakob en dröm i vilken han fick se en stege som sträckte sig från jorden till himlen, något som betecknade kommunikation mellan himlen och jorden. Änglar gick upp och ner för stegen. Jehova sågs stå ovanför den, och han uttalade en välsignelse över Jakob. (1Mo 28:10–19; jfr Joh 1:51.) Det var också i en dröm flera år senare som Gud genom en ängel lät Jakob få veta att han hade Guds godkännande och att han skulle återvända till sitt hemland. (1Mo 31:11–13)
Som ung fick Jakobs son Josef drömmar som visade att han hade Guds ynnest, men drömmarna hade också profetisk innebörd. I en av dem höll han och hans bröder på att binda kärvar ute på åkern. Josefs kärve reste sig och stod upprätt, och hans bröders kärvar slog en ring omkring den och böjde sig ner för den. I en annan dröm böjde solen, månen och elva stjärnor sig ner för honom. (1Mo 37:5–11) Båda drömmarna uppfylldes när Jakob och hans hushåll flyttade till Egypten under en svår hungersnöd. För att få mat var de alla beroende av Josef, som då hade blivit Egyptens livsmedelsförvaltare. (1Mo 42:1–3, 5–9)
Gud gav profetiska drömmar även till sådana som inte tillbad honom. När Josef satt fängslad i Egypten tillsammans med chefen för faraos munskänkar och chefen för hans bagare, fick dessa män drömmar som Josef kunde tyda med Guds hjälp. Josef förklarade att drömmarna betydde att chefen för munskänkarna skulle återfå sin ställning tre dagar senare medan chefen för bagarna då skulle avrättas. Detta skedde på faraos födelsedag tre dagar senare. Syftet med drömmarna var att farao längre fram skulle komma att inse att Josef var en man som hade Guds ande. (1Mo 40)
Två drömmar som farao på Josefs tid hade under en och samma natt innehöll både ett varnande inslag och ett profetiskt inslag. I den första drömmen såg han sju feta kor som blev uppätna av sju tunna, magra kor. I den andra sköt sju fulla och goda ax upp på samma strå men blev slukade av sju förtorkade, tunna ax som var svedda av vinden. Josef, som lät Gud få äran för uttydningen, förklarade att båda drömmarna pekade fram emot att det skulle komma sju år med överflöd som sedan skulle följas av sju hungerår. (1Mo 41) Gud gav den här förvarningen för att många skulle räddas från att dö av svält och särskilt för att Abrahams avkomlingar skulle bevaras vid liv, så att han kunde infria sina löften till Abraham. (1Mo 45:5–8)
Även den babyloniske kungen Nebukadnessar fick två profetiska drömmar från Gud. I den ena såg han en bildstod med ett huvud av guld, bröst och armar av silver, buk och lår av koppar, ben av järn och fötter av järn och lera. En sten som bröts loss utan händer träffade fötterna så att först de och sedan resten av bildstoden krossades. Daniel förklarade att Nebukadnessar var ”huvudet av guld” och att det babyloniska riket skulle följas av en rad andra riken på jorden. Slutligen skulle Gud själv upprätta ett rike som aldrig skulle fördärvas. (Dan 2:29–45)
I den andra drömmen från Gud såg Nebukadnessar ett stort träd som blev nerhugget, och stubben med rötterna lämnades bunden ”i band av järn och av koppar” tills ”sju tider” hade gått fram över den. I överensstämmelse med Daniels förklaring förlorade den stolte Nebukadnessar (representerad av trädet som höggs ner) förståndet och förblev i det tillståndet tills sju tider, eller år, hade gått. Därefter erkände han Guds överhöghet, och i och med att han hade fått tillbaka förståndet blev han återinsatt som kung. (Dan 4; se NATIONERNAS FASTSTÄLLDA TIDER.)
Daniel fick själv en dröm från Jehova i vilken han såg fyra väldiga djur komma upp ur havet, och dessa representerade jordiska riken. (Dan 7:1, 3, 17; se DJUR, SYMBOLISKA.) Daniel såg också ”den Gamle av dagar” ge ”herravälde och ära och kungamakt” åt ”en som var lik en människoson”. (Dan 7:13, 14)
Joel förutsade att utgjutandet av Guds heliga ande skulle följas av sådana tecken som att man profeterade och drömde inspirerade drömmar. (Joel 2:28) Det var på pingstdagen år 33 som omkring 120 lärjungar till Jesus Kristus fick del av den heliga anden och började tala på olika språk ”om Guds storslagna gärningar”. (Apg 2:1–18) Den heliga anden och kraft att utföra underverk gavs senare även åt andra troende, däribland den tidigare förföljaren Saul (Paulus). (Apg 8:17–19; 9:17; 10:44–46) När Paulus var i Troas fick han under natten en syn eller dröm med anvisningar om var han och hans medarbetare skulle förkunna ”de goda nyheterna”. (Apg 16:9, 10) Utan tvivel fick även andra lärjungar drömmar under inflytande av Guds ande i uppfyllelse av orden i Joels profetia.
När Jesus Kristus stod anklagad inför den romerske ståthållaren Pontius Pilatus sände Pilatus hustru följande bud till honom om Jesus: ”Ha ingenting med den där rättfärdige mannen att göra, för jag har lidit mycket i dag i en dröm för hans skull.” (Mt 27:19) Drömmen var uppenbarligen från Gud och borde ha fått Pilatus att förstå att Kristi sak var av yttersta vikt.
Vanliga drömmar. Vanliga drömmar kan ha sin grund i vissa tankar eller känslor, i starka upplevelser eller i sådant som hör till vardagen (oro, fysiskt tillstånd, arbete osv.). (Pre 5:3) De här drömmarna bör inte tillskrivas någon större betydelse. (Ps 73:20) Den som är hungrig drömmer kanske att han äter och den som är törstig att han dricker, men när de vaknar finns hungern eller törsten kvar. Alla de nationer som förde ”krig mot Sions berg” skulle få uppleva en liknande illusion. (Jes 29:7, 8)
När det gäller den hedniska synen på drömmar sägs det i en uppslagsbok: ”Babylonierna hade en sådan tilltro till drömmars innebörd att de natten innan de skulle fatta viktiga beslut lade sig att sova i något tempel i hopp om att få råd. Greker som önskade få råd angående hälsan sov i helgedomar tillägnade Asklepios, och romare sov i Serapis tempel. Egyptierna utarbetade drömböcker med detaljerade anvisningar för uttydning.” (Harper’s Bible Dictionary, utgiven av M. och J. L. Miller, 1961, sid. 141) Men sådana sedvänjor fanns inte bland trogna hebréer och de första kristna. I Bibeln varnas det för att se efter omen, antingen det gäller drömmar eller bestämda händelser. (5Mo 18:10–12; se SPÅDOM.)
Lögndrömmar. Dessa drömmar fördöms i Bibeln. Enligt Moses lag skulle den som utifrån drömmar uppmanade till avgudadyrkan straffas med döden. (5Mo 13:1–5) Gud talade visserligen ibland till sina sanna profeter i drömmar (4Mo 12:6), men han var emot de profeter som hade ”lögndrömmar” och ledde bort hans folk från den sanna tillbedjan (Jer 23:25–32; 27:9, 10). Spåmännen sades berätta ”drömmar utan värde”. (Sak 10:2)
De ogudaktiga som hade smugit sig in i den kristna församlingen och besudlade köttet kallas i Bibeln för ”drömmare” i bildlig bemärkelse. Judas varnade sina medtroende för dessa som ägnade sig åt drömmerier, dvs. inbillade sig att de ostraffat kunde överträda Guds ord och besudla församlingen. De misstog sig, eftersom de ofrånkomligen skulle bli dömda av den högste domaren, Jehova. (Jud 8; 1Kor 6:9, 10, 18–20)