Bli lycklig genom att läsa Uppenbarelseboken
”Lycklig är den som högläser och lyckliga de som hör denna profetias ord och som iakttar de ting som är skrivna i den.” — UPPENBARELSEBOKEN 1:3.
1. Under vilka förhållanden skrev aposteln Johannes Uppenbarelseboken, och varför skrevs dessa syner ner?
”JAG, Johannes, ... kom att vara på den ö som kallas Patmos, för att jag hade talat om Gud och vittnat om Jesus.” (Uppenbarelseboken 1:9) Så var situationen för aposteln Johannes, när han skrev Apokalypsen eller Uppenbarelseboken. Man tror att Johannes förvisades till Patmos, då den romerske kejsaren Domitianus, som genomdrev kejsardyrkan och förföljde de kristna, regerade (år 81–96 v.t.). Det var här på Patmos som Johannes fick en rad syner, som han skrev ner. Han berättade dem, inte för att skrämma de första kristna, utan för att stärka, trösta och uppmuntra dem med tanke på deras dåvarande och kommande prövningar. — Apostlagärningarna 28:22; Uppenbarelseboken 1:4; 2:3, 9, 10, 13.
2. Varför är de förhållanden som Johannes och hans medkristna befann sig i av intresse för nutida kristna?
2 De förhållanden under vilka denna bibelbok skrevs är av stor betydelse för de kristna i våra dagar. Johannes blev förföljd därför att han var ett vittne för Jehova och hans Son, Kristus Jesus. Då han och hans medkristna inte ville dyrka kejsaren, var stämningen mot dem fientlig, och det trots att de bemödade sig om att vara goda medborgare. (Lukas 4:8) I vissa länder, där staten menar sig ha rätt att tala om vad som är ”religiöst korrekt”, upplever de sanna kristna en liknande situation. Därför är inledningsorden till Uppenbarelseboken verkligen tröstande: ”Lycklig är den som högläser och lyckliga de som hör denna profetias ord och som iakttar de ting som är skrivna i den; ty den fastställda tiden är nära.” (Uppenbarelseboken 1:3) Ja, det kan medföra sann lycka och många välsignelser att uppmärksamt läsa Uppenbarelseboken och iaktta det som står i den.
3. Vem är upphovet till den uppenbarelse som Johannes fick?
3 Vem är i sista hand upphovet till uppenbarelsen, och vilken kanal används till att förmedla den? I den första versen får vi veta: ”En uppenbarelse genom Jesus Kristus, som Gud gav honom, för att visa sina slavar de ting som inom kort måste ske. Och han sände ut sin ängel och framställde det i tecken genom honom för sin slav Johannes.” (Uppenbarelseboken 1:1) Det är således Jehova Gud som är upphovet till uppenbarelsen, och han gav den till Jesus, som genom en ängel meddelade den till Johannes. Vi ser också, när vi studerar det hela lite närmare, att Jesus även använde den heliga anden till att förmedla budskap till församlingarna och ge Johannes syner. — Uppenbarelseboken 2:7, 11, 17, 29; 3:6, 13, 22; 4:2; 17:3; 21:10; jämför Apostlagärningarna 2:33.
4. Hur leder Jehova fortfarande sitt folk på jorden?
4 Jehova använder fortfarande sin Son, ”församlingens huvud”, till att undervisa sina tjänare på jorden. (Efesierna 5:23; Jesaja 54:13; Johannes 6:45) Han använder också sin ande för att undervisa sitt folk. (Johannes 15:26; 1 Korinthierna 2:10) Och precis som Jesus använde ”sin slav Johannes” till att förmedla närande andlig mat till församlingarna under det första århundradet, så använder han nu ”den trogne och omdömesgille slaven”, som utgörs av hans smorda ”bröder” på jorden, till att ge sitt tjänstefolk och dess följeslagare andlig ”mat i rätt tid”. (Matteus 24:45–47; 25:40) Lyckliga är de som inser vem som är upphovet till de goda gåvor, som vi får i form av andlig mat, och till den kanal som han använder. — Jakob 1:17.
Av Kristus vägledda församlingar
5. a) Vid vad liknas de kristna församlingarna och deras tillsyningsmän? b) Vad kommer, vår ofullkomlighet till trots, att bidra till vår lycka?
5 I de inledande kapitlen i Uppenbarelseboken liknas de kristna församlingarna vid lampställ, och tillsyningsmännen i dem liknas vid änglar (budbärare) och stjärnor. (Uppenbarelseboken 1:20)a Det var sig själv Kristus åsyftade, när han uppmanade Johannes att skriva: ”Detta säger han som håller de sju stjärnorna i sin högra hand, han som vandrar mitt ibland de sju gyllene lampställen.” (Uppenbarelseboken 2:1) De sju budskap som sändes till de sju församlingarna i Mindre Asien visar att församlingarna och de äldste under det första århundradet hade både sina starka och sina svaga sidor. Och det är likadant i vår tid. Vi kommer därför att vara lyckliga, om vi alltid kommer ihåg att Kristus, vårt huvud, är mitt ibland församlingarna och vet precis vad som händer. Tillsyningsmännen är bildligt talat i hans ”högra hand”, dvs. under hans överinseende och ledning, och är ansvariga inför honom för det sätt varpå de är herdar för församlingarna. — Apostlagärningarna 20:28; Hebréerna 13:17.
6. Vad visar att det inte bara är tillsyningsmännen som är ansvariga inför Kristus?
6 Vi skulle emellertid bedra oss själva, om vi tror att det bara är tillsyningsmännen som är ansvariga inför Kristus för sina gärningar. I ett av budskapen säger Kristus: ”Alla församlingarna skall förstå att jag är den som utforskar njurar och hjärtan, och jag skall ge er, var och en, efter era gärningar.” (Uppenbarelseboken 2:23) Detta är både en varning och en uppmuntran. Det är en varning därför att det visar att Kristus känner till våra innersta motiv, och det är en uppmuntran därför att det försäkrar oss om att Kristus är medveten om våra ansträngningar och kommer att välsigna oss om vi gör vad vi kan. — Markus 14:6–9; Lukas 21:3, 4.
7. Hur hade de kristna i Filadelfia ”bevarat ordet” om Jesu ”uthållighet”?
7 Kristi budskap till församlingen i den lydiska staden Filadelfia innehåller ingen tillrättavisning, men däremot ett löfte som bör vara av största intresse för oss. ”Därför att du har bevarat ordet om min uthållighet, skall också jag bevara dig från den prövningens stund, som skall komma över hela den bebodda jorden för att sätta dem på prov som bor på jorden.” (Uppenbarelseboken 3:10) Det grekiska uttrycket för ”bevarat ordet om min uthållighet” kan också betyda ”bevarat vad jag sade om uthållighet”. Vers 8 antyder att de kristna i Filadelfia inte bara hade lytt Kristi befallningar, utan att de också hade lytt hans råd om att troget hålla ut. — Matteus 10:22; Lukas 21:19.
8. a) Vad lovade Jesus de kristna i Filadelfia? b) Vilka berörs nu av ”prövningens stund”?
8 Jesus tillade att han skulle bevara dem från ”prövningens stund”. Vi vet inte bestämt vad detta innebar för dessa kristna på den tiden. Även om det blev en kort frist i förföljelsen efter Domitianus död år 96 v.t., så bröt en ny våg av förföljelse ut under Trajanus regeringstid (år 98–117 v.t.), något som säkert medförde ytterligare prövningar. Men den större ”prövningens stund” inträffar på ”Herrens dag” under ”ändens tid”, där vi nu befinner oss. (Uppenbarelseboken 1:10; Daniel 12:4) Med anden smorda kristna fick utstå en tid av särskild provsättning under och omedelbart efter första världskriget. Men ”prövningens stund” pågår fortfarande. Den berör ”hela den bebodda jorden”, inbegripet de miljoner som utgör den stora skara som hoppas att få överleva den stora vedermödan. (Uppenbarelseboken 3:10; 7:9, 14) Vi kommer att bli lyckliga, om vi handlar i enlighet med Jesu ord om ”uthållighet”, nämligen: ”Den som har hållit ut till slutet, han skall bli räddad.” — Matteus 24:13.
Att med glädje underordna sig Jehovas suveräna styre
9, 10. a) Hur bör den syn som ger en bild av Jehovas tron påverka oss? b) Hur kan det bidra till vår lycka att läsa Uppenbarelseboken?
9 Den syn i Uppenbarelseboken, kapitel 4 och 5, som ger en bild av Jehovas tron och hans himmelska hov bör fylla oss med vördnad. Vi bör ta intryck av hur de mäktiga himmelska skapelserna innerligt lovprisar Jehova, när de med glädje underordnar sig hans rättfärdiga suveräna styre. (Uppenbarelseboken 4:8–11) Vi bör instämma med dem som säger: ”Honom som sitter på tronen och Lammet tillhör välsignelsen och äran och härligheten och makten i evigheters evighet.” — Uppenbarelseboken 5:13.
10 I praktiken innebär detta att vi glatt underordnar oss Jehovas vilja i allt. Aposteln Paulus skrev: ”Vad ni än gör i ord eller i gärning, gör allting i Herren Jesu namn, medan ni tackar Gud, Fadern, genom honom.” (Kolosserna 3:17) Vi kommer att bli verkligt lyckliga om vi, när vi läser Uppenbarelseboken, i vårt innersta erkänner Jehovas suveräna ställning och tar hans vilja med i beräkningen i varje sida av vårt liv.
11, 12. a) Hur skall Satans jordiska system skakas och utplånas? b) Vilka kommer då att kunna ”bestå” enligt Uppenbarelseboken, kapitel 7?
11 Att lojalt underordna sig Jehovas suveräna styre är grunden för lycka både på det individuella och på det universella planet. Snart kommer något som liknas vid en stor jordbävning att skaka Satans världsordning i grunden och utplåna den. Det kommer inte att finnas någon tillflyktsort för de människor som vägrar att underordna sig Kristi himmelska kungarikes regering, som representerar Guds rättmätiga styre. I profetian heter det: ”Jordens kungar och stormännen och militärbefälhavarna och de rika och de starka och varje slav och fri gömde sig i grottorna och i bergens klippor. Och oupphörligt säger de till bergen och till klipporna: ’Fall över oss och göm oss för hans ansikte som sitter på tronen och för Lammets vrede, eftersom deras vredes stora dag har kommit, och vem kan bestå?’” — Uppenbarelseboken 6:12, 15–17.
12 I följande kapitel beskriver aposteln Johannes, med tanke på den frågan, dem som utgör den stora skara som kommer ut ur den stora vedermödan, och han säger om dem att de står ”inför tronen och inför Lammet”. (Uppenbarelseboken 7:9, 14, 15) Att de står inför Guds tron visar att de erkänner Jehovas tron och fullständigt underordnar sig hans suveräna styre. Därför står de där godkända.
13. a) Vad tillber flertalet människor på jorden, och vad betecknar märket på deras panna eller på deras hand? b) Varför kommer det då att krävas uthållighet?
13 I kapitel 13 beskrivs hur de övriga av människorna på jorden i stället tillber ett vilddjur, som är en bild av Satans politiska system. De får ett märke på sin ”panna” eller på sin ”hand”, vilket visar att de mentalt och fysiskt stöder det systemet. (Uppenbarelseboken 13:1–8, 16, 17) Kapitel 14 tillägger sedan: ”Om någon tillber vilddjuret och dess bild och får ett märke på sin panna eller på sin hand, skall han också dricka av Guds förbittrings vin, som hälls upp outspätt i hans vredes bägare. ... Här betyder det uthållighet för de heliga, dessa som håller sig till Guds bud och tron på Jesus.” (Uppenbarelseboken 14:9, 10, 12) Frågan om vem vi stöder kommer att bli alltmer aktuell. Stöder vi Jehova och hans suveräna styre eller det ogudaktiga politiska system som framställs i bild som ett vilddjur? De som vägrar att ta emot vilddjurets märke och som troget håller ut och underordnar sig Jehovas suveräna styre kommer att vara lyckliga.
14, 15. Vilket budskap avbryter beskrivningen av Harmageddon, och vad innebär detta för oss?
14 Härskarna på ”hela den bebodda jorden” befinner sig nu på kollisionskurs med Jehova, och de kommer att drabba samman med honom över stridsfrågan om suveräniteten. Den frågan kommer att avgöras vid Harmageddon, ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”. (Uppenbarelseboken 16:14, 16) Mitt i beskrivningen av församlandet av jordens härskare till kriget med Jehova kommer en intressant parentes. Det är Jesus själv som avbryter synen med att säga: ”Se! Jag kommer såsom en tjuv. Lycklig är den som håller sig vaken och bevarar sina ytterkläder, för att han inte må gå naken och folk får se hans skam.” (Uppenbarelseboken 16:15) Detta kan anspela på hur levitiska tempelvakter kläddes av och blev offentligt förödmjukade, om de ertappades med att sova på sin post.
15 Budskapet är klart och tydligt: Om vi vill överleva Harmageddon, måste vi förbli andligen vakna och behålla våra bildliga kläder som identifierar oss som trogna vittnen för Jehova Gud. Vi kommer att vara lyckliga, om vi förblir andligen vakna och utan uppehåll fortsätter att nitiskt sprida de ”eviga goda nyheterna” om Guds upprättade kungarike. — Uppenbarelseboken 14:6.
Lycklig är var och en som håller dessa ord
16. Varför gör de avslutande kapitlen i Uppenbarelseboken oss särskilt lyckliga?
16 I de avslutande kapitlen i Uppenbarelseboken beskrivs en ny himmel och en ny jord, dvs. en rättfärdig himmelsk regering, som styr över ett nytt och renat mänskligt samhälle, allt till lov och pris för ”Jehova Gud, den Allsmäktige”. Detta är verkligen ett hoppfullt budskap, som gör oss lyckliga. (Uppenbarelseboken 21:22) Som en avslutning på dessa underbara syner säger änglabudbäraren till Johannes: ”Dessa ord är trovärdiga och sanna; ja, Jehova, profeternas inspirerade uttalandens Gud, har sänt ut sin ängel för att visa sina slavar de ting som inom kort måste ske. Och se! jag kommer snabbt. Lycklig är var och en som håller orden i denna skriftrulles profetia.” — Uppenbarelseboken 22:6, 7.
17. a) Vilken försäkran ges i Uppenbarelseboken 22:6? b) Vilka snaror bör vi vara vakna för och söka undgå?
17 Det var, som vi kommer ihåg, något liknande som sades i början av ”skriftrullen”. (Uppenbarelseboken 1:1, 3) Dessa ord försäkrar oss om att alla ”de ting” som det profeteras om i Bibelns sista bok ”inom kort” skall ske. Vi lever nu så långt fram i ändens tid att återstoden av det som förutsägs i Uppenbarelseboken helt visst snart kommer att uppfyllas i snabb följd. Vi bör därför inte låta någon skenbar stabilitet i Satans ordning vagga oss i sömn. Om vi tar de varningar som ges i budskapen till de sju församlingarna i Mindre Asien till hjärtat, kommer vi att undgå sådana snaror som materialism, avgudadyrkan, omoraliskhet, ljumhet och avfällig sekterism.
18, 19. a) Varför skall Jesus komma, och vilken förhoppning delar vi med Johannes? b) Varför skall Jehova ”komma”?
18 Jesus säger flera gånger i Uppenbarelseboken: ”Jag kommer snabbt.” (Uppenbarelseboken 2:16; 3:11; 22:7, 20a) Han skall komma för att verkställa domen över det stora Babylon och Satans politiska system, samt över alla människor som vägrar att underordna sig Jehovas suveräna styre, vilket nu kommer till uttryck genom det messianska kungariket. Vi instämmer i aposteln Johannes ord, när han utropade: ”Amen! Kom, Herre Jesus.” — Uppenbarelseboken 22:20b.
19 Jehova själv förklarar: ”Se! Jag kommer snabbt, och den lön jag ger har jag med mig, för att ge var och en såsom hans gärning är.” (Uppenbarelseboken 22:12) Må vi nitiskt, medan vi väntar på den underbara belöningen att få leva för evigt, antingen som en del av den utlovade ”nya himlen” eller den ”nya jorden”, ta del i att uppmana alla uppriktiga människor: ”’Kom!’ Och vemhelst som törstar, han må komma; var och en som vill, han må fritt ta av livets vatten.” (Uppenbarelseboken 22:17) Må de också bli lyckliga genom att läsa den inspirerade och inspirerande Uppenbarelseboken!
[Fotnoter]
a Se Uppenbarelsens storslagna höjdpunkt är nära!, sidorna 28 och 29 och fotnoten på sidan 136.
Tankar att repetera
◻ Vilken kanal använde Jehova för att förmedla uppenbarelsen, och vad kan vi lära av detta?
◻ Varför bör vi vara lyckliga över att läsa budskapen till de sju församlingarna i Mindre Asien?
◻ Hur kan vi bevaras i säkerhet under ”prövningens stund”?
◻ Vilken lycka kommer vi att få erfara, om vi håller de ord som finns i skriftrullen med uppenbarelsen?
[Bild på sidan 15]
Lyckliga är de som erkänner upphovet till det glada budskapet
[Bild på sidan 18]
Lycklig är den som håller sig vaken