Ungdomar frågar:

Varför bör jag lyda mina föräldrar?

STAN uppfostrades av gudfruktiga föräldrar, men vid 16 års ålder gjorde han uppror. Stan förklarar: ”Jag ville komma ut och träffa andra människor och bli accepterad av dem. Jag ville ha allt som andra människor har.” För att nå dessa mål blev Stan narkotikalangare. Naturligtvis blev han tvungen att ljuga om sina förehavanden och om alla pengar han kom hem med. ”Mitt samvete hade dött”, säger Stan.

John döptes som kristen vid 11 års ålder. ”Men sanningen fanns egentligen inte i mitt hjärta”, medger han. ”Jag gjorde det eftersom min familj förväntade sig det. När jag började i högstadiet blev jag vild och oregerlig. Rockmusiken hade också ett dåligt inflytande på mig. Jag började med surfing och tillbringade en massa tid på stranden med ungdomar som inte vägleddes av Bibelns principer. Det fanns mycket narkotika där.” Snart hade han flyttat hemifrån och lagt sig till med en livsstil som gick stick i stäv med allt han hade fått lära sig.

Varför de gör uppror

Det är normalt att ungdomar försöker pröva sina gränser och utvecklar ett visst mått av oberoende. Men upproriskt, våldsamt och självdestruktivt uppförande är en helt annan sak. Vad är det som framkallar ett sådant uppförande? Det finns många olika anledningar. ”När man är ung”, förklarar John, ”är man på jakt efter nöjen. Man vill ha roligt.” På grund av sin bristande livserfarenhet visar emellertid unga människor inte alltid gott omdöme. (Hebréerna 5:14) Förståndiga föräldrar ålägger därför sina barn rimliga restriktioner — begränsningar som vissa ungdomar reagerar mycket häftigt på.

Sorgligt nog har somliga ungdomar till och med tagit avstånd från den fostran och undervisning som deras gudfruktiga föräldrar har gett dem. (Efesierna 6:1—4) Jesus sade att kristendomen skulle vara en ”trång” och ”smal” levnadsväg. (Matteus 7:13, 14) Kristna ungdomar kan därför ofta inte göra sådant som deras skolkamrater gör. De flesta har inga svårigheter att acceptera restriktionerna, eftersom de inser att Guds lagar egentligen inte är betungande. (1 Johannes 5:3) Dessa lagar skyddar ungdomar mot sådana problem som utomäktenskapliga havandeskap, narkotikamissbruk och sexuellt överförda sjukdomar. (1 Korinthierna 6:9, 10) Men somliga ungdomar vägrar att se saken på det sättet; de tycker att Bibelns lagar hämmar dem.

Bitterheten kan bli särskilt djup om en ung människa tycker att föräldrarna är alltför stränga när det gäller sådana saker som tuktan, rekreation och underhållning. ”Jag tycker att mina föräldrar är för stränga mot oss”, beklagade sig en ung flicka. Det är sant att det kan kännas nedslående att inte få göra sådant som andra kristna föräldrar tillåter. (Kolosserna 3:21) Somliga ungdomar visar sin besvikelse genom att vägra att lyda.

Å andra sidan går somliga ungdomar sina egna vägar därför att deras föräldrar inte visar någon som helst respekt för gudaktiga principer. ”Pappa var alkoholist”, säger John. ”Han och mamma bråkade jämt, eftersom han drack för mycket. Vi flyttade flera gånger för att komma bort från honom.” Alkoholister och andra missbrukare kan helt enkelt inte sörja för sina barns behov på ett fullgott sätt. I sådana hem kan skällsord och förödmjukelse höra till en ung människas dagliga lott.

Andra ungdomar gör uppror därför att deras föräldrar i själva verket överger dem eller nonchalerar dem. Uppror kan tyckas vara ett sätt att få föräldrarnas uppmärksamhet på — eller att såra dem på. ”Jag kan inte komma ihåg att mina föräldrar någonsin fanns till hands”, säger en ung flicka som heter Taylor och som kommer från en välbärgad familj. ”Jag var enda barnet, och eftersom mina föräldrar inte fanns till hands så mycket, brukade de alltid ge mig en massa pengar.” Eftersom Taylor inte hade någon som såg efter henne, började hon gå på nattklubbar och dricka sig berusad. Det var inte förrän hon blev anhållen för rattfylleri som hennes föräldrar insåg att hon hade problem.

Dessutom har vi den situation som aposteln Paulus pekade på när han frågade en grupp kristna: ”Ni löpte så bra. Vem har hindrat er från att fortsätta att lyda sanningen?” (Galaterna 5:7) Dåligt umgänge är ofta problemet. (1 Korinthierna 15:33) ”Jag hamnade i dåligt sällskap”, säger en tonårsflicka som heter Elizabeth. Hon medger att hon till följd av kamrattryck ”började röka och använda narkotika”. Hon tillägger: ”Otukt var något vardagligt.”

Varför det är dåraktigt att göra uppror

Du kanske också befinner dig i en situation som känns frustrerande — eller till och med förtryckande. Du kanske känner dig frestad att trotsa dina föräldrar och helt enkelt göra som du vill. Men den rättfärdige mannen Job fick följande varning: ”Ge akt så att raseri inte lockar dig till illvillig [handling]. ... Var på din vakt så att du inte vänder dig till vad skadligt är.” — Job 36:18—21.

Ett hätskt och våldsamt uppförande kanske får dina föräldrar att reagera, men det kommer antagligen inte att bli någon trevlig reaktion. De kommer troligen bara att ge dig fler restriktioner. Dessutom kommer ett dåligt uppförande att orsaka dina föräldrar stor smärta. (Ordspråken 10:1) Är det kärleksfullt? Kommer det verkligen att förbättra din situation? Det är mycket förståndigare att tala igenom saken med dem, om du tycker att du har välgrundade orsaker till klagomål.a De kanske är villiga att göra vissa förändringar i sitt sätt att behandla dig på.

En annan sak som du bör tänka på är hur dina handlingar kan inverka på Gud. ”På Gud?” kanske du frågar. Ja, eftersom uppror mot föräldrarna är liktydigt med uppror mot Gud själv. Det är ju han som befaller dig att ära dina föräldrar. (Efesierna 6:2) Hur får sådan olydnad Gud att känna sig? Bibeln säger angående Israels nation: ”Hur ofta brukade de inte göra uppror mot honom i vildmarken.” Med vilket resultat? De brukade ”få honom att känna sig sårad”! (Psalm 78:40) Du kanske visserligen är arg på dina föräldrar och tycker att de är för restriktiva, men vill du verkligen få Jehova Gud att känna smärta i sitt hjärta — han som älskar dig och vill att du skall leva för evigt? — Johannes 17:3; 1 Timoteus 2:4.

”Frihetens” höga pris

Vi har därför all anledning att lyssna till vår kärleksfulle himmelske Fader. Låt dig inte luras av falska löften om ”frihet”. (Jämför 2 Petrus 2:19.) Det kan se ut som om vissa ungdomar klarar sig bra trots sitt dåliga uppförande. Men psalmisten sade varnande: ”Visa dig inte upphetsad på grund av ogärningsmännen. Avundas inte dem som utövar orättfärdighet. Ty likt gräs kommer de att vissna med hast, och likt grönt nytt gräs kommer de att tyna bort.” (Psalm 37:1, 2) Ungdomar som gör uppror får ofta betala ett högt pris för sin så kallade frihet. Bibeln säger i Galaterna 6:7: ”Bli inte vilseledda: Gud driver man inte gäck med. Ty vadhelst en människa sår, detta skall hon också skörda.”

Tänk på Stan, som omnämndes i inledningen. Precis som han hade hoppats blev han populär hos sina tvivelaktiga vänner. ”Jag kände mig accepterad”, erinrar han sig. Men snart började det gå galet. Han säger: ”Jag har blivit beskjuten och har häktats, och nu är jag dömd till fängelse. Det enda jag kan fråga mig själv är: ’Var det värt det?’”

Hur var det med Johns sökande efter ”frihet”? Sedan han anhållits för narkotikainnehav, blev han utesluten ur den kristna församlingen. Från den dagen blev hans uppförande ännu sämre. ”Jag stal bilar för att få pengar”, erkänner John. ”Jag var mycket våldsam.” John tjänade en massa pengar på sin brottsliga verksamhet, men han säger: ”Jag slösade bort alltihop. Det var otroligt så mycket knark vi gjorde av med.” När John inte slogs, stal eller drack sig berusad, var han på flykt undan polisen. ”Jag har nog anhållits 50 gånger. Oftast kunde de inte sätta fast mig, men en gång satt jag ett helt år i fängelse.” Ja, John var allt annat än en fri människa. Han hade i stället snärjt in sig ordentligt i ”Satans djupheter”. — Uppenbarelseboken 2:24.

Detsamma kan sägas om Elizabeth. Hennes ohämmade umgänge med världsliga vänner gjorde att hon till slut hamnade i fängelse. Hon erkänner: ”Jag blev till och med gravid — och på grund av mitt narkotikamissbruk fick jag missfall. Narkotikan var mitt liv — det verkade som om jag bara levde för nästa gång jag fick bli ’hög’. Till slut förlorade jag min lägenhet. Jag kunde inte återvända hem till mina föräldrar, och jag skämdes till och med för att be Jehova om hjälp.”

Det finns många liknande exempel på ungdomar som har förkastat gudaktiga principer bara för att råka mycket illa ut. Bibeln säger varnande: ”En väg som tycks vara den rätta kan ändå föra till döden.” (Ordspråken 14:12, Tre Bibelböcker, Bibelkommissionens översättning) Det klokaste du kan göra är alltså att försöka komma överens med dina föräldrar och prata om — i stället för att göra uppror mot — de restriktioner som du tycker är orättvisa.

Men hur är det med de ungdomar för vilka dessa upplysningar har kommit för sent, ungdomar som redan är djupt indragna i ett orätt uppförande? Finns det någon möjlighet för dem att ordna upp förhållandet till sina föräldrar — och till Gud? En artikel i följande nummer kommer att behandla dessa frågor.

[Fotnot]

[Bild på sidan 26]

Att du gör uppror mot dina föräldrar kan ge dig mer ”frihet”, men har du tänkt på konsekvenserna?