Ungdomar frågar:

Skräckfilmer — Är de verkligen så förskräckliga?

DE BLIR nerskällda av kritiker, attackerade av föräldrar och ofta censurerade av TV-bolagen — men ändå är skräckfilmer populärare än någonsin. Om stora kassaintäkter är ett mått på framgång, då är skräckfilmer verkliga succéer; somliga slår faktiskt alla rekord när det gäller publiksiffror. I sin iver att öka förtjänsterna skyndar sig företagsamma filmproducenter att göra fler filmer i samma serie. Andra filmmakare, som avundas dessa förtjänster, spottar snart fram efterapningar.

Och vilken målgrupp inriktar sig dessa skräckinjagande filmer i första hand på? Ungdomar. Det är inte ovanligt att få se tonåringar trotsa långa köer och dåligt väder för att få en biljett till premiären på den senaste skräckfilmen. Vad är det då som gör dessa filmer så lockande? Har ungdomar någon anledning att vara på sin vakt mot sådana filmer?

De nya skräckfilmerna

De filmer som satte skräck i publiken för några decennier sedan har nu fått vika för en ny genre. Dagens rysare skapar inte skräck med hjälp av god berättarförmåga eller spännande intriger eller genom att stimulera publikens fantasi, utan använder sig i stor utsträckning av ohyggligt detaljerade våldsscener för att uppnå dessa effekter. Som det uttrycks i New York Post: ”Traditionella monster har ersatts av blodtörstiga galningar.”

I en recension av den fjärde filmen i serien ”Fredagen den 13:e” sades det till exempel: ”Den 91 minuter långa filmen består i stort sett bara av bloddrypande lemlästning och nakna tonårskroppar ... med korta inslag av halshuggning och strypning.” Huvudpersonen är ”en sinnessjuk mördare vid namn Jason som iförd hockeymask stympar och spetsar ett antal tonåriga pojkar och flickor”.

Blod i stora mängder är således huvudingrediensen i dessa nya skräckfilmer.

Skräckfilmernas dragningskraft

Hur otroligt det än kan verka så är det denna masslakt och ”bloddrypande lemlästning” som gör dessa filmer till sådana kassasuccéer. När 16-åriga Melissa tillfrågades varför hon så ofta såg skräckfilmer, svarade hon öppenhjärtigt: ”Jag älskar spänning. Jag gillar inte alls filmer som är snälla och gulliga. Jag tycker om sådana filmer som ’Terror på Elm Street’.” Hon tillägger: ”Jag gillar att se när människor slits sönder.”

För många ungdomar är kriteriet på en bra film hur ”kreativt” morden utförs. En tonåring skrev: ”Jag har faktiskt hört publiken vissla och klappa i händerna åt särskilt bestialiska mord.” Sjuttonåriga Sandy tillägger: ”Om scenerna verkligen gjorde mig vettskrämd, då var det en bra film. Om inte — om det bara var de gamla vanliga morden — då var den inget vidare.”

Andra orsaker

Alla som ser skräckfilmer drivs naturligtvis inte av begäret efter våld eller en sjuklig nyfikenhet. För somliga tonåringar är skräckfilmer helt enkelt en form av verklighetsflykt, en stunds avkoppling från ett liv som är fyllt av bekymmer och problem. Som psykologen Joyce Brothers uttryckte det: ”När ens eget liv blir mycket komplicerat och skrämmande, ... är det lättare att fly från verkligheten och in i en skräckhistoria.”

Andra ungdomar lockas av utsikten till äventyr och spänning. Så här säger 14-årige Bobby: ”Spänningen gör att man sitter som på nålar. Det är som en nervkittlande berg- och dalbana med få döda punkter.”

Vissa tonårspojkar anser att det är ett tecken på manlighet att utan att blinka kunna betrakta makabra scener och realistiskt beskriven blodsutgjutelse. Reggie, som ofta brukade se skräckfilmer, säger: ”Om man tål att se blod och inälvor, då är man en man. Om man inte gör det, tycker ens kompisar att man är feg.”

Många ungdomar går emellertid och ser skräckfilmer på grund av de ”romantiska” möjligheter som de erbjuder för unga par. Tjugoåriga Quintella berättar: ”När jag gick på skräckfilmer och en scen blev för ruskig, då högg jag tag i min pojkvän.” Hon tillägger: ”Jag tror att han förväntade och ville att jag skulle reagera på det sättet.” En del tonårsflickor låtsas till och med vara pjåskiga för att få krypa tätt intill sin pojkvän. Deras manlige följeslagare, som i själva verket hoppas på denna reaktion, står villigt till tjänst med små beskyddande kramar.a

Spänning, verklighetsflykt, romantik — eftersom skräckfilmer tycks erbjuda allt detta, tycker många ungdomar att de inte kan göra någon större skada. Men är det verkligen så?

Skräckfilmer — vad de leder till

Vissa psykologer anser visserligen att skräckfilmer är oskadliga och på sin höjd förorsakar någon enstaka sömnlös natt, men ett stort antal erkända experter hävdar nu att de är förbundna med vissa faror.

Doktor Leonard Berkowitz, professor i psykologi vid University of Wisconsin i USA, hävdar att skräckfilmernas våldsscener har en trefaldig verkan på publiken. ”För det första”, säger han, ”gör de att den vanlige biobesökaren blir mindre skrämd av, och därigenom mer likgiltig för, våld. För det andra kan publiken få den uppfattningen att våld är ett godkänt handlingssätt. För det tredje”, fortsätter han, ”kan somliga stimuleras av dem.”

Men är inte förmågan att hysa empati och medkänsla med andras lidanden något som skiljer människan från de oskäliga djuren? Det omotiverade våld som präglar dessa filmer tjänar endast till att undergräva denna medkänsla. Vi erinrar oss hur aposteln Paulus fördömde de människor som ”på grund av deras hjärtans känslolöshet” [ordagrant ”avtrubbning”] hade ”förlorat all moralisk känsla”. Han uppmuntrade emellertid de kristna att ”bli hänsynsfulla mot varandra, ömt medlidsamma”. (Efesierna 4:18, 19, 32, Kingdom Interlinear) Kan stora doser meningslös blodsutgjutelse hjälpa en människa att uppodla dessa egenskaper?

Guds syn på våld

Om de avtrubbande verkningarna av dessa filmer var den enda faran, så skulle detta i sig självt vara mycket oroande. Det som är av allra största betydelse för de kristna är emellertid att bevara vänskapen med Gud. Detta inbegriper att vi måste acceptera hans syn på våld, som klart och tydligt kom till synes när han tillintetgjorde den forntida världen på Noas tid. Bibelns skildring lyder: ”Jorden uppfylldes av våld. Och Gud såg att jorden var fördärvad, eftersom allt kött vandrade i fördärv på jorden. Då sade Gud till Noa: ’Jag har beslutat att göra slut på allt kött, ty jorden är uppfylld av våld som de övar.’” — 1 Moseboken 6:11—13.

Psalmisten sade därför om Jehova: ”Den som älskar våld, honom hatar sannerligen Hans själ.” (Psalm 11:5, NW) De första kristna vägrade därför att ta del i de populära gladiatorspelen, där en människa ställdes upp till strid på liv och död med en annan människa eller med ett djur. Detta var visserligen en accepterad form av underhållning på den tiden. Men en kristen skribent vid namn Athenagoras, som levde på 100-talet, sade: ”Vi, som menar att om man ser en man dödas, så är det nästan detsamma som att döda honom, har avsvurit [högtidligt frånsagt] oss sådana skådespel.”

Något som inte heller får förbises är de spiritistiska och demoniska övertoner som präglar många skräckfilmer. Skulle kristna ungdomar ”stå fasta mot djävulens onda anslag” om de matar sitt sinne med filmer som innehåller spiritistiska inslag? — Efesierna 6:11; Uppenbarelseboken 21:8.

På grund av sin önskan att bibehålla ett nära förhållande till Gud har några av de ungdomar som nämndes tidigare — Reggie, Quintella, Sandy och Bobby — slutat upp med att se skräckfilmer. Nej, de har inte blivit asketer som inte unnar sig några slags nöjen. Men genom ett noggrant studium av bibeln har de kommit till insikt om hur viktigt det är att undvika all demoraliserande underhållning. De inser också vikten av ett tillbörligt uppförande könen emellan och använder därför inte sådana filmer som en ursäkt för otillbörliga uttryck för tillgivenhet. (1 Tessalonikerna 4:3, 4) De anser inte längre att underhållningsvåld är något acceptabelt, utan strävar efter att vara selektiva i sitt val av filmer.

De har kommit att inse att våra dagars skräckfilmer är just det som namnet antyder — förskräckliga.

[Fotnot]