Bibelns syn
Vad står det egentligen i Första Moseboken?
”VETENSKAPLIGA kreationister”, som stöder sig på Första Moseboken i bibeln, säger att universum skapades av Gud för mindre än tio tusen år sedan. De påstår också att jorden och alla dess livsformer skapades på sex 24-timmarsdygn.
Å andra sidan betraktar evolutionister Första Moseboken som en myt. De lär att universum och jorden med allt dess liv är en produkt av en slumpartad evolutionsprocess som pågått i miljarder år.
Det finns dock många som tycker att båda de här teorierna är svåra att acceptera. Delar av den vetenskapliga kreationismens teori tycks strida mot sunt förnuft och mot de bevis vi själva kan se i naturen. Men även tanken att livet i all dess förunderliga komplexitet är en produkt av enbart blinda evolutionistiska krafter tycks vara svår för många att godta. Är då dessa två synsätt de enda alternativ vi har?
Nej. Det finns ett tredje synsätt. Det är det som egentligen står i Första Moseboken i bibeln. Låt oss betrakta det här tredje alternativet.
Första Mosebokens förklaring
Första Mosebokens skildring börjar så här: ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.” (1 Moseboken 1:1) Sägs det här i texten att detta hände för omkring tio tusen år sedan? Nej, det ges ingen tidsangivelse. ”Begynnelsen” kan därför ha varit för miljarder år sedan.
Bibeln omnämner redan från ”begynnelsen” en förnuftsbegåvad varelse, Skaparen, som styrde skapelseprocessen. Även om många vetenskapsmän har svårt att acceptera den tanken, stämmer den överens med astronomernas slutsatser om att universum har haft en början, att det råder mycket stor ordning i rymden och att allting i den styrs av bestämda lagar. En systematisk ordning som bygger på lagar kan inte annat än härröra från ett tänkande sinne. Vetenskapen har förklarat många av dessa lagar för oss, men ingen annanstans än i Första Moseboken får vi möjlighet att lära känna laggivaren själv.
Skildringen i Första Moseboken fortsätter sedan med att beskriva de sex välkända ”skapelsedagarna”. Men de här dagarna omfattar inte den tidsperiod då materien på jorden och i universum skapades. Detta hade redan skett ”i begynnelsen”. De sex skapelsedagarna var i stället tidsperioder under vilka det ursprungliga, ogästvänliga jordklotet sakta gjordes beboeligt.
Omfattade var och en av de sex dagarna ett bokstavligt 24-timmarsdygn? Något sådant sägs inte i Första Moseboken. På hebreiska (det språk som Första Moseboken skrevs på) kan ordet ”dag” avse långa tidsperioder, även flera tusen år. (Jämför Psalm 90:4; 1 Moseboken 2:4, NW.) Den ”sjunde dagen” till exempel, den som vi nu lever på, är flera tusen år lång. (1 Moseboken 2:2, 3) Alla bevis pekar alltså på att hela perioden om sex dagar bör betraktas som tiotusentals år lång.
”Efter deras arter”
Under de sex skapelseperioderna framträdde i tur och ordning vatten, land, ljus, en atmosfär, växter, fiskar, fåglar, landdjur och slutligen människor. (1 Moseboken 1:3—27) Denna ordningsföljd i utvecklingen stämmer i stora drag överens med den ordningsföljd vetenskapsmännen har kommit fram till.
Men i skildringen i Första Mosebokens första kapitel förekommer flera gånger en formulering som är värd att lägga märke till. Det sägs exempelvis, i samband med den femte skapelsedagen, i 1 Moseboken 1:21: ”Och Gud skapade de stora havsdjuren och hela det stim av levande varelser, som vattnet vimlar av, efter deras arter.” I vers 24 läser vi om den sjätte dagen: ”Må jorden frambringa levande varelser, efter deras arter, boskapsdjur och kräldjur och vilda djur, efter deras arter.”
De arter som skapades var inte arter i strikt vetenskaplig bemärkelse. Bibeln lägger en något vidare innebörd i ordet ”art”. Men de olika ”arterna” skapades åtskilda från varandra och härstammar inte från varandra. Inom varje ”art” kan det finnas stor variation, vilket vi kan se inom ”arten” katt eller ”arten” hund eller ”arten” människa. De genetiska arvsanlagen som inplantats av Skaparen kommer dock alltid att hålla dessa ”arter” åtskilda från varandra. Det är därför en katt och en hund inte kan para sig med varandra och ge upphov åt en ny livsform.
Det här strider visserligen mot evolutionsteorin, men det strider inte mot konstaterade fakta. Även om det förekommer stor variation inom en ”art” av djur, är det hittills ingen som har kunnat dokumentera att en djurart har reproducerat sig eller utvecklats till en annan ”art”.
Men vad kan då sägas om de likheter i uppbyggnaden som kan iakttas hos vissa djurarter? Att det förekommer sådana likheter är inte så svårt att förstå, när vi betänker att alla arter är samme Skapares verk och att de formats av samma material från jorden och för att leva i likartade omgivningar.
Dessutom får vi i Första Moseboken förklaringen till ett problem som vetenskapsmännen inte kan lösa: Var kommer livet ifrån? Forskarna försöker besvara den frågan med olika teorier, men i verkligheten har de inget svar. Och ett bistert faktum som många gånger har bekräftats i deras vetenskapliga laboratorier är att liv uppstår endast från redan existerande liv och från samma livsform, eller ”art”.
Första Moseboken upplyser oss också om att livet har funnits till längre än universum och att allt annat liv i himmel och på jord härrör från livets källa, den allsmäktige Skaparen, han som säger att hans namn är Jehova. Vetenskapen kan inte komma med någon bättre förklaring, någon som överensstämmer med alla de vetenskapliga fakta som vi kan iaktta. — Psalm 36:10; 83:19, NW, Åkeson; Jesaja 42:8; Uppenbarelseboken 4:11.
Människans begynnelse
Det sista som skapades på jorden enligt Första Moseboken var människan själv: ”Och HERREN [Jehova] Gud formade människan av stoft från marken och blåste in en livets andedräkt i hennes näsa, och så blev människan en levande själ.” (1 Moseboken 2:7, provöversättning av Svenska folkbibeln) Även forskarna anser att människan har kommit till ganska sent jämfört med andra livsformer.
Det här skriftstället står emellertid i strid med vad de flesta vetenskapliga kreationister tror, nämligen att människan har en odödlig själ som är skild från kroppen. Denna själ sägs lämna kroppen efter döden. Ändå visar Första Moseboken såväl som andra delar av bibeln att människan inte har en osynlig själ inneboende i sig. I stället är människan en själ. Vid döden övergår människan till ett tillstånd av icke-existens i väntan på en uppståndelse. (Predikaren 9:5, 10; Johannes 5:28, 29; Apostlagärningarna 24:15; Uppenbarelseboken 20:12, 13) Bibeln liknar döden vid en sömn ur vilken man kan bli väckt i uppståndelsen. — Johannes 11:11, 43, 44.
Orden i 1 Moseboken 2:7 står också i strid med evolutionsteorin i ett annat avseende. Det visas där tydligt att människan skapades direkt av Gud och att hon inte härstammar från djuren.
Är det som sägs i Första Moseboken trovärdigt? Vetenskapen har i alla fall inte kommit med några bevis för att människan härstammar från djuren. Det finns inga bevis för att de apliknande fossil som grävts fram i Afrika och på andra håll på något sätt varit människans förfäder. Om dessa var vid liv i dag, skulle de med all sannolikhet placeras i zoologiska trädgårdar tillsammans med andra apliknande djur. Alla fossil som är nära besläktade med människan i fråga om skelettuppbyggnad och storlek utgör antagligen bara en gren av den mänskliga familjen.
Även människans anknytning till ”stoft från marken”, som det uttrycks i Första Moseboken, är oemotsäglig. Alla de kemiska ämnen kroppen består av finns i ”stoft från marken”. Människan är i själva verket beroende av detta ”stoft” för sin fortsatta existens. Hon livnär och bygger upp sin kropp med föda bestående av ämnen som finns i ”stoft från marken” och som satts samman i de växter och djur hon äter.
Vilde — eller son av Gud?
En annan beskrivning av människans skapelse finns i 1 Moseboken 1:26. Där säger Gud: ”Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika. Och må de råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som rör sig på jorden.” Eftersom det står i bibeln att Gud är en ande, måste uttrycket ”till vår avbild” uppfattas som att äga Guds egenskaper.
Det här uttalandet förklarar varför människan är så olik djuren, något som aldrig skulle kunna förklaras med hjälp av evolutionen. Endast människan kan behärska djur- och växtlivet i sin omgivning. Endast människan har känsla för moral och ett samvete. Endast människan har stor valfrihet och så högtstående intelligens. Endast människan kan göra sig en föreställning om Guds existens och äger talförmåga med vars hjälp hon kan kommunicera med honom. I tidskriften Journal of Semitic Studies sägs det: ”Människans förmåga att tala är en gåta; det är en gudomlig gåva.”
Evolutionister avbildar de första människorna som djuriska och barbariska. Utan tvivel har somliga tidiga representanter för den mänskliga rasen begått många grymheter. Men även nutidsmänniskan har varit grym och barbarisk, vilket bestyrks av att hundra miljoner människor slaktats i krig under vårt århundrade. Ända till denna dag har människan betett sig barbariskt. Bibeln visar således att de första människorna i fråga om moral och intellekt inte var underlägsna nutidsmänniskan. (Jämför 1 Moseboken 4:20—22; 5:22; 6:9.) Detta strider inte mot påvisbara fakta. Ta till exempel de väggmålningar som man har upptäckt i Lascauxgrottan i Frankrike och som gjorts av så kallade förhistoriska människor. Den känsla och konstnärliga förmåga som lagts ner i dessa målningar väcker mycket beundran även i våra dagar.
Första Mosebokens verkliga betydelse
De första kapitlen i Första Moseboken ger oss alltså en glimt av hur allting fick sin början. Första Moseboken är däremot inte någon detaljerad vetenskaplig handbok, och det har heller aldrig varit avsikten med den. Det finns ett djupare syfte med de upplysningar den innehåller.
Det framkommer till exempel att människans lycka var beroende av att hon fortsatte att samarbeta med sin Skapares uppsåt. Men när människan inte ville kännas vid sin förpliktelse och gjorde uppror mot Guds anordningar, förlorade hon den lycka hon hade från början och sjönk snabbt ner i synd och död och det barbariska beteende som vi alltjämt kan lägga märke till. — 1 Moseboken 3:1—18; 5 Moseboken 32:4, 5.
De första kapitlen i Första Moseboken visar emellertid att Gud omedelbart efter människans uppror tog det första steget i sitt långsiktiga uppsåt att återföra människorna till den lycka de hade i början. En ”säd” skulle komma för att upphäva de dåliga verkningarna av människans synd. (1 Moseboken 3:15) Vem denna säd skulle vara är ett framträdande tema i en stor del av den övriga bibeln. Och efter att ha omtalat att Säden så småningom kom i egenskap av den Smorde, Jesus, fortsätter bibeln med att beskriva hur Gud med hjälp av de anordningar som kretsar kring Jesus så småningom skall vända på den tragiska kurs människan har slagit in på. Den beskriver också hur hela jorden kommer att förvandlas till ett paradis bebott av fullkomliga människor, ett paradis där krig, våld, brottslighet, olyckliga förhållanden liksom sjukdom och död aldrig mer skall plåga den mänskliga familjen. — Psalm 46:10; Uppenbarelseboken 21:4, 5.
Ja, Första Moseboken innehåller mycket mer än bara skapelseberättelsen. Den ger upptakten till människans hela historia — i förgången tid, i nuvarande tid och i framtiden. Mycket av historien, och även livet i sig självt, är obegripligt om vi förbigår dessa första viktiga steg. Vi sätter vår framtid på spel, om vi ignorerar det som egentligen står i Första Moseboken. — 1 Johannes 2:15—17.
[Infälld text på sidan 24]
Skapelseberättelsen i Första Moseboken strider inte mot konstaterade fakta
[Infälld text på sidan 25]
Fakta bestyrker det som sägs skildringen i Första Moseboken: att allt levande skapades efter deras arter”
[Infälld text på sidan 27]
Utan bibelns skildring kan vi inte förklara människans historia eller meningen med livet
[Bild på sidan 26]
Bibeln visar att hela jorden skall göras till ett paradis