Bibelns syn

Har du levt ett tidigare liv?

”JAG kommer ihåg många av mina tidigare liv — ibland var jag en man, andra gånger en kvinna.” Skådespelerskan Shirley MacLaine förklarar i sin bestseller Out on a Limb (Ut på yttersta grenen) hur hon kom fram till denna slutsats. Till en början ”fascinerades [jag] av att upptäcka inte bara att reinkarnationen ingick i de flesta österländska trosuppfattningarna ... utan också att en mängd framstående tänkare i väst delade denna syn”.

Ja, fler människor än du kanske anar — däribland hundratals miljoner buddister och hinduer — tror att de har levt ett tidigare liv. De tror att någonting inom dem — många kallar det själen — överlever döden och återföds i ett annat eller flera på varandra följande liv. Detta ”någonting” återvänder i mänsklig skepnad eller, som en del säger, i skepnad av ett djur eller till och med en växt. De flesta är överens om att syftet med detta är att själen så småningom skall renas eller att individen skall föras fram till slutgiltig fullkomning.

Det medges att tanken att man skulle ha levt ett tidigare liv och att man kanske får leva ett kommande liv kan tyckas fascinerande, ja, till och med trösterik. Men är det sant?

Har du levt i andevärlden?

”Ja”, säger Jesu Kristi kyrka av sista dagars heliga, vars medlemmar vanligen kallas mormoner. Den nu avlidne James E. Talmage, en apostel i denna kyrka, skrev om de ”många bevisen i bibeln på att människornas andar levt i en annan tillvaro före sin jordiska prövotid — en tillvaro i vilken dessa förnuftsbegåvade väsen levt och utövat sin fria vilja, innan de iklädde sig kroppsliga hyddor”.

Det är sant att Jesus, Guds Son, fanns till i himmelen innan han levde på jorden. (Johannes 6:38, 62) Det är i själva verket detta faktum som fick Talmage att skriva att ”det är logiskt att dra den slutsatsen att om hans jordiska födelse utgjorde en förening av ett förut existerande eller odödligt andeväsen med en dödlig kropp, så är också födelsen av varje individ i den mänskliga familjen av samma natur”.

Under den tid Jesus befann sig i himmelen hade han alltid varit lydig mot sin Fader. Hans jordiska vistelse var därför inte avsedd att vara en ”jordisk prövotid” för honom, som om han var en syndare. Det var tvärtom så att han var en fullkomlig, syndfri människa, i stånd att återlösa syndare, i stånd att ”ge sin själ till en lösen i utbyte mot många”. (Matteus 20:28) Jesus är därför ensam i sitt slag, ja, han är ”en enda ... medlare mellan Gud och människor”. (1 Timoteus 2:5, 6) Hans tjänsteuppdrag på jorden var av tillfällig natur. Efter att ha fullbordat det kunde han återvända till sitt verkliga hem, till himmelen.

Men med tanke på dessa fakta, kan vi då tala om himmelen som vårt hem i samma bemärkelse som han kunde?

I mänsklig skepnad men inte människor

I forna tider har osynliga andevarelser, änglar, på uppdrag av Gud materialiserat sig i synliga mänskliga kroppar. (1 Moseboken 19:1; Lukas 1:26—28) Men på Noas tid var det en del av dem som gjorde så på eget initiativ. Varför? I det själviska syftet att ha sexuellt umgänge med kvinnor. (1 Moseboken 6:2) Eftersom detta inte var vad Gud hade avsett för änglar, var deras tilltag en handling av olydnad. Bibeln kallar dem ”änglar, som inte behöll sin ursprungliga ställning utan övergav sin egen tillbörliga boningsort”. (Judas, vers 6) Det är alltså tydligt att himmelen är änglarnas ”tillbörliga boningsort”, precis som jorden är till för människor. — Jämför Psalm 115:16; 1 Korintierna 15:39, 40.

Med Jesus förhöll det sig i själva verket så att han ”blev kött”, när han kom till jorden. (Johannes 1:14) Så var det inte beträffande dessa änglar. De materialiserade sig helt enkelt i mänskliga kroppar, som de övergav vid tiden för floden i syfte att återvända till andevärlden. Till följd av deras upproriska handlingssätt överlämnade emellertid Gud ”dem åt det täta mörkrets hålor att förvaras för dom”. De kunde inte längre materialisera sig i kroppar av kött och blod för att leva på jorden. — 2 Petrus 2:4.

Därför kan exemplen med Jesus och de materialiserade änglarna inte med fog användas till att bevisa att människor existerat i andevärlden ”före sin jordiska prövotid”, som mormonerna lär. Men behöver detta utesluta att man levt ett eller flera tidigare liv som människa här på jorden?

Guds uppsåt med att skapa själen

I själva verket är det så att nyckeln till att kunna avgöra om människan har levt ett tidigare liv eller inte — antingen i andevärlden eller på jorden — är att ta reda på om hon har en odödlig själ eller inte. Första Moseboken 2:7 (Åkeson) beskriver skapelsen av den första människosjälen på följande sätt: ”Och Jehová, Gud, bildade människan av jordens stoft och blåste livets ande [livets andedräkt, NW] i hennes näsa, och människan blev en levande själ.”

Lägg märke till att själen inte beskrivs som någonting avskilt och separat från den livlösa kroppen. Det var i själva verket först efter det att Gud aktiverat den livlösa kroppen med ”livets ande”, och därigenom satt i gång andningsfunktionen, som själen Adam fick liv. När andningen avstannar och livskraften upphör, blir kroppen på nytt livlös. Det sägs om en man att ”han vänder tillbaka till den jord som han är kommen av, då blir hans anslag om intet”. (Psalm 146:4) Han måste invänta uppståndelsens dag för att åter få leva. (Johannes 5:28, 29) Under tiden, i dödstillståndet, kan man ”inte verka eller tänka, där finns ingen insikt eller vishet”. (Predikaren 9:5, 10) Själen är helt enkelt död.

Mängder av bibeltexter visar att själen är förstörbar, och detta utesluter ofrånkomligen själens odödlighet. (Hesekiel 18:4, 20, Åkeson; Psalm 22:30; Apostlagärningarna 3:23; Uppenbarelseboken 16:3) Om själen dör, vad finns det då kvar som kan leva vidare i en annan kropp? Varför skulle det för övrigt ens finnas något behov av att någonting går vidare? När Gud skapade människosjälar, sade han om dem att det var ”mycket gott”. Detta kunde han säga därför att de skapades fullkomliga, avsedda att leva på jorden för evigt. (1 Moseboken 1:31) De var inte sådana själar som behövde genomgå någon rening; de var redan moraliskt rena. Inte heller var de sådana själar som behövde dö för att få leva på nytt. Evigt liv inom ramen för deras ursprungliga tillvaro på jorden var deras framtidsutsikt.

Bibelns svar på frågan om du någonsin har levt ett tidigare liv — antingen i andevärlden eller på jorden — är helt otvetydigt. Lika otvetydig är den möjlighet som Gud erbjuder dig, nämligen att en dag få leva på en paradisisk jord för evigt. Skulle du vilja lära mer om detta?

[Infälld text på sidan 23]

Omkring ett hundra bibeltexter visar att människosjälen är dödlig, förstörbar; kan du finna en enda text som säger att den är odödlig?

[Bilder på sidan 22]

Har du varit alla dessa personer?