”Glöm inte vänligheten mot främlingar”

1, 2. a) Vilka utmaningar kan många som har flyttat till ett annat land ställas inför? (Se den inledande bilden.) b) Vilken påminnelse gav aposteln Paulus i Hebréerbrevet, och vilka frågor ska vi gå igenom?

FÖR mer än 30 år sedan lämnade Osei^[1] Ghana och kom till Europa. Det här var innan han blev ett Jehovas vittne. Han berättar: ”Jag insåg snabbt att de flesta inte brydde sig om mig. Klimatet var också en rejäl chock. När jag lämnade flygplatsen och kände kylan för första gången i mitt liv började jag gråta.” Osei kämpade med språket, och därför tog det över ett år innan han fick tag i ett ordentligt jobb. Han var långt borta från sin familj, och han kände sig ensam och hade hemlängtan.

² Fundera på hur du själv skulle vilja bli bemött i en liknande situation. Visst skulle du uppskatta att få ett varmt välkomnande av vännerna på Rikets sal, oavsett vilken nationalitet eller hudfärg du har? Bibeln uppmanar faktiskt de sanna kristna: ”Glöm inte vänligheten mot främlingar”. (Hebr. 13:2, noten) Vi ska därför se på följande frågor: Hur ser Jehova på ”främlingar”? Varför kan vi behöva justera vår syn på människor som har annan etnisk bakgrund än vi har? Och hur kan vi hjälpa dem med utländsk bakgrund att känna sig hemma i församlingen?

3, 4. Hur skulle Guds forntida folk behandla utlänningar enligt 2 Moseboken 23:9, och varför det?

³ När Jehova hade befriat sitt folk från slaveriet i Egypten gav han dem lagar som lärde dem att vara extra hänsynsfulla mot de icke-israeliter som hade följt med dem. (2 Mos. 12:38, 49; 22:21) Eftersom utlänningar ofta kan vara extra utsatta gjorde Jehova särskilda anordningar för att göra livet lättare för dem. Han lät dem till exempel samla in det som israeliterna lämnade kvar när de bärgade sina skördar. (3 Mos. 19:9, 10)

⁴ I stället för att bara befalla israeliterna att respektera de bofasta främlingarna, så vädjade Jehova till deras medkänsla. (Läs 2 Moseboken 23:9.) De visste ju själva hur det kändes att vara utlänningar. Redan innan de blev slavar märktes det tydligt att egyptierna tyckte illa om dem. Det kanske berodde på egyptiernas religiösa fördomar eller deras stolthet över sin etniska tillhörighet. (1 Mos. 43:32; 46:34; 2 Mos. 1:11–14) Israeliterna hade haft ett hårt liv som bofasta främlingar, och Jehova ville att de skulle komma ihåg det och behandla utlänningarna som infödda. (3 Mos. 19:33, 34)

 5. Vad kan hjälpa oss att återspegla Jehovas omtanke om dem med utländsk bakgrund?

⁵ Jehova har inte förändrats. Så vi kan vara säkra på att han bryr sig om dem med utländsk bakgrund som är med på mötena i våra församlingar. (5 Mos. 10:17–19; Mal. 3:5, 6) Om vi stannar upp och tänker på vilka svårigheter de kan ställas inför, till exempel språkbarriärer eller diskriminering, kommer vi att söka efter möjligheter att visa dem omtanke och medkänsla. (1 Petr. 3:8)

6, 7. Vad visar att de första kristna lärde sig att komma över djupt rotade fördomar?

⁶ De första kristna lärde sig att komma över de fördomar som var djupt rotade hos judarna. Vid pingsten år 33 v.t. visade de som bodde i Jerusalem gästfrihet mot nyomvända kristna från olika länder. (Apg. 2:5, 44–47) De kristna judarnas omtanke om sina medtroende från andra länder visar att de verkligen tänkte på innebörden i det grekiska ordet för gästfrihet, som ordagrant betyder ”vänlighet mot främlingar”.

⁷ Allteftersom den kristna församlingen växte uppstod ett problem som uppenbarligen handlade om diskriminering. De grekisktalande judarna började klaga därför att deras änkor blev orättvist behandlade. (Apg. 6:1) För att lösa problemet valde apostlarna ut sju män som skulle se till att ingen blev förbisedd. Alla de här männen hade grekiska namn, vilket antyder att apostlarna ville lätta på det spända läge som kan ha uppstått bland de kristna på grund av deras bakgrund. (Apg. 6:2–6)

8, 9. a) Vad skulle kunna tyda på att vi har fördomar eller är stolta över vårt etniska ursprung? b) Vad måste vi utrota ur vårt hjärta? (1 Petr. 1:22)

⁸ Vare sig vi inser det eller inte är vi alla starkt präglade av vår kultur. (Rom. 12:2) Vi kanske också hör grannar, arbetskamrater eller skolkompisar komma med nedsättande kommentarer om människor med annan bakgrund, nationalitet eller hudfärg. Hur mycket påverkas vi av sådana fördomar? Och hur reagerar vi när någon skämtar om vår egen nationalitet och kanske driver med vår kultur?

⁹ Under en tid hade aposteln Petrus fördomar mot icke-judar, men så småningom lärde han sig att tänka annorlunda och få bort sådana negativa känslor. (Apg. 10:28, 34, 35; Gal. 2:11–14) Om vi på liknande sätt hos oss själva upptäcker minsta spår av fördomar eller stolthet över vårt etniska ursprung, bör vi verkligen anstränga oss för att utrota sådana känslor ur vårt hjärta. (Läs 1 Petrus 1:22.) Vi kan tänka på att ingen av oss förtjänar att bli räddad. Vi är alla ofullkomliga, oavsett varifrån vi kommer. (Rom. 3:9, 10, 21–24) Så varför skulle vi känna oss överlägsna någon annan? (1 Kor. 4:7) Vi bör ha samma inställning som Paulus, som påminde sina smorda medkristna om att de inte längre var ”utlänningar och bofasta främlingar, utan ... medlemmar av Guds hushåll”. (Ef. 2:19) När vi uppriktigt anstränger oss för att komma över fördomar mot människor med en annan bakgrund kan vi lättare ta på oss den nya personligheten. (Kol. 3:10, 11)

10, 11. Hur visade Boas att han hade samma syn på människor med utländsk bakgrund som Jehova har?

¹⁰ Boas hade samma syn på människor med utländsk bakgrund som Jehova har. Hur vet vi det? Tänk på vad som hände när Boas kom för att inspektera sina fält under skörden. Han lade då märke till att en moabitisk kvinna, som hette Rut, plockade ax efter skördemännen. När han fick höra att hon hade bett om tillåtelse att plocka ax, trots att hon hade full rätt att göra det, lät han henne generöst plocka även bland kärvarna. (Läs Rut 2:5–7, 15, 16.)

¹¹ Det Boas sa till Rut visar att han kände för henne och förstod att hon befann sig i en utsatt situation som utlänning. Han sa åt henne att hålla sig i närheten av de unga kvinnor som arbetade för honom, så att hon inte skulle bli ofredad av skördemännen. Han såg också till att hon fick vatten och mat, precis som de lejda arbetarna. Dessutom var han respektfull mot den här fattiga, utländska kvinnan och tröstade och uppmuntrade henne. (Rut 2:8–10, 13, 14)

12. Vilken effekt kan vänlighet ha på dem som nyligen kommit till ett nytt land?

¹² Boas visade inte omtanke om Rut bara för att hon osjälviskt och kärleksfullt tog hand om sin svärmor Noomi, utan också för att hon hade börjat tillbe Jehova. Boas omtanke var i själva verket ett uttryck för Jehovas lojala kärlek mot en kvinna som hade ”kommit för att söka tillflykt under hans vingar”. (Rut 2:12, 20; Ords. 19:17) Det är likadant i vår tid. Vårt vänliga sätt kan hjälpa ”alla slags människor” att lära känna sanningen och förstå hur mycket Jehova älskar dem. (1 Tim. 2:3, 4)

13, 14. a) Varför är det så viktigt att vi välkomnar alla som kommer till Rikets sal, oavsett bakgrund? b) Vad kan göra det lättare att börja prata med någon som kommer från en annan kultur?

¹³ Vi kan visa vänlighet mot personer med utländsk bakgrund som börjar komma till våra möten genom att ge dem ett varmt välkomnande. Personer som nyligen kommit till landet kan ibland vara blyga och tillbakadragna. På grund av sin uppfostran eller sociala status kan en del känna sig underlägsna dem som har en annan etnisk tillhörighet eller nationalitet. Vi bör därför ta initiativet och visa att vi verkligen bryr oss om dem. Vi kanske kan använda appen JW Language och lära oss några hälsningsfraser på deras språk. (Läs Filipperna 2:3, 4.)

¹⁴ Känner du dig osäker på vad du ska säga till personer från andra kulturer? Du kanske skulle kunna börja med att berätta något om dig själv. Snart kanske du upptäcker att ni har mer gemensamt än du trodde. Det är också bra att tänka på att alla kulturer har både starka och svaga sidor.

15. Vad kan hjälpa oss att vara mer förstående mot dem som håller på att anpassa sig till ett nytt land?

¹⁵ Hur kan vi hjälpa andra att känna sig hemma i församlingen? Vi kan stanna upp och fråga oss hur vi själva skulle vilja bli behandlade om vi var i ett främmande land. (Matt. 7:12) Ha tålamod med dem som håller på att anpassa sig till sin nya miljö. Till att börja med kanske vi inte förstår exakt hur de tänker eller varför de reagerar som de gör. Men i stället för att förvänta att de ska anamma den nya kulturen, varför inte bara acceptera dem som de är? (Läs Romarna 15:7.)

16, 17. a) Vad kan vi göra för att komma närmare dem som tillhör en annan kultur? b) Hur kan vi rent praktiskt hjälpa utländska vänner i vår församling?

¹⁶ Något som kan hjälpa oss att lära känna dem i församlingen eller på distriktet som har utländsk bakgrund är att vi läser på lite om deras land och kultur. Varför inte använda en del av familjekvällen till det? Vi kan också komma närmare dem som har en annan bakgrund genom att bjuda hem dem på en bit mat. Jehova har ju ”öppnat dörren till tro” för nationerna, så därför vill vi efterlikna honom och öppna vår egen dörr för ”dem som är besläktade med oss i tron”. (Apg. 14:27; Gal. 6:10; Job 31:32)

¹⁷ När vi umgås med vänner som har invandrat till vårt land får vi en bättre bild av vilka ansträngningar de gör för att anpassa sig till vår kultur. Vi kanske märker att de behöver praktisk hjälp med språket. Eller så behöver de information om vart de kan vända sig för att få hjälp att hitta bostad eller arbete. De initiativ vi tar för att hjälpa till kan betyda oerhört mycket för våra bröder och systrar. (Ords. 3:27)

18. Vilket exempel på att visa respekt och tacksamhet kan immigranter ta efter?

¹⁸ Immigranter vill förstås göra sitt bästa för att anpassa sig till kulturen i det nya landet. Rut var ett fint exempel på det. För det första visade hon respekt för sederna i sitt nya land genom att be om tillåtelse att plocka ax. (Rut 2:7) Hon tog inte den här rättigheten för given och menade inte att andra var skyldiga henne något. För det andra var hon snabb att uttrycka sin tacksamhet när andra var vänliga mot henne. (Rut 2:13) När immigranter visar en sådan fin inställning är det mer troligt att de vinner andras respekt, både i och utanför församlingen.

19. Varför vill vi välkomna främlingar bland oss?

¹⁹ Vi är verkligen glada över att Jehova i sin stora omtanke har låtit alla slags människor få höra de goda nyheterna. En del har kanske inte kunnat studera Bibeln eller samlas fritt med Jehovas folk i sitt hemland. Men nu när de har möjlighet att komma tillsammans med oss vill vi hjälpa dem och få dem att känna sig hemma bland oss. Vi kanske har begränsade möjligheter att ge materiell eller praktisk hjälp, men när vi visar dem omtanke är det i själva verket ett uttryck för att Jehova älskar dem. Som ”Guds efterliknare” vill vi göra vårt allra bästa för att välkomna främlingar bland oss. (Ef. 5:1, 2)