Vad som ägde rum på försoningsdagen. Aron skulle på försoningsdagen gå in på den heliga platsen med en ungtjur till syndoffer och en bagge till brännoffer. (3Mo 16:3) Först tog han av sig sin vanliga prästdräkt, sedan badade han sig i vatten, och därefter satte han på sig de heliga linnekläderna. (3Mo 16:4) Efter detta drog han lott mellan två getter (bockkillingar) som hade tagits från ”Israels söners menighet” och som båda var lika friska och felfria. (3Mo 16:5, 7) Översteprästen drog lott om vilken av de två som skulle offras till Jehova som ett syndoffer och vilken av dem som skulle sändas ut i vildmarken och ”bära” Israels synder som ”bocken för Asasel”. (3Mo 16:8, 9; jfr 3Mo 14:1–7; se ASASEL.) Därefter offrade han ungtjuren som ett syndoffer för sig själv och sitt hus, dvs. för hela Levis stam, som hans hushåll var en del av. (3Mo 16:6, 11) Han tog sedan välluktande rökelse och fyrfatet fullt med brinnande kol från altaret och gick innanför förhänget, in i det allra heligaste. Här inne, i det innersta rummet, där Vittnesbördets ark fanns, brändes rökelsen, och molnet av rökelsen bredde ut sig över det gyllene arklocket, på vilket det fanns två keruber, också de av guld. (3Mo 16:12, 13; 2Mo 25:17–22) Denna handling var nödvändig för att Aron senare skulle kunna återvända till det allra heligaste utan fara för sitt liv.

Aron offrade tjuren för prästerna och resten av Levis stam och stänkte något av dess blod framför arken i det allra heligaste. (3Mo 16:11, 14) På liknande sätt frambar Kristus värdet av sitt eget blod till Gud i himlen, där det kunde användas till nytta för dem som skulle komma att härska som kungar och präster tillsammans med honom. (Upp 14:1–4; 20:6) Bocken för Jehova offrades också, och dess blod stänktes framför arken i det allra heligaste till nytta för Israels icke-prästerliga stammar. (3Mo 16:15) På liknande sätt är Jesu Kristi enda offer till nytta inte bara för det andliga prästerskapet, de andliga israeliterna, utan också för resten av mänskligheten. Det behövdes två bockar, för en enda bock kunde inte både bli framburen som offer och användas till att ”bära” bort Israels synder. De två bockarna omnämndes tillsammans som ett enda syndoffer (3Mo 16:5), och de behandlades båda på samma sätt tills det kastades lott om dem, vilket visar att de tillsammans utgjorde en förebild. Jesus Kristus blev inte bara offrad, utan han ”bär” också bort synderna åt dem som han led offerdöden för.