MIRJAM

[Mịrjam] Betyder möjligen ”upprorisk”.

1. Dotter till Amram och hans hustru Jokebed, som båda var av Levis stam; syster till Mose och Aron. (4Mo 26:59; 1Kr 6:1–3) När Mose som spädbarn blev lagd i arken av papyrus i vassen vid Nilens strand visar skildringen att ”hans syster” ställde sig på avstånd för att se vad som skulle hända med honom. Även om Mirjam inte nämns vid namn i skildringen, är det utan tvivel hon som avses med uttrycket ”hans syster”. (2Mo 2:3, 4) Faraos dotter upptäckte barnet, kände medömkan med det och förstod att det var ”ett av hebréernas barn”. Mirjam frågade då om hon skulle kalla på en hebreisk kvinna till att amma barnet. Faraos dotter bad henne göra det, och ”genast gick den unga flickan och kallade på barnets mor” (Jokebed), som sedan fick i uppgift att ta hand om Mose när han växte upp. (2Mo 2:5–10)

Leder Israels kvinnor i sång. När ”profetissan Mirjam” många år senare fick bevittna Jehovas seger över faraos militärstyrkor vid Röda havet och hörde Moses och Israels mäns sång, ledde hon kvinnorna i Israel i glädjefyllt tamburinspel och i dans. ”Mirjam svarade männen i växelsång: ’Sjung till Jehovas ära, ty han är högt upphöjd. Häst och ryttare vräkte han i havet.’” (2Mo 15:1, 20, 21)

Talar emot Mose. När israeliterna var i vildmarken började Mirjam och Aron tala emot Mose på grund av hans kushitiska hustru. Det kan ha varit Moses framträdande ställning och det inflytande han hade på folket som gjorde Mirjam och Aron avundsjuka och som väckte en önskan hos dem att få större myndighet. De sade: ”Är Mose den ende som Jehova har talat genom? Har han inte talat också genom oss?” Men Jehova hörde det och befallde plötsligt Mose, Mirjam och Aron att gå ut till mötestältet. Där påminde Jehova Mirjam och Aron om att deras bror Mose var hans tjänare, den som han inte talade indirekt med, utan ”ansikte mot ansikte”. Därefter frågade han Mirjam och Aron: ”Varför fruktade ni då inte för att tala emot min tjänare, emot Mose?” Jehovas vrede upptändes mot dem, och när molnet över tältet hade vikit bort var Mirjam ”angripen av spetälska och var vit som snö”. Aron bönföll om barmhärtighet, Mose bad för henne, och Jehova lät Mirjam återvända till lägret efter sju dagars förödmjukande karantän. (4Mo 12:1–15)

Det faktum att det bara var Mirjam som blev angripen av spetälska kan tyda på att det var hon som tog initiativet till det orätta handlingssättet vid det här tillfället. (Se ARON.) Det kan ha varit så att hennes synd var allvarligare än Arons. Kanske fanns det svartsjuka mot en annan kvinna med i bilden (eftersom det var på grund av Moses kushitiska hustru som de började tala emot honom), och Aron tog då parti för sin syster mot sin svägerska. Eftersom Mirjam omnämns som profetissa, kan det betyda att hon var den mest framträdande kvinnan i Israel, och kanske kände hon att hennes ställning var hotad av Moses hustru. Oavsett orsaken rättfärdigar detta inte hennes handlingssätt, och även om både Mirjam och Aron begick ett mycket allvarligt misstag när de knotade mot Mose var Mirjams handlingssätt särskilt klandervärt, eftersom kvinnan enligt Guds ordning skall underordna sig mannen. (1Kor 11:3; 1Ti 2:11–14) Mirjams syndiga handlingssätt användes senare som ett varnande exempel av Mose. Mot slutet av vandringen i vildmarken befallde han folket att rätta sig efter de prästerliga förordningar som gällde spetälska och uppmanade dem att komma ihåg vad Jehova hade gjort med Mirjam när de drog ut ur Egypten. (5Mo 24:8, 9)

Mirjam dog och blev begravd i Kades i Zins vildmark strax före Arons död. (4Mo 20:1, 28) Flera hundra år senare påminde Jehova genom profeten Mika om det privilegium Mirjam och hennes bröder hade när Israel drog ut ur Egypten. Han sade: ”Jag förde dig ju upp från Egyptens land, och ur slavhuset friköpte jag dig; och jag sände Mose, Aron och Mirjam framför dig.” (Mik 6:4)

2. En avkomling av Juda. (1Kr 4:1, 17, 18)