TORN
En byggnad (eller byggnadsdel) som vanligen är relativt hög i förhållande till sin diameter och till omgivningen. Tornets historia går tillbaka till tiden kort efter den stora översvämningen, då människorna på Shinars slätter sade: ”Kom! Låt oss bygga en stad åt oss och likaså ett torn som har sin spets i himlen.” (1Mo 11:2–4) Man tror att det här tornet byggdes i pyramidstil, i likhet med de ziggurater (tempeltorn) man har funnit i den här delen av världen. (Se ARKEOLOGI [Babylonien]; BABEL.)
I vingårdarna brukade man bygga enklare torn där väktare kunde övervaka vinrankorna, så att de fick vara i fred för tjuvar och djur. (Jes 5:1, 2; Mt 21:33; Mk 12:1)
För att stärka det militära försvaret byggde man torn som ingick i stadsmuren. I regel hade man de mest framträdande tornen i hörnen och vid portarna. (2Kr 26:9; 32:5; Hes 26:4, 9; Sef 1:16; 3:6) Det hände också att man reste torn längs en gräns, så att de utgjorde en rad utposter, eller att man i isolerade områden byggde torn som kunde ge skydd åt herdar och andra. (2Kr 26:10; 27:4; se BEFÄSTNINGAR; VAKTTORN.)
Inne i städerna fanns det ofta ett torn som tjänade som citadell. Så var det exempelvis i städerna Sikem, Tebes och Penuel. (Dom 8:9, 17; 9:46–54) Man har också funnit ruiner av torn i Jeriko, Bet-San, Lakis, Megiddo, Mispa och Samaria.
Det hebreiska ordet mighdạl, som betyder ”torn” (Hes 29:10; 30:6), ingår i vissa ortnamn, exempelvis Migdal-Gad (”lyckans (turens) torn”) och Migdal-El (”Guds torn”). (Jos 15:37; 19:38)
När man angrep befästa städer hände det att man reste ”belägringstorn”. Därifrån kunde man skjuta pilar och slunga kastvapen in över staden. Vissa belägringstorn var försedda med murbräckor och gav samtidigt skydd åt dem som använde dessa murbräckor. (Jes 23:13)
Jerusalems torn. På den nordvästra sidan av staden, vid Hörnporten eller i närheten av den, låg Bakugnstornet. (Neh 3:11; 12:38) Man vet inte säkert varför det kallades så, men det är möjligt att bagare hade sin verksamhet i närheten. Det kan ha varit ett av de torn som byggdes av Ussia, som regerade i Jerusalem från 829 till 778 f.v.t. (2Kr 26:9) På den norra muren fanns det två andra viktiga torn. Det ena var Hananeltornet, som blev restaurerat och helgat på Nehemjas tid. (Neh 3:1; 12:39; Jer 31:38; Sak 14:10) Nära det tornet, österut och i närheten av Fårporten, låg Meatornet. Varför det kallades Meatornet, som betyder ”De hundras torn”, vet man inte. (Neh 3:1; 12:39)
Längs den östra muren, söder om tempelområdet, stod det som kallades ”det utskjutande tornet”, och ännu längre söderut, inte långt från Davids palats, stod ett torn som förbinds med Kungshuset i närheten av Vaktgården. (Neh 3:25–27) En del anser att det är det sistnämnda tornet som avses i Höga Visan, där det talas om ”Davids torn, som är byggt i skikt av sten, där tusen sköldar är upphängda, de väldiga männens alla runda sköldar”. (HV 4:4) Det här tornet skall inte förväxlas med det nyare torn som är känt som Davids torn och som också omfattar Fasaels torn. Fasaels torn var ett av de tre torn som Herodes den store byggde för att skydda sitt nya palats, som han uppförde i den västra delen av staden, i närheten av den plats där den gamla Hörnporten låg.
Tornet i Siloam låg troligen i närheten av dammen med samma namn i den sydöstra delen av Jerusalem. Jesus hänvisade till att 18 personer dog när det tornet rasade samman, en händelse som många av hans åhörare säkert hade i färskt minne. (Lu 13:4; se också ANTONIABORGEN.)
Bildspråk. De som i tro och lydnad vänder sig till Jehova känner stor trygghet. David sjöng: ”Du [Jehova] har visat dig vara en tillflykt för mig, ett starkt torn inför fienden.” (Ps 61:3) De som inser vad hans namn står för och som förtröstar på det namnet och troget representerar det har inte något att frukta: ”Jehovas namn är ett starkt torn; den rättfärdige skyndar dit in och får beskydd.” (Ord 18:10; jfr 1Sa 17:45–47.)