Du är dyrbar i Guds ögon!
”Med en kärlek till obestämd tid har jag älskat dig. Därför har jag dragit dig med kärleksfull omtanke.” — JEREMIA 31:3.
1. Hur skilde sig Jesu inställning till gemene man från fariséernas?
MÄNNISKORNA kunde se i ögonen på denne man, Jesus, att han verkligen brydde sig om dem. Han kände, till skillnad från deras religiösa ledare, medlidande med dem, därför att de ”var skinnade och skuffade hit och dit såsom får utan herde”. (Matteus 9:36) Som personer som sades representera en kärleksfull och barmhärtig Gud borde de religiösa ledarna ha varit kärleksfulla herdar, men i stället såg de ner på människor i allmänhet och menade att de var rent slödder och förbannade!a (Johannes 7:47—49; jämför Hesekiel 34:4.) Det är uppenbart att en sådan snedvriden och oskriftenlig syn inte alls stämde överens med Jehovas sätt att betrakta sitt folk. Så här hade han sagt till sin nation, Israel: ”Med en kärlek till obestämd tid har jag älskat dig.” — Jeremia 31:3.
2. Hur försökte Jobs tre vänner övertyga honom om att han var värdelös i Guds ögon?
2 Men fariséerna var knappast de första som försökte övertyga Jehovas älskade får om att de var värdelösa. Tänk till exempel på Job. I Jehovas ögon var Job rättfärdig och klanderfri, men de tre ”tröstarna” lät påskina att han var en omoralisk och ond avfälling, som skulle dö utan att lämna ett spår efter sig. De försäkrade att Gud, som inte ens litade på sina egna änglar och som betraktade själva himlen som oren, inte skulle värdesätta någon rättfärdighet från Jobs sida! — Job 1:8; 4:18; 15:15, 16; 18:17—19; 22:3.
3. Vilka metoder använder Satan i våra dagar för att försöka övertyga människor om att de är värdelösa och inte mycket att älska?
3 Satan använder fortfarande denna ”sluga handling” till att försöka övertyga människor om att de är oälskade och värdelösa. (Efesierna 6:11, fotnot i 1984 års studieutgåva av New World Translation of the Holy Scriptures) Det är sant att han ofta förleder människor genom att vädja till deras fåfänga och stolthet. (2 Korinthierna 11:3) Men han tycker också om att kuva känsliga personers självaktning, i synnerhet i dessa kritiska ”sista dagar”. Många i våra dagar växer upp i familjer där det inte finns någon ”naturlig tillgivenhet”, och många måste dagligen ha att göra med personer som är häftiga, själviska och egensinniga. (2 Timoteus 3:1—5) Genom att sådana personer i åratal blivit illa behandlade och utsatts för rasism, hat eller övergrepp kan de ha blivit övertygade om att de är värdelösa och inte mycket att älska. En man skrev: ”Jag känner inte tillgivenhet för någon och känner mig inte heller älskad av någon. Jag har mycket svårt att tro att Gud alls skulle bry sig om mig.”
4, 5. a) Varför är tanken att man är värdelös i strid med Bibeln? b) Vad är en farlig konsekvens av att vi tror att våra ansträngningar inte är värda något?
4 Tanken att man är värdelös är ett angrepp mot själva kärnan av Guds ords sanning: läran om lösen. (Johannes 3:16) Om Gud skulle betala ett så högt pris, sin egen Sons dyrbara liv, för att köpa oss möjligheten att leva för evigt, då måste han helt visst också älska oss, och då måste vi helt visst vara något värda i hans ögon!
5 Hur nedslående skulle det inte vara att tro att vi misshagar Gud, att våra ansträngningar inte är något värda! (Jämför Ordspråken 24:10.) Sett ur denna negativa synvinkel kan även välment uppmuntran avsedd att hjälpa oss att där så är möjligt utöka vår tjänst för Gud för somliga i stället låta som ett fördömande. Den kan tyckas återkasta vår egen inre övertygelse om att vad vi än gör, så är det aldrig nog.
6. Vad är det bästa medlet mot extremt negativa tankar om sig själv?
6 Om du märker att du hyser sådana negativa känslor, så misströsta inte. Många av oss är ibland orimligt hårda mot sig själva. Och kom ihåg att Guds ord är avsett till ”korrigering” och till att ”riva ner starka förskansningar”. (2 Timoteus 3:16; 2 Korinthierna 10:4) Aposteln Johannes skrev: ”Av detta skall vi veta att vi har vår upprinnelse i sanningen, och vi skall ge våra hjärtan tillförsikt inför honom i vilket som helst avseende där våra hjärtan må domfälla oss, därför att Gud är större än våra hjärtan och vet allting.” (1 Johannes 3:19, 20) Låt oss därför begrunda tre sätt varpå Bibeln lär oss att vi är dyrbara för Jehova.
Jehova sätter värde på dig
7. Hur undervisade Jesus alla kristna om deras värde i Guds ögon?
7 För det första lär Bibeln oss att var och en av oss har ett värde i Guds ögon. Jesus sade: ”Säljs inte fem sparvar för två mynt av ringa värde? Ändå blir ingen av dem bortglömd inför Gud. Men till och med era huvudhår är allesammans räknade. Hys ingen fruktan; ni är värda mer än många sparvar.” (Lukas 12:6, 7) På den tiden var sparven den billigaste fågel man kunde köpa som mat, och ändå fanns det ingen sparv som inte dess Skapare hade lagt märke till. Därigenom var grunden lagd för en slående kontrast: När det gäller människor, som är värda långt mer än sparvar, känner Gud till varje detalj. Det är som om vart och ett av hårstråna på deras huvuden var räknat!
8. Varför är det realistiskt att tro att Jehova kan räkna våra huvudhår?
8 Hårstråna räknade? Om du betvivlar att denna sida av Jesu liknelse är realistisk, tänk då på följande: Gud kommer ihåg sina trogna tjänare så fullständigt att han kan uppväcka dem — återskapa dem i varje detalj, inbegripet deras komplicerade genetiska kod och alla minnen och erfarenheter de har samlat under årens lopp. I jämförelse med detta skulle det vara en rätt enkel bedrift att räkna våra hårstrån (av vilka ett normalt huvud har omkring 100.000)! — Lukas 20:37, 38.
Vad ser Jehova hos oss?
9. a) Vad är något av det som Jehova värdesätter? b) Varför tror du att detta är värdefullt för honom?
9 För det andra lär Bibeln oss vad det är som Jehova sätter värde på hos oss. Enkelt uttryckt finner han glädje i våra goda egenskaper och i våra ansträngningar. Kung David sade till sin son Salomo: ”Jehova utforskar alla hjärtan, och varje benägenhet hos tankarna urskiljer han.” (1 Krönikeboken 28:9) Så glad Gud måste bli, när han i denna av våld och hat fyllda värld utforskar miljarder människors hjärtan och finner ett hjärta som älskar fred, sanning och rättfärdighet! (Jämför Johannes 1:47; 1 Petrus 3:4.) Vad händer när Gud finner ett hjärta som sväller av kärlek till honom, som söker få kunskap om honom och som delar med sig av den kunskapen åt andra? I Malaki 3:16 får vi veta att Jehova lyssnar till dem som talar med andra om honom och att han till och med har ”en minnesbok” för alla ”dem som fruktar Jehova och för dem som tänker på hans namn”. Jehova uppskattar dem som handlar så!
10, 11. a) Hur kan några ha en tendens att bortse från bevisen på att Jehova sätter värde på deras goda egenskaper? b) Hur visar exemplet med Abia att Jehova sätter värde på varje mått av goda egenskaper?
10 Men det hjärta som fördömer sig självt kan göra motstånd mot sådana bevis på vårt värde i Guds ögon. Ett sådant hjärta kan envist viska: ”Men det finns så många andra som är mer föredömliga i detta än vad jag är. Så besviken Jehova måste bli, när han jämför mig med dem!” Men Jehova jämför inte sina tjänare, och han är inte heller en som strängt kräver allt eller inget. (Galaterna 6:4) Jehova är mycket lyhörd, när han läser hjärtan, och han sätter värde på varje mått av goda egenskaper.
11 När Jehova till exempel påbjöd att hela kung Jerobeams avfälliga dynasti skulle avrättas och sopas bort likt ”dynga”, befallde han att endast en av kungens söner, Abia, skulle få en anständig begravning. Varför det? Därför att ”något gott gentemot Jehova, Israels Gud”, hade blivit funnet hos honom. (1 Kungaboken 14:10, 13) Innebar detta att Abia var en trogen tillbedjare av Jehova? Inte nödvändigtvis. Han dog liksom de övriga av hans onda hushåll. (5 Moseboken 24:16) Men Jehova satte ändå värde på detta ”något” goda som han såg i Abias hjärta och handlade därefter. I ett bibliskt kommentarverk (Matthew Henry’s Commentary on the Whole Bible) konstateras det: ”Bara det finns något gott av detta slag, kommer det att bli funnet: Gud, som söker efter det, ser det, och även om det är aldrig så litet finner han behag i det.” Glöm inte heller att så länge som du strävar efter att tjäna Gud troget, kan han få också ett litet mått av någon god egenskap som han finner hos dig att växa.
12, 13. a) Hur visar Psalm 139:3 att Jehova sätter värde på våra ansträngningar? b) Hur kan det sägas att Jehova sållar vår verksamhet?
12 På liknande sätt sätter Jehova värde på våra ansträngningar. I Psalm 139:1—3 läser vi: ”O Jehova, du har utforskat mig, och du känner mig. Du själv vet när jag sätter mig och när jag reser mig. Du har gett akt på min tanke fjärran ifrån. När jag färdas och när jag ligger, det har du mätt upp, och med alla mina vägar har du blivit förtrogen.” Jehova är således medveten om allt vad vi gör, men han är långt mer än bara medveten, för i hebreiskan kan uttrycket ”med alla mina vägar har du blivit förtrogen” också ha innebörden ”du förvarar alla mina vägar som en skatt” eller ”du uppskattar alla mina vägar”. (Jämför Matteus 6:19, 20.) Men hur kan då Jehova uppskatta våra vägar, när vi är så ofullkomliga och syndiga?
13 Några bibelkännare gör den intressanta iakttagelsen att det hebreiska uttryck som David använde, när han skrev att Jehova hade ”mätt upp” hans färder och viloperioder, ordagrant betyder ”sålla” eller ”rensa”. I ett uppslagsverk konstaterade man: ”Det betyder ... att rensa bort alla agnar och att lämna kvar all säden — att spara allt som är värdefullt. Här betyder det således att Gud, så att säga, sållade honom. ... Han spred ut allt som var agnar eller allt som var värdelöst och såg vad som fanns kvar som var verkligt och sant.” Det självfördömande hjärtat kan sålla vårt handlande åt andra hållet och obarmhärtigt läxa upp oss för våra tidigare misstag och avfärda det vi har uträttat som av intet värde. Men om vi uppriktigt ångrar oss och verkligen vinnlägger oss om att inte upprepa våra misstag, förlåter Jehova våra synder. (Psalm 103:10—14; Apostlagärningarna 3:19) Han sållar bort dem och kommer ihåg våra goda gärningar. Om vi förblir trogna mot honom, kommer han faktiskt ihåg dem för evigt. Han skulle betrakta det som orättvist eller orättfärdigt att glömma dem, och han är aldrig orättfärdig. — Hebréerna 6:10.
14. Vad visar att Jehova sätter värde på det vi gör i den kristna tjänsten?
14 Vad är några av de goda gärningar som Gud värdesätter? I själva verket allt som vi gör för att efterlikna hans Son, Jesus Kristus. (1 Petrus 2:21) En mycket viktig sak är då helt visst spridandet av de goda nyheterna om Guds kungarike. I Romarna 10:15 läser vi: ”Hur ljuvliga är inte fötterna på dem som förkunnar goda nyheter om goda ting!” Normalt sett kanske vi inte tänker på våra fötter som ”ljuvliga”, men det ord som Paulus här använde är detsamma som det som används i den grekiska Septuaginta-översättningen för att beskriva Rebecka, Rakel och Josef — vilka alla tre var kända för sin skönhet. (1 Moseboken 26:7; 29:17; 39:6) Att vi ägnar oss åt tjänsten för vår Gud, Jehova, är således något mycket vackert och dyrbart i hans ögon. — Matteus 24:14; 28:19, 20.
15, 16. Varför sätter Jehova värde på vår uthållighet, och hur understryks detta av kung Davids ord i Psalm 56:8?
15 En annan egenskap som Gud värdesätter är vår uthållighet. (Matteus 24:13) Kom ihåg att Satan vill att du skall vända Jehova ryggen. För varje dag som du förblir lojal mot Jehova ger du honom ett svar på Satans smädelser. (Ordspråken 27:11) Ibland är det inte så lätt att härda ut och hålla ut. Hälsoproblem, ekonomiska bekymmer, känslomässigt betryck och andra hinder kan göra varje dag som går till en prövning. Att vi trots sådana prövningar håller ut gör vår uthållighet ännu dyrbarare för Jehova. Det var därför som kung David bad Jehova förvara hans tårar i en symbolisk ”skinnlägel” och sedan tillitsfullt frågade: ”Är de inte i din bok?” (Psalm 56:8) Ja, Jehova värdesätter och kommer ihåg alla våra tårar och allt det lidande vi uthärdar, när vi bevarar vår lojalitet mot honom. Detta är också dyrbart i hans ögon.
16 Hur uppenbart är det inte att Jehova med tanke på våra bättre egenskaper och våra ansträngningar finner mycket att sätta värde på hos var och en av oss! Hur Satans värld än har behandlat oss, betraktar Jehova oss som dyrbara och som en del av ”alla nationernas åtråvärda ting”. — Haggaj 2:7.
Vad Jehova har gjort för att visa sin kärlek
17. Varför bör Kristi lösenoffer övertyga oss om att Jehova och Jesus älskar oss som individer?
17 För det tredje gör Jehova mycket för att visa sin kärlek till oss. Kristi lösenoffer är helt visst det effektivaste svaret på Satans lögn att vi är värdelösa och inget att älska. Vi får aldrig glömma att den kvalfulla död som Jesus led på tortyrpålen och den ännu större vånda som Jehova utstod när han såg sin älskade Son dö var bevis på deras kärlek till oss. Den kärleken gäller dessutom oss personligen. Det var så aposteln Paulus såg det, eftersom han skrev: ”Guds Son ... har älskat mig och har gett ut sig själv för mig.” — Galaterna 2:20.
18. I vilken bemärkelse drar Jehova oss till Kristus?
18 Jehova har visat sin kärlek till oss genom att hjälpa var och en av oss att dra nytta av Kristi offer. I Johannes 6:44 sade Jesus: ”Ingen kan komma till mig, om inte Fadern, som har sänt mig, drar honom.” Genom predikoarbetet, som når var och en av oss, och genom sin heliga ande, som Jehova, trots våra begränsningar och ofullkomligheter, använder för att hjälpa oss att fatta och tillämpa andliga sanningar, drar Jehova oss till sin Son och hoppet om evigt liv. Jehova kan därför säga till oss som han sade till Israel: ”Med en kärlek till obestämd tid har jag älskat dig. Därför har jag dragit dig med kärleksfull omtanke.” — Jeremia 31:3.
19. Varför bör bönens privilegium övertyga oss om Jehovas personliga kärlek till oss?
19 Men det är kanske genom bönens privilegium som vi upplever Jehovas kärlek på det mest innerliga sättet. Han inbjuder var och en av oss att ”be oupphörligt” till honom. (1 Thessalonikerna 5:17) Han lyssnar! Han kallas rentav den som ”hör bön”. (Psalm 65:2) Denna uppgift har han inte delegerat till någon annan, inte ens till sin egen Son. Tänk bara: Universums Skapare uppmanar oss att med ett fritt och öppet tal närma oss honom i bön. Dina ödmjuka böner kan till och med få Jehova att göra vad han annars inte skulle ha gjort. — Hebréerna 4:16; Jakob 5:16; se Jesaja 38:1—16.
20. Varför kan vi inte ta Guds kärlek till oss som en förevändning för självtillräcklighet eller egoism?
20 Ingen balanserad kristen skulle ta ett sådant bevis på Guds kärlek och uppskattning som en förevändning för att betrakta sig själv som betydelsefullare än han egentligen är. Paulus skrev: ”Genom den oförtjänta omtanke som är mig given säger jag nämligen till var och en där ibland er att inte tänka högre om sig själv än man bör tänka, utan att tänka med sunt förstånd, var och en såsom Gud har tilldelat honom ett mått av tro.” (Romarna 12:3) Må vi därför, medan vi njuter av värmen av vår himmelske Faders kärlek, vara sunda i sinnet och komma ihåg att Guds kärleksfulla omtanke är oförtjänt. — Jämför Lukas 17:10.
21. Vilken satanisk lögn måste vi hela tiden tillbakavisa, och vilken sanning från Gud måste vi alltid begrunda?
21 Må vi alla göra allt som står i vår makt för att stå emot alla de idéer som Satan för fram i den här döende världen. Det inbegriper att tillbakavisa tanken att vi är värdelösa, att vi inte är älskade. Om livet i den här tingens ordning har lärt dig att betrakta dig själv som något som inte ens Guds ofantliga kärlek kan rå på eller dina goda gärningar som alltför obetydliga för att ens hans ögon som ser allt skall kunna upptäcka dem eller dina synder som alltför stora för att ens hans älskade Sons död skall kunna skyla dem, då har du fått lära dig en lögn. Avvisa sådana lögner med all den avsky som de förtjänar! Må vi alltid komma ihåg det som aposteln Paulus skrev under inspiration och som vi kan läsa i Romarna 8:38, 39: ”Jag är övertygad om att varken död eller liv eller änglar eller regeringar eller ting som nu är eller ting som skall komma eller krafter eller höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek som är i Kristus Jesus, vår Herre.”
[Fotnoter]
a De religiösa ledarna avfärdade faktiskt de fattiga med det föraktfulla ordet ”ʽam-ha·ʼạ·rets”, eller ”landets folk”. Enligt en bibelkännare lärde fariséerna att man inte skulle betro dessa fattiga människor med värdesaker eller lita på deras vittnesbörd eller ha dem som gäster eller vara deras gäster och att man inte ens skulle köpa av dem. De sade att om någon lät sin dotter gifta sig med en av dessa människor, skulle det vara som att låta henne bunden och hjälplös utsättas för ett vilddjur.
Vad tror du?
◻ Varför försöker Satan övertyga oss om att vi är värdelösa och inte älskade?
◻ Hur lärde Jesus att Jehova sätter värde på var och en av oss?
◻ Hur vet vi att Jehova värderar våra goda egenskaper?
◻ Varför kan vi vara övertygade om att Jehova uppskattar våra ansträngningar?
◻ Hur har Jehova visat sin kärlek till oss som individer?
[Bild på sidan 13]
Jehova lägger märke till och kommer ihåg alla dem som tänker på hans namn