Jehova känner oss väl!
JEHOVA känner oss verkligen — särskilt om vi är hans lojala tjänare. Varken nära vänner eller släktingar, nej, inte ens föräldrar, känner oss lika bra som Gud gör. Ja, han känner oss till och med bättre än vi gör själva!
Jehovas fullkomliga kunskap om sina tjänare skildras fint i Psalm 139. Vad skriver David i den psalmen? Och hur bör Guds kunskap om oss påverka det vi säger och gör?
Hur stor är inte Jehovas kunskap!
Eftersom Gud är vår Skapare, bör vi förvänta att han skall ha fullständig kunskap om oss (Apostlagärningarna 17:24—28), och det var därför som psalmisten David kunde skriva: ”O Jehova, du har utforskat mig, och du känner mig.” (Psalm 139:1, NW) Guds kunskap om David var lik den man får genom att göra en grundlig undersökning. Eftersom David var glad över att Jehova utforskade honom, underkastade han sig fullständigt Guds kontroll och vägledning. På liknande sätt befaller Jehovas vittnen sin väg åt Jehova i bön och förtröstar på honom, övertygade om att han alltid kommer att göra det som är rätt. (Psalm 37:5) Eftersom vi söker bli vägledda av Guds vishet och villigt underkastar oss hans vägledning, finns det en känsla av andlig trygghet i vårt hjärta. (Ordspråksboken 3:19—26) Precis som David kan vi hämta tröst från vetskapen att Gud iakttar oss, förstår våra problem och alltid är redo att hjälpa oss.
”Du själv har lärt känna när jag sätter mig och när jag reser mig”, erkänner psalmisten David. (Psalm 139:2a, NW) Gud kände till allt vad David gjorde, till exempel om han satte sig vid slutet av en arbetsdag eller om han reste sig efter en natts sömn. Om vi är Jehovas vittnen kan vi vara övertygade om att Gud känner oss lika väl.
David medger: ”Du har betraktat min tanke fjärran ifrån.” (Psalm 139:2b, NW) Trots att Gud bor i himmelen, så långt borta från den jordiska scenen, visste han vad David tänkte. (1 Kungaboken 8:43) En sådan insikt bör inte förvåna oss, eftersom Jehova ser ”hur hjärtat är”. (1 Samuelsboken 16:7, NW; Ordspråksboken 21:2) Det förhållandet att Gud betraktar våra tankar bör få oss att tänka på sådant som är kyskt, dygdigt och berömvärt. Och hur passande är det inte att vi regelbundet uttrycker våra tankar i innerlig bön, så att vi kan få Guds vägledning och ”Guds frid”! — Filipperna 4:6—9.
Psalmisten David tillägger: ”När jag är på resa och när jag ligger, det har du mätt upp, och med alla mina vägar har du blivit förtrogen.” (Psalm 139:3, NW) Att det gjordes en uppmätning då David var på resa från en plats till en annan och då han låg och vilade innebar tydligen att Jehova granskade allt vad han gjorde. Den Högste mätte alla Davids handlingar för att avgöra den exakta karaktären av hans uppförande. Gud hade fullständig kunskap om Davids vägar, de vägar han följde i livet. Må vår himmelske Fader, när han på liknande sätt granskar oss, finna att vi tjänar honom troget och förblir på ”rättfärdighetens väg”, som leder till evigt liv. — Ordspråksboken 12:28.
Eftersom inget som David sade skulle ha kunnat gömmas för Gud, skriver han: ”Ty det är inte ett ord på min tunga, men se! o Jehova, du vet det redan alltsammans.” (Psalm 139:4, NW) Om vi är så bedrövade att vi inte vet vad vi skall säga i bön, lägger Jehovas ande sig ut ”för oss med outtalade suckanden”. (Romarna 8:26) Eftersom Gud känner våra innersta känslor, urskiljer han i våra samtal sådant som vi har på tungan att säga men som vi lämnar osagt. Och om vi har kärlek som härrör från en ”oskrymtad tro”, kommer vi aldrig att försöka bedra andra med ”fagert tal”. — 1 Timoteus 1:5; Romarna 16:17, 18.
David tillägger: ”Bakom och framför har du belägrat mig; och du lägger din hand på mig.” (Psalm 139:5, NW) Jehova omringade faktiskt psalmisten David precis som en stad, som är belägrad i strid. David visste säkert att det fanns begränsningar för vad han kunde göra under sin livstid. Han visste också att det var omöjligt att kunna undgå Guds vaksamma öga och hand, eller kontroll, och han försökte naturligtvis inte att företa en sådan flykt, och det gör inte heller vi. Men låt oss alltid uppföra oss på ett sätt som visar att vi är medvetna om att Jehovas hand är över oss som hans vittnen.
Den kunskap som Gud hade om David fyllde David med vördnad, och därför förklarade han: ”Sådan kunskap är för underbar för mig. Den är så hög att jag inte kan nå den.” (Psalm 139:6, NW) Den kunskap Gud har om oss som individer är så ingående att vi inte kan förstå den, oavsett vilken erfarenhet eller utbildning vi har. Den kunskapen övergår mänskligt förstånd, och därför kan vi vara övertygade om att Jehova vet vad som är bäst för oss. Om vi ber om något och Guds svar är nej, låt oss då underkasta oss hans vilja. Som aposteln Johannes skriver: ”Vad vi än begär i överensstämmelse med hans vilja, så hör han oss.” — 1 Johannes 5:14.
Det går inte att fly för Guds ande
Jehova inte bara besvarar sina lojala tjänares böner, utan hans ande verkar också för dem och hjälper dem att utföra hans vilja. Ja, psalmisten David frågar faktiskt: ”Vart kan jag gå för din ande, och vart kan jag fly för ditt ansikte?” (Psalm 139:7, NW) Han visste att han inte skulle kunna fly från Jehovas ande, hans verksamma kraft, som till och med kan nå ut till universums mest avlägsna delar. Och ingen kan fly från Guds ansikte, dvs. undgå att iakttas av honom. Det är sant att profeten ”Jona stod upp och ville fly till Tarsis, undan Herrens [Jehovas] ansikte”, men han kunde varken undkomma den stora fisk som Gud hade sänt för att svälja honom eller undgå ansvarighet för sitt gudagivna uppdrag. (Jona 1:3; 2:1; 2:10—3:4) Låt oss därför lita på att Jehovas ande kan göra det möjligt för oss att fullgöra våra gudagivna uppdrag. — Sakarja 4:6.
Eftersom psalmisten David visste att det skulle vara omöjligt för honom att rymma från Gud, skriver han: ”Om jag skulle stiga upp till himlen, skulle du vara där; och om jag skulle breda ut min bädd i Sheol, se! du skulle vara där.” (Psalm 139:8, NW) Att ”stiga upp till himlen” innebar på psalmistens tid att gå upp i de höga bergen, till de toppar som så ofta är skymda av moln. Men även om vi skulle vara på den högsta bergstoppen, skulle vi inte vara utom räckhåll för Guds ande. Om vi hade vår bädd i Sheol, som symboliskt talat betecknar jordens djupaste delar, skulle vi inte heller kunna undgå hans uppmärksamhet. — Jämför 5 Moseboken 30:11—14; Amos 9:2, 3; NW.
”Skulle jag ta morgonrodnadens vingar, så att jag kunde ha min boning vid det mest avlägsna hav”, skriver David, ”skulle också där din egen hand leda mig och din högra hand gripa tag i mig.” (Psalm 139:9, 10, NW) Vad betyder ”morgonrodnadens vingar”? Detta är en poetisk beskrivning av hur gryningens ljus, som om det hade vingar, snabbt sprider sig från öster till väster. Men tänk om psalmisten David skulle ha kunnat ta morgonrodnadens vingar och nå det mest avlägsna hav eller den mest avlägsna ö i väster? Han skulle fortfarande ha varit underkastad Guds hand, hans kontroll och vägledning. Genom sin ande skulle Jehova ha varit där för att barmhärtigt vägleda David. — Psalm 51:13.
Mörker är inget problem för Gud
Varken avstånd eller mörker kan få en person utom räckhåll för Gud. David tillägger därför: ”Och skulle jag säga: ’Helt visst kommer själva mörkret att hastigt gripa mig!’ då skulle natten vara ljus omkring mig. Inte ens själva mörkret skulle visa sig vara för mörkt för dig, utan natten, den skulle lysa alldeles som dagen; mörkret kunde lika gärna vara ljuset.” (Psalm 139:11, 12, NW) En person skulle kunna vara insvept i fullständigt mörker, som om han vore gripen eller erövrad av det. Men för Jehova skulle han vara lika synlig som om han stod i klart dagsljus. Ingen kan dölja synder, som begåtts i mörkret, för Gud. — Jesaja 29:15, 16.
Att vi gör något i det fördolda hindrar inte vår Skapare från att se det. Så här skriver David om detta: ”Ty du själv frambringade mina njurar; du höll mig avskärmad i min mors liv. Jag kommer att prisa dig, ty på ett sätt som inger fruktan är jag underbart gjord. Dina verk är underbara, som min själ är mycket väl medveten om. Benen i min kropp var inte dolda för dig, när jag gjordes i det hemliga, när jag vävdes i jordens djupaste delar. Dina ögon såg till och med embryot av mig, och i din bok var alla dess delar uppskrivna beträffande de dagar då de [kroppsdelarna] formades och det ännu inte fanns en enda [urskiljbar kroppsdel] av dem.” — Psalm 139:13—16, NW.
Jehova Gud, som känner våra innersta känslor, frambringade Davids njurar. Eftersom njurarna ligger långt inne i kroppen, hör de till de mest dolda och svåråtkomliga organen, men Gud kan se dem. Han kan till och med se in i en mors liv, hennes livmoder. Ja, Jehova kan se in i det embryo som håller på att utvecklas! Bara detta att psalmisten David tänkte på det underbara sätt varpå han hade formats i livmodern fick honom att lovprisa sin Skapare. Han åsyftar tydligen moderns livmoder med uttrycket ”jordens djupaste delar”. Där, dolt för människoögon men synligt för Gud, vävs en babys ben, senor, muskler, nerver och blodkärl samman.
Innan Davids kroppsdelar blev urskiljbara i hans mors livmoder, var hans utseende känt av Gud. Varför det? Därför att embryots utveckling följde ett bestämt mönster, som om det lydde anvisningar nedtecknade i en bok. Hur visar inte detta Jehovas vishet och förmåga att till och med iaktta fördolda ting! Det bör också få oss att inse att Gud har skapat människorna och är ansvarig för den underbara fortplantningsprocessen, som har lett till att vi som individer finns till.
Hur dyrbara är inte Guds tankar!
När psalmisten David tänkte på en babys utveckling i livmodern, fick det honom att tänka på Guds vishet, och därför utropar han: ”Hur dyrbara är alltså inte för mig dina tankar! O Gud, hur mycket går inte summan av dem upp till!” (Psalm 139:17, NW) David uppskattade Jehova Guds tankar, och de är så många att han var imponerad av ”summan av dem”. Om Guds tankar är dyrbara för oss, kommer vi att vara flitiga i att studera bibeln. (1 Timoteus 4:15, 16) Hans nedtecknade tankar är nyttiga ”till undervisning, till tillrättavisning, till korrigering, till tuktan i rättfärdighet, så att gudsmänniskan kan vara fullt duglig, fullständigt rustad för allt gott verk”. — 2 Timoteus 3:16, 17.
Så här skriver David om Jehovas tankar: ”Skulle jag försöka räkna dem, så är de fler än själva sandkornen. Jag har vaknat, och ändå är jag alltjämt hos dig.” (Psalm 139:18, NW) Eftersom Guds tankar är fler än till och med sandkornen, så skulle David, om han började räkna dem vid gryningen, inte ha avslutat det vid sängdags. När han vaknade på morgonen, skulle han fortfarande vara hos Jehova, dvs. han skulle fortfarande räkna Guds tankar. Eftersom vi behöver Jehovas vägledning, kan faktiskt det sista som sysselsätter vårt sinne på kvällen och det första som gör det på morgonen vara att under bön begrunda hans tankar och uppsåt. — Psalm 25:8—10.
Vedergällning för de ondskefulla
Eftersom Gud ger så vis vägledning, vad tyckte då David om dem som förkastar Guds vägledning? Han ber: ”O att du, o Gud, ville dräpa den ondskefulle! Då skulle just de män som bär på blodskuld sannerligen vika ifrån mig, de som säger saker om dig enligt sin egen idé; de har tagit upp ditt namn på ett värdelöst sätt — dina motståndare.” (Psalm 139:19, 20, NW) David försökte inte döda de ondskefulla, men han bad att de skulle få uppleva vedergällning från Jehovas hand. Vi bör ha samma inställning. Vi kan till exempel be om dristighet att tala Guds ord, när fiender förföljer oss. (Apostlagärningarna 4:18—31) Men vi försöker inte ta livet av våra fiender, eftersom vi vet att Jehova har sagt: ”Hämnden är min; jag skall vedergälla.” — Hebréerna 10:30; 5 Moseboken 32:35.
Om Gud skulle ha dräpt de ondskefulla, skulle sådana män som bar på blodskuld ha vikit ifrån David. De hade rykte om sig att vara skyldiga till att ha utgjutit blod, och de sade också saker om Jehova enligt sin egen idé och inte enligt hans tankar. De förtjänade också att dö för att de hade dragit smälek över Guds namn genom att de hade tagit upp det på ett ovärdigt sätt, kanske genom att använda det när de främjade sina egna onda planer. (2 Moseboken 20:7, NW) Må vi aldrig göra oss skyldiga till liknande synder!
På grund av att de ondskefulla var skyldiga till blodsutgjutelse och till att dra smälek över Guds namn förklarar David: ”Hatar jag inte dem som intensivt hatar dig, o Jehova, och känner jag inte vämjelse över dem som gör uppror mot dig? Med fullständigt hat hatar jag dem sannerligen. De har för mig blivit verkliga fiender.” (Psalm 139:21, 22, NW) Psalmisten David kände vämjelse över dessa män, därför att de intensivt hatade Jehova och gjorde uppror mot honom. De var psalmistens fiender, därför att han avskydde deras ondska, deras gudlöshet och deras uppror mot den Högste.
Låt Gud utforska dig
David önskade inte bli lik ondskefulla män, men han visste att han inte borde hysa agg mot dem. Därför vädjar han: ”Utforska mig, o Gud, och känn mitt hjärta. Pröva mig, och känn mina oroande tankar, och se om det i mig finns någon smärtsam väg, och led mig på den obestämda tidens väg.” (Psalm 139:23, 24, NW) Likt psalmisten David bör vi önska att Gud skall utforska vårt hjärta och urskilja om vi har orätta motiv. (1 Krönikeboken 28:9) Vi bör be Jehova pröva oss, känna våra oroande tankar och se om det finns någon smärtsam väg i oss. Låt oss, om vi plågas av oro över våra egna misstag eller om det finns något smärtsamt inom oss eller något orätt motiv, be ödmjukt och fullständigt underkasta oss den vägledning som Guds ande och råden i hans ord ger. (Psalm 40:12—14) På så sätt kan vår bäste vän, Jehova, leda oss på den obestämda tidens väg och hjälpa oss att följa en rättfärdig kurs, som leder till evigt liv.
Psalm 139 skänker således verklig uppmuntran. Den visar att eftersom inget undgår vår himmelske Faders uppmärksamhet, så kan han hjälpa oss vid alla tider och tillfällen då vi behöver det. (Hebréerna 4:16) Och eftersom Jehova känner oss bättre än vad vi själva gör, är vi trygga i hans kärleksfulla omvårdnad. (5 Moseboken 33:27) Om vi ödmjukt ber honom utforska oss och uppmärksamma oss på våra egna svagheter, kan vi med hans hjälp rätta till saker och ting. Guds kunskap om oss som individer bör därför verkligen påverka vårt liv i positiv riktning. Den bör få oss att vara trogna förkämpar för sann tillbedjan och att vandra ödmjukt inför Jehova, som känner oss så väl.