Kalla på ”de äldre männen”

”Är någon sjuk bland er? Han må kalla till sig församlingens äldre män.” — JAKOB 5:14.

1, 2. a) I vilken farlig situation befinner sig Jehovas tjänare nu, och hur kan de känna det? b) Vilka frågor kräver nu svar?

”KRITISKA tider som är svåra att komma till rätta med” är här. I dessa ”sista dagar” är människor själviska, materialistiska och stolta, och de provocerar ofta fram oroligheter. (2 Timoteus 3:1—5) Som kristna, som lever i den nuvarande onda tingens ordning, är vi hotade av tre stora faror: Satan, Djävulen, de ogudaktiga människornas värld och våra egna nedärvda syndfulla böjelser. — Romarna 5:12; 1 Petrus 5:8; 1 Johannes 5:19.

² Hotet från dessa faror kan ibland kännas överväldigande. Var kan vi då få stöd och hjälp att uthärda troget? Till vem kan vi vända oss för att få vägledning, när vi måste fatta beslut om vår kristna verksamhet och vår tillbedjan?

Hjälp inom räckhåll

3. Från vem kan vi få tröst och uppmuntran, och hur då?

³ Vetskapen att Jehova är källan till vår styrka ger oss tröst och uppmuntran. (2 Korinthierna 1:3, 4; Filipperna 4:13) Psalmisten David, som fick hjälp från Gud, förklarade: ”Vältra din väg på Jehova, och förlita dig på honom, och han själv kommer att handla.” ”Kasta din börda på Jehova, och han för sin del kommer att stödja dig. Aldrig kommer han att tillåta att den rättfärdige vacklar.” (Psalm 37:5; 55:22) Vi kan verkligen vara tacksamma över ett sådant stöd!

4. Hur ger både Petrus och Paulus tröst?

⁴ Vi kan också hämta tröst av vetskapen att vi inte är ensamma om att möta prövningar och faror. Aposteln Petrus gav medkristna följande uppmaning: ”Stå honom [Satan, Djävulen] emot, fasta i tron, eftersom ni vet att samma saker vad lidanden beträffar fullbordas i hela skaran av era bröder i världen.” (1 Petrus 5:9) Det är helt visst alla kristnas önskan att stå fasta i tron. Det är sant att vi, precis som aposteln Paulus, ofta kan känna oss ”på allt sätt trängda”. Men Paulus var inte ”så hårt pressad” att han inte kunde röra sig. Likt Paulus är vi kanske rådvilla, ”men inte helt utan någon utväg”. Även om vi blir förföljda, blir vi inte ”lämnade i sticket”, och om vi blir ”slagna till marken”, blir vi ”inte tillintetgjorda”. Därför ”ger vi inte upp”. Vi försöker hålla ”blicken fäst, inte vid de ting som syns, utan vid dem som inte syns”. (2 Korinthierna 4:8, 9, 16, 18) Hur kan vi göra detta?

5. På vilka tre sätt ger Jehova hjälp?

⁵ Jehova, den ”som hör bön”, ger oss hjälp på tre sätt. (Psalm 65:2; 1 Johannes 5:14) För det första ger han oss vägledning genom sitt inspirerade ord, Bibeln. (Psalm 119:105; 2 Timoteus 3:16) För det andra sätter hans heliga ande oss i stånd att göra hans vilja. (Jämför Apostlagärningarna 4:29—31.) Och för det tredje står Jehovas jordiska organisation redo att hjälpa oss. Men vad måste vi göra för att få hjälp?

”Gåvor i form av människor”

6. Vilken hjälp gav Jehova vid Tabera, och hur?

⁶ En händelse på profeten Moses tid hjälper oss att inse hur kärleksfullt och omtänksamt Jehova sörjer för att hans tjänare får hjälp. Den inträffade vid Tabera, som betyder ”Brand”, ”Uppblossande” eller ”Uppflammande”. På detta ställe i Sinais vildmark fick Gud eld att flamma mot de klagande israeliterna. ”Den blandade skaran”, som hade följt med israeliterna ut ur Egypten, hade förenat sig med israeliterna i att ge uttryck åt missnöje med den mat som Gud försåg dem med. Eftersom Mose lade märke till Guds vrede och kände sig nertyngd av ansvaret för folket och dess behov, utropade han: ”Jag, jag ensam, förmår inte bära hela detta folk, för det är för tungt för mig. Så om det är på det sättet du gör mot mig, dräp mig med en gång, det ber jag dig, om jag har funnit ynnest för dina ögon, och låt mig inte se på min olycka.” (4 Moseboken 11:1—15) Hur svarade Jehova? Jo, han tillsatte ”sjuttio män av Israels äldre män” och lade sin ande på dem, så att de på lämpligt sätt skulle kunna dela det administrativa arbetet med Mose. (4 Moseboken 11:16, 17, 24, 25) Genom att sådana kvalificerade män tillsattes kunde israeliterna och den ”stora blandade hopen” lättare få hjälp. — 2 Moseboken 12:38.

7, 8. a) Hur gav Jehova ”gåvor i form av människor” i det forntida Israel? b) Vilken tillämpning av Psalm 68:18 gjorde Paulus under det första århundradet?

⁷ När israeliterna hade varit i det utlovade landet i många år, skedde det att Jehova i bildlig bemärkelse for eller steg upp på Sions berg och gjorde Jerusalem till huvudstad i ett förebildligt kungarike med David som kung. I lovprisning av Gud, ”den Allsmäktige”, sjöng David då: ”Du har farit upp i höjden; du har fört bort fångar; du har tagit gåvor i form av människor.” (Psalm 68:14, 18) Ja, män som hade tagits som fångar under erövringen av det utlovade landet fanns nu till hands för att hjälpa leviterna med deras uppgifter. — Esra 8:20.

⁸ Under det första århundradet v.t. riktade den kristne aposteln Paulus uppmärksamheten på en profetisk uppfyllelse av psalmistens ord. Paulus skrev: ”Åt var och en av oss gavs det oförtjänt omtanke i enlighet med hur Kristus mätte ut den fria gåvan. Därför säger han: ’När han for upp i höjden förde han bort fångar; han gav gåvor i form av människor.’ Men uttrycket ’han for upp’, vad betyder det om inte att han också for ner till de lägre regionerna, det vill säga jorden? Just den som for ner är också den som for upp högt över alla himlarna, för att han skulle ge fullhet åt allting.” (Efesierna 4:7—10) Vem avses med orden: ”Just den”? Ingen annan än Jehovas representant, den större David och messianske kungen, Jesus Kristus. Han är den som Gud uppväckte och upphöjde till ”en högre ställning”. — Filipperna 2:5—11.

9. a) Vilka var gåvorna i form av människor under det första århundradet? b) Vilka är de nutida gåvorna i form av människor?

⁹ Vilka är då dessa ”gåvor i form av människor” (eller ”bestående av människor”)? Paulus förklarar att Guds förnämste representant ”gav några som apostlar, några som profeter, några som evangelieförkunnare, några som herdar och lärare, i avsikt att föra de heliga till rätta igen, för tjänsteverksamhet, för uppbyggande av Kristi kropp”. (Efesierna 4:11, 12) De av Kristi efterföljare som tjänade som apostlar, profeter, evangelieförkunnare, herdar och lärare gjorde detta under teokratisk ledning. (Lukas 6:12—16; Apostlagärningarna 8:12; 11:27, 28; 15:22; 1 Petrus 5:1—3) I våra dagar är andligen kvalificerade äldre män genom helig ande satta att tjäna som tillsyningsmän i de omkring 70.000 församlingarna av Jehovas vittnen jorden utöver. De är våra gåvor i form av människor. (Apostlagärningarna 20:28) I och med att arbetet med att predika om Guds kungarike fortsätter att snabbt breda ut sig utöver jorden, traktar allt fler bröder ”efter en tjänst som tillsyningsman” och axlar ansvaret i samband med en sådan tjänst. (1 Timoteus 3:1) När de blir förordnade, blir de också gåvor i form av människor.

10. Hur passar Jesajas beskrivning av ”furstarnas” roll in på den roll som kristna äldste spelar i våra dagar?

¹⁰ Den roll som profeten Jesaja förutsade att ”furstarna” eller administratörerna skulle spela under Guds kungarikes styre passar in på den roll som kristna äldste eller gåvor i form av människor spelar i våra dagar. Var och en av dem måste vara ”som ett gömställe undan vinden och ett gömsle undan regnovädret, som vattenströmmar i ett vattenlöst land, som skuggan av en väldig brant klippa i ett utmattat land”. (Jesaja 32:1, 2) Detta visar vilket stort stöd dessa förordnade mäns kärleksfulla tillsyn skulle utgöra. Hur kan man få största möjliga nytta av den tillsynen?

Att ta initiativet

11. Hur kan vi få hjälp, när vi är andligen nere?

¹¹ En människa som håller på att drunkna ropar instinktivt på hjälp. Hon tvekar inte. Man behöver inte uppmana en person som svävar i livsfara att ropa på hjälp. Ropade inte kung David gång på gång till Jehova för att få hjälp? (Psalm 3:4; 4:1; 5:1—3; 17:1, 6; 34:6, 17—19; 39:12) När vi är andligen nere och kanske håller på att sjunka ner i förtvivlan, vänder vi oss likaså till Jehova och bönfaller om att han skall vägleda oss genom sin heliga ande. (Psalm 55:22; Filipperna 4:6, 7) Vi söker tröst från Skrifterna. (Romarna 15:4) Och vi vänder oss till Sällskapet Vakttornets kristna publikationer för att få praktiska råd. Detta sätter oss ofta i stånd att själva lösa våra problem. Men om svårigheterna verkar överväldigande för oss, kan vi också söka råd av de förordnade äldste i församlingen. Ja, det kan faktiskt finnas tillfällen då vi verkligen behöver ”kalla till” oss ”de äldre männen”. Varför skall man kalla till sig kristna äldste? Hur kan de hjälpa dem som behöver andlig hjälp?

12—14. a) Vad är det förståndigt att göra, när man är sjuk? b) Vilket råd får en ”sjuk” kristen i Jakob 5:14? c) Vad slags sjukdom syftar Jakob 5:14 på, och varför svarar du så?

¹² När vi blir sjuka, vilar vi för att ge kroppens egen förmåga att tillfriskna en chans. Men om inte det hjälper, är vi förståndiga om vi söker kvalificerad läkarhjälp. Bör vi inte göra likadant, om vi blir andligen svaga?

¹³ Lägg märke till det råd som lärjungen Jakob ger. Han säger: ”Är någon sjuk bland er? Han må kalla till sig församlingens äldre män, och de må be över honom och smörja in honom med olja i Jehovas namn.” (Jakob 5:14) Vad slags sjukdom åsyftar Jakob här? Vissa bibelkommentatorer drar slutsatsen att det är fysisk sjukdom och hävdar att insmörjandet med olja var en vanlig medicinsk behandling på den tiden. (Lukas 10:34) De menar också att Jakob syftade på ett mirakulöst botande genom helbrägdagörelsens gåva. Men vad visar sammanhanget?

¹⁴ Att ha ”gott humör” ställs i kontrast till att ”lida ont”. Detta antyder att Jakob talade om andlig sjukdom. (Jakob 5:13) Man skulle kalla på ”församlingens äldre män [äldste, 1917]” och inte på läkare eller ens på dem som hade gåvan att bota genom underverk. Och vad skulle de göra? Så här sade Jakob: ”De må be över honom. ... Och trons bön skall göra den opasslige frisk.” (Jakob 5:14, 15; jämför Psalm 119:9—16.) Det som slutgiltigt bevisar att Jakob syftar på andlig sjukdom är det förhållandet att han uppmanar den som hoppades bli läkt eller botad att bekänna sina synder. Han skriver: ”Bekänn ... öppet era synder för varandra och be för varandra, så att ni kan bli läkta.” Om den andliga sjukdomen orsakats av allvarlig synd, kan den sjuke personen förväntas tillfriskna enbart om han reagerar positivt på förmaningar grundade på Guds ord, ändrar sinne och vänder sig bort från sin syndiga kurs. — Jakob 5:16; Apostlagärningarna 3:19.

15. Vilket handlingssätt rekommenderas i Jakob 5:13, 14?

¹⁵ Man kan också lägga märke till något annat i det råd Jakob ger. En kristen bör ”hålla ut i bön” när han ”lider ont”, och om han är vid gott humör, så må han ”sjunga psalmer”. Varje situation — antingen man lider ont eller är vid gott humör — kräver handling. Bön behövs i det ena fallet och glada utrop i det andra. Vad bör vi därför förvänta, när Jakob frågar: ”Är någon sjuk bland er?” Återigen rekommenderar han en uttrycklig handling, ja, att man tar initiativ: ”Han må kalla till sig församlingens äldre män.” — Psalm 50:15; Efesierna 5:19; Kolosserna 3:16.

Hur ”äldre män” kan vara till hjälp

16, 17. Hur hjälper de äldre männen oss att tillämpa Bibelns principer?

¹⁶ Ibland vet vi inte riktigt hur vi skall tillämpa Bibelns principer på våra egna förhållanden. Här kan kristna äldste visa sig vara till ovärderlig hjälp. De ber till exempel över den andligen sjuke och smörjer in honom ”med olja i Jehovas namn” genom att skickligt tillämpa den lugnande undervisningen i Guds ord. De äldste kan således göra mycket för vårt andliga tillfrisknande. (Psalm 141:5) Ofta behöver vi bara få bekräftat att vi resonerar rätt, och att vi får resonera igenom saker och ting med en erfaren kristen äldste stärker vår beslutsamhet att göra det som är rätt. — Ordspråken 27:17.

¹⁷ När kristna äldste ombes besöka någon, måste de ”tala tröstande till de nedstämda själarna”. De kommer också att stödja ”de svaga” och vara ”långmodiga mot alla”. (1 Thessalonikerna 5:14) Ett sådant förtroligt och förstående förhållande mellan ”de äldre männen” och ”de svaga” ökar förutsättningarna för att den andliga hälsan hos dessa svaga skall kunna återställas fullständigt.

Personligt ansvar och bön

18, 19. Vilken roll spelar kristna äldste i samband med Galaterna 6:2, 5?

¹⁸ Kristna äldste måste axla sitt ansvar för Guds hjord. De måste ge stöd. Paulus sade till exempel: ”Bröder, även om en människa innan hon vet ordet av begår ett eller annat felsteg, skall ni som har andliga förutsättningar söka föra en sådan till rätta igen i en ande av mildhet, medan du håller ett öga på dig själv, för att inte också du skall bli frestad. Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag.” Aposteln skrev också: ”Var och en måste bära sin egen börda.” — Galaterna 6:1, 2, 5; verserna 2 och 5 enligt 1981 års svenska översättning.

¹⁹ Hur kan det sägas att vi skall bära varandras bördor men att var och en ändå skall bära sin egen börda? Svaret har att göra med att det är två olika grekiska ord som har återgetts med ”bördor” respektive ”börda” i 1981 års översättning och att dessa båda ord har olika betydelse. Om en kristen råkade i andliga svårigheter som är mycket betungande för honom, skulle de äldste och andra medtroende bistå honom och på så sätt hjälpa honom att bära sina ”bördor”. Men den enskilde kristne själv förväntas bära sin egen ”börda” av ansvar inför Gud.a De äldste bär med glädje sina bröders ”bördor” genom att ge uppmuntran och på Bibeln grundade råd och genom att frambära bön. Men de äldste avlyfter inte vår egen ”börda” av andligt ansvar. — Romarna 15:1.

20. Varför bör man inte försumma bönen?

²⁰ Bönen är väsentlig och bör inte försummas. Men många andligen sjuka kristna finner det svårt att be. Vad är syftet, när de äldste ber trons böner för en andligen sjuk person? ”Jehova skall resa upp honom”, som ut ur förtvivlan, och skall stärka honom att följa sanningens och rättfärdighetens kurs. En andligen sjuk kristen kan ha en felaktig inställning, men han behöver fördenskull inte ha begått någon allvarlig synd, för Jakob säger: ”Och om han har begått synder, skall det förlåtas honom.” De äldstes på Bibeln grundade råd tillsammans med innerlig bön får ibland en andligen svag person att bekänna allvarliga synder som han kan ha begått och att visa en ångerfull ande. Detta i sin tur leder till att Gud förlåter. — Jakob 5:15, 16.

21. a) Varför är vissa kristna ovilliga att kalla till sig de äldre männen? b) Vad skall vi behandla i nästa artikel?

²¹ Det är en utmaning att sörja för de skaror av nya som nu kommer in i den kristna församlingen och att ge dem lämplig tillsyn, och samvetsgranna äldre män har därför mycket att göra. Det är verkligen fint att Jehova har gett dessa gåvor i form av människor som en hjälp att vara uthålliga i dessa kritiska tider. Men vissa kristna tvekar att be dessa bröder om hjälp och tänker att de är alltför upptagna eller att de är nertyngda med problem. Följande artikel kommer att hjälpa oss att inse att dessa män är glada över att vara till hjälp, eftersom de villigt tjänar som underherdar i den kristna församlingen.

[Fotnoter]

Hur skulle du vilja svara?

◻ På vilka tre sätt ger Jehova hjälp, när vi behöver det?

◻ Vilka är gåvorna i form av människor nu i denna tid?

◻ När bör vi kalla till oss de äldre männen?

◻ Vilken hjälp kan vi förvänta av kristna äldste?

[Bild på sidan 15]

Åtnjuter du de andliga välsignelser som bön, bibelstudium och hjälp av kristna äldste kan skänka?