Lukasevangeliet

10 Därefter valde Herren ut 70 andra och skickade ut dem två och två+ i förväg till varje stad och plats dit han själv skulle gå.+ 2 Han sa till dem: ”Skörden är stor, men arbetarna är få. Be därför skördens herre att sända ut arbetare till sin skörd.+ 3 Gå! Jag sänder i väg er som lamm bland vargar.+ 4 Ta inte med er några pengar eller någon matpåse eller några sandaler,+ och stanna inte för att hälsa på dem ni möter.+ 5 Och när ni kommer in i ett hus, så säg först: ’Frid över detta hus.’+ 6 Och om det finns en fridens vän där, ska er frid vila över honom. Men om det inte gör det, ska den vända tillbaka till er. 7 Stanna i det huset,+ och ät och drick det de bjuder på,+ för arbetaren är värd sin lön.+ Flytta inte från hus till hus.

8 Och om ni kommer till en stad och blir väl mottagna, så ät det man dukar fram 9 och bota de sjuka och säg: ’Guds rike är nära er.’+ 10 Men om ni kommer till en stad och inte blir väl mottagna ska ni gå ut på huvudgatorna och säga: 11 ’Till och med dammet som fastnat på våra fötter här i staden torkar vi av oss.+ Men ni ska veta att Guds rike är nära.’ 12 Jag säger er att på den dagen kommer det att bli lättare för Sodom än för den staden.+

13 Du eländiga Kọrasin! Du eländiga Betsaida! För om Tyros och Sidon hade sett underverken som har inträffat hos er,+ skulle de ha ångrat sig i säck och aska för länge sedan.+ 14 Därför kommer det att bli lättare för Tyros och Sidon vid domen än för er. 15 Och Kapernaum,+ tror du att du ska upphöjas till himlen? Nej, du ska kastas i graven!

16 Den som lyssnar till er, han lyssnar till mig.+ Och den som avvisar er, han avvisar mig. Och den som avvisar mig, han avvisar också honom som har sänt mig.”+

17 När de 70 kom tillbaka var de glada och sa: ”Herre, till och med demonerna lyder oss när vi använder ditt namn.”+ 18 Då sa han till dem: ”Jag ser redan hur Satan har fallit ner+ som en blixt från himlen. 19 Jag har gett er myndighet att trampa på ormar och skorpioner+ och kraft att övervinna fienden,+ och det finns inget som kommer att skada er. 20 Men gläd er inte över att andarna lyder er, utan gläd er över att era namn har blivit inskrivna i himlen.”+ 21 Just då blev han sprudlande glad i den heliga anden och sa: ”Far, du himlens och jordens Herre, jag lovprisar dig offentligt, för du har omsorgsfullt dolt detta för de visa och intellektuella+ och uppenbarat det för små barn. Ja, min Far, det är så du har valt att göra.+ 22 Min Far har överlämnat allt till mig. Ingen vet vem Sonen är utom Fadern, och ingen vet vem Fadern är utom Sonen+ och den som Sonen vill uppenbara honom för.”+

23 När han sedan var ensam med lärjungarna sa han: ”Lyckliga är de som ser det ni ser.+ 24 För jag säger er att många profeter och kungar har längtat efter att få se det ni ser, men de fick inte se det.+ Och de längtade efter att få höra det ni hör, men de fick inte höra det.”

25 En expert på lagen reste sig nu för att sätta Jesus på prov och sa: ”Lärare, vad behöver jag göra för att ärva evigt liv?”+ 26 Jesus frågade honom: ”Vad står det i lagen? Vad läser du där?” 27 Mannen svarade: ”’Du ska älska Jehova, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och med hela din styrka och med hela ditt sinne’+ och ’din medmänniska som dig själv’.”+ 28 Jesus sa: ”Helt rätt. Gör det, så ska du få leva.”+

29 Men mannen ville visa sig rättfärdig+ och frågade Jesus: ”Och vem är min medmänniska?” 30 Då svarade Jesus: ”En man var på väg ner från Jerusalem till Jeriko när han överfölls av några rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom. Sedan gav de sig av och lät honom ligga där halvdöd. 31 En präst råkade komma gående längs* vägen och fick se honom ligga där, men han gick bara förbi på andra sidan. 32 Och när en levit kom dit och fick se honom gick han också förbi på andra sidan. 33 Men så kom en samarier+ gående längs vägen, och när han fick se honom fylldes han av medkänsla. 34 Han gick fram till honom och hällde olja och vin på hans sår. Han förband såren, och sedan lyfte han upp honom på sin åsna och tog honom till ett värdshus och skötte om honom. 35 Nästa dag tog han fram två denarer, gav dem till värdshusvärden och sa: ’Ta hand om honom, och om det kostar mer så betalar jag det när jag kommer tillbaka.’ 36 Vad tycker du, vem av de här tre visade att han var en sann medmänniska+ till mannen som råkade ut för rövarna?” 37 Han svarade: ”Den som visade medkänsla.”+ Då sa Jesus till honom: ”Gå och gör likadant själv.”+

38 När de gick vidare kom han in i en by. Där var det en kvinna som hette Marta+ som tog emot honom som gäst i sitt hem. 39 Hennes syster hette Maria, och hon satte sig vid Herrens fötter och lyssnade på det han sa.* 40 Men Marta hade fullt upp med allt som skulle göras. Så hon gick fram till Jesus och sa: ”Herre, bryr du dig inte om att min syster låter mig ta hand om allt själv? Säg till henne att hon ska hjälpa mig.” 41 Herren svarade: ”Marta, Marta, du stressar upp dig och oroar dig för så mycket. 42 Men det är bara några få saker som behövs, eller bara en.+ Maria har faktiskt valt det bästa,+ och det ska inte tas ifrån henne.”