Håller världens ande på att förgifta dig?

DEN 12 september 1990 inträffade en explosion i en fabrik i Kazakstan. Ämnen med farlig radioaktiv strålning kom ut i atmosfären, vilket utgjorde ett hot mot hälsan för de 120.000 människor som bodde där, och många av dem protesterade på gatorna mot det dödliga giftet.

Men efter hand som mer information kom fram i ljuset, upptäckte de att de under flera decennier hade levt i en giftig miljö. Under årens lopp hade 100.000 ton radioaktivt avfall dumpats utomhus på en obevakad öppen plats. Även om faran var alldeles inpå dem, hade ingen tagit den på allvar. Varför inte?

På ortens stadion satte myndigheterna varje dag upp strålningsvärden, vilka gav intryck av att det inte var någon som helst fara. Värdena var riktiga, men de visade bara gammastrålningen. Alfastrålningen, som inte mättes, kan vara lika livsfarlig. Många mödrar började förstå varför deras barn var så sjuka.

I andligt avseende kan vi också bli förgiftade av osynlig förorening. Och i likhet med dessa olyckliga människor i Kazakstan är de flesta människor omedvetna om den här livshotande faran. Bibeln identifierar den här föroreningen som ”världens ande”, vilken orkestreras av ingen mindre än Satan, Djävulen. (1 Korinthierna 2:12) Guds motståndare använder illvilligt denna ande — eller förhärskande inställning — i världen för att undergräva vår gudaktiga hängivenhet.

Hur kan världens ande beröva oss vår andliga kraft? Genom att stimulera ögonens begär och genom att spela på vår medfödda själviskhet. (Efesierna 2:1–3; 1 Johannes 2:16) Genom exempel skall vi granska tre olika områden där världsligt tänkande gradvis kan förgifta oss andligen.

Att först söka Guds kungarike

Jesus uppmanade de kristna att ”först söka kungariket och hans [Guds] rättfärdighet”. (Matteus 6:33) Världens ande, å andra sidan, skulle kunna förleda oss att fästa otillbörligt stor vikt vid våra egna intressen och bekvämligheter. Den första faran ligger inte i att överge andliga ting helt och hållet, utan i att degradera dem till andra plats. Vi skulle kunna förbise faran — som människorna i Kazakstan gjorde — på grund av en falsk känsla av säkerhet. Våra år av trogen tjänst och vår uppskattning av våra andliga bröder och systrar skulle kunna invagga oss i tron att vi aldrig skulle kunna lämna sanningens väg. Det är möjligt att många i församlingen i Efesos kände det så.

Omkring år 96 v.t. sade Jesus varnande till dem: ”Jag [har] detta emot dig, att du har övergett den kärlek du först hade.” (Uppenbarelseboken 2:4) Dessa kristna som hade tjänat under lång tid hade fått utstå många svårigheter. (Uppenbarelseboken 2:2, 3) De hade blivit undervisade av trogna äldste, däribland aposteln Paulus. (Apostlagärningarna 20:17–21, 27) Under årens lopp hade emellertid deras kärlek till Jehova svalnat, och de förlorade sin andliga kraft. — Uppenbarelseboken 2:5.

Det är mycket troligt att några som bodde i Efesos hade påverkats av kommersialismen och välståndet i staden. Sorgligt nog har den materialistiska strömningen i dagens samhälle på liknande sätt dragit med sig en del kristna. En bestämd strävan efter en bekväm livsstil kommer oundvikligen att leda oss bort från andliga mål. — Jämför Matteus 6:24.

Jesus varnade för den här faran, då han sade: ”Ögat är kroppens lampa. Om därför ditt öga är ogrumlat, kommer hela din kropp att vara upplyst; men om ditt öga är ont [”missunnsamt”, fotnot i NW, studieutgåvan], kommer hela din kropp att vara mörk.” (Matteus 6:22, 23) Ett ”ogrumlat” öga är ett öga som är fokuserat på andliga ting, ett öga som är fäst vid Guds kungarike. Å andra sidan är ett ”ont” eller ”missunnsamt” öga kortsynt; det kan bara fokuseras på omedelbara köttsliga begär. Andliga mål och framtida belöningar ligger bortom dess horisont.

Jesus sade i den föregående versen: ”Där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.” (Matteus 6:21) Hur kan vi veta om vårt hjärta är inriktat på andliga ting eller på materiella? Den bästa vägledningen är kanske våra samtal, eftersom ”av hjärtats överflöd talar ju” munnen. (Lukas 6:45) Om vi märker att vi ständigt talar om materiella ting eller världsliga bedrifter, är det uppenbart att vårt hjärta är delat och att vår andliga synförmåga är defekt.

Carmen, en spansk syster, brottades med detta problem.a ”Jag är uppfostrad i sanningen”, förklarar Carmen, ”men när jag var 18 år, började jag driva en egen lekskola. Tre år senare hade jag fyra anställda, företaget blomstrade, och jag tjänade mycket pengar. Men det som gjorde mig mest tillfredsställd var nog det faktum att jag var ekonomiskt oberoende och att jag var ’framgångsrik’. Jag skall ärligt tillstå att hjärtat var i mitt företag — det var min stora kärlek.

Jag ansåg att jag fortfarande kunde vara ett vittne medan jag ägnade det mesta av min tid åt affärsangelägenheter. Å andra sidan hade jag den molande känslan att jag kunde göra mer för att tjäna Jehova. Det som slutligen fick mig att sätta Guds kungarikes intressen först var det exempel som två vänner som var pionjärer utgjorde. En av dem, Juliana, var i min församling. Hon försökte inte tvinga mig att bli pionjär, men hennes samtal och den glädje hon fick av tjänsten hjälpte mig att ompröva mina andliga värderingar.

Någon tid senare, när jag var på semester i USA, bodde jag hos Gloria, en pionjärsyster. Hon hade nyligen blivit änka, och hon tog hand om sin femåriga dotter och sin mor som hade cancer. Trots det var hon pionjär. Hennes exempel och hennes innerliga uppskattning av tjänsten rörde mitt hjärta. De fyra dagar jag tillbringade i hennes hem gjorde mig fast besluten att ge Jehova mitt bästa. Först blev jag reguljär pionjär, och ett par år senare blev min man och jag inbjudna att tjäna vid Betel. Jag gjorde mig av med företaget — ett hinder för mitt andliga framåtskridande — och nu känner jag att livet är framgångsrikt i Jehovas ögon, och det är det som verkligen betyder något.” — Lukas 14:33.

Att vi lär oss att ”skaffa ... [oss] visshet i fråga om de viktigare tingen”, som Carmen gjorde, kommer att hjälpa oss att fatta förståndiga beslut när det gäller arbete, utbildning, bostad och livsstil. (Filipperna 1:10) Men skaffar vi oss också visshet i fråga om de viktigare tingen när det gäller rekreation? Detta är ett annat område där världens ande utövar ett enormt inflytande.

Håll nöjen och avkoppling på rätt plats

Världens ande utnyttjar listigt människors naturliga önskan att få vila och avkoppling. Eftersom de flesta inte har något verkligt hopp för framtiden, är det förståeligt att de söker fylla livet med underhållning och avkoppling. (Jämför Jesaja 22:13; 1 Korinthierna 15:32.) Finner vi att vi lägger större och större vikt vid nöjen och avkoppling? Det kan vara ett tecken på att världens tänkesätt formar vår syn på saken.

Bibeln säger varnande: ”Den som älskar förlustelse [”underhållning”, Lamsa] kommer att vara en armodets man.” (Ordspråken 21:17) Det är inte fel att ha roligt, men att älska det, eller att göra det till det viktigaste, kommer att leda till andligt armod. Vår andliga aptit kommer oundvikligen att avtrubbas, och vi kommer att ha mindre tid för predikandet av de goda nyheterna.

Av den orsaken uppmanar Guds ord oss att ”vara förberedda i sinnet för handling och ha fullständig självbehärskning”. (1 Petrus 1:13, The New English Bible) Vi behöver självbehärskning för att kunna begränsa vår tid för avkoppling till vad som kan anses vara rimligt. Att vara förberedd för handling betyder att vara redo för andlig verksamhet, antingen det är studium, möten eller tjänst på fältet.

Hur är det då med välbehövlig vila? Bör vi ha dåligt samvete när vi tar ledigt för att koppla av? Inte alls. Vila är nödvändigt, speciellt i våra dagars stressfyllda värld. Men som överlämnade kristna kan vi inte låta livet kretsa kring nöjen och avkoppling. För mycket nöjen och avkoppling kan leda till att vi utför mindre och mindre meningsfull verksamhet. Det kan försvaga känslan av brådska, och det kan till och med uppmuntra till njutningslystnad. Hur kan vi då ha en balanserad syn på vila?

Bibeln rekommenderar en handfull vila hellre än överdrivet hårt arbete — i synnerhet om förvärvsarbetet inte är nödvändigt. (Predikaren 4:6) Även om vila hjälper kroppen att återvinna styrka, är Guds verksamma kraft källan till andlig energi. (Jesaja 40:29–31) Vi får del av den här heliga anden i samband med vår kristna verksamhet. Personligt studium ger näring åt hjärtat och stimulerar rätta önskningar. Att vi besöker mötena ger näring åt uppskattning av vår Skapare. Att vi tar del i den kristna tjänsten föder känslor för andra. (1 Korinthierna 9:22, 23) Som Paulus realistiskt förklarade: ”Den yttre människan blir sannerligen utsliten, men varje dag får den inre människan ny styrka.” — 2 Korinthierna 4:16, Phillips.

Ileana, mor till sex barn och hustru till en icke troende man, har ett fulltecknat schema. Hon har förpliktelser mot sin familj och flera andra släktingar, vilket innebär att hon alltid tycks vara i farten överallt. Trots det är hon ett framträdande exempel i att predika och i att förbereda mötena. Hur hinner hon med all denna verksamhet?

”Mötena och tjänsten på fältet hjälper mig verkligen att orka med mina andra förpliktelser”, förklarar Ileana. ”Efter tjänsten har jag till exempel mycket att tänka på när jag utför mitt hushållsarbete. Ofta sjunger jag när jag arbetar. Om jag däremot har missat ett möte eller bara gjort lite i tjänsten på fältet, blir hushållssysslorna en verklig ansträngning.”

Vilken kontrast till den överdrivna vikt många fäster vid nöjen och avkoppling!

Andlig skönhet behagar Jehova

Vi lever i en värld som blir alltmer fixerad vid utseendet. Människor lägger ut enorma summor på behandlingar som är avsedda att förbättra deras utseende och reducera effekterna av åldrandet. Detta inbegriper hårtransplantationer och hårfärgning, bröstimplantat och plastikkirurgi. Miljoner besöker bantningsinstitut och träningshallar eller ägnar sig åt aerobisk träning, eller också köper man videofilmer för träning och bantningsböcker. Världen vill få oss att tro att nyckeln till lycka är vårt utseende — att vår ”image” betyder allt.

En undersökning i USA, som återgavs i tidskriften Newsweek, fann att 90 procent av vita amerikanska tonåringar var ”missnöjda med sitt yttre”. Den desperata jakten efter idealfiguren kan påverka oss andligen. Dora var ett ungt Jehovas vittne som skämdes över sitt utseende därför att hon var något överviktig. ”När jag var ute och handlade, var det svårt att hitta passande kläder i min storlek”, förklarar hon. ”Det verkade som om snygga kläder var gjorda bara för smala tonåringar. Vad som var värre var att människor gjorde nedsättande kommentarer om min vikt, vilket gjorde mig mycket upprörd, i synnerhet då de kom från mina andliga bröder och systrar.

Som en följd av det blev jag mer och mer besatt av mitt utseende, till den grad att andliga värden började inta andra platsen i livet. Det var som om lyckan berodde på mitt midjemått. Många år har gått sedan dess, och nu när jag har mognat som kvinna och som kristen, ser jag annorlunda på saken. Även om jag tar vård om mitt utseende, inser jag att det är andlig skönhet som har störst betydelse, och det är det som ger mig den största tillfredsställelsen. När jag väl förstod det, kunde jag sätta Rikets intressen på rätt plats.”

Sara var en trogen kvinna i forna dagar som hade detta balanserade synsätt. Även om Bibeln omnämner hennes fysiska skönhet då hon var mer än 60 år gammal, riktar den uppmärksamheten huvudsakligen på hennes fina egenskaper — hjärtats fördolda människa. (1 Moseboken 12:11; 1 Petrus 3:4–6) Hon visade en stilla och mild ande, och hon lydde undergivet sin man. Sara var inte överdrivet intresserad av hur andra betraktade henne. Trots att hon kom från en rik släkt, bodde hon villigt i tält i mer än 60 år. Ödmjukt och osjälviskt understödde hon sin man — hon var en trons kvinna. Det var det som gjorde henne till en verkligt skön kvinna. — Ordspråken 31:30; Hebréerna 11:11.

Som kristna är vi intresserade av att förbättra vår andliga skönhet, en skönhet som, om den odlas regelbundet, kommer att växa och bestå. (Kolosserna 1:9, 10) Vi kan ta vård om vår andliga framtoning på i huvudsak två sätt.

Vi blir skönare i Jehovas ögon då vi tar del i vår livräddande tjänst. (Jesaja 52:7; 2 Korinthierna 3:18–4:2) När vi lär oss att visa kristna egenskaper, fördjupas också vår skönhet. Vi har ett överflöd av möjligheter att förbättra vår andliga skönhet: ”Ha ... öm tillgivenhet för varandra. Ta ledningen i att bevisa varandra ära. ... Var glödande av anden. ... Följ gästfrihetens väg. ... Gläd er med dem som gläder sig; gråt med dem som gråter. ... Återgälda ingen med ont för ont. ... Håll frid med alla människor.” (Romarna 12:10–18) Genom att vi uppodlar sådana egenskaper kommer vi att bli omtyckta av både Gud och medmänniskor, och det kommer att minimera den otrevliga anblicken av våra medfödda syndfulla böjelser. — Galaterna 5:22, 23; 2 Petrus 1:5–8.

Vi kan bekämpa världens ande!

Världens giftiga ande kan försvaga vår ostrafflighet på många försåtliga sätt. Den kan få oss att bli missnöjda med det vi har och angelägna om att sätta våra egna behov och intressen före Guds. Eller också kan den få oss att tänka människors tankar i stället för Guds och tillskriva avkoppling eller utseende otillbörlig vikt eller betydelse. — Jämför Matteus 16:21–23.

Satan är besluten att fördärva vår andlighet, och världens ande är ett av hans främsta vapen. Kom ihåg att Djävulen kan ändra sin taktik från ett rytande lejons till en försiktig orms. (1 Moseboken 3:1; 1 Petrus 5:8) Ibland övervinner världen en kristen genom brutal förföljelse, men oftast förgiftar den honom långsamt. Paulus var mer bekymrad för den senare faran: ”Jag är rädd att på ett eller annat sätt, såsom ormen förledde Eva genom sin list, era sinnen kan fördärvas och dras bort från den uppriktighet och den kyskhet som tillkommer Kristus.” — 2 Korinthierna 11:3.

För att skydda oss mot ormens list behöver vi identifiera den propaganda som ”härrör från världen” och sedan bestämt motstå den. (1 Johannes 2:16) Vi får inte förledas till att tro att världens sätt att tänka är ofarligt. Den giftiga luften i Satans ordning har nått en alarmerande nivå. — Efesierna 2:2.

När vi väl har identifierat världsligt tänkesätt, kan vi bekämpa det genom att fylla vårt sinne och hjärta med Jehovas rena lära. Låt oss likt David säga: ”Få mig att lära känna dina egna vägar, o Jehova; lär mig dina egna stigar. Få mig att vandra i din sanning och lär mig, ty du är min räddnings Gud.” — Psalm 25:4, 5.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 26]

Strävan efter en bekväm livsstil kan leda oss bort från andliga mål