Den värdiga roll kvinnor hade bland Guds forntida tjänare

”Jehova Gud sade vidare: ’Det är inte gott för människan att förbli ensam. Jag ämnar göra en hjälpare åt honom, som ett komplement till honom.’” — 1 MOSEBOKEN 2:18.

1. Hur beskriver ett bibliskt uppslagsverk kvinnans lott i forna tider?

”INGENSTANS i de forntida Medelhavsländerna eller i det forntida Främre Orienten beviljades kvinnor den frihet som de nu åtnjuter i det moderna västerländska samhället. Det allmänna mönstret var att kvinnor var underställda män, precis som slavar var underställda fria män och yngre personer var underställda äldre personer. ... Pojkar värderades högre än flickor, och nyfödda flickor lämnades ibland att dö av nakenhet och köld.” Så beskriver ett bibliskt uppslagsverk kvinnans lott i forna tider.

2, 3. a) Hur är enligt en rapport situationen för många nutida kvinnor? b) Vilka frågor väcks?

² På många håll i världen är situationen inte så mycket bättre i våra dagar. År 1994 riktade årsrapporten från USA:s utrikesdepartement om mänskliga rättigheter för första gången uppmärksamheten på behandlingen av kvinnor. ”Information från 193 länder visar att daglig diskriminering är en realitet”, hette det om den rapporten i en rubrik i The New York Times.

³ Eftersom kvinnor med skiftande kulturell bakgrund är förbundna med Jehovas folks församlingar utöver jorden, uppstår några frågor: Avsåg Gud från början att kvinnan skulle behandlas på det sätt som just har nämnts? Hur behandlades kvinnor bland Jehovas tillbedjare på Bibelns tid? Och hur bör kvinnor behandlas i vår tid?

En ”hjälpare” och ett ”komplement”

4. Vad konstaterade Jehova, när den förste mannen under någon tid hade varit ensam i Edens trädgård, och vad gjorde Gud sedan?

⁴ Efter det att Adam under någon tid hade varit ensam i Edens trädgård konstaterade Jehova: ”Det är inte gott för människan att förbli ensam. Jag ämnar göra en hjälpare åt honom, som ett komplement till honom.” (1 Moseboken 2:18) Trots att Adam var en fullkomlig man, behövdes något mer för att genomföra Skaparens uppsåt. För att fylla det behovet skapade Jehova kvinnan och förrättade den första vigseln. — 1 Moseboken 2:21—24.

5. a) Hur används det hebreiska substantiv som återges med ”hjälpare” ofta av bibelskribenterna? b) Vad antyds av det förhållandet att Jehova talade om den första kvinnan som ett ”komplement”?

⁵ Antyder orden ”hjälpare” och ”komplement” att den roll som Gud hade tilldelat kvinnan var förnedrande? Tvärtom. Bibelskribenter använder ofta det hebreiska substantiv (ʽẹ·zer) som översätts med ”hjälpare” om Gud. Jehova visar sig till exempel vara ”vår hjälpare och vår sköld”. (Psalm 33:20; 2 Moseboken 18:4; 5 Moseboken 33:7) I Hosea 13:9 omtalar Jehova till och med sig själv som Israels ”hjälpare”. När det gäller det hebreiska ord (nẹ·ghedh) som översätts med ”komplement”, förklarar en bibelkännare: ”Den hjälp mannen söker är inte bara hjälp i sitt dagliga arbete eller med barnalstring ... , utan det ömsesidiga stöd som kamratskap ger.”

6. Vad sades efter det att kvinnan hade skapats, och varför det?

⁶ Det ligger således inte något förnedrande i att Jehova beskriver kvinnan som en ”hjälpare” och ett ”komplement” till mannen. Kvinnan hade sin egen karakteristiska mentala, känslomässiga och fysiska natur. Hon var en lämplig partner, ett passande komplement, till mannen. De var olika, men båda två behövdes för att ”uppfylla jorden” i överensstämmelse med Skaparens uppsåt. Det var tydligen efter det att både mannen och kvinnan hade skapats som Gud såg ”på allt som han hade gjort, och se! det var mycket gott”. — 1 Moseboken 1:28, 31.

7, 8. a) Hur kom kvinnans roll att påverkas i och med att synden kom in i bilden i Eden? b) Vilka frågor väcks om uppfyllelsen av 1 Moseboken 3:16 bland Jehovas tillbedjare?

⁷ När synden kom in i bilden, förändrades situationen för både mannen och kvinnan. Jehova uttalade en dom över dem båda som syndare. ”Jag kommer i hög grad att öka ditt havandeskaps smärtfyllda möda”, sade Jehova till Eva och talade om det resultat han tillåter som om det vore gjort av honom. Han tillade: ”Under födslovåndor kommer du att föda barn, och din åtrå kommer att stå till din man, och han kommer att härska över dig.” (1 Moseboken 3:16) Sedan dess har äkta män ofta hårt härskat över sina hustrur. I stället för att bli uppskattade som hjälpare och komplement har de ofta blivit behandlade mer likt tjänare eller slavar.

⁸ Vad innebar då uppfyllelsen av 1 Moseboken 3:16 för kvinnliga tillbedjare av Jehova? Blev de förvisade till en ställning av underlägsenhet och förnedring? Långt därifrån! Men hur är det då med sådana seder och bruk i Bibeln som påverkade kvinnor och som kanske kan verka oacceptabla i vissa nutida samhällen?

Att förstå bibliska sedvänjor

9. Vilka tre faktorer bör vi ha i tankarna, när vi tänker på sedvänjor som gällde kvinnor på Bibelns tid?

⁹ Kvinnor behandlades väl bland Guds tjänare på Bibelns tid. När man tänker på dåtida sedvänjor som gällde kvinnor, är det naturligtvis bra att ha flera olika faktorer i tankarna. För det första: När Bibeln talar om de obehagliga förhållanden som kom att utvecklas på grund av att ondskefulla män själviskt härskade över kvinnor, innebär inte detta att Gud godkände en sådan behandling av kvinnan. För det andra: Även om Jehova tolererade vissa sedvänjor bland sina tjänare under en tid, reglerade han dessa för att skydda kvinnan. För det tredje: Vi måste akta oss för att bedöma forntida sedvänjor efter nutida normer. Vissa sedvänjor, som kanske kan verka obehagliga för nutidsmänniskor, betraktades inte nödvändigtvis som förnedrande av kvinnor på den tiden. Låt oss begrunda några exempel.

10. Hur betraktade Jehova sedvänjan med polygami, och vad visar att han aldrig övergav sin ursprungliga norm med monogami?

¹⁰ Polygami:a Enligt Jehovas ursprungliga uppsåt skulle en hustru inte dela sin man med någon annan kvinna. Gud skapade endast en hustru åt Adam. (1 Moseboken 2:21, 22) Efter upproret i Eden var det i Kains släktlinje som polygami introducerades. Så småningom blev det en sedvänja som också omfattades av somliga av Jehovas tillbedjare. (1 Moseboken 4:19; 16:1—3; 29:21—28) Även om Jehova tillät polygami och denna sedvänja tjänade till att öka Israels befolkning, visade han ändå omtanke om kvinnor genom att reglera detta, så att hustrur och deras barn skulle skyddas. (2 Moseboken 21:10, 11; 5 Moseboken 21:15—17) Jehova övergav inte heller sin ursprungliga norm med monogami. Noa och hans söner, till vilka befallningen att vara ”fruktsamma” och ”uppfylla jorden” hade upprepats, var monogama. (1 Moseboken 7:7; 9:1; 2 Petrus 2:5) Gud framställde sig själv som en monogam äkta man, när han i symboliska ordalag talade om sitt förhållande till Israel. (Jesaja 54:1, 5) Jesus Kristus återinförde sedan också Guds ursprungliga norm med monogami, och den tillämpades i den första kristna församlingen. — Matteus 19:4—8; 1 Timoteus 3:2, 12.

11. Varför betalades brudpris på Bibelns tid, och var detta förnedrande för kvinnan?

¹¹ Betalandet av brudpris: I boken Ancient Israel—Its Life and Institutions heter det: ”Denna förpliktelse att betala en summa pengar eller dess motsvarighet till flickans familj får uppenbarligen det israelitiska äktenskapet att förefalla som ett köp. Men [brudpriset] verkar inte så mycket vara det pris som betalades för kvinnan som en kompensation given åt familjen.” (Kursiverat av oss) Betalandet av brudpris tjänade således till att kompensera kvinnans familj för förlusten av hennes tjänster och för den ansträngning och de utgifter som hade krävts av hennes familj för att ta hand om henne. I stället för att förnedra kvinnan bekräftade det således hennes värde för hennes familj. — 1 Moseboken 34:11, 12; 2 Moseboken 22:16; se The Watchtower för 15 januari 1989, sidorna 21—24.

12. a) Hur omtalas ibland gifta män och kvinnor i Bibeln, och var dessa uttryck kränkande för kvinnan? b) Vad är värt att lägga märke till om de uttryck Jehova använde i Eden? (Se fotnoten.)

¹² Äkta män som ”ägare”: En händelse omkring år 1918 f.v.t. i Abrahams och Saras liv visar att det på deras tid av allt att döma hade blivit vanligt att betrakta en gift man som ”ägare” (hebreiska: bạ·ʽal) och en gift kvinna som ägd (hebreiska: beʽu·lạh). (1 Moseboken 20:3) Dessa uttryck används därefter ibland i Bibeln, men det finns inget som tyder på att förkristna kvinnor tyckte att det var kränkande.b (5 Moseboken 22:22) Hustrur skulle dock inte behandlas som egendom. Egendom, som kunde representera en förmögenhet, kunde köpas, säljas och rentav ärvas, men så var det inte med en hustru. ”Arvet från fäder är hus och förmögenhet”, säger ett ordspråk i Bibeln, ”men en omdömesgill hustru är från Jehova.” — Ordspråken 19:14; 5 Moseboken 21:14.

En värdig roll

13. Vad blev följden för kvinnor, när gudfruktiga män följde Jehovas exempel och lydde hans lag?

¹³ Hur var då kvinnans roll bland Guds tjänare i förkristen tid? Hur betraktades och behandlades hon? Man kan kort och gott säga att när gudfruktiga män följde Jehovas eget exempel och lydde hans lag, behöll kvinnorna sin värdighet och åtnjöt många rättigheter och privilegier.

14, 15. Vad finns det som tyder på att kvinnor var respekterade i Israel, och varför kunde Jehova med rätta förvänta att hans manliga tillbedjare skulle respektera dem?

¹⁴ Kvinnor skulle respekteras. Guds lag befallde israeliterna att respektera både fäder och mödrar. (2 Moseboken 20:12; 21:15, 17) ”Ni skall frukta var och en sin mor och sin far”, heter det i 3 Moseboken 19:3. När Batseba vid ett tillfälle sökte upp sin son Salomo, ”steg kungen [genast] upp för att gå henne till mötes och böjde sig ner för henne” i en gest av respekt. (1 Kungaboken 2:19) Encyclopaedia Judaica konstaterar: ”De profetiska jämförelserna mellan Guds kärlek till Israel och en äkta mans kärlek till sin hustru kan endast ha gjorts i ett samhälle i vilket kvinnan var respekterad.”

¹⁵ Eftersom Jehova respekterar kvinnor, förväntar han att män som tillber honom också skall göra det. Detta framgår av de skriftställen där Jehova använder kvinnors erfarenheter för att belysa sina egna känslor. (Jesaja 42:14; 49:15; 66:13) Det hjälper läsaren att förstå hur Jehova känner det. Det är intressant att lägga märke till att det hebreiska uttrycket för ”barmhärtighet” eller ”medlidande”, som Jehova använder om sig själv, är nära besläktat med ordet för ”moderliv” och kan beskrivas som ”moderlig känsla”. — 2 Moseboken 33:19; Jesaja 54:7.

16. Vilka exempel visar att råd från gudaktiga kvinnor värdesattes?

¹⁶ Råd från gudaktiga kvinnor värdesattes. När den gudfruktige Abraham vid ett tillfälle tvekade att följa sin gudfruktiga hustrus, Saras, råd, sade Jehova till honom: ”Lyssna till hennes röst.” (1 Moseboken 21:10—12) Esaus hettitiska hustrur ”var en källa till bitterhet i anden för Isak och Rebecka”. Till slut gav Rebecka uttryck åt hur ledsen hon skulle bli, om deras son Jakob skulle gifta sig med en hettitiska. Hur reagerade Isak? ”Följaktligen”, heter det i berättelsen, ”kallade Isak på Jakob och välsignade honom och befallde honom och sade till honom: ’Du skall inte ta en hustru av Kanaans döttrar.’” Ja, trots att Rebecka inte hade gett några direkta råd, beslöt hennes man att ta hänsyn till hennes känslor. (1 Moseboken 26:34, 35; 27:46; 28:1) Längre fram undgick kung David att ådra sig blodskuld genom att han lyssnade på Abigajils vädjan. — 1 Samuelsboken 25:32—35.

17. Vad visar att kvinnor hade en viss myndighet inom familjen?

¹⁷ Kvinnor hade en viss myndighet i familjen. Barn uppmanades: ”Lyssna, min son, till din fars tuktan, och överge inte din mors lag.” (Ordspråken 1:8) Beskrivningen av den ”dugliga hustrun” i Ordspråken, kapitel 31, visar att en flitig gift kvinna inte bara skötte ett hushåll, utan att hon också kunde sköta transaktioner med fast egendom, anlägga ett bördigt fält, driva en liten affärsverksamhet och vara känd för sin vishet. Det viktigaste av allt hos denna berömvärda kvinna var hennes vördnadsfulla fruktan för Jehova. Inte underligt att värdet av en sådan hustru var ”långt högre än korallers”! Dyrbara röda koraller var högt värderade till smycken och prydnader. — Ordspråken 31:10—31.

Kvinnor som fick särskild ynnest från Gud

18. Hur visades vissa kvinnor särskild ynnest på Bibelns tid?

¹⁸ Den hänsyn Jehova tar till kvinnor återspeglades i den särskilda ynnest han visade några av dem på Bibelns tid. Hagar, Sara och Manoas hustru fick besök av änglar, vilka förmedlade vägledning från Gud till dem. (1 Moseboken 16:7—12; 18:9—15; Domarna 13:2—5) Det fanns ”kvinnliga tjänare” vid tältboningen och sångerskor vid Salomos hov. — 2 Moseboken 38:8; 1 Samuelsboken 2:22; Predikaren 2:8.

19. Hur använde Jehova ibland kvinnor som sina representanter?

¹⁹ Flera gånger i Israels historia använde Jehova en kvinna som sin representant eller sitt språkrör. Så här heter det om profetissan Debora: ”Israels söner brukade gå upp till henne för rättskipning.” (Domarna 4:5) Efter det att israeliterna hade tillfogat den kanaaneiske kungen Jabin ett nederlag fick Debora ett i sanning ovanligt privilegium. Det var tydligen hon som, åtminstone delvis, skrev den segersång som slutligen blev en del av Jehovas inspirerade redogörelse.c (Domarna, kapitel 5) Flera hundra år senare skickade kung Josia en delegation, i vilken översteprästen ingick, till profetissan Hulda för att fråga Jehova. Hulda kunde med auktoritet svara: ”Detta är vad Jehova, Israels Gud, har sagt.” (2 Kungaboken 22:11—15) Vid det tillfället befallde kungen delegationen att gå till en profetissa, och syftet var att få vägledning från Jehova. — Jämför Malaki 2:7.

20. Vilka exempel visar att Jehova var intresserad av kvinnors känslor och av att det skulle gå dem väl?

²⁰ Att Jehova är intresserad av att det skall gå kvinnor väl framgår tydligt av de fall då han ingrep till förmån för sina kvinnliga tillbedjare. Han ingrep två gånger för att skydda Abrahams vackra hustru, Sara, mot att kränkas. (1 Moseboken 12:14—20; 20:1—7) Gud visade Jakobs mindre älskade hustru, Lea, ynnest genom att öppna hennes moderliv, så att hon födde en son. (1 Moseboken 29:31, 32) När två gudfruktiga israelitiska barnmorskor i Egypten riskerade livet för att bevara hebreiska gossebarn vid liv och inte döda dem, ”begåvade” Jehova dem uppskattande ”med familjer”. (2 Moseboken 1:17, 20, 21) Han besvarade också Hannas innerliga bön. (1 Samuelsboken 1:10, 20) Och när en änka till en profet ställdes inför en fordringsägare, som var beredd att ta hennes barn för att betala hennes skuld, lämnade Jehova henne inte i sticket. Gud lät kärleksfullt profeten Elisa föröka hennes förråd av olja, så att hon kunde betala sin skuld. Därigenom bevarade hon sin familj och sin värdighet. — 2 Moseboken 22:22, 23; 2 Kungaboken 4:1—7.

21. Vilken balanserad bild av kvinnans lott ger de hebreiska skrifterna?

²¹ I stället för att uppmuntra till att ha en nedvärderande syn på kvinnan ger således de hebreiska skrifterna en balanserad bild av hennes lott bland Guds tjänare. Även om Jehova inte skyddade sina kvinnliga tillbedjare mot att 1 Moseboken 3:16 uppfylldes, behandlades kvinnor med värdighet och respekt av gudfruktiga män, vilka följde Jehovas exempel och lag.

22. Hur hade kvinnans roll förändrats då Jesus var här på jorden, och vilka frågor ställs?

²² Under de århundraden som följde efter fullbordandet av de hebreiska skrifterna kom kvinnans roll att förändras bland judarna. När Jesus framträdde på jorden, hade kvinnornas religiösa privilegier och sociala liv blivit mycket kringskuret av rabbinska traditioner. Påverkade sådana traditioner det sätt varpå Jesus uppträdde mot kvinnor? Hur bör kristna kvinnor behandlas i våra dagar? Dessa frågor skall behandlas i följande artikel.

[Fotnoter]

Hur skulle du svara?

◻ Vad anger orden ”hjälpare” och ”komplement” om kvinnans gudagivna roll?

◻ Vad bör vi komma ihåg, när vi begrundar sedvänjor som påverkade kvinnor på Bibelns tid?

◻ Vad visar att kvinnor hade en värdig roll bland Guds tjänare i forna tider?

◻ Hur visade Jehova kvinnor under förkristen tid särskild ynnest?