Kan du lösa konflikter och bevara friden?

JEHOVA vill att hans tjänare ska älska frid och värna om den. När vi håller fred med varandra påverkar det stämningen i hela församlingen. Och det gör i sin tur att de som längtar efter en harmonisk miljö dras till den.

Ett sådant exempel är en häxdoktor på Madagaskar som lade märke till den fina andan bland Jehovas vittnen. Han sa att det var den enda religion han skulle kunna tänka sig att gå med i – om han nu skulle gå med i någon. Med tiden klippte han alla band till ockultism och lade ner mycket tid på att ordna upp sin familjesituation så att den var i linje med Bibelns principer. Slutligen började han tjäna Jehova, fridens Gud.

Han är bara en av flera tusen som varje år söker sig till den kristna församlingen och får den frid de så länge längtat efter. Men Bibeln säger att ”bitter svartsjuka och stridslystnad” kan förstöra vänskap och skapa problem i församlingen. (Jak. 3:14–16) Bibeln ger oss också goda råd om hur vi kan bevara friden och undvika sådana problem. Vi ska börja med att se på några exempel från verkliga livet.

”Jag hade svårt att komma överens med en broder jag jobbade med. En gång hade vi ett ordentligt gräl och stod och skrek åt varandra. Precis då kom två andra in och såg alltihop.” (CHRIS)

”En syster och jag gick ofta i tjänsten, men hon slutade plötsligt boka med mig. Sedan slutade hon prata med mig helt och hållet. Jag förstod ingenting.” (JANET)

”Jag satt i ett trepartssamtal, och en av de andra sa hej då. Jag trodde att han hade lagt på, och jag sa några otrevliga saker om honom till den som var kvar i luren. Det visade sig att han inte alls hade lagt på.” (MICHAEL)

”Det blev alltmer spänt mellan två pionjärer i vår församling. Flera gånger skällde den ena ut den andra efter noter. Många andra i församlingen mådde dåligt av det här.” (GARY)

Du kanske inte tycker att de här situationerna var så allvarliga. Men de hade kunnat få stora konsekvenser för de inblandade – både känslomässigt och andligt. Det kan vara skönt att veta att de här bröderna och systrarna valde att följa Bibelns principer och redde ut problemen. Vilka bibelställen tror du att de använde?

”Bli inte osams på vägen.” (1 Mos. 45:24) Josef gav det här visa rådet till sina bröder när de skulle resa tillbaka till sin far. Om man har lätt för att brusa upp och inte kan styra sina känslor, så kan man ofta komma i konflikt med andra. Chris insåg att han var stolt och hade svårt att följa anvisningar. Men han ville inte vara sådan, så han bad den andre brodern om ursäkt och kämpade sedan för att hantera sitt humör. Den andre brodern märkte att Chris verkligen jobbade på sin personlighet, så han ville också göra det. I dag fungerar de mycket bättre tillsammans, och de fortsätter att tjäna Jehova.

”Planer går om intet där det inte förekommer förtroliga samtal.” (Ords. 15:22) Janet bestämde sig för att tillämpa den här versen, så hon gick och pratade med den andra systern. Under samtalet försökte Janet försiktigt få henne att berätta varför hon kände sig sårad. Till att börja med var det ganska stelt, men de samtalade lugnt och sansat och stämningen lättade allteftersom. Det visade sig att systern helt hade missuppfattat en situation som Janet inte ens var inblandad i. Hon bad Janet om ursäkt, och nu tjänar de Jehova tillsammans som goda vänner.

”Om du nu kommer med din offergåva till altaret och du där kommer ihåg att din broder har något emot dig, låt då din gåva bli liggande där framför altaret och gå bort; slut först fred med din broder.” (Matt. 5:23, 24) Jesus gav det här rådet i sin bergspredikan. Michael skämdes så mycket när han insåg hur okänslig och oförskämd han hade varit. Han beslutade sig för att försöka reda ut saken. Han pratade med den andre brodern mellan fyra ögon och bad ödmjukt om ursäkt. Vad blev resultatet? Michael berättar: ”Han förlät mig verkligen.” De blev vänner igen.

”Fortsätt att ha fördrag med varandra och att villigt förlåta varandra, om någon har orsak till klagomål mot en annan.” (Kol. 3:12–14) Kommer du ihåg pionjärerna som inte drog jämnt? En omtänksam äldstebroder hjälpte dem att fundera på de här frågorna: ”Har vi rätt att göra andra ledsna bara för att vi inte kommer överens? Finns det något verkligt skäl till att vi inte skulle ha överseende med varandra och tjäna Jehova tillsammans?” De tog till sig av hans råd och tillämpade det. Nu kommer de bra överens och trivs med att samarbeta i tjänsten.

Om någon sårar dig kan det vara bra att börja med att försöka tillämpa rådet i Kolosserna 3:12–14. Många har märkt att det går att glömma och förlåta om man har en ödmjuk inställning. Om du försöker göra det men känner att det inte går, så kanske du kan tillämpa principen i Matteus 18:15. Den versen handlar i första hand om allvarliga synder, men principen går att tillämpa även i andra sammanhang. Ta helt enkelt kontakt med den det gäller och försök ödmjukt och vänligt reda ut problemet.

Det finns många andra konkreta råd i Bibeln, och för att de ska fungera så måste man först visa andens frukt, dvs. ”kärlek, glädje, frid, tålamod, omtänksamhet, godhet, tro, mildhet, självbehärskning”. (Gal. 5:22, 23) De här fina egenskaperna fungerar som olja i maskineriet och hjälper oss att lösa konflikter och att ha goda relationer till andra.

Alla är olika. Vi har olika egenskaper, tänker olika och uttrycker oss på olika sätt. Och det kan göra att våra vänskapsförhållanden blir berikande och givande. Men det kan också skapa konflikter. En erfaren äldste säger: ”En blyg person kan tycka att det är jobbigt att vara med någon som är mer utåtriktad och tar mycket plats. Den kontrasten kanske verkar obetydlig men kan skapa stora problem.” Hur tänker du? Är det självklart att två personer som är väldigt olika får problem? Vi kan tänka på hur det var för två av apostlarna. Hur var Petrus? Vi har lärt känna honom som en rättfram och impulsiv person. Och Johannes då? Han hade nog en varm personlighet och var mer eftertänksam. De var ganska olika, men de kunde ändå samarbeta på ett bra sätt. (Apg. 8:14; Gal. 2:9) Då borde två vittnen i vår tid med olika personlighet också kunna samarbeta väl.

Låt säga att det finns en broder i din församling som du retar dig på. Men du vet också att Jesus har dött för honom och att du ska älska honom. (Joh. 13:34, 35; Rom. 5:6–8) Utgå inte från att ni aldrig kan bli vänner, och försök inte heller undvika honom. Fråga dig i stället: ”Har min broder gjort något som uppenbart går emot Bibelns principer? Försöker han såra mig med flit? Eller är vi bara olika?” En annan fråga är: ”Vilka av hans goda egenskaper skulle jag kunna bli bättre på att visa?”

Den sista frågan är nog den viktigaste. Om den andre gillar att prata och du är mer tystlåten kan du tänka på hur lätt han får i gång samtal i tjänsten. Du kanske kan boka tjänst med honom och se vad du kan lära dig. Han kanske ofta är generös och gästfri medan du inte har lika lätt för det. Då skulle du kunna fundera på hur glad man blir av att hjälpa äldre, sjuka och andra som behöver hjälp. Poängen är att ni kan få en bättre relation om du fokuserar på de positiva sidorna, även om ni är väldigt olika. Ni kanske inte blir bästa vänner, men ni kan ändå komma närmare varandra. Och det kommer att bidra till din inre frid och till friden i hela församlingen.

Det verkar som om Evodia och Syntyke var väldigt olika. Men Paulus uppmuntrade dem ändå ”att vara likasinnade i Herren”. (Fil. 4:2) Kommer även du att göra din del för att det ska vara frid och enhet i församlingen?

Negativa känslor mot andra kan jämföras med ogräs; det måste utrotas innan det tar över hela trädgården. Om någon blir bitter kan det påverka stämningen i hela församlingen. Vi älskar Jehova och våra bröder, och därför vill vi inte låta personliga motsättningar störa friden i församlingen.

När vi försöker reda ut konflikter på ett fridsamt sätt kanske vi förvånas över hur bra det blir. En syster berättar om något hon var med om: ”Jag tyckte att en annan syster behandlade mig som ett barn, och det störde mig verkligen. Jag blev mer och mer irriterad och var ganska kort mot henne. Jag tänkte: ’Om inte hon respekterar mig, tänker inte jag vara respektfull mot henne heller.’”

Men sedan började hon fundera på sin egen del i det hela. ”Jag blev medveten om mina egna brister och blev väldigt besviken på mig själv. Jag insåg att jag behövde tänka om. Först bad jag till Jehova om saken, och sedan köpte jag en liten present till systern och skrev ett kort där jag bad om ursäkt. Vi kramade om varandra och kom överens om att lägga det hela bakom oss. Och sedan dess har vi inte haft några problem.”

Alla behöver få känna frid. Men många har svårt att vara fridsamma därför att de är stolta eller känner sig osäkra. Det här är väldigt vanligt i världen, men Jehova förväntar sig att vi som tillber honom ska vara annorlunda. Han inspirerade Paulus att skriva: ”Jag ... bönfaller er ... att vandra värdigt den kallelse varmed ni blev kallade, med all ödmjukhet och mildhet, med tålamod, i det ni har fördrag med varandra i kärlek och ivrigt strävar efter att bevara andens enhet i fridens sammanhållande band.” (Ef. 4:1–3) ”Fridens sammanhållande band” är något otroligt värdefullt. Därför vill vi göra allt vi kan för att stärka det bandet och lösa alla konflikter som kan uppstå mellan oss och våra bröder och systrar.