Den plats Jehovas tillbedjan bör inta i vårt liv
”Hela dagen skall jag välsigna dig, och jag skall lovprisa ditt namn till obestämd tid, ja för evigt.” — PSALM 145:2.
1. Vad förväntar Jehova, när det gäller tillbedjan?
”JAG, Jehova, din Gud, är en Gud som kräver odelad hängivenhet.” (2 Moseboken 20:5) Detta förklarade Jehova för Mose, och Mose upprepade det senare, när han talade till Israels nation. (5 Moseboken 5:9) Det rådde inget tvivel i Moses sinne om att Jehova Gud förväntade att hans tjänare skulle tillbe endast honom.
2, 3. a) Hur fick israeliterna inskärpt i sig att det som hände vid berget Sinai var något ovanligt? b) Vilka frågor skall vi undersöka angående israeliternas tillbedjan och Guds nutida tjänares tillbedjan?
2 När israeliterna tillsammans med en ”stor blandad hop” hade lämnat Egypten och var lägrade nära berget Sinai, fick de bevittna något ovanligt. (2 Moseboken 12:38) Det var något som inte hade någon likhet med tillbedjan av Egyptens gudar, vilka nu var förödmjukade genom de tio plågorna. När Jehova manifesterade sin närvaro för Mose, inträffade olika fenomen som ingav fruktan: åskdunder och blixtar och det öronbedövande ljudet av ett horn, som fick hela lägret att skälva. Därefter kom det eld och rök, och hela berget skälvde. (2 Moseboken 19:16—20; Hebréerna 12:18—21) Om någon israelit behövde ytterligare bevis för att det som hände var något ovanligt, så skulle han snart komma att få det. Inte lång tid därefter steg Mose ner från berget efter att ha fått ett nytt exemplar av Guds lagar, och enligt den inspirerade berättelsen ”utsände hans [Moses] ansiktes hud strålar, och de [folket] blev rädda för att närma sig honom”. I sanning en oförglömlig och övermänsklig händelse! — 2 Moseboken 34:30.
3 Denna Guds förebildliga nation behövde inte vara i tvivelsmål om vilken plats Jehovas tillbedjan skulle inta. Han var deras Befriare. De hade honom att tacka för sitt liv. Han var också deras Laggivare. Men fortsatte de att sätta Jehovas tillbedjan främst? Hur är det med Guds nutida tjänare? Vilken plats intar Jehovas tillbedjan i deras liv? — Romarna 15:4.
Israeliternas tillbedjan av Jehova
4. Hur var israeliternas läger uppställt under deras vistelse i vildmarken, och vad fanns i centrum av lägret?
4 Om du hade fått se israeliterna ur fågelperspektiv, när de var lägrade i vildmarken, vad skulle du då ha fått se? En stor men välordnad samling tält, som hyste kanske tre miljoner människor eller mer, grupperade enligt trestamsavdelningar åt norr, söder, öster och väster. Om du hade tittat lite närmare, skulle du också ha sett att det fanns ännu en grupp tält närmare mitten av lägret. Dessa fyra mindre tältklungor hyste familjerna av Levis stam. I lägrets själva centrum, i ett område avskilt med en inhägnad av tyg, fanns en unik byggnad. Detta var ”mötestältet” eller tältboningen, som israeliter som var ”visa i hjärtat” hade uppfört enligt Jehovas plan. — 4 Moseboken 1:52, 53; 2:3, 10, 17, 18, 25; 2 Moseboken 35:10.
5. Vilket syfte tjänade tältboningen i Israel?
5 Under sin vandring i vildmarken satte israeliterna upp tältboningen vid var och en av sina omkring 40 lägerplatser, och den blev ett centrum i deras läger. (4 Moseboken, kapitel 33) Bibeln beskriver det passande som om Jehova bodde bland sitt folk vid själva centrum av deras läger. Hans härlighet fyllde tältboningen. (2 Moseboken 29:43—46; 40:34; 4 Moseboken 5:3; 11:20; 16:3) I boken Our Living Bible heter det: ”Denna transportabla helgedom var av mycket stor betydelse, eftersom den skapade en religiös samlingspunkt för stammarna. Den höll dem således förenade under de långa åren av ökenvandring, och den gjorde gemensam verksamhet möjlig.” Och ännu viktigare: tältboningen tjänade som en ständig påminnelse för israeliterna om att tillbedjan av deras Skapare var något centralt i deras liv.
6, 7. Vilken byggnad för tillbedjan ersatte tältboningen, och hur tjänade den Israels nation?
6 Efter det att israeliterna hade kommit in i det utlovade landet fortsatte tältboningen att vara medelpunkten i deras tillbedjan. (Josua 18:1; 1 Samuelsboken 1:3) Så småningom föreslog kung David att man skulle bygga en permanent byggnad. Detta visade sig bli det tempel som senare byggdes av hans son Salomo. (2 Samuelsboken 7:1—10) Vid templets invigning kom ett moln ner för att visa att Jehova hade godkänt den byggnaden. Salomo bad: ”Jag har med framgång byggt ett hus till upphöjd boning åt dig, en fast plats, för att du må bo där till obestämd tid.” (1 Kungaboken 8:12, 13; 2 Krönikeboken 6:2) Det nyuppförda templet blev nu centrum för nationens tillbedjan.
7 Tre gånger om året skulle alla manliga israeliter gå upp till Jerusalem för att som ett erkännande av Guds välsignelse vara med vid de glädjerika högtiderna vid templet. Dessa sammankomster kallades passande ”Jehovas periodiska högtider” och koncentrerade uppmärksamheten på Guds tillbedjan. (3 Moseboken 23:2, 4) Gudfruktiga kvinnor var också med tillsammans med andra familjemedlemmar. — 1 Samuelsboken 1:3—7; Lukas 2:41—44.
8. Hur vittnar Psalm 84:1—12 om vikten av Jehovas tillbedjan?
8 De inspirerade psalmisterna erkände i väl valda ordalag vilken framträdande plats tillbedjan hade i deras liv. ”Hur älskansvärd är inte din storslagna tältboning, o härars Jehova!” sjöng Koras söner. De prisade förvisso inte enbart en byggnad. De höjde i stället sina röster i lovprisning av Jehova Gud och förklarade: ”Mitt eget hjärta och själva mitt kött ropar högt av fröjd till den levande Guden.” Det skänkte dem stor lycka att få tjäna som leviter. ”Lyckliga är de som bor i ditt hus!” deklarerade de. ”De fortsätter alltjämt att lovprisa dig.” Alla israeliter kunde faktiskt sjunga: ”Lyckliga är de människor vilkas styrka är i dig, i vilkas hjärta landsvägarna är. ... De kommer att gå vidare från handlingskraft till handlingskraft; var och en visar sig för Gud i Sion.” En israelits färd till Jerusalem kunde vara både lång och tröttsam, men när han kom fram till huvudstaden fick han förnyade krafter. Hans hjärta fylldes med glädje, när han prisade sitt privilegium att få tillbe Jehova: ”Ty en dag i dina förgårdar är bättre än tusen på annat håll. Jag har valt att stå vid tröskeln i min Guds hus hellre än att gå omkring i ondskans tält. ... O härars Jehova, lycklig är den människa som förtröstar på dig.” Sådana uttryck visar vilken framträdande plats Jehovas tillbedjan hade i dessa israeliters liv. — Psalm 84:1—12.
9. Vad hände med Israels nation, när den inte längre höll Jehovas tillbedjan i förgrunden?
9 Israeliterna fortsatte tyvärr inte med att hålla den sanna tillbedjan i förgrunden. De lät hängivenhet för falska gudar undergräva deras nitälskan för Jehova. Följaktligen överlämnade Jehova dem till deras fiender och lät dem bli förda i landsflykt till Babylon. När israeliterna efter 70 år i landsflykt hade blivit återförda till sitt hemland, gav Jehova dem väckande maningar genom de trogna profeterna Haggaj, Sakarja och Malaki. Prästen Esra och ståthållaren Nehemja entusiasmerade Guds folk att återuppbygga templet och att återupprätta sann tillbedjan där. Men den sanna tillbedjan kom under århundradenas gång återigen i bakgrunden i nationen.
Nitälskan för den sanna tillbedjan under det första århundradet
10, 11. Vilken plats intog Jehovas tillbedjan i trogna personers liv, när Jesus var här på jorden?
10 Vid Jehovas fastställda tid framträdde Messias. Trogna personer hoppades på Jehova för räddning. (Lukas 2:25; 3:15) Lukas’ evangelium beskriver tydligt den 84-åriga Hanna som en änka ”som aldrig var borta från templet, där hon natt och dag utförde helig tjänst med fastor och ödmjuka böner”. — Lukas 2:37.
11 ”Min mat”, sade Jesus, ”är att jag skall göra hans vilja som har sänt mig och fullborda hans verk.” (Johannes 4:34) Kom ihåg hur Jesus reagerade, när han mötte växlarna i templet. Han stötte omkull växlarnas bord och bänkarna för köpmännen som sålde duvor. Markus berättar: ”Han [Jesus] tillät inte någon att bära något redskap genom templet, men han fortsatte med att undervisa och sade: ’Är det inte skrivet: ”Mitt hus skall kallas ett bönehus för alla nationerna”? Men ni har gjort det till en rövarhåla.’” (Markus 11:15—17) Ja, Jesus tillät inte ens att man tog en genväg genom templets förgård, när man skulle bära något från en del av staden till en annan. Jesu handlingar förstärkte det råd han tidigare hade gett: ”Fortsätt därför med att först söka kungariket och hans [Guds] rättfärdighet.” (Matteus 6:33) Jesus lämnade oss ett enastående exempel i fråga om att visa Jehova odelad hängivenhet. Han tillämpade verkligen det han predikade. — 1 Petrus 2:21.
12. Hur visade Jesu lärjungar att de lät Jehovas tillbedjan få en framskjuten plats i sitt liv?
12 Jesus gav också sina lärjungar ett exempel att följa genom det sätt varpå han fullgjorde sitt uppdrag att befria förtryckta men trogna judar från de bördor som falska religiösa sedvänjor utgjorde. (Lukas 4:18) I lydnad för Jesu befallning att göra lärjungar och döpa dem förkunnade de första kristna dristigt om vad som var Jehovas vilja i samband med deras uppståndne Herre. Det behagade Jehova att de lät hans tillbedjan få en så framskjuten plats i sitt liv. Genom ett underverk befriade därför Guds egen ängel apostlarna Petrus och Johannes ur häktet och sade till dem: ”Ge er av och fortsätt, sedan ni ställt er i templet, att tala till folket alla de ord som gäller detta liv.” De lydde fyllda med ny kraft. Varje dag fortsatte de ”utan uppehåll” att både i Jerusalems tempel och från hus till hus ”undervisa och förkunna de goda nyheterna om Kristus, Jesus”. — Apostlagärningarna 1:8; 4:29, 30; 5:20, 42; Matteus 28:19, 20.
13, 14. a) Vad har Satan försökt göra med Guds tjänare alltsedan den första kristna tiden? b) Vad har Guds trogna tjänare fortsatt att göra?
13 När motståndet mot de kristnas predikande växte, ledde Gud sina trogna tjänare att skriva lämpliga råd. ”Kasta allt ert bekymmer på honom [Jehova], eftersom han bryr sig om er”, skrev Petrus strax efter år 60 v.t. ”Bevara er besinning, var på er vakt. Er motståndare, Djävulen, går omkring som ett rytande lejon och söker någon att uppsluka. Men stå honom emot, fasta i tron, eftersom ni vet att samma saker vad lidanden beträffar fullbordas i hela skaran av era bröder i världen.” Dessa ord var säkert till uppmuntran för de första kristna. De visste att Gud, sedan de hade lidit en liten tid, skulle fullända deras utbildning. (1 Petrus 5:7—10) Under dessa sista dagar av den judiska tingens ordning fick de sanna kristna tillbedjan av Jehova grundad på kärlek att nå nya höjder. — Kolosserna 1:23.
14 Som aposteln Paulus hade förutsagt inträffade ett avfall genom att man vände sig bort från den sanna tillbedjan. (Apostlagärningarna 20:29, 30; 2 Thessalonikerna 2:3) Det finns många vittnesmål från de sista årtiondena av det första århundradet som bekräftar att så skedde. (1 Johannes 2:18, 19) Genom att Satan lyckades så efterhärmande eller falska kristna bland de sanna kristna blev det svårt att skilja detta ”ogräs” från de vetelika kristna, men det har under århundradenas gång funnits personer som rentav med risk för sitt liv har satt tillbedjan av Gud främst. Men det var inte förrän under de sista årtiondena av ”nationernas fastställda tider” som Gud åter församlade sina tjänare för att upphöja den sanna tillbedjan. — Matteus 13:24—30, 36—43; Lukas 21:24.
Jehovas tillbedjan upphöjd i våra dagar
15. Hur har profetiorna i Jesaja 2:2—4 och Mika 4:1—4 uppfyllts sedan år 1919?
15 År 1919 gav Jehova den smorda kvarlevan kraft att oförskräckt företa en vittneskampanj som har upphöjt tillbedjan av den sanne Guden. I och med att de symboliska ”andra fåren” från och med år 1935 började strömma till, har strömmen av människor som i andligt avseende går upp till ”Jehovas hus’ berg” bara vuxit. Under tjänsteåret 1993 lovprisade 4.709.889 Jehovas vittnen Jehova genom att inbjuda andra att delta i den upphöjda tillbedjan av honom. Detta utgör verkligen en kontrast till det andligen förnedrade tillståndet hos de sekteriska ”kullarna” i världsväldet av falsk religion, i synnerhet i kristenheten! — Johannes 10:16; Jesaja 2:2—4; Mika 4:1—4.
16. Vad måste alla Guds tjänare göra med tanke på det som är förutsagt i Jesaja 2:10—22?
16 Anhängarna av falsk religion betraktar sina kyrkor och katedraler och även sina präster som upphöjda, och de tillerkänner dem fina titlar och högt anseende. Men lägg märke till vad Jesaja förutsade: ”Jordemänniskans högmodiga ögon skall bli förnedrade, och männens högdragenhet skall böja sig ner; och Jehova ensam skall bli upphöjd på den dagen.” När skall detta ske? Under den snabbt annalkande stora vedermödan, när ”de värdelösa gudarna ... helt och hållet [kommer] att försvinna”. Med tanke på att denna tid, som inger fruktan, nu är så nära förestående måste alla Guds tjänare allvarligt rannsaka vilken plats Jehovas tillbedjan intar i deras liv. — Jesaja 2:10—22.
17. Hur visar Jehovas nutida tjänare att Jehovas tillbedjan har en framskjuten plats i deras liv?
17 Som ett internationellt brödraskap är Jehovas vittnen väl kända för att de nitiskt predikar om Guds kungarike. Deras tillbedjan är inte en religion som man ägnar sig åt bara någon timme eller så per vecka. Nej, den är hela deras levnadssätt. (Psalm 145:2) Ja, förra året ordnade över 620.000 vittnen sina förhållanden så att de kunde ta del i den kristna tjänsten på heltid. De övriga försummar förvisso inte heller tillbedjan av Jehova. Den figurerar ofta både i deras vardagliga samtal och i deras offentliga predikande, även om de på grund av sina familjeförpliktelser måste ha ett krävande förvärvsarbete.
18, 19. Nämn något som du tycker har varit till uppmuntran, när du har läst olika vittnens levnadsskildringar.
18 De levnadsskildringar av Jehovas vittnen som har publicerats i Vakttornet ger insikt i hur olika bröder och systrar har hållit Jehovas tillbedjan främst i sitt liv. En ung syster, som överlämnade sitt liv åt Jehova vid sex års ålder, satte upp missionärstjänsten som sitt mål. Vilka mål skulle ni unga bröder och systrar kunna välja, som kan hjälpa er att hålla Jehovas tillbedjan främst i ert liv? — Se artikeln ”Jag söker nå ett mål som jag satte upp när jag var sex år” i Vakttornet för 1 mars 1992, sidorna 26—30.
19 En äldre syster som blev änka utgör ett annat fint exempel på att sätta Jehovas tillbedjan på dess rätta plats. Hon har hämtat mycket uppmuntran till att hålla ut av dem som hon har hjälpt att lära känna sanningen. De har blivit hennes ”familj”. (Markus 3:31—35) Skulle du, om du befann dig i en liknande situation, ta emot stöd och hjälp av de yngre i församlingen? (Se hur syster Winifred Remmie uttryckte sig i artikeln ”Jag gav gensvar i skördetiden”, publicerad i Vakttornet för 1 juli 1992, sidorna 21—23.) Ni heltidsförkunnare, visa att Jehovas tillbedjan verkligen kommer först i ert liv genom att ödmjukt tjäna där ni blir förordnade och villigt underordna er teokratisk ledning. (Se broder Roy Ryans exempel, som det berättas om i artikeln ”Att hålla sig tätt intill Jehovas organisation”, publicerad i Vakttornet för 1 december 1991, sidorna 24—27.) Kom ihåg att när vi prioriterar Jehovas tillbedjan har vi hans försäkran om att han kommer att sörja för oss. Vi behöver inte bekymra oss om varifrån vi skall få livets nödtorft. Detta belyses av systrarna Olive och Sonia Springates erfarenheter. — Se artikeln ”Vi har sökt Guds kungarike först” i Vakttornet för 1 februari 1994, sidorna 20—25.
20. Vilka rannsakande frågor bör vi nu ställa oss själva?
20 Bör därför inte var och en av oss ställa sig några rannsakande frågor? Vilken plats intar Jehovas tillbedjan i mitt liv? Lever jag upp till mitt överlämnande att efter bästa förmåga göra Guds vilja? Inom vilka områden i livet kan jag göra framsteg? Om vi med eftertanke begrundar följande artikel, får vi tillfälle att tänka oss in i hur vi använder våra resurser i överensstämmelse med det som vi har valt att sätta främst i vårt liv, nämligen tillbedjan av den suveräne Herren Jehova, vår kärleksfulle Fader. — Predikaren 12:13; 2 Korinthierna 13:5.
Som repetition
◻ Vad förväntar Jehova när det gäller tillbedjan?
◻ Om vad tjänade tältboningen som en påminnelse?
◻ Vilka under det första århundradet var enastående exempel på nitälskan för den sanna tillbedjan, och hur?
◻ Hur har Jehovas tillbedjan blivit upphöjd sedan år 1919?