Var glada skördearbetare!

”Skörden är stor, men arbetarna är få. Be därför ivrigt skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.” — MATTEUS 9:37, 38.

1. Vad får oss att fortsätta att göra Guds vilja?

NÄR vi tänker tillbaka på den dag då vi blev döpta som en Jehovas tjänare, kan det — antingen det har gått några få eller många år sedan dess — ändå tyckas som om det var i går. Att lovprisa Jehova Gud blev det centrala i vårt liv som överlämnade kristna. Vi köpte upp läglig tid till att hjälpa andra att få höra och kanske också ta emot budskapet om Guds kungarike, och tjänsten för Jehova blev vårt förnämsta intresse. (Efesierna 5:15, 16) Och vi tycker fortfarande att tiden rusar i väg, när vi är upptagna och har ”rikligt att göra i Herrens verk”. (1 Korinthierna 15:58) Även om vi möter problem, får den glädje vi känner av att göra Jehovas vilja oss att fortsätta. — Nehemja 8:10.

2. Vad bidrar till den glädje vi upplever i skördearbetet?

² Jesus Kristus liknade insamlandet av människor till evigt liv vid en skörd, en skörd som vi som kristna är upptagna i. (Johannes 4:35–38) Som arbetare i den skörden kan vi bli uppmuntrade av att betrakta de första kristna och den glädje de upplevde i skörden. Vi skall se på tre faktorer som bidrar till den glädje vi nu upplever i skördearbetet. Det är 1) vårt hoppfulla budskap, 2) den framgång sökandet har och 3) vår fredsstiftande inställning som skördearbetare.

Utsända som skördearbetare

3. I vilket avseende upplevde Jesu första efterföljare glädje?

³ Livet förändrades verkligen för de första skördearbetarna, och i synnerhet för Jesu 11 trogna apostlar, den dag år 33 v.t. då de gick till ett berg i Galileen för att där träffa den uppväckte Kristus! (Matteus 28:16) ”Mer än fem hundra bröder” kan ha varit närvarande vid det tillfället. (1 Korinthierna 15:6) Och det som Jesus där befallde dem att göra kom att ringa i deras öron: ”Gå ... och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga andens namn och lär dem att hålla allt som jag har befallt er.” (Matteus 28:19, 20) Och de fick trots hätsk förföljelse uppleva stor glädje i skördearbetet genom att se hur församlingar av Kristi efterföljare bildades på den ena orten efter den andra. Så småningom hade ”de goda nyheterna” predikats för ”hela skapelsen under himlen”. — Kolosserna 1:23; Apostlagärningarna 1:8; 16:5.

4. Under vilka förhållanden sändes Kristi lärjungar ut?

⁴ Jesus hade redan tidigt under sin tjänst i Galileen kallat till sig de 12 apostlarna och sänt ut dem för att förkunna: ”Himlarnas kungarike har kommit nära.” (Matteus 10:1–7) Om honom själv läser vi: ”Jesus begav sig ut för att gå runt till alla städerna och byarna [i Galileen], och han undervisade i deras synagogor och predikade de goda nyheterna om kungariket och botade varje slags sjukdom och varje slags skröplighet.” Han kände medlidande med folkskarorna, ”därför att de var skinnade och skuffade hit och dit såsom får utan herde”. (Matteus 9:35, 36) Djupt rörd sade han sedan till sina lärjungar: ”Ja, skörden är stor, men arbetarna är få. Be därför ivrigt skördens Herre [Jehova Gud] att han sänder ut arbetare till sin skörd.” (Matteus 9:37, 38) När endast sex månader av Jesu jordiska tjänst återstod, gjorde han samma bedömning av behovet av skördearbetare i Judeen. (Lukas 10:2) Vid båda tillfällena sände han ut sina efterföljare som skördearbetare. — Matteus 10:5; Lukas 10:3.

Vårt hoppfulla budskap

5. Vad slags budskap förkunnar vi?

⁵ Som Jehovas nutida tjänare lyder vi med glädje kallelsen efter skördearbetare. En faktor som i hög grad bidrar till vår glädje är att vårt budskap kan skänka de nedstämda och betryckta hopp. Det är verkligen ett privilegium att i likhet med Jesu lärjungar under det första århundradet få förkunna de goda nyheterna, ett verkligt hoppets budskap, för dem som är ”skinnade och skuffade hit och dit såsom får utan herde”!

6. Vilken verksamhet ägnade apostlarna sig åt under det första århundradet?

⁶ Att aposteln Paulus, som i mitten av det första århundradet var upptagen med att predika de goda nyheterna, var effektiv i skördearbetet kan vi se av att han omkring år 55 v.t. skrev till de kristna i Korinth: ”Jag [vill] göra er, bröder, bekanta med de goda nyheter som jag förkunnade för er, som ni också tog emot, som ni också står fast i.” (1 Korinthierna 15:1) Apostlarna och andra dåtida kristna var flitiga skördearbetare. Även om Bibeln inte talar om för oss hur många av apostlarna som fortfarande levde efter de ödesdigra händelser som slutade med att Jerusalem ödelades år 70 v.t., vet vi dock att aposteln Johannes fortfarande predikade omkring 25 år efter den händelsen. — Uppenbarelseboken 1:9.

7, 8. Vilket hoppfullt budskap har Jehovas tjänare förkunnat med större brådska än någonsin?

⁷ Därefter följde de århundraden under vilka kristenhetens prästerskap, den avfälliga ”laglöshetens människa”, intog en dominerande ställning. (2 Thessalonikerna 2:3) Men mot slutet av 1800-talet började de som sökte leva enligt urkristendomen att förkunna det hoppfulla budskapet om Guds kungarike. Ja, denna tidskrift har faktiskt alltsedan sitt första nummer (juli 1879 på engelska och januari 1904 på svenska) haft orden ”förkunnare af Kristi närvaro”, ”Förkunnare av Kristi Konungadöme” och ”förkunnar Jehovas kungarike” i sin titel.

⁸ År 1914 började Jesus Kristus regera som kung i Guds himmelska rike, och vi förkunnar nu hoppets budskap med en känsla av större brådska än någonsin tidigare. Varför det? Jo, för detta kungarike skall snart göra slut på den nuvarande onda tingens ordning. (Daniel 2:44) Vilket bättre budskap skulle det kunna finnas? Och vilken större glädje skulle vi kunna ha än att få förkunna Guds kungarike innan ”den stora vedermödan” bryter ut? — Matteus 24:21; Markus 13:10.

Ett framgångsrikt sökande

9. Vilken anvisning gav Jesus sina lärjungar, och hur reagerade människor för Rikets budskap?

⁹ En annan faktor som bidrar till vår glädje som skördearbetare är att sökandet efter dem som vill bli lärjungar och förena sig med oss i skördearbetet har framgång. Åren 31–32 v.t. gav Jesus sina lärjungar anvisningen: ”I vilken stad eller by ni än kommer in, så utforska vem i den som är förtjänt.” (Matteus 10:11) Att inte alla var förtjänta framgick av deras reaktion på Rikets budskap. Men Jesu lärjungar predikade nitiskt de goda nyheterna varhelst människor råkade befinna sig.

10. Hur sökte Paulus efter dem som var förtjänta?

¹⁰ Efter Jesu död och uppståndelse fortsatte lärjungarna entusiastiskt sitt sökande efter dem som var förtjänta. Paulus resonerade med judarna i deras synagogor och med människor på torget i den grekiska staden Athen. När han vittnade på Areopagen i Athen ”slöt sig [några män] till honom och blev troende, bland vilka också var Dionysios, en medlem av Areopagens domstol, och en kvinna vid namn Damaris och andra jämte dem”. Paulus var också ett fint föredöme genom att han, varthelst han begav sig, predikade ”offentligt och från hus till hus”. — Apostlagärningarna 17:17, 34; 20:20.

11. Vilka metoder för att utföra tjänsten använde man för många år sedan?

¹¹ Under de sista årtiondena av 1800-talet sökte smorda kristna frimodigt efter dem som var förtjänta. I en artikel med rubriken ”Smorda att predika” i Zion’s Watch Tower för juli/augusti 1881 hette det: ”Predikandet av de goda nyheterna ... pågår ’för de saktmodiga’, för dem som vill och kan höra, för att från dem utveckla Kristi kropp, hans medarvingar.” Guds skördearbetare delade ofta ut traktater med bibliska budskap, som kunde tilltala de förtjänta, till de människor som kom ut från gudstjänsterna i sina kyrkor. Efter att ha utvärderat denna metod att vittna uppmanade The Watch Tower för 15 maj 1903 skördearbetarna att sprida traktaterna ”från hus till hus på söndagsförmiddagarna”.

12. Hur har vi blivit effektivare i vårt predikoarbete? Ge exempel.

¹² På senare år har vi utökat vår tjänst genom att kontakta människor på andra ställen än i deras hem. Detta har visat sig vara mycket effektivt i länder där människor på grund av ekonomiska förhållanden och all fritidsverksamhet sällan är hemma när vi kommer på besök. Då ett vittne i England och hennes kamrat hade lagt märke till hur människor regelbundet åkte buss från stranden efter att ha tillbringat en dag där, tog de mod till sig och åkte med bussarna och erbjöd lösnummer av Vakttornet och Vakna! till passagerarna. På en månad fick de lämna 229 lösnummer. De berättar: ”Vi är inte rädda för att vittna på stranden, i affärer och på kontor eller för något annat som kan verka svårt, eftersom vi vet att Jehova alltid är med oss.” De har fått i gång en tidskriftsrutt, satt i gång ett bibelstudium och varit hjälppionjärer.

13. Vilka förändringar i vår tjänst har måst göras på sina håll?

¹³ På sina håll måste vi kanske, allteftersom vårt sökande efter förtjänta personer fortsätter, ompröva vår tjänst. Det har till exempel visat sig att det inte längre alltid är så bra att predika från hus till hus på söndagsförmiddagen, eftersom många människor då ligger och sover. Därför har många ändrat sitt schema och söker i stället efter människor längre fram på dagen, kanske efter det att de har haft sina kristna möten. Och detta sökande har verkligen burit frukt. Förra året ökade antalet Rikets förkunnare med 2,3 procent i världen, vilket blir till ära för skördens Herre och till glädje för oss.

Bevara friden i skördearbetet

14. Med vilken inställning framför vi vårt budskap, och varför det?

¹⁴ En annan orsak till glädje har att göra med den fredsstiftande inställning vi visar i skördearbetet. ”När ni kommer in i huset”, sade Jesus, ”så hälsa hushållet; och om huset är förtjänt, då må den frid ni önskar det komma över det.” (Matteus 10:12, 13) Den hebreiska hälsningen och det motsvarande uttrycket i biblisk grekiska förmedlar båda tanken: Må det gå dig väl. Den inställningen styr vårt sätt att kontakta människor när vi predikar de goda nyheterna. Vi hoppas att de skall reagera gynnsamt för budskapet om Guds kungarike. De som gör detta kan — om de ångrar sina synder, vänder om och gör Guds vilja — försonas med honom och få frid med honom, vilket i sin tur leder till evigt liv. — Johannes 17:3; Apostlagärningarna 3:19; 13:38, 48; 2 Korinthierna 5:18–20.

15. Hur kan vi bevara en fridsam inställning när vi möter en ogynnsam reaktion i vårt predikoarbete?

¹⁵ Hur kan vi då bevara vår frid, om någon reagerar negativt? Jesus gav anvisningen: ”Om det [huset] inte är förtjänt, då må friden från er vända åter över er.” (Matteus 10:13) I Lukas berättelse om hur Jesus sände ut 70 lärjungar sägs det: ”Om där finns en fridens vän, skall er frid vila över honom. Men om det inte gör det, skall den vända tillbaka till er.” (Lukas 10:6) Vi bör kontakta människor med de goda nyheterna på ett behagligt och fridsamt sätt. Om den vi besöker visar sig likgiltig, klagar eller är ovänlig, vänder vårt fridfulla budskap bara ”tillbaka till” oss. Men inget av detta berövar oss vår frid, vilken är en frukt av Jehovas heliga ande. — Galaterna 5:22, 23.

Ett bra mål för skördearbetare

16, 17. a) Vad är vårt mål när vi gör återbesök? b) Hur kan vi hjälpa dem som har bibliska frågor?

¹⁶ Vi är glada över att som skördearbetare få vara med om att församla människor till evigt liv. Och vi blir verkligen glada när någon som vi predikar för lyssnar och vill veta mer och visar sig vara ”en fridens vän”! Han kanske har så många bibliska frågor att det är omöjligt att besvara dem under ett enda besök. Det skulle ju inte vara lämpligt att stanna alltför länge. Vad kan vi då göra? Vi kan ha ett liknande mål som det som rekommenderades för omkring 60 år sedan.

¹⁷ ”Alla Jehovas vittnen bör vara beredda att leda mönsterstudier i Bibeln.” De orden fanns att läsa i anvisningarna till den tredje i en serie av broschyrer med titeln Mönsterstudium, utgivna mellan åren 1937 och 1941. (På svenska utkom endast Mönsterstudium nummer ett och två, åren 1939 och 1940.) Det hette vidare: ”Alla [Rikets] förkunnare bör vara flitiga i att på alla tänkbara sätt söka hjälpa människor av en god vilja som visar intresse för budskapet om Guds rike. Man bör göra återbesök hos dessa människor, besvara deras olika frågor ... och sedan börja ett mönsterstudium ... så snart som möjligt.” Ja, vårt mål med att göra återbesök är att sätta i gång ett bibelstudium och leda det regelbundet.a En vänlig inställning och ett kärleksfullt intresse för den intresserade personen får oss att förbereda oss väl och leda studiet effektivt.

18. Hur kan vi hjälpa nya att bli Jesu Kristi lärjungar?

¹⁸ Med hjälp av boken Kunskapen som leder till evigt liv och sådana broschyrer som Vad kräver Gud av oss? kan vi på ett effektivt sätt leda bibelstudier och kan på så sätt vara med om att hjälpa nyintresserade att bli lärjungar. Då vi söker efterlikna den store läraren, Jesus Kristus, kommer dessa människor antagligen också att lära sig av vårt fridsamma och glada sätt, vår uppriktighet och vår respekt för Jehovas normer och principer. När vi hjälper nya att få svar på sina frågor, må vi då också göra vad vi kan för att lära dem hur de i sin tur skall kunna besvara andras frågor. (2 Timoteus 2:1, 2; 1 Petrus 2:21) Som skördearbetare kan vi verkligen vara glada över att det leddes i medeltal 4 766 631 bibelstudier under det gångna tjänsteåret. Vi gläder oss i synnerhet om vi själva var bland de skördearbetare som ledde ett bibelstudium.

Fortsätt att glädjas i skörden

19. Varför fanns det all anledning till glädje under skörden vid tiden för Jesu tjänst och kort tid därefter?

¹⁹ Det fanns all anledning till glädje under skörden vid tiden för Jesu tjänst och kort därefter, eftersom många då tog emot de goda nyheterna. Glädjen var särskilt stor vid pingsten år 33 v.t., då omkring 3 000 lydde Petrus uppmaning, fick Jehovas heliga ande och blev en del av Guds nation av andliga israeliter. Ja, deras antal fortsatte att öka, och glädjen var stor när Jehova ”fortsatte ... att dagligen till dem foga dem som blev räddade”. — Apostlagärningarna 2:37–41, 46, 47; Galaterna 6:16; 1 Petrus 2:9.

20. Vad skänker oss stor glädje i skördearbetet?

²⁰ Då fick Jesajas profetia en uppfyllelse: ”Du [Jehova] har gjort nationen folkrik; du har gjort glädjen stor för den. De har glatt sig inför dig som man gläds under skördetiden, som de som fröjdar sig när de fördelar bytet.” (Jesaja 9:3) Vi kan nu se att den folkrika nationen av smorda är praktiskt taget fulltalig, men vi gläder oss över att se hur antalet andra skördearbetare ökar för varje år. — Psalm 4:7; Sakarja 8:23; Johannes 10:16.

21. Vad skall vi behandla i följande artikel?

²¹ Vi har verkligen all orsak att fortsätta att glädjas i skördearbetet. Vårt hoppfulla budskap, vårt sökande efter förtjänta personer och vår fredsstiftande inställning — allt detta skänker oss glädje som skördearbetare. Men det framkallar också en fientlig reaktion hos många. Detta var vad aposteln Johannes fick uppleva, som satt fängslad på ön Patmos för att han ”hade talat om Gud och vittnat om Jesus”. (Uppenbarelseboken 1:9) Hur kan vi då bevara vår glädje när vi utsätts för förföljelse och möter motstånd? Vad kommer att hjälpa oss att uthärda den allt hårdare attityden hos många av dem som vi predikar för? Följande artikel hjälper oss att besvara dessa frågor med hjälp av Bibeln.

[Fotnoter]

Hur skulle du svara?

• Vad är det bildliga skördearbetet?

• Vad slags budskap förkunnar vi?

• Varför får vi framgång i vårt sökande efter lärjungar?

• Hur bevarar vi friden i skördearbetet?

• Varför fortsätter vi att glädja oss i skörden?

[Bilder på sidorna 12, 13]

Predikandet under det första århundradet och på 1900-talet

[Bild på sidan 13]

I likhet med Paulus försöker nutida skördearbetare nå människor överallt

[Bild på sidan 13]

Förkunna de goda nyheterna med en glad inställning