Jehovas ord är levande
Viktiga detaljer från Jeremias bok
SÅ CHOCKERANDE det måste ha varit för Jeremias eget folk att få höra vilka katastrofer de skulle drabbas av! Det storslagna templet som hade varit ett centrum för tillbedjan i över tre hundra år skulle brännas ner. Staden Jerusalem och Judas land skulle ligga öde och deras invånare tas till fånga. En redogörelse för dessa och andra domar som Jeremia förkunnade finns i Bibelns näst största bok, Jeremias bok. Den återger också vad Jeremia själv upplevde när han under 67 år troget tjänade Jehova. Upplysningarna i den här boken återges inte i kronologisk ordning, utan ämnesvis.
Varför är Jeremias bok av intresse för oss? De uppfyllda profetiorna stärker vår tro på att Jehova alltid håller sina löften. (Jesaja 55:10, 11) Jeremias arbete som profet och folkets reaktion på hans budskap har motsvarigheter i våra dagar. (1 Korinthierna 10:11) Och skildringen om hur Jehova handlade med sitt folk belyser dessutom hans egenskaper, och det bör ha en djup inverkan på oss. (Hebréerna 4:12)
”TVÅ ONDA TING HAR MITT FOLK GJORT”
Jeremia fick uppdraget att bli profet i det trettonde året av Josias, Judas kungs, regering. Det var 40 år innan Jerusalem förstördes år 607 f.v.t. (Jeremia 1:1, 2) Under de sista 18 åren av Josias regering förkunnade Jeremia främst om Judas dåliga tillstånd och Jehovas domar över landet. ”Jag skall göra Jerusalem till stenhögar, ... och städerna i Juda gör jag till en ödslig ödemark, utan invånare”, tillkännager Jehova. (Jeremia 9:11) Varför skulle detta ske? Han säger: ”Ty två onda ting har mitt folk gjort.” (Jeremia 2:13)
Budskapet handlar också om en ångerfull kvarleva som skall få komma tillbaka till landet. (Jeremia 3:14–18; 12:14, 15; 16:14–21) Men Jeremia tas inte välvilligt emot. Den man som ”var överuppsyningsman i Jehovas hus” slår Jeremia och sätter honom i stocken över natten. (Jeremia 20:1–3)
Svar på bibliska frågor:
1:11, 12 – Vad innebar det att Jehova var vaken beträffande sitt ord, och hur har det att göra med ”ett sidoskott av ett mandelträd”? Mandelträdet är ”ett av de första träd som blommar på våren”. (Vers 11, fotnoten) Bildligt talat steg Jehova dagligen ”upp tidigt och sände dem [sina profeter]” för att varna sitt folk för sina domar, och han höll sig vaken till dess att de hade gått i uppfyllelse. (Jeremia 7:25)
2:10, 11 – Varför var de otrogna israeliternas handlingssätt så anmärkningsvärt? De hedniska nationerna västerut till Kittim och österut till Kedar införlivade ibland andra nationers gudar i sin gudsdyrkan, men att helt ersätta de inhemska gudarna med utländska gudar var något fullständigt främmande för dem. Israeliterna däremot övergav Jehova och bytte ut den härlige, levande Guden mot livlösa gudar.
3:11–22; 11:10–12, 17 – Varför riktade sig Jeremia även till det norra tiostammarsriket när han gjorde sina uttalanden, trots att Samaria hade fallit år 740 f.v.t.? Därför att Jerusalems förstöring år 607 var ett uttryck för Jehovas dom över hela Israels nation, inte bara över Juda. (Hesekiel 9:9, 10) Tiostammarsrikets intressen fortsatte dessutom att vara representerade i Jerusalem även efter det att riket hade fallit, eftersom budskapen som frambars av Guds profeter fortsatte att innefatta israeliterna.
4:3, 4 – Vad är innebörden i de här befallningarna? Otrogna judar måste bearbeta, luckra upp och rena jordmånen i sina hjärtan. De skulle avlägsna sitt ”hjärtas förhud”, dvs. göra sig av med orena tankar, känslor och motiv. (Jeremia 9:25, 26; Apostlagärningarna 7:51) Detta krävde att de ändrade sin livsstil och slutade upp med att göra det som var ont och i stället började göra det som för med sig Guds välsignelse.
4:10; 15:18 – På vilket sätt hade Jehova bedragit sitt upproriska folk? På Jeremias tid fanns det profeter som profeterade lögn. (Jeremia 5:31; 20:6; 23:16, 17, 25–28, 32) Jehova hindrade dem inte från att förkunna vilseledande budskap.
16:16 – Vad kan det betyda att Jehova ”sänder bud efter många fiskare” och ”efter många jägare”? Det kan anspela på att fiendestyrkor sändes ut för att söka efter otrogna judar som Jehova skulle verkställa sin dom över. Men med tanke på det som sägs i Jeremia 16:15 kan versen också syfta på sökandet efter ångerfulla israeliter.
20:7 – På vilket sätt använde Jehova sin styrka mot Jeremia och narrade honom? Det är möjligt att likgiltighet, negativa reaktioner och förföljelse gjorde att Jeremia kände att han inte orkade fortsätta. Men Jehova använde sin styrka mot Jeremias känslor och gav honom kraft att fortsätta. Jehova narrade därför Jeremia genom att få honom att uträtta något som Jeremia själv aldrig trodde att han skulle klara av.
Lärdomar för oss:
1:8. Jehova kan ibland befria sitt folk från förföljelse – kanske genom att använda opartiska domare, ersätta fientligt inställda myndighetspersoner med sådana som är mer resonliga eller genom att ge sina tillbedjare kraft att uthärda. (1 Korinthierna 10:13)
2:13, 18. Otrogna israeliter gjorde två onda ting. De lämnade Jehova som var deras källa till välsignelse, vägledning och beskydd. Och de högg bildligt talat ut cisterner åt sig genom att försöka ingå militära allianser med Egypten och Assyrien. Om vi i vår tid överger den sanne Guden till förmån för politik eller människors filosofier och teorier, är det detsamma som att ersätta ”källan med levande vatten” med ”spruckna cisterner”.
6:16. Jehova förmanar sitt upproriska folk att stanna upp, rannsaka sig själva och hitta tillbaka till ”stigarna” som deras trogna förfäder vandrade på. Vi bör också rannsaka oss själva ibland för att se om vi verkligen vandrar på det sätt som Jehova önskar.
7:1–15. Judarna satte sin förtröstan till templet som om själva byggnaden kunde beskydda dem. Det kunde inte rädda dem. Vi måste vandra efter vad vi tror, inte efter vad vi ser. (2 Korinthierna 5:7)
15:16, 17. Likt Jeremia kan vi bekämpa modfälldhet. Vi kan göra det genom att ha ett givande studium av Bibeln, genom att upphöja Jehovas namn i förkunnartjänsten och genom att undvika dåligt umgänge.
17:1, 2. Alla de synder som folket i Juda bedrev gjorde att Jehova inte fann behag i deras offer. Moralisk orenhet gör att våra offer av lovprisning blir förkastliga.
17:5–8. Människor och organisationer är värda vår förtröstan endast i den utsträckning som de handlar i enlighet med Guds vilja och Bibelns principer. När det handlar om att vi skall bli räddade och få uppleva verklig fred och säkerhet gör vi väl i att enbart förtrösta på Jehova. (Psalm 146:3)
20:8–11. Vi bör inte låta likgiltighet, motstånd eller förföljelse dämpa vår entusiasm för predikandet om Riket. (Jakob 5:10, 11)
”BÖJ ERA NACKAR UNDER BABYLONS KUNGS OK”
Jeremia förkunnar domar mot de fyra sista kungarna i Juda, de falska profeterna, de oansvariga herdarna och de korrupta prästerna. Jehova liknar den trogna kvarlevan vid goda fikon och säger: ”Jag skall med välvilja rikta mitt öga på dem.” (Jeremia 24:5, 6) Tre profetior i kapitel 25 sammanfattar de domar som tas upp mer detaljerat längre fram.
Prästerna och profeterna försöker komma på ett sätt att få Jeremia dödad. Hans budskap går ut på att de måste tjäna Babylons kung. Jeremia säger till kung Sidkia: ”Böj era nackar under Babylons kungs ok.” (Jeremia 27:12) Men ”han som skingrade Israel skall själv samla honom [Israel]”. (Jeremia 31:10) Det är av goda skäl som ett löfte ges till rekabiterna. Jeremia sätts ”i förvar i Vaktgården”. (Jeremia 37:21) Jerusalem är förstört, och de flesta av invånarna har tagits till fånga. Ett fåtal lämnas kvar i landet, däribland Jeremia och hans sekreterare, Baruk. Människorna som har lämnats kvar är rädda och ger sig i väg till Egypten trots att Jeremia avråder från detta. Kapitlen 46 till 51 återger det som Jeremia sade angående nationerna.
Svar på bibliska frågor:
22:30 – Innebar det här påbudet att Jesus Kristus gick miste om rätten till Davids tron? (Matteus 1:1, 11) Nej, det gjorde det inte. Påbudet hindrade varje avkomling av Jehojakin att ”sitta på Davids tron ... i Juda”. Men Jesus skulle härska från himlarna, inte från en tron i Juda.
23:33 – Vad är ”Jehovas börda”? De allvarliga uttalanden som profeten Jeremia gjorde på sin tid angående Jerusalems förstöring var en börda för hans landsmän. Å andra sidan var det oansvariga folket en sådan börda för Jehova att han skulle förkasta dem. På samma sätt är Bibelns budskap angående kristenhetens kommande tillintetgörelse en börda för kristenheten, och de människor som inte lyssnar till det budskapet är en tung börda för Jehova.
31:33 – På vilket sätt är Guds lag skriven ”i deras hjärta”? När en person älskar Guds lag så mycket att han får en stark önskan att göra Jehovas vilja, då kan det sägas att Guds lag är skriven i hans hjärta.
32:10–15 – Vad var syftet med att skriva två kontrakt som gällde en och samma uppgörelse? Ett av kontrakten lämnades öppet för att man skulle ha möjlighet att konsultera det. Det förseglade köpekontraktet tjänade som en säkerhet för att man vid behov skulle kunna bekräfta riktigheten i det öppna kontraktet. Jeremia följde det dåtida juridiska tillvägagångssättet också när han gjorde en affär med en släkting och medtroende, vilket är ett bra exempel för oss att följa.
33:23, 24 – Vilka är ”de båda släkter” som det talas om här? Den ena släkten är kung Davids ättlingar, och den andra är den släkt av präster som härstammade från Aron. I och med att Jerusalem och Jehovas tempel förstördes verkade det som om Jehova hade förkastat dessa två släkter och inte längre skulle ha något kungarike på jorden eller låta den sanna tillbedjan återupplivas.
46:22 – Varför liknas ljudet av Egypten vid ljudet av en orm? Det kan antingen avse hur ormen väser när den drar sig tillbaka efter ett nederlag eller hur svag Egyptens röst skulle vara när olyckan drabbade landet. Liknelsen visar också hur meningslöst det var att egyptiska faraoner smyckade sina huvudbonader med en avbildning av en helig orm i hopp om att bli beskyddade av ormgudinnan Wadjits.
Lärdomar för oss:
21:8, 9; 38:19. Till och med i sista stund erbjöd Jehova invånarna i Jerusalem en utväg, trots att de inte hade ångrat sig och alltså förtjänade att dö. Ja, ”hans barmhärtighet är stor”. (2 Samuelsboken 24:14; Psalm 119:156)
31:34. Det är en stor tröst att veta att Jehova inte påminner sig de synder som han har förlåtit och att han inte drar upp dem igen.
38:7–13; 39:15–18. Jehova glömmer inte vår trogna tjänst, som inbegriper att tjäna de heliga. (Hebréerna 6:10)
45:4, 5. Under nationen Judas sista dagar var det inte tid att söka ”stora ting”. Under ”de sista dagarna” för den nuvarande världsordningen är det inte heller tid att söka ”stora ting”, som att försöka få det gott ställt, bli framgångsrik eller få materiell trygghet. (2 Timoteus 3:1; 1 Johannes 2:17)
JERUSALEM BRÄNNS UPP
Det är år 607 f.v.t. Kung Sidkia är inne på sitt elfte år som regent. Babylons kung Nebukadnessar har belägrat Jerusalem i 18 månader. På den sjunde dagen i den femte månaden under det nittonde året av Nebukadnessars regering anländer Nebusaradan, chefen för livvakten, till Jerusalem. (2 Kungaboken 25:8) Nebusaradan försöker skaffa sig en överblick över situationen, kanske från sitt läger utanför stadsmurarna, och gör upp en handlingsplan. Tre dagar senare, på den tionde dagen i månaden, kommer han in i Jerusalem, och han bränner upp staden. (Jeremia 52:12, 13)
Jeremia ger en utförlig beskrivning av Jerusalems fall. Hans redogörelse blir därmed en grund för klagovisor. Dessa kompositioner finns i bibelboken Klagovisorna.
[Bild på sidan 8]
Jeremia förkunnade bland annat Jehovas dom mot Jerusalem
[Bild på sidan 9]
Hur använde Jehova sin styrka mot Jeremia?
[Bild på sidan 10]
”Såsom dessa goda fikon, så skall jag med välvilja se på de landsflyktiga från Juda.” (Jeremia 24:5)