KAPITEL 8
”Jag ska sätta en enda herde över dem”
HUVUDTANKE: Fyra profetior om Messias och hur de uppfylls på Jesus
1–3. Varför är Hesekiel nedstämd, och vad låter Jehova honom skriva ner?
HESEKIEL är nu inne på sitt sjätte år i landsflykt.a Han tänker med sorg på hur illa ställt det är med styret i Juda, hans älskade hemland som ligger långt, långt därifrån. Han har sett flera kungar komma och gå.
2 När Hesekiel föddes var Josia kung. Josia var trogen mot Jehova, och Hesekiel måste ha tyckt att det var spännande att höra om hans kampanj för att avlägsna alla avgudabilder i Juda och återställa ren tillbedjan. (2 Krön. 34:1–8) Men Josias reformer fick ingen bestående effekt, för de flesta kungar som kom efter honom fortsatte att dyrka avgudar. Det är inte förvånande att det har gått utför med både moral och andlighet i nationen under de här dåliga kungarna. Men är allt hopp ute? Nej, inte alls!
3 Jehova inspirerar sin trogne profet att skriva ner en profetia, den första av flera, om Messias, den framtida härskare och herde som ska återställa ren tillbedjan en gång för alla och ta hand om Jehovas får. Det är verkligen värt att undersöka de här profetiorna på djupet, för deras uppfyllelse har med vår eviga framtid att göra. Vi ska därför gå igenom fyra profetior om Messias som finns i Hesekiels bok.
”Ett litet skott” blir ”en majestätisk ceder”
4. Vad visar den profetia som Hesekiel förmedlade, och hur introducerades den?
4 Omkring år 612 kom ”Jehovas ord” till Hesekiel, och han fick förmedla en profetia som visar omfattningen av Messias styre och behovet av att ha tillit till hans rike. Jehova introducerade profetian genom att låta Hesekiel berätta en profetisk gåta för sina landsmän. Gåtan belyste trolösheten hos Judas kungar och underströk behovet av en rättfärdig härskare – Messias. (Hes. 17:1, 2)
5. Återge gåtan i korta drag.
5 Läs Hesekiel 17:3–10. Här är gåtan i korta drag: En stor örn bröt av det översta skottet på en ceder och satte det ”i handelsmännens stad”. Örnen tog sedan ”en planta som växte i landet och satte den i bördig jord ... på en plats med mycket vatten”. Plantan växte och blev en ”vinranka som bredde ut sig”. Sedan kom en annan stor örn. Vinstocken ”sträckte längtansfullt ut sina rötter” mot den andra örnen och ville bli omplanterad på en annan vattenrik plats. Jehova fördömde det vinstocken gjorde och sa att den skulle dras upp med rötterna och ”torka bort fullständigt”.
6. Förklara vad gåtan betydde.
6 Vad betydde gåtan? (Läs Hesekiel 17:11–15.) År 617 belägrades Jerusalem av Babylons kung, Nebukadnessar (den första örnen). Han avsatte Judas kung, Jehojakin (”det översta skottet”), och förde honom till Babylon (”handelsmännens stad”). Nebukadnessar insatte Sidkia (”en planta som växte i landet”) på tronen i Jerusalem. Denne nye kung i Juda svor en ed i Guds namn och lovade att vara en lojal vasallkung. (2 Krön. 36:13) Men Sidkia föraktade sin ed; han gjorde uppror mot Babylon och vände sig till farao i Egypten (den andra örnen) för att få militär hjälp, men till ingen nytta. Jehova fördömde att Sidkia illojalt bröt sin ed. (Hes. 17:16–21) Det hela slutade med att Sidkia blev avsatt och dog i ett fängelse i Babylon. (Jer. 52:6–11)
7. Vad kan vi lära oss av den profetiska gåtan?
7 Vad kan vi lära oss av den här profetiska gåtan? För det första måste vi hålla vårt ord. Jesus sa: ”Låt ... ert ’ja’ betyda ja och ert ’nej’ betyda nej.” (Matt. 5:37) Om vi hamnar i en situation där vi måste avlägga en ed om att tala sanning, till exempel i en domstol, så tar vi allvarligt på det. För det andra måste vi akta oss för missriktad tillit. Bibeln ger varningen: ”Förlita dig inte på mäktiga män, på människor, som inte kan rädda dig.” (Ps. 146:3)
8–10. Hur beskrev Jehova den framtida messianske härskaren, och hur uppfylls profetian? (Se också rutan ”Den majestätiska cedern – en profetia om Messias”.)
8 Men det finns en härskare som verkligen förtjänar vårt förtroende och vår tillit. Efter att ha framfört gåtan om det omplanterade skottet byggde Jehova vidare på samma poetiska bildspråk och beskrev den framtida messianske härskaren.
9 Vad profetian säger. (Läs Hesekiel 17:22–24.) Nu är det inte stora örnar utan Jehova själv som går till handling. Han ska ta ett litet skott ”från toppen av den höga cedern och plantera det ... på ett högt och mäktigt berg”. Skottet ska växa upp till ”en majestätisk ceder”, och ”alla slags fåglar” ska bo i det. Sedan ska ”markens alla träd” inse att det är Jehova själv som har fått detta majestätiska träd att växa och frodas.
10 Hur profetian uppfylls. Jehova tog sin son, Jesus Kristus, från Davids kungliga ätt (”den höga cedern”) och planterade honom på Sions berg i himlen (”ett högt och mäktigt berg”). (Ps. 2:6; Jer. 23:5; Upp. 14:1) I Jesus fienders ögon var han ”den mest obetydliga av människor”, men Jehova upphöjde honom genom att ge honom ”hans förfader Davids tron”. (Dan. 4:17; Luk. 1:32, 33) Den messianske kungen, Jesus Kristus, ska bli som en majestätisk ceder. Han ska härska över hela jorden och bli en källa till välsignelse för alla sina undersåtar. Under hans styre kommer lojala människor över hela jorden att känna sig trygga, och de kommer inte att behöva ”frukta något ont”. (Ords. 1:33) Här har vi helt klart den härskare som är värd vår tillit.
11. Vilken viktig lärdom kan vi hämta från profetian om det lilla skottet som blir en majestätisk ceder?
11 Vad vi kan lära oss av profetian. Den spännande profetian om det lilla skottet som blir en majestätisk ceder hjälper oss att få svar på den viktiga frågan om vem vi ska sätta vår tillit till. Det är oförståndigt att förlita sig på jordiska regeringar och deras militära makt. Det bästa vi kan göra är att lita fullt och fast på den messianske kungen, Jesus Kristus. Det är först då vi kan känna oss verkligt trygga. Guds rike med Jesus som regent är mänsklighetens enda hopp. (Upp. 11:15)
”Han som har den lagliga rätten”
12. Hur visade Jehova att han inte hade övergett sitt förbund med David?
12 Med hjälp av Jehovas uttydning av den profetiska gåtan om de två örnarna förstod Hesekiel att Sidkia, en illojal kung i Davids kungliga släktlinje, skulle avsättas och föras som fånge till Babylon. Men samtidigt visste han att Gud hade slutit ett förbund med David om att en av hans avkomlingar skulle härska som kung för evigt. (2 Sam. 7:12, 16) Om Hesekiel undrade hur det här gick ihop, så behövde han inte göra det särskilt länge. Omkring år 611, under det sjunde året av landsflykten och medan Sidkia fortfarande satt på tronen i Juda, ”kom Jehovas ord” till Hesekiel. (Hes. 20:2) Jehova lät honom framföra en annan profetia om Messias som tydligt visade att Gud inte hade övergett sitt förbund med David. Profetian visade tvärtom att den framtida messianske härskaren skulle vara en arvinge till David och ha den lagliga rätten till tronen.
13, 14. Hur kan man sammanfatta profetian i Hesekiel 21:25–27, och hur uppfylls den?
13 Vad profetian säger. (Läs Hesekiel 21:25–27.) Genom Hesekiel säger Jehova rakt på sak till ”Israels onde hövding” att tiden är inne för honom att få sitt straff. Jehova låter honom få veta att hans turban och krona, eller diadem, (symboler för kunglig makt) ska tas ifrån honom. Sedan ska styrande makter som varit ”förnedrade” bli upphöjda, och de som varit upphöjda ska förnedras. De som blir upphöjda ska härska, men bara tills ”han som har den lagliga rätten kommer” och tar emot riket av Jehova.
14 Hur profetian uppfylls. Det upphöjda riket Juda med sitt centrum i Jerusalem blev förnedrat år 607 f.v.t. när babylonierna förstörde staden och tillfångatog den avsatte kungen, Sidkia. När det inte längre fanns någon i Davids kungliga släktlinje på tronen i Jerusalem upphöjdes de ”förnedrade” hedniska makterna. De tog kontrollen över jorden, men bara för en begränsad tid. Hedningarnas tider, eller ”nationernas bestämda tidsperiod”, tog slut 1914 när Jehova gav Jesus Kristus kungamakt. (Luk. 21:24) Som en avkomling till kung David har Jesus definitivt ”den lagliga rätten” till det messianska riket.b (1 Mos. 49:10) Genom Jesus uppfyllde Jehova alltså sitt löfte att ge David en slutgiltig arvinge till ett bestående rike. (Luk. 1:32, 33)
15. Varför kan vi ha fullt förtroende för kungen, Jesus Kristus?
15 Vad vi kan lära oss av profetian. Vi kan ha fullt förtroende för kungen, Jesus Kristus. Varför det? Jo, till skillnad från världsliga styresmän, som kanske har röstats fram av människor eller som själva har tagit makten, så har Jesus blivit utvald av Jehova och fått ett rike som han har laglig rätt till. (Dan. 7:13, 14) Den kung som Jehova själv har tillsatt förtjänar helt klart vårt förtroende!
”Min tjänare David” ska ”vara deras herde”
16. Hur känner Jehova för sina får, och hur blev de behandlade av ”Israels herdar” på Hesekiels tid?
16 Jehova, den högste herden, bryr sig verkligen om sina får – de som tillber honom här på jorden. (Ps. 100:3) Han har gett jordiska underherdar ansvaret att ta hand om fåren, och han iakttar noga hur de behandlar dem. Så föreställ dig vad han måste ha tänkt om ”Israels herdar” på Hesekiels tid. Dessa hänsynslösa ledare härskade ”på ett hårt och tyranniskt sätt”. Därför led hjorden, och många övergav den rena tillbedjan. (Hes. 34:1–6)
17. Hur räddade och befriade Jehova sina får?
17 Hur skulle Jehova ta itu med dessa ledare? Han sa att han skulle ”ställa dem till svars” för deras skoningslösa behandling av fåren. Han sa också: ”Jag ska rädda mina får.” (Hes. 34:10) Jehova håller alltid sitt ord. (Jos. 21:45) År 607 räddade han sina får genom att låta de invaderande babylonierna ta makten från de här själviska herdarna. Sjuttio år senare befriade han sina fårlika tillbedjare från Babylon och förde dem tillbaka till deras hemland så att de kunde återställa ren tillbedjan där. Men Jehovas får var fortfarande sårbara, för de skulle vara underställda världsliga makter även i fortsättningen. ”Nationernas bestämda tidsperiod” skulle pågå många hundra år till. (Luk. 21:24)
18, 19. Vilken profetia framförde Hesekiel år 606? (Se den inledande bilden.)
18 År 606, cirka ett år efter Jerusalems förstöring och många årtionden innan israeliterna blev befriade från fångenskapen i Babylon, lät Jehova Hesekiel framföra en profetia som visar att den högste herden verkligen bryr sig om sina får och vill att de ska få leva för evigt. Profetian beskriver hur den messianske härskaren ska ta hand om Jehovas får.
19 Vad profetian säger. (Läs Hesekiel 34:22–24.) Gud ska ”sätta en enda herde” över sina får, och han kallar honom ”min tjänare David”. Uttrycket ”en enda herde” och ordet ”tjänare” i singular visar att härskaren inte skulle återuppliva en dynasti av kungar i Davids släktlinje, utan själv vara den slutgiltiga efterträdaren till David. Denne herde och kung ska ta hand om Jehovas får och ”vara deras hövding”. Jehova ska ”sluta ett fredsförbund” med sina får. ”Välsignelserna ska strömma ner [över dem] som regn”, och de ska få njuta av trygghet och välstånd. Och det ska vara fred, inte bara människor emellan, utan också mellan människor och djur! (Hes. 34:25–28)
20, 21. a) Hur uppfylls profetian om ”min tjänare David”? b) Vad betyder Hesekiels ord om ”ett fredsförbund” för framtiden?
20 Hur profetian uppfylls. Genom att kalla härskaren ”min tjänare David” pekade Jehova profetiskt fram emot Jesus, den avkomling till David som har den lagliga rätten att styra. (Ps. 89:35, 36) Medan Jesus var på jorden visade han sig vara ”den gode herden”, och han gav sitt liv ”för fåren”. (Joh. 10:14, 15) Men nu befinner sig ”fårens store herde” i himlen. (Hebr. 13:20) År 1914 insatte Jehova honom som kung och gav honom ansvaret att ta hand om fåren på jorden och ge dem mat. Kort därefter, 1919, gav Jesus i sin tur ”den trogne och förståndige tjänaren” uppdraget att ge mat åt tjänstefolket – Guds lojala tjänare som har det himmelska eller det jordiska hoppet. (Matt. 24:45–47) Under Jesus ledning har den trogne tjänaren sett till att Guds får har haft gott om andlig mat. Den här maten hjälper dem att bidra till friden och tryggheten i det andliga paradis som nu tar form.
21 Vilken framtida uppfyllelse kommer Hesekiels ord om ett fredsförbund och om välsignelser som ska ”strömma ner” att få? I den kommande nya världen ska de som tillber Jehova på ett rent sätt här på jorden få uppleva välsignelserna av detta fredsförbund fullt ut. Hela jorden ska bli ett bokstavligt paradis, och människor som är trogna mot Jehova kommer aldrig mer att hotas av krig, brottslighet, svält, sjukdomar eller vilda djur. (Jes. 11:6–9; 35:5, 6; 65:21–23) Tänk när hela jorden är en harmonisk plats och Guds får kan få leva för evigt och ”bo i trygghet utan att någon skrämmer dem”. (Hes. 34:28)
22. Hur känner Jesus för fåren, och hur kan de som tjänar som underherdar visa att de har samma inställning?
22 Vad vi kan lära oss av profetian. Jesus bryr sig verkligen om fåren, precis som hans Far gör. Ja, som herde och kung ser Jesus till att hans Fars får är andligt välnärda och att de känner sig trygga och säkra i det andliga paradiset. Visst är det underbart att vi får ha en så kärleksfull kung! De som tjänar som underherdar behöver ha samma inställning till fåren som Jesus. De äldste måste engagerat och villigt ta hand om dem och vara fina exempel för dem. (1 Petr. 5:2, 3) En äldste skulle aldrig vilja behandla ett av Jehovas får illa! Tänk på att Jehova varnade Israels herdar på Hesekiels tid och sa att han skulle ”ställa dem till svars” för deras hårdhet. (Hes. 34:10) Den högste herden följer sina får med blicken och ser hur de behandlas, och det gör också hans son.
”Min tjänare David ska vara deras hövding för evigt”
23. Vilket löfte gav Jehova sitt folk, och hur infriade han det?
23 Jehova vill att de som tillber honom ska vara sammansvetsade och enade. I en profetia om återställelse lovade Gud att han skulle samla sitt folk – representanter för både tvåstammarsriket Juda och tiostammarsriket Israel – och göra dem till ”en enda nation” igen. Han uttryckte det som att två stavar skulle bli en enda stav i hans hand. (Hes. 37:15–23) Profetian uppfylldes när Gud återförde Israel som en enad nation till det utlovade landet år 537.c Men den enheten var bara en försmak av något mycket större och mer bestående som hörde framtiden till. Efter att Jehova hade lovat att han skulle ena Israel gav han Hesekiel en profetia om hur den framtida härskaren skulle föra in sanna tillbedjare i en världsvid gemenskap som skulle bestå för evigt.
24. Hur beskriver Jehova den messianske härskaren, och vad kommer att känneteckna hans styre?
24 Vad profetian säger. (Läs Hesekiel 37:24–28.) Jehova kallar återigen den utlovade messianske härskaren ”min tjänare David”, ”herde” och ”hövding”, men nu kallar han honom också ”kung”. (Hes. 37:22) Vad kommer att känneteckna den här kungens styre? Hans styre ska vara permanent. Uttrycket ”för evigt” visar att välsignelserna under hans styre inte kommer att få något slut.d Hans styre kommer att utmärkas av enhet. Hans lojala undersåtar kommer att följa samma lagar och tillsammans ”bo i det land” som Jehova ger dem. Hans styre kommer att dra undersåtarna närmare Jehova. Jehova kommer att ”sluta ett fredsförbund” med dem. Han ska vara deras Gud, och de ska vara hans folk. Och hans ”helgedom ska vara hos dem för evigt”.
25. Hur uppfylls profetian om den messianske kungen?
25 Hur profetian uppfylls. År 1919 förenades trogna smorda kristna under ”en enda herde”, den messianske kungen, Jesus Kristus. Längre fram blev ”en stor skara” från ”alla nationer, stammar, folk och språk” förenade med sina smorda medtroende. (Upp. 7:9) Tillsammans har de blivit ”en enda hjord under en enda herde”. (Joh. 10:16) Oavsett om de har ett himmelskt eller ett jordiskt hopp följer de alla lojalt Jehovas lagar. Därför befinner de sig i ett andligt paradis och är förenade som en internationell familj av bröder och systrar. Jehova har välsignat dem med frid, och hans helgedom, som representerar ren tillbedjan, är hos dem. Jehova är deras Gud, och de är stolta över att vara hans tillbedjare – nu och för all framtid!
26. Hur kan vi alla bidra till harmonin i det andliga paradiset?
26 Vad vi kan lära oss av profetian. Vi har förmånen att få tillhöra en världsvid familj som tillber Jehova på ett rent sätt. Men det för också med sig ett ansvar. Vi måste själva bidra till harmonin och enheten. Vi behöver alla göra vår del för att vi ska vara enade i tro och handling. (1 Kor. 1:10) Det är därför vi äter av samma andliga mat, följer samma bibliska normer för vårt uppförande och tar del i samma viktiga arbete med att predika och göra lärjungar. Men den verkliga grunden till vår enhet är kärlek. Vi fortsätter att utveckla vår kärlek och putsa på dess olika fasetter, däribland empati, medkänsla och förlåtelse, och det stärker banden mellan oss. Ja, som Bibeln säger är kärleken ”ett fullkomligt föreningsband”. (Kol. 3:12–14; 1 Kor. 13:4–7)
27. a) Hur känner du för profetiorna om Messias i Hesekiels bok? b) Vad ska vi gå igenom i de följande kapitlen?
27 Vi är verkligen tacksamma för profetiorna om Messias i Hesekiels bok! När vi läser dem och stannar upp och tänker på vad de innebär, lär vi oss mycket om vår älskade kung, Jesus Kristus. Han förtjänar vår tillit, han har den lagliga rätten att styra, han är en kärleksfull herde som tar hand om oss och han kommer att hjälpa oss att bevara vår dyrbara enhet för evigt. Tänk så fantastiskt att vi får vara hans undersåtar! Det är också värt att tänka på att de här messianska profetiorna hör samman med det genomgående tema om återställelse som utvecklas i Hesekiels bok. Det är genom Jesus som Jehova samlar ihop sitt folk och återställer ren tillbedjan bland dem. (Hes. 20:41) I de följande kapitlen ska vi se mer på denna spännande återställelse och hur det temat utvecklas i Hesekiels bok.
a Landsflykten började år 617 f.v.t., när de första judiska fångarna fördes till Babylon. Det sjätte året av landsflykten började alltså år 612.
b Jesus härstamning från David är väldokumenterad i evangelierna. (Matt. 1:1–16; Luk. 3:23–31)
c Hesekiels profetia om de två stavarna och hur den uppfylldes behandlas i kapitel 12 i den här boken.
d I ett uppslagsverk ges följande kommentar om det hebreiska ord som ofta återges med ”evig”: ”Förutom tanken på varaktighet rymmer ordet också sådana nyanser som att något är beständigt, hållbart, okränkbart, oåterkalleligt och oföränderligt.” (D.I. Block, The Book of Ezekiel: Chapters 25-48)