Kapitel 9

Profetior som uppfyllts

Människor kan inte förutsäga framtiden med någon större säkerhet. Tid efter annan misslyckas de bedrövligt i sina försök att förutsäga saker. Så en bok med profetior som uppfyllts måste dra vår uppmärksamhet till sig. Bibeln är en sådan bok.

1. (Inbegrip inledningen.) Vad bevisas genom det faktum att bibeln innehåller profetior som uppfyllts?

MÅNGA profetior i bibeln har uppfyllts så detaljerat att kritiker påstår att de skrevs i efterhand, efter uppfyllelsen. Men sådana påståenden är felaktiga. Gud som är allsmäktig är fullt kapabel att profetera. (Jesaja 41:21—26; 42:8, 9; 46:8—10) Profetior i bibeln som uppfyllts är bevis för gudomlig inspiration, inte för sent författarskap. Vi skall nu se på några framträdande profetior som uppfyllts — och därmed få ytterligare bevis för att bibeln är Guds ord och inte blott och bart människors.

Fångenskapen i Babylon

2, 3. Vad ledde fram till att kung Hiskia visade alla skatter som fanns i hans hus och i hans ägo för sändebud från Babylon?

² Hiskia var kung i Jerusalem i omkring 30 år. År 740 f.v.t. fick han bevittna hur hans granne i norr, Israel, gick under genom Assyrien. År 732 f.v.t. fick han uppleva Guds frälsande makt, då Assyriens försök att inta Jerusalem misslyckades, med katastrofala följder för inkräktaren. — Jesaja 37:33—38.

³ Nu får Hiskia ta emot en delegation från Merodak-Baladan, kungen i Babylon. Ytligt sett är sändebuden där för att gratulera Hiskia för att han tillfrisknat från sin allvarliga sjukdom. Men troligen ser Merodak-Baladan Hiskia som en möjlig bundsförvant mot världsväldet Assyrien. Hiskia gör ingenting för att fördriva en sådan tanke då han visar de besökande babylonierna alla rikedomarna som finns i hans hus och i hans ägo. Kanske vill han också ha bundsförvanter mot assyrierna ifall de skulle komma tillbaka. — Jesaja 39:1, 2.

4. Vilka tragiska följder skulle Hiskias misstag få, enligt vad Jesaja profeterade?

⁴ Jesaja är den framträdande profeten på den tiden, och han inser snabbt Hiskias felsteg. Han vet att Hiskias säkraste försvar är Jehova, inte Babylon, och talar om för honom att hans handling att visa babylonierna sina rikedomar kommer att få tragiska följder. ”Dagar kommer”, säger Jesaja, ”och allt som är i ditt eget hus och som dina förfäder har lagrat upp ända till denna dag kommer verkligen att föras bort till Babylon.” Jehova kungjorde: ”Inget kommer att bli kvar.” — Jesaja 39:5, 6, NW.

5, 6. a) Vad sade Jeremia till bekräftelse av Jesajas profetia? b) På vilket sätt uppfylldes Jesajas och Jeremias profetior?

⁵ Då på 700-talet f.v.t. kan det ha verkat otroligt att den profetian skulle uppfyllas. Men hundra år senare ändrades situationen. Babylon ersatte Assyrien som det dominerande världsväldet, medan Juda blev så fördärvat, religiöst talat, att Gud drog tillbaka sin välsignelse. Nu blev en annan profet, Jeremia, inspirerad att upprepa Jesajas varning. Jeremia förkunnade: ”Jag skall föra dem [babylonierna] mot detta land och mot dess invånare. ... Och hela detta land skall bli en förhärjad plats, ett föremål för häpnad, och dessa nationer kommer att tvingas tjäna Babylons kung i sjuttio år.” — Jeremia 25:9, 11, NW.

⁶ Omkring fyra år efter det att Jeremia uttalat den profetian gjorde babylonierna Juda till en del av sitt välde. Tre år därefter förde de med sig några judar som fångar och tog dessutom med sig något av rikedomarna i templet i Jerusalem till Babylon. Åtta år senare gjorde Juda uppror och invaderades igen av den babyloniske kungen Nebukadnessar. Den här gången förstördes staden och dess tempel. Alla dess rikedomar och också judarna själva fördes bort till det avlägsna Babylon, precis som Jesaja och Jeremia hade förutsagt. — 2 Krönikeboken 36:6, 7, 12, 13, 17—21.

7. Hur intygar arkeologin att Jesajas och Jeremias profetior om Jerusalem gått i uppfyllelse?

⁷ I The Archaeological Encyclopedia of the Holy Land konstateras det att när babyloniernas våldsamma angrepp var över ”var förstöringen av staden [Jerusalem] total”.¹ Arkeologen W. F. Albright förklarar: ”Utgrävningar och utforskning av markytan i Juda land har visat att Juda städer inte bara blev totalt förstörda av kaldéerna under deras två härjningståg — de blev inte ens bebodda igen under flera generationer, i flera fall aldrig mer i historien.”² Arkeologin bekräftar således den upprörande uppfyllelsen av denna profetia.

Tyrus’ öde

8, 9. Vilken profetia uttalade Hesekiel mot Tyrus?

⁸ Hesekiel var en annan forntida skribent som upptecknade av Gud inspirerade profetior. Han profeterade från slutet av 600-talet till ett stycke in på 500-talet f.v.t. — dvs. under åren som ledde fram till Jerusalems förstöring och sedan under de första årtiondena av judarnas fångenskap i Babylon. Även några nutida kritiker instämmer i att boken skrevs vid ungefär denna tid.

⁹ Hesekiel upptecknade en slående profetia om ödeläggandet av Israels norra granne Tyrus, som hade övergått från en vänskaplig ställning till Guds folk till en fientlig. (1 Kungaboken 5:1—9; Psalm 83:3—92—8) Han skrev: ”Detta är vad den suveräne Herren Jehova har sagt: ’Se, jag är emot dig, o Tyrus, och jag skall föra upp mot dig många nationer, alldeles som havet för upp sina vågor. Och de kommer sannerligen att fördärva Tyrus’ murar och riva ner hennes torn, och jag skall skrapa bort hennes stoft från henne och göra henne till en glänsande, kal yta på en brant klippa. ... Och dina stenar och ditt trävirke och ditt stoft kommer de att lägga, ja mitt i vattnet.’” — Hesekiel 26:3, 4, 12, NW.

10—12. När och hur uppfylldes Hesekiels profetia till sist?

¹⁰ Hände detta i verkligheten? Ja, några få år efter det att Hesekiel uttalat profetian belägrade kungen i Babylon, Nebukadnessar, Tyrus. (Hesekiel 29:17, 18) Men det var ingen lätt belägring. Tyrus låg delvis på fastlandet (den del som kallades Gamla Tyrus). Men en del av staden låg på en ö omkring 800 meter från land. Nebukadnessar belägrade ön i 13 år innan den till sist underkastade sig honom.

¹¹ Men det var inte förrän år 332 f.v.t. som Hesekiels profetia gick i uppfyllelse i alla detaljer. Alexander den store, erövraren från Macedonien, invaderade då Asien. Tyrus som kände sig säkert ute på ön, höll stånd mot honom. Alexander ville inte lämna en eventuell fiende bakom ryggen på sig, men han ville inte heller ägna flera år åt att belägra Tyrus, som Nebukadnessar hade gjort.

¹² Hur löste han detta militära problem? Han byggde en broväg eller större pir ut till ön, så att hans soldater kunde marschera ut och angripa östaden. Men lägg märke till vad han använde för att bygga piren. I The Encyclopedia Americana heter det: ”Med spillrorna från den del av staden som låg på fastlandet, vilken han hade ödelagt, byggde han 332 en väldig pir för att förbinda ön med fastlandet.” Efter en relativt kort belägring förstördes östaden. Dessutom uppfylldes Hesekiels profetia i alla detaljer. Till och med stenarna och trävirket och stoftet från Gamla Tyrus lades ”mitt i vattnet”.

13. Hur beskrev en 1800-talsresenär platsen där det forntida Tyrus låg?

¹³ En 1800-talsresenär kommenterade vad som då var kvar av det forntida Tyrus. Han sade: ”Av det ursprungliga Tyrus, som var känt för Salomo och Israels profeter, återstår inte ett spår utom i de uthuggna gravarna på bergssidorna och i grundmurarna. ... Inte ens ön, som Alexander den store under sin belägring av staden förvandlade till en udde genom att fylla igen sundet mellan den och fastlandet, har några urskiljbara reliker från en tidigare period än korsfararnas tid. Den nutida staden, som helt och hållet är jämförelsevis ny, ligger på den norra hälften av vad som en gång var ön, medan nästan allt av den resterande ytan täcks av ruiner som inte kan urskiljas.”³

Babylons tur

14, 15. Vilka profetior upptecknade Jesaja och Jeremia mot Babylon?

¹⁴ På 700-talet f.v.t. förutsade Jesaja, den profet som varnade judarna för att Babylon skulle komma att lägga dem under sig, också något häpnadsväckande: den fullständiga tillintetgörelsen av Babylon. Han förutsade detta målande och detaljerat: ”Se, jag uppväcker mot dem mederna. ... Och Babylon, kungarikens prydnad, kaldéernas stolthets skönhet, skall bli som när Gud omstörtade Sodom och Gomorra. Hon kommer aldrig att vara bebodd, inte heller kommer hon att ha sin boning där från generation till generation.” — Jesaja 13:17—20, NW.

¹⁵ Profeten Jeremia förutsade också Babylons fall, som skulle äga rum många år senare. Och han tog med en intressant detalj: ”Det är en förhärjning över hennes vatten, och de skall torka ut. ... Babylons väldiga män har upphört att strida. De har blivit sittande på de starka platserna. Deras väldighet har sinat ut.” — Jeremia 50:38; 51:30; NW.

16. När och av vem intogs Babylon?

¹⁶ År 539 f.v.t. nådde Babylon sitt slut som det överlägsna världsväldet, då den kraftfulle persiske härskaren Cyrus, tillsammans med Mediens här, marscherade mot staden. Men det Cyrus fann var respektingivande. Babylon var kringgärdat av enorma murar och verkade vara ointagligt. Dessutom rann den stora floden Eufrat genom staden och utgjorde en viktig del av försvaret.

17, 18. a) På vilket sätt var det ”en förhärjning över hennes [Babylons] vatten”? b) Varför upphörde Babylons ”väldiga män ... att strida”?

¹⁷ Den grekiske historikern Herodotos beskriver hur Cyrus löste problemet: ”Han ställde upp sin här på det ställe, där floden flyter in i staden, och ställde så upp annat manskap bakom staden, där floden flyter ut igen. Han gav så order åt krigshären, att när den märkte, att strömfåran blev så grund, att den kunde övergås, de då skulle på denna väg rycka in i staden. ... Ty genom en kanal ledde han floden in i sjön [en konstgjord sjö utgrävd av en tidigare härskare i Babylon], som då var ett träsk. När vattnet i floden rann undan, blev det således möjligt att gå över den gamla strömfåran. När detta var gjort och floden Eufrats vatten hade sjunkit, så att det ungefär räckte upp till halva låret på en man, ryckte perserna fram, som var uppställda just för detta ändamål, genom strömfåran in i Babylon.”⁴

¹⁸ På så sätt föll staden, precis som Jeremia och Jesaja hade tillkännagett. Men lägg märke till profetians detaljerade uppfyllelse. Det var en bokstavlig ”förhärjning över hennes vatten, och de ... [fick] torka ut”. Det var sänkningen av vattenståndet i Eufrat som gjorde det möjligt för Cyrus att ta sig in i staden. Upphörde ”Babylons väldiga män ... att strida”, som Jeremia hade förkunnat? Bibeln — såväl som de grekiska historikerna Herodotos och Xenofon — skriver att babylonierna i själva verket festade då persernas stormning inträffade.⁵ I Nabonidkrönikan, en officiell kilskriftsinskription, sägs det att Cyrus’ trupper gick in i Babylon ”utan strid”, vilket troligen innebär utan någon större regelrätt strid.⁶ Babylons väldiga män gjorde tydligen inte mycket för att skydda staden.

19. Gick profetian om att staden Babylon ”aldrig [kommer] att vara bebodd” i uppfyllelse? Förklara.

¹⁹ Hur var det med förutsägelsen att staden Babylon ”aldrig [kommer] att vara bebodd” mer? Den gick inte i uppfyllelse omedelbart år 539 f.v.t. Men profetian slog ofelbart in. Efter Babylons fall var det centrum för ett antal uppror fram till år 478 f.v.t., då det förstördes av Xerxes. Vid slutet av 300-talet planerade Alexander den store att återställa Babylon, men han dog innan arbetet hade framskridit särskilt långt. Sedan gick det bara bakåt för staden. Det bodde fortfarande människor där under första århundradet enligt den vanliga tideräkningen, men i dag är det enda som är kvar av det forntida Babylon en ruinhög i Irak. Även om dess ruiner skulle restaureras till en del, skulle det ändå bara vara en turistattraktion, inte en stad som pulserar av liv. Den ödelagda platsen vittnar om att de inspirerade profetiorna mot Babylon har fått sin slutliga uppfyllelse.

Världsväldenas utveckling

20, 21. Vilken profetisk syn av världsväldenas utveckling fick Daniel, och hur gick denna i uppfyllelse?

²⁰ På 500-talet f.v.t. blev Daniel, under judarnas fångenskap i Babylon, inspirerad att uppteckna några märkliga syner som förutsade den framtida utvecklingen av världshändelser. I en syn beskriver Daniel ett antal symboliska djur som tränger undan varandra på världsscenen. En ängel förklarar att dessa djur förebildar världsväldenas utveckling från den tiden och framåt. När han talar om de två sista djuren, säger han: ”Baggen som du såg, den som hade de två hornen, representerar Mediens och Persiens kungar. Och den ludna bocken representerar Greklands kung; och vad beträffar det stora hornet som var mellan dess ögon, representerar det den förste kungen. Och att det bröts sönder, så att det var fyra som till slut stod upp i dess ställe, betyder att det är fyra kungariken från hans nation som kommer att stå upp, men inte med hans kraft.” — Daniel 8:20—22, NW.

²¹ Denna profetiska förhandssyn gick i uppfyllelse exakt. Det babyloniska världsväldet störtades av Medo-Persien, som 200 år senare gav vika för det grekiska världsväldet. Det grekiska världsväldet leddes av Alexander den store, ”det stora hornet”. Men efter Alexanders död kämpade hans härförare sinsemellan om makten, och till sist splittrades det vidsträckta världsväldet i fyra mindre välden, ”fyra kungariken”.

22. Vilket ytterligare världsvälde profeterades det om i en närbesläktad profetia om världsväldenas utveckling?

²² I Daniel, kapitel 7, finns en snarlik syn som också blickade långt in i framtiden. Det babyloniska världsväldet utmålades som ett lejon, det persiska som en björn och det grekiska som en leopard med fyra vingar på ryggen och fyra huvuden. Sedan ser Daniel ett annat vilddjur, ”fruktansvärt och förskräckligt och ovanligt starkt ... , och det hade tio horn”. (Daniel 7:2—7, NW) Detta fjärde vilddjur förebildade det mäktiga romerska världsväldet, som började utvecklas omkring tre hundra år efter det att Daniel upptecknat denna profetia.

23. På vilket sätt var det fjärde vilddjuret i Daniels profetia ”annorlunda än alla de andra kungarikena”?

²³ Ängeln profeterade om Rom: ”Vad det fjärde djuret beträffar, är det ett fjärde kungarike som kommer att bli till på jorden, vilket kommer att vara annorlunda än alla de andra kungarikena; och det kommer att förtära hela jorden och trampa ner den och krossa den.” (Daniel 7:23, NW) I sin bok A Pocket History of the World säger H. G. Wells: ”Denna nya romerska makt som trädde fram för att härska över den västra världen under andra och första århundradena f. Kr. var i flera avseenden olik alla andra stora världsvälden som dittills hade varit rådande i den civiliserade världen.”⁷ Rom började som en republik och fortsatte som en monarki. Till skillnad från tidigare världsvälden var det inte skapat av någon enstaka erövrare, utan växte obevekligt fram under århundradenas lopp. Det varade mycket, mycket längre och behärskade ett betydligt större landområde än något annat tidigare världsvälde.

24, 25. a) Hur visade sig de tio hornen på vilddjuret? b) Vilken strid mellan hornen på vilddjuret förutsåg Daniel?

²⁴ Men hur är det då med de tio hornen på detta väldiga djur? Ängeln sade: ”Och vad de tio hornen beträffar: ur detta kungarike är det tio kungar som kommer att uppstå; och ytterligare en annan kommer att uppstå efter dem, och han för sin del kommer att vara annorlunda än de första, och tre kungar kommer han att förödmjuka.” (Daniel 7:24, NW) Hur gick detta i uppfyllelse?

²⁵ När det romerska världsväldet började förfalla under 400-talet v.t., ersattes det inte omedelbart av ett annat världsvälde. Det upplöstes i stället i ett antal riken, ”tio kungar”. Till sist besegrade Brittiska imperiet de tre rivalväldena Spanien, Frankrike och Nederländerna för att självt bli det stora världsväldet. På så sätt förödmjukade det nykomna ”hornet” ”tre kungar”.

Skrevs Daniels profetior i efterhand?

26. När skrevs Daniels bok, enligt vad kritiker hävdar, och varför hävdar de det?

²⁶ Bibeln visar att Daniels bok skrevs på 500-talet f.v.t. Men profetiorna i den uppfylldes så exakt att kritiker hävdar att den måste ha skrivits omkring år 165 f.v.t., då ett antal av profetiorna redan hade uppfyllts.⁸ Trots att det enda verkliga skälet till att man gör detta påstående är att Daniels profetior uppfylldes, anförs detta sena årtal för nedskrivandet av Daniels bok som ett fastställt faktum i många referensverk.

27, 28. Nämn några fakta som visar att Daniels bok inte skrevs år 165 f.v.t.

²⁷ Men vi måste väga följande fakta mot denna teori. För det första nämns boken i judiska verk från 100-talet f.v.t., till exempel i Första Mackabéerboken. För det andra finns den med i den grekiska Septuagintaöversättningen, som påbörjades under 200-talet f.v.t.⁹ För det tredje var avskrifter av Daniels bok med bland de verk som påträffats i större antal bland Dödahavsrullarna — och dessa fragment tros vara från omkring 100-talet f.v.t.¹⁰ En kort tid efter det att Daniels bok förmodas ha skrivits var den tydligen redan vida känd och respekterad: ett starkt bevis för att den skrevs långt innan kritikerna säger att den skrevs.

²⁸ Vidare innehåller Daniels bok historiska detaljer som måste ha varit okända för en skribent på 100-talet f.v.t. Ett framträdande exempel är fallet med Belsassar, Babylons härskare, som dödades då Babylon föll år 539 f.v.t. De stora icke-bibliska källorna till vår kunskap om Babylons fall är Herodotos (400-talet), Xenofon (400- och 300-talen) och Berossos (200-talet). Ingen av dem kände till Belsassar.¹¹ Hur otroligt är det inte att en skribent på 100-talet f.v.t. skulle haft tillgång till upplysningar som dessa tidigare författare inte haft tillgång till! Berättelsen om Belsassar i Daniel, kapitel 5, är ett starkt argument för att Daniel skrev sin bok innan dessa andra skribenter skrev sina verk.a

29. Varför är det omöjligt att Daniels bok skrevs efter det att profetiorna i den uppfyllts?

²⁹ Slutligen finns det ett antal profetior i Daniels bok som gick i uppfyllelse långt efter år 165 f.v.t. En av dessa var profetian om det romerska världsväldet, som nämnts tidigare. En annan är en märklig profetia som förutsade Jesu, Messias’, ankomst.

Den Smordes ankomst

30, 31. a) Vilken profetia i Daniels bok förutsade Messias’ framträdande? b) Hur kan vi räkna ut, grundat på Daniels profetia, vilket år Messias skulle framträda?

³⁰ Denna profetia finns upptecknad i Daniel, kapitel 9, och lyder: ”Sjuttio veckor [årsveckor eller fyra hundra nittio år] är bestämda över ditt folk och över din heliga stad.”b (Daniel 9:24, The Amplified Bible) Vad skulle hända under dessa 490 år? Vi läser: ”Från den tid då befallningen om att återställa och bygga upp Jerusalem går ut till [ankomsten av] den smorde, en furste, skall det gå sju [års]veckor, och sextiotvå [års]veckor.” (Daniel 9:25, AB) Detta är således en profetia om när ”den smorde”, Messias, skulle komma. Hur gick den i uppfyllelse?

³¹ Befallningen att återställa och bygga upp Jerusalem gick ut i den persiske ”kung Artaxerxes’ tjugonde år”, dvs. år 455 f.v.t. (Nehemja 2:1—9, NW) När de 49 åren (7 årsveckor) var slut hade mycket av Jerusalems härlighet återställts. Och räknar man sedan hela perioden på 483 år (7 plus 62 årsveckor) från år 455 f.v.t. kommer man fram till år 29 v.t. Detta var i själva verket ”kejsar Tiberius’ femtonde regeringsår”, det år då Jesus blev döpt av Johannes döparen. (Lukas 3:1) Då blev Jesus offentligt identifierad som Guds Son och började sin tjänst med att predika de goda nyheterna för den judiska nationen. (Matteus 3:13—17; 4:23) Han blev den ”smorde” eller Messias.

32. Hur länge skulle Jesu jordiska tjänst vara, enligt Daniels profetia, och vad skulle hända vid slutet av den?

³² Profetian tillägger: ”Och efter de sextiotvå [års]veckorna skall den smorde avskäras.” Den säger också: ”Och han skall ingå ett starkt och fast förbund med de många för en vecka [sju år]; och i mitten av veckan skall han få slaktoffren och offergåvorna att upphöra.” (Daniel 9:26, 27, AB) I överensstämmelse med detta gick Jesus uteslutande till ”de många”, de köttsliga judarna. Då och då predikade han också för samariterna, som trodde på delar av Skrifterna men hade bildat en sekt skild från den vanliga judaismen. ”I mitten av veckan”, efter tre och ett halvt års predikande, offrade han sedan sitt liv och kom på så sätt att ”avskäras”. Detta innebar slutet för den mosaiska lagen med dess slaktoffer och offergåvor. (Galaterna 3:13, 24, 25) Genom sin död fick Jesus följaktligen ”slaktoffren och offergåvorna att upphöra”.

33. Hur länge handlade Jehova uteslutande med judarna, och vilken händelse markerade slutet av denna tidsperiod?

³³ Men under de följande tre och ett halvt åren vittnade den nyfödda kristna församlingen enbart för judar och längre fram för de närbesläktade samariterna. Men år 36 v.t., vid slutet av de 70 årsveckorna, blev aposteln Petrus vägledd till att predika för en hedning, Kornelius. (Apostlagärningarna 10:1—48) Nu var detta ”förbund med de många” inte längre begränsat till judarna. Frälsning predikades också för de oomskurna hedningarna.

34. Vad hände det köttsliga Israel därför att det förkastade Messias, i överensstämmelse med Daniels profetia?

³⁴ Eftersom den judiska nationen förkastade Jesus och sammansvor sig för att få honom avrättad, skyddade inte Jehova den då romarna kom och förstörde Jerusalem år 70 v.t. På så sätt gick det som Daniel vidare sade i uppfyllelse: ”Och staden och helgedomen skall en anryckande furstes folk förstöra, men själv skall denne få sitt slut i störtfloden. Och intill slutet skall strid råda.” (Daniel 9:26b) Denne andre ”furste” var Titus, den romerske härförare som förstörde Jerusalem år 70 v.t.

Profetior som var inspirerade

35. Vilka andra profetior om Jesus gick i uppfyllelse?

³⁵ På detta sätt uppfylldes Daniels profetia om de 70 veckorna anmärkningsvärt exakt. Ja, många av profetiorna i de hebreiska skrifterna uppfylldes under första århundradet, och ett antal av dem gällde Jesus. Jesu födelseort, hans nit för Guds hus, hans predikoverksamhet, förrådandet av honom för 30 silvermynt, sättet varpå han skulle dö, lottkastningen om hans kläder — alla dessa detaljer hade det profeterats om i de hebreiska skrifterna. Uppfyllelsen av dem visade utan tvivel att Jesus var Messias, och det visade återigen att profetiorna var inspirerade. — Mika 5:2; Lukas 2:1—7; Sakarja 11:12; 12:10; Matteus 26:15; 27:35; Psalm 22:1918; 34:2120; Johannes 19:33—37.

36, 37. Vad lär vi av det förhållandet att profetiorna i bibeln uppfyllts, och vilken tillförsikt ger denna kunskap oss?

³⁶ I själva verket har alla profetior i bibeln som skulle gå i uppfyllelse gått i uppfyllelse. Allt har skett exakt så som bibeln sagt att det skulle ske. Detta är ett starkt bevis för att bibeln är Guds ord. Det måste ha legat mer än mänsklig vishet bakom dessa profetiska uttalanden för att de skall ha kunnat vara så exakta.

³⁷ Men det finns andra förutsägelser i bibeln som inte gick i uppfyllelse på den tiden. Varför inte? Därför att de skulle gå i uppfyllelse i vår tid och rentav ännu längre fram i tiden. Tillförlitligheten i dessa forntida profetior gör att vi kan lita på att dessa andra förutsägelser ofelbart kommer att uppfyllas. Som vi skall se i nästa kapitel förhåller det sig verkligen så.

[Fotnoter]

[Infälld text på sidan 133]

Alla profetior som skall ha uppfyllts har uppfyllts. Allt har inträffat exakt så som bibeln förutsagt

[Bild på sidan 118]

Arkeologer har funnit att förstöringen av Jerusalem genom Nebukadnessar var total

[Bild på sidan 121]

Fotografi av det nutida Tyrus. Knappt ett spår av det Tyrus som Israels profeter kände till finns kvar

[Bild på sidan 123]

Turister som besöker den plats där det forntida Babylon låg är vittnen till att profetiorna mot den staden gått i uppfyllelse

[Bilder på sidan 126]

Daniels profetior om världsväldenas utveckling uppfylldes så exakt att nutida kritiker tror att de skrevs i efterhand, efter uppfyllelsen

BABYLON

PERSIEN

GREKLAND

ROM

BRITANNIEN

[Bild på sidan 130]

Daniel profeterade om exakt när Messias skulle framträda i Israel