Bibelns syn

Måste man betala alla skatter?

”ERA söner skall han ta till att plöja hans åkerjord och inbärga hans skörd. Era döttrar skall han ta till kokerskor och bagerskor. Era bästa åkrar, vingårdar och olivplanteringar skall han ta och skall ge dem åt sina tjänare. Dessutom skall han ta era tjänare och era tjänarinnor och era bästa ynglingar, likaså era åsnor, och använda dem för sitt behov; och ni skall vara hans trälar.”

De här orden uttalades av Jehova Gud för omkring 3.000 år sedan genom hans tjänare Samuel. Det är inte någon sällsynt brutal tyrann som beskrivs här. Samuel sade till folket: ”Detta blir den kungs rätt, som kommer att regera över er.” — 1 Samuelsboken 8:10—17.

Israeliterna fick snart erfara sanningshalten i dessa ord, liksom också hela den övriga mänskligheten har gjort, när de i större eller mindre utsträckning har fått känna bördan av att behöva understödja sin regering. I vår tid erfar vi samma sak i form av en mängd olika skatter.

Fastän skatter visserligen förekom långt tillbaka i historien, spelade de inte den framträdande roll som de gör i vår tid i understödet av myndigheterna och regleringen av ekonomin. Trots detta förargade sig människorna över dem. Judarna på Jesu tid kände sig tydligen förnärmade över den huvudskatt som hade pålagts dem av det romerska imperiet, och ändå förklarade Jesus att de skulle betala till staten vad den hade rätt att kräva, i detta fall skatter. — Lukas 20:19—25.

Är situationen annorlunda för oss kristna i dag? Kan det förhållandet att en del skatter tycks vara oskäliga eller alltför höga, motverka sitt eget syfte eller på något annat sätt vara orättvisa undanta kristna från att betala dem? Eller om staten använder en del av skattepengarna till något som är i strid med bibelns principer, skulle en kristen då ha rätt att undanhålla staten en del av dess skatter?

Om skatterna förefaller orättvisa

Låt oss, för att få Guds syn, begrunda en princip som uttalades av Jesus i bergspredikan. I Matteus 5:41 säger han: ”Om en myndighetsperson tvingar dig till tjänst en mil, så gå med honom två mil.”

En representant för den romerska staten hade, medan han var på tjänsteuppdrag, myndighet att tvångsvärva vem som helst, vars tjänster kunde bidra till att fullgöra hans uppdrag snabbt och effektivt. Han hade också rätt att beslagta privata åkdon och använda dem på liknande sätt. Denna anordning kunde lätt leda till olägenheter och besvär för dem som råkade vara på fel plats vid fel tidpunkt.

Lade du märke till att Jesus inte sade att hans efterföljare skulle foga sig bara om det som fordrades var rättvist och om det inte var till alltför mycket besvär för dem? Nej, han uppmanade dem i stället att göra allt de kunde för att bistå, till och med utöver vad som krävdes av dem, om det var möjligt.

Betyder Jesu ord att vi skall betala in dubbelt så mycket skatt som vi är skyldiga? Nej. I stället bör vi göra vad som krävs av oss i stället för att söka efter ursäkter för att komma undan vårt ansvar. Det inbegriper att göra en ansträngning att ta reda på vad man är skyldig staten och sedan betala det.

En del affärsmän menar att de inte skulle kunna få sitt företag att bli lönsamt, om de betalade alla skatter som lagen kräver. Vare sig det ligger något i ett sådant påstående eller inte, understryker det behovet av att noggrant ta reda på hur mycket skatt man är skyldig att betala innan man ger sig in på någon affärsverksamhet. Ett sådant handlingssätt är i överensstämmelse med Jesu råd: ”Till exempel: vem av er som vill bygga ett torn sätter sig inte först ner och räknar ut kostnaden, för att se om han har nog till att fullborda det? Annars kanske han lägger grunden men inte duger till att göra det färdigt.” — Lukas 14:28, 29.

Om skatterna går till okristen verksamhet

Oliver Wendell Holmes j:r sade en gång: ”Skatter är något vi betalar för att få ett civiliserat samhälle.” Likaså sade aposteln Paulus att en orsak till att vi betalar skatt är för att finansiera de allmänna tjänster staten ombesörjer till nytta för oss. (Romarna 13:4—6) Skulle ett visst handlingssätt från statens sida kunna upphäva denna skyldighet?

För att svara på detta kan vi jämföra med Skaparens eget handlingssätt när det gäller att betala en skuld till en världslig myndighet för tjänster som utförts. Rättfärdig harm fick Jehova att uttala en förintelsedom över den forntida staden Tyrus. I sitt verkställande av denna dom använde sig Gud av Babylons militärstyrkor under Nebukadnessars styre. Fastän Babylon gick segrande ur striden, hade den varit kostsam. Jehova menade därför att de borde få betalt för de tjänster som utförts. Hans ord återfinns i Hesekiel 29:18, 19: ”Du människobarn, Nebukadressar, kungen i Babel, har låtit sin här utföra ett svårt arbete mot Tyrus. ... Men han och hans här har inte fått någon lön från Tyrus för det arbete som han har utfört mot det. Därför säger Herren, Herren [Jehova] så: Se, jag vill ge Egyptens land åt Nebukadressar, kungen i Babel, och han skall föra bort dess rikedomar och ta rov därifrån och ta byte där, och detta skall hans här få till lön.”

De som studerar bibeln känner till att Nebukadnessar var en högmodig och egocentrisk hednisk härskare. Babylon och dess härar var kända för sin hårda behandling av fångar. Jehova godkände inte ett sådant handlingssätt, men en skuld var ändå en skuld för honom, och han betalade den oavkortat.

Kristna är således förpliktade att betala alla lagligen påbjudna skatter, oavsett vad pengarna sedan används till. Därför bör man troget följa den tydliga uppmaningen i Romarna 13:7: ”Ge åt alla vad som tillkommer dem: skatten åt honom som kräver skatten, tullen åt honom som kräver tullen.”

Samtidigt understödjer sanna kristna ivrigt en av Gud upprättad himmelsk regering. Denna anordning med Riket kommer snart att ta hand om jordens angelägenheter på ett sätt som vida överträffar de nuvarande mänskliga regeringarnas förmågor och kommer att vara till nytta för sina undersåtar på ett sätt som övergår våra vildaste drömmar. — Matteus 6:10, 33.

[Infälld text på sidan 26]

”Betala ... tillbaka till kejsaren de ting som är kejsarens.” — Lukas 20:25

[Infälld text på sidan 27]

”Ge åt alla vad som tillkommer dem: skatten åt honom som kräver skatten, tullen åt honom som kräver tullen.” — Romarna 13:7