Hur exakt är den judiska kalendern?

ENLIGT den judiska kalendern inföll högtidsdagen rosh ha-shana torsdagen den 16 september 1993. Som tradition är blåste man då i shofar, det vill säga bagghornstrumpeten, för att tillkännage början av det nya året. Det året är 5754 (judiska kalendern), och det löper från den 16 september 1993 till den 5 september 1994.

Vi lägger genast märke till att det är en skillnad på 3.760 år mellan den judiska tideräkningen och den västerländska, gregorianska, kalender som nu är i allmänt bruk. Varför är det en sådan skillnad? Och hur exakt är den judiska kalendern?

Fastställandet av utgångspunkten

Alla tideräkningssystem måste ha en bestämd utgångs- eller referenspunkt. Kristenheten, till exempel, räknar tiden från det år man antar att Jesus Kristus föddes. Årtal sedan dess sägs höra till den kristna eran. De markeras ofta genom noteringen A.D., från det latinska anno Domini, som betyder ”i Herrens år”. Årtal före den tiden anges med f.Kr., ”före Kristus”.a De traditionella kineserna räknar på motsvarande vis tiden från 2698 f.v.t., början av den sägenomspunne Huang Dis, den gule kejsarens, regering. Den 10 februari 1994 markerade således början av det kinesiska månåret 4692. Hur förhåller det sig då med den judiska kalendern?

I The Jewish Encyclopedia heter det: ”Den nuvarande vanliga metoden bland judar att visa datum för en händelse är att ange antalet år som har förflutit sedan världens skapelse.” Detta system, som är känt bland judarna som skapelseeran, kom i allmänt bruk omkring 800-talet v.t. Årtal i den judiska kalendern föregås därför vanligtvis av beteckningen A.M. Den står för anno mundi, som är en förkortad form för ab creatione mundi, som betyder ”från världens skapelse”. Eftersom innevarande år är A.M. 5754, enligt detta tideräkningssystem, anser man att ”världens skapelse” ägde rum för 5.753 år sedan. Låt oss se hur detta har bestämts.

”Skapelseeran”

I Encyclopaedia Judaica (1971) ges följande förklaring: ”I olika rabbinska beräkningar började ’skapelseeran’ på hösten något av åren mellan 3762 och 3758 f.v.t. Från 1100-talet v.t. blev det emellertid godtaget att ’skapelseeran’ började år 3761 f.v.t. (närmare bestämt den 7 okt. det året). Denna beräkning grundar sig på synkronistiska sammanställningar av kronologiska faktorer i Bibeln och beräkningar som finns i judisk litteratur av tidigt datum, men senare än Bibeln.”

Systemet att datera från ”världens skapelse” är i huvudsak grundat på rabbinska tolkningar av den bibliska redogörelsen. Rabbinska forskare menar, liksom också forskare i kristenheten, att världen och allt som finns i den skapades på sex bokstavliga 24-timmarsdagar, och de antar därför att skapandet av den första människan, Adam, ägde rum samma år som världen skapades. Men detta är långt ifrån exakt.

Första Mosebokens första kapitel inleds med orden: ”I början skapade Gud himlarna och jorden.” Sedan fortsätter beskrivningen om vad Gud gjorde under sex på varandra följande ”dagar” för att förvandla jorden från att vara ”formlös och öde” till att bli ett passande hemvist för människor. (1 Moseboken 1:1, 2) Miljoner år kunde ha förflutit mellan dessa två skeden. Dessutom var skapelsedagarna inte 24-timmarsperioder, som om Skaparens verksamhet var underkastad sådana begränsningar. Att en ”dag” i detta sammanhang kan vara längre än 24 timmar framgår av 1 Moseboken 2:4, där det talas om alla skapelseperioderna som en ”dag”. Många tusen år förflöt mellan den första skapelsedagen och den sjätte, när Adam blev skapad. Att förlägga skapandet av Adam till samma tidpunkt som skapandet av de fysiska himlarna och jorden är varken skriftenligt eller vetenskapligt. Men hur kom man då fram till att ”skapelseeran” började år 3761 f.v.t.?

Den kronologiska grundvalen

Större delen av den judiska litteratur på vilken ifrågavarande beräkningar grundade sig finns tyvärr inte längre. Vad som återstår är ett kronologiskt verk som ursprungligen hette Seder ‛Olam (Världsordningen). Det tillskrivs Talmudforskaren Yose ben Halafta som levde på 100-talet v.t. Detta verk (som senare kallades Seder ‛Olam Rabbah för att man skulle kunna skilja det från en medeltidskrönika kallad Seder ‛Olam Zuṭa) ger en kronologisk historisk redogörelse från Adam till det judiska upproret mot Rom på 100-talet v.t. under den falske messias Bar Kochba. Hur skaffade sig skribenten sådana upplysningar?

Även om Yose ben Halafta sökte följa Bibelns berättelse, lade han till sina egna tolkningar där texten inte var uttrycklig beträffande de årtal det gällde. ”I många fall ... återgav han årtalen enligt traditionen och insköt dessutom föregående rabbiners och sina samtidas utsagor och halakot [traditioner]”, heter det i The Jewish Encyclopedia. Andra är mindre vänliga i sin bedömning. I The Book of Jewish Knowledge hävdas det: ”Han räknade från skapelseeran och angav följaktligen godtyckliga årtal för olika judiska händelser som antogs ha inträffat från Adam, den första människan, till Alexander den store.” Men precis hur påverkade sådana tolkningar och tillägg den judiska kronologins exakthet och tillförlitlighet? Låt oss se.

Traditioner och tolkningar

I överensstämmelse med rabbinsk tradition beräknade Yose ben Halafta att det andra templet i Jerusalem bestod i sammanlagt 420 år. Detta grundade sig på rabbinsk tolkning av Daniels profetia om ”sjuttio veckor”, det vill säga 490 år. (Daniel 9:24) Denna tidsperiod tillämpades på intervallen mellan förstörandet av det första templet och ödeläggandet av det andra. Yose ben Halafta anslog 70 år för fångenskapen i Babylon och kom därför till den slutsatsen att det andra templet bestod i 420 år.

Denna tolkning leder emellertid till ett allvarligt problem. Både året för Babylons fall (539 f.v.t.) och året för förstörandet av det andra templet (70 v.t.) är kända historiska årtal. Perioden för det andra templet måste följaktligen vara 605 år och inte 420 år. Genom att bara 420 år anslogs till denna period utelämnar den judiska kronologin 185 år.

Daniels profetia gäller inte hur länge templet i Jerusalem skulle bestå. Den förutsäger i stället tiden när Messias skulle framträda. I profetian anges det tydligt att ”från det att ordet utgår om att återupprätta och återuppbygga Jerusalem intill Messias, Ledaren, kommer det att vara sju veckor, även sextiotvå veckor”. (Daniel 9:25, 26) Även om templets grund lades under det andra året efter judarnas återkomst från fångenskapen (536 f.v.t.), utgick inte ”ordet” om att återuppbygga staden Jerusalem förrän i ”kung Artaxerxes’ tjugonde år”. (Nehemja 2:1—8) Exakt profanhistoria fastslår 455 f.v.t. som det året. Om vi räknar framåt 69 ”veckor”, det vill säga 483 år, kommer vi till 29 v.t. Det var tiden för Messias’ framträdande, vid Jesu dop.b

En annan rabbinsk tolkning som ledde till stor avvikelse i den judiska kronologin gäller tiden för Abrahams födelse. Rabbinerna lade till åren för de följande generationer som det redogörs för i 1 Moseboken 11:10—26 och hänförde 292 år till perioden från syndafloden till Abrahams (Abrams) födelse. Men problemet ligger i den rabbinska tolkningen av vers 26, som lyder: ”Tera levde så i sjuttio år, varefter han blev far till Abram, Nahor och Haran.” Av detta drar judisk tradition den slutsatsen att Tera var 70 år när Abram föddes. Men i versen sägs det inte uttryckligt att Tera blev far till Abraham vid 70 års ålder. I stället sägs det bara att han blev far till tre söner sedan han blivit 70 år.

För att få reda på Teras rätta ålder vid Abrahams födelse behöver vi bara läsa vidare i den bibliska berättelsen. Av 1 Moseboken 11:32—12:4 får vi veta att Abraham och hans familj efter Teras död vid 205 års ålder lämnade Haran på Jehovas befallning. Vid den tiden var Abraham 75 år. Följaktligen måste Abraham ha fötts när Tera var 130 år och inte 70. Perioden från floden till Abrahams födelse var således 352 år, inte 292 år. Här är ett fel på 60 år i den judiska kronologin.

En religiös relikt

Sådana felaktigheter och avvikelser i Seder ‛Olam Rabbah och andra talmudiska kronologiska verk har vållat stor förvirring och ansenliga diskussioner bland judiska forskare. Fastän åtskilliga försök har gjorts att få denna kronologi att stämma med kända historiska fakta, har de inte varit helt och hållet framgångsrika. Varför inte det? ”Intresset för deras del har inte varit så mycket akademiskt som religiöst”, konstateras det i Encyclopaedia Judaica. ”Traditionen måste upprätthållas till varje pris, särskilt inför sekteriska oliktänkande.” Somliga judiska forskare försökte misskreditera Bibelns redogörelse i stället för att avlägsna den förvirring deras traditioner vållat. Andra försökte finna stöd i babyloniska, egyptiska och hinduiska legender och traditioner.

Historikerna betraktar följaktligen inte längre ”skapelseeran” som en del av ett pålitligt kronologiskt system. Få judiska forskare söker försvara systemet, och även i sådana auktoritativa uppslagsverk som The Jewish Encyclopedia och Encyclopaedia Judaica anlägger man vanligtvis en negativ syn på det. Den traditionella judiska metoden att räkna tiden från världens skapelse kan därför inte betraktas som exakt med tanke på Bibelns kronologi, Jehova Guds uppenbarande profetiska tidtabell.

[Fotnoter]