”Sök Jehova” genom att tillbe honom på det sätt han godkänner

 1. Vilka välsignelser får du del av bland Guds folk?

VILKEN förmån du har som känner den Gud som uppfyller sina profetior! Du har möjlighet att få uppleva det som Hosea beskrev: ”Jag skall trolova dig med mig i trofasthet; och du skall känna Jehova.” Hosea talade om ett tryggt, paradisliknande tillstånd som Guds folk skulle få uppleva när de hade kommit tillbaka från landsflykten i Babylon. På liknande sätt upplever Guds folk i vår tid andligt välstånd och andlig trygghet. De befinner sig i ett andligt paradis. (Hosea 2:18–20) Du bär Guds namn som en överlämnad tjänare åt honom – ett Jehovas vittne – och vill fortsätta att göra det. (Jesaja 43:10, 12; Apostlagärningarna 15:14)

2, 3. a) Varför kom Jehova att hata den tillbedjan som hans forntida folk utövade? b) Varför bör vi undersöka de budskap som profeterna framförde?

² Det forntida Israel var en nation som var överlämnad åt Jehova. Han gav dem en samling lagar och föreskrifter som ingen annan nation hade fått. (5 Moseboken 4:33–35) Men vid slutet av 800-talet f.v.t. hade israeliternas situation förändrats så mycket att Gud lät profeten Amos säga till dem: ”Jag hatar, jag förkastar era högtider. ... Om ni än offrar helbrännoffer åt mig, finner jag inte välbehag i era offergåvor.” (Amos 5:21, 22) Gud säger inget sådant till sin världsvida församling i vår tid, men kan du föreställa dig hur du skulle ha känt det om du hade fått höra ett sådant omdöme om din tillbedjan? Kan vi alla lära oss något av detta?

³ Guds folk på den tiden hävdade att de tillbad Jehova på det sätt han godkände. Men många av dem tjänade hedniska gudar, till exempel den kanaaneiske guden Baal, ägnade sig åt kalvdyrkan eller frambar offer på offerhöjderna. De böjde sig ner för himlens här, medan de fortfarande svor vid Jehova. Den sanne Guden sände därför profeter till dem för att uppmana dem att vända tillbaka till honom i ren tillbedjan. (2 Kungaboken 17:7–17; 21:3; Amos 5:26) Det är alltså tydligt att det kan finnas områden som också överlämnade tjänare åt Jehova behöver uppmärksamma – handlingar eller attityder som de bör granska för att vara säkra på att det de säger och gör är i överensstämmelse med den tillbedjan som han godkänner.

 4. Hurdana var förhållandena under kung Jerobeam II:s regering?

⁴ Tänk på den tid då de första av de 12 profeterna talade på Jehovas vägnar. De förutsade att Jehovas dag skulle komma över tiostammarsriket Israel. På ytan verkade nationen vara välmående. Precis som Jona hade förutsagt återställde kung Jerobeam II Israels gräns från trakten av Damaskus i norr till Döda havet i söder. (2 Kungaboken 14:24–27) Trots att Jerobeam gjorde det som var ont, var Jehova tålmodig, eftersom han inte ville utrota Israel. Han gav israeliterna tid att ångra sig, att ”söka Jehova” så att de kunde få leva. (Amos 5:6)

 5. Vad var det israeliterna saknade, vilket ledde till att Jehova förkastade dem?

⁵ De välmående israeliterna kunde ha använt tiden till att vända tillbaka till Jehova genom att lära känna honom bättre och göra det som han godkände. Men i stället var de självsäkra och sade: ”Olyckan skall inte komma nära eller nå så långt som till oss.” (Amos 9:10) Man skulle kunna säga att de glömde Jehova därför att ”de blev mätta, och deras hjärta började upphöja sig”. (Hosea 13:6) Vi bör inte mena att det här bara är forntida historia som inte berör oss. Lägg märke till varför Jehova hade en rättstvist med israeliterna: ”Eftersom du har förkastat kunskapen, skall också jag förkasta dig, så att du inte tjänar som präst åt mig.” De var överlämnade åt Jehova och omgivna av familjemedlemmar som också var det, men som individer saknade de sann ”kunskap om Gud”. (Hosea 4:1, 6)

 6. I vilken bemärkelse saknade israeliterna kunskap om Gud?

⁶ Det var inte så att de aldrig hade hört Guds ord, för israelitiska föräldrar skulle undervisa sina barn om Gud. De flesta hade förmodligen hört en del berättelser från Skrifterna av sina föräldrar eller under samtal med andra eller vid offentliga sammankomster. (2 Moseboken 20:4, 5; 5 Moseboken 6:6–9; 31:11–13) De hade till exempel hört vad som hände när Aron gjorde en guldkalv medan Mose var på berget Sinai och fick de tio buden. (2 Moseboken 31:18–32:9) Israeliterna på profeternas tid hade alltså viss kunskap om lagen och hade hört historiska skildringar. Ändå var deras kunskap död, eftersom de inte lät den motivera dem till att tillbe Gud på det sätt han ville.

 7. a) Hur kunde israeliterna så lätt lockas att bli olydiga? b) Hur kan en kristen börja ”glömma” Jehova?

⁷ Du kanske undrar: Hur kunde israeliterna så lätt lockas att bli olydiga mot Jehova? Hosea beskrev vad som hände: ”Israel glömde Den som hade gjort honom.” (Hosea 8:14) Den verbform i den hebreiska grundtexten som här har återgetts med ”glömde” anger ett gradvist skeende och kan förmedla tanken ”började glömma”. Israeliterna drabbades inte av plötslig minnesförlust och glömde Jehova. Nej, undan för undan glömde de hur viktigt det var att tillbe honom på det sätt han godkände. Tror du att en kristen skulle kunna gå i samma fälla? Ta till exempel en man som är mån om att dra försorg om sin familj. (1 Timoteus 5:8) För att kunna göra det betraktar han med all rätt sitt förvärvsarbete som viktigt. Så uppstår det kanske en situation som gör att han menar att han måste utebli från några kristna möten för att arbeta. Efter en tid känns det inte längre så svårt att utebli från mötena, och han är borta från mötena allt oftare. Så småningom försvagas hans förhållande till Gud – han har börjat ”glömma” honom. Något liknande kan hända en kristen som har föräldrar eller andra släktingar som inte delar hans tro. Frågan är: Hur mycket tid skall han ägna åt att vara tillsammans med dem, och när skall han träffa dem? (2 Moseboken 20:12; Matteus 10:37) Och hur är det med resor, hobbyer och nöjen? Hur mycket tid och uppmärksamhet skall han ägna åt sådant?

 8. Vad innebar det på Amos tid att ha ”rena tänder”?

⁸ Vi har studerat Guds ord och tillämpar det vi lärt oss. Ändå bör var och en av oss tänka på ett uttryck som används i Amos bok: ”rena tänder”. Genom Amos sade Gud till sitt folk: ”Jag gav er också rena tänder i alla era städer och brist på bröd på alla era orter.” (Amos 4:6) Den här renheten var inte en följd av att de hade borstat tänderna. Renheten kom av att det inte fanns något att äta, det var hungersnöd. Dessutom varnade Gud för ett annat slags ”hunger” och ”törst”, ”inte hunger efter bröd och inte törst efter vatten, utan efter att höra Jehovas ord”. (Amos 8:11)

9, 10. a) Hur skulle en kristen kunna bli andligt utsvulten? b) Varför måste vi vara medvetna om faran att drabbas av andlig svält?

⁹ Det Amos beskrev har fått en uppfyllelse på det bedrövliga andliga tillstånd som råder i kristenheten. Som en kontrast till detta är ”himlens dammluckor” öppna för Guds folk världen över. De är välsignade med ett överflöd av andlig mat. (Malaki 3:10; Jesaja 65:13, 14) Men en kristen gör ändå väl i att fråga sig: Hur mycket tar jag till mig av den andliga maten? Några forskare gjorde intressanta iakttagelser hos försöksdjur. Om de delar av hjärnan som utlöser hungerkänslor var skadade, förlorade djuren aptiten och kunde till och med dö av svält fast de hade god tillgång på mat! Skulle en kristens andliga hungerkänslor kunna påverkas, så att han börjar svälta trots att han har god tillgång på andlig mat?

¹⁰ Jämför din egen situation med israeliternas. Jehova försåg dem med ett överflöd av andlig mat. De hade lagen som kunde stärka deras förhållande till honom. De hade ett program för undervisning som hjälpte dem att ge sina barn kunskap om Gud, och de hade profeter som hjälpte dem att förstå vad Guds vilja var. Ändå började de glömma Jehova. Bibeln säger att de på Hoseas tid ”blev [fysiskt] mätta, och deras hjärta började upphöja sig”. (Hosea 13:6; 5 Moseboken 8:11; 31:20) Om vi inte vill att vår materiella situation skall bli viktigare än vårt förhållande till Gud, måste vi varje dag vara medvetna om den här faran. (Sefanja 2:3)

11, 12. a) Varför måste profeterna uppmana folket att komma tillbaka till Jehova under kung Ussias regering? b) Vad framhöll Joel att folket behövde göra?

¹¹ När Jerobeam II regerade i Israel regerade Ussia (också kallad Asarja) i Juda. Ussia utvidgade sitt område och byggde flera torn i Jerusalem. Han ”visade styrka i osedvanligt hög grad” därför att ”den sanne Guden fortsatte att hjälpa honom”. Han ”gjorde det som var rätt i Jehovas ögon” och ”strävade ständigt efter att söka Gud”. Men många av invånarna i Juda fortsatte att frambära rökoffer på offerhöjderna. (2 Krönikeboken 26:4–9)

¹² Så trots att folket i Juda och Israel bar Guds namn, inbegrep deras tillbedjan ofta sådant som Gud inte godkände. Profeterna försökte hjälpa dem att skilja mellan sann och falsk tillbedjan. ”Kom tillbaka till mig av hela ert hjärta och med fasta och med gråt och med klagan”, vädjade Gud till dem genom Joel. (Joel 2:12) Lägg märke till detta: Gud ville att hans folk skulle komma till honom av hela sitt hjärta. Ja, problemet hade med deras hjärta att göra. (5 Moseboken 6:5) De tillbad Jehova slentrianmässigt – de var inte helhjärtade i sin tillbedjan. Gång på gång lät han profeterna påminna dem om hur viktigt det var med kärleksfull omtanke, rättvisa och ödmjukhet – egenskaper som har med hjärtat att göra. (Matteus 23:23)

13. Vad behövde de judar som återvände från landsflykten i Babylon ägna uppmärksamhet åt?

¹³ Tänk också på vad som hände efter det att judarna hade återvänt till sitt hemland. Trots att den sanna tillbedjan hade återställts i enlighet med lagen, var inte allt som det skulle. Judarna fastade på årsdagen av händelser som hade samband med ödeläggelsen av Jerusalem. ”Var det då verkligen för mig som ni fastade?” frågade Jehova. Staden hade ödelagts därför att han hade skipat rättvisa, och det var inget att sörja över. I stället för att se tillbaka på det som varit och fasta som ett uttryck för sorg borde judarna ha jublat och firat glada högtider med tanke på de välsignelser de fick genom den sanna tillbedjan. (Sakarja 7:3–7; 8:16, 19) Det var också annat de behövde ägna uppmärksamhet åt. Vad då, till exempel? ”Döm med sann rättvisa; och visa varandra kärleksfull omtanke och barmhärtighet ... och tänk inte ut något ont mot varandra i era hjärtan.” (Sakarja 7:9, 10) Vi kan alla ha nytta av det som de här profeterna lärde Guds folk om helhjärtad tillbedjan av Gud.

14. a) Vad måste de som återvände från landsflykten inbegripa i sin tillbedjan? b) Hur framhöll profeterna vad som var särskilt viktigt?

¹⁴ Vad omfattar helhjärtad tillbedjan? Ja, vad krävdes av Guds folk både före och efter landsflykten? Som du vet måste israeliterna hålla fast vid Guds moralnormer. Lagen föreskrev också att israeliterna skulle utföra vissa handlingar eller ägna sig åt viss verksamhet. De skulle bland annat samlas för att höra och lära sig vad Guds vilja var. Men dessutom lät Gud sina profeter framhålla att det var särskilt viktigt att de var kärleksfulla, omtänksamma, rättvisa, ödmjuka, barmhärtiga och blygsamma. Lägg märke till vad Jehova sade om de här egenskaperna: ”I kärleksfull omtanke finner jag behag och inte i slaktoffer, och i kunskap om Gud mer än i helbrännoffer.” ”Så er säd i rättfärdighet; skörda i överensstämmelse med kärleksfull omtanke.” (Hosea 6:6; 10:12; 12:6) Mika förklarade: ”Vad kräver Jehova i gengäld av dig annat än att du handlar rättvist och älskar kärleksfull omtanke och är blygsam, när du vandrar med din Gud?” (Mika 6:6–8) Och profeten Sefanja uppmanade Guds folk: ”Sök Jehova, alla ni ödmjuka på jorden. ... Sök rättfärdighet, sök ödmjukhet.” (Sefanja 2:3) De här egenskaperna är absolut nödvändiga för att vi skall kunna tillbe Gud på det sätt han godkänner.

15. Vad måste de kristna göra i samband med sin tillbedjan, enligt vad profeterna sade?

¹⁵ Hur påverkar de här egenskaperna vår tillbedjan? Som du vet är det viktigt att predika de goda nyheterna om Guds kungarike. (Matteus 24:14; Apostlagärningarna 1:8) Men du kan fråga dig själv: Betraktar jag arbetet med att predika på mitt distrikt som en börda, en tung plikt? Eller betraktar jag det som en möjlighet att få hjälpa människor som behöver höra Bibelns livräddande budskap? Visar jag dem barmhärtighet? Ja, barmhärtighet och kärleksfull omtanke bör driva oss att varna andra för Jehovas dag. Rättvisa och rättfärdighet kommer också in i bilden när vi försöker nå alla slags människor med budskapet. (1 Timoteus 2:4)

16, 17. Varför är ödmjukhet och blygsamhet viktiga egenskaper i vår tillbedjan?

¹⁶ Ett annat exempel gäller vår skyldighet att vara med vid kristna möten, något som du vet är viktigt. (Hebréerna 10:24, 25) Har du tänkt på att detta inbegriper ödmjukhet och blygsamhet? Ödmjuka människor tar gärna emot undervisning och tillämpar sedan det de har lärt sig. De handlar efter Jehovas rättsliga beslut. Den som är blygsam är medveten om sina begränsningar och inser att han behöver den uppmuntran och den undervisning som mötena ger.

¹⁷ Av de här exemplen kan du se att vi har nytta av det profeterna lärde. Men anta att du inser att du behöver göra förändringar på ett eller flera av de områden som nu nämnts. Eller anta att du har begått allvarliga felsteg och ibland plågas av smärtsamma minnen av detta. De 12 profeterna kan ge dig tröst och hjälp.

18. a) För vilka är de 12 profeternas budskap till särskilt stor tröst? b) Hur känner du för Jehova, som vädjar till människor att vända tillbaka till honom?

¹⁸ Som vi har sett gjorde de 12 profeterna mycket mer än att bara fördöma. De framhöll också att Jehova vädjade till folket att komma tillbaka till honom. Tänk på de känslor som ligger bakom Hoseas uppmaning: ”Kom och låt oss vända tillbaka till Jehova, ty det är han som har slitit i stycken, men han skall läka oss. Han slog, men han skall förbinda oss. ... Och vi skall känna, vi skall jaga efter att känna Jehova.” (Hosea 6:1–3) I sin rättvisa verkställde Jehova Gud visserligen dom över både Israel och Juda, men hans folk borde ha betraktat detta som åtgärder för att återställa dem till andlig hälsa. (Hebréerna 12:7–13) Om Jehovas egensinniga folk vände tillbaka, skulle han ”läka” dem och ”förbinda” dem. Föreställ dig en man som står på knä och förbinder ett sår som hans kamrat har fått. Tänk dig nu att Jehova gör något liknande. Jehova är verkligen en barmhärtig Gud som förbinder dem som är villiga att vända tillbaka till honom! Får inte det oss att vilja vända tillbaka till Jehova om vi skulle synda mot honom? (Joel 2:13)

19. Vad är inbegripet i att känna Jehova?

¹⁹ Vad är inbegripet i att vända tillbaka till Jehova? Hosea påminner oss om att vi inte bara behöver ”känna” Jehova, utan också ”jaga efter att känna” honom. I ett modernt bibliskt kommentarverk sägs det angående Hosea 6:3: ”Det är en markant skillnad mellan att känna till Gud och att känna Gud. Det kan jämföras med skillnaden mellan att läsa om kärlek och att bli kär.” Vi måste ha mer än bara en ytlig kunskap om Jehova. Han måste bli verklig för oss, bli vår förtrolige vän som vi kan vända oss till när som helst. (Jeremia 3:4) Om vi har ett sådant förhållande till Jehova förstår vi hur han känner det när han ser hur vi handlar i olika situationer, och det är en stor hjälp när vi ”jagar efter”, eller strävar efter, att tillbe honom på det sätt han godkänner.

20, 21. Hur handlade kung Josia i enlighet med sin kunskap om Gud?

²⁰ Kung Josia var ett utmärkt exempel i det här avseendet. Vid den tid då Josia blev kung hade nationen fördärvats av avgudadyrkan, våld och bedrägerier som hade florerat under Manasses och Amons regeringar. (2 Kungaboken 21:1–6, 19–21) Sefanja uppmanade nationen att ”söka Jehova”, och det måste ha haft en positiv inverkan på Josia, för han ”började ... söka sin förfader Davids Gud”. Han satte i gång en kampanj för att utrota avgudadyrkan ur Juda, och kampanjen utsträcktes till och med till platser som en gång hade tillhört det norra riket. (Sefanja 1:1, 14–18; 2:1–3; 3:1–4; 2 Krönikeboken 34:3–7)

²¹ Efter den här reningen fortsatte Josia att söka Jehova. Han befallde att templet skulle repareras. Under det arbetet fann man ”boken med Jehovas lag som hade getts genom Moses hand”, tydligen själva originalet. Hur reagerade Josia när han hörde boken läsas? ”Så snart kungen hörde lagens ord rev han sönder sina kläder.” Han rev också sönder sitt ”hjärta” och tillämpade genast det han hade hört. Han försökte inte rättfärdiga sig själv genom att säga att han redan hade gjort så mycket. Minns du vad resultatet blev av hans reform? ”Så länge han levde vände de [Israels söner] sig inte bort från att följa Jehova, sina förfäders Gud.” (2 Krönikeboken 34:8, 14, 19, 21, 30–33; Joel 2:13)

22. Hur kan vi ha nytta av Josias exempel?

²² Hur skulle du ha reagerat? Skulle du i likhet med Josia ha lyssnat till profeternas ord och gjort de förändringar som behövdes i fråga om dina handlingar och ditt tänkesätt? Vi lever visserligen i en annan tid än Sefanja och Josia, men vi inser ändå att också vi behöver ta till oss Guds budskap och hans råd. Så om en kristen i sitt hjärta känner att han behöver rätta till något i sitt levnadssätt eller i sin tillbedjan, kan en granskning av de 12 profeterna tjäna som en väckarklocka. (Hebréerna 2:1)

23. Vad kan du göra om du inser att du behöver bli bättre på något område?

²³ Ibland kanske du känner det som Jona gjorde när han befann sig i den stora fiskens buk: ”Jag har drivits bort från dina ögon! Hur skall jag åter få betrakta ditt heliga tempel?” (Jona 2:4) För oss ofullkomliga människor som har så lätt för att begå misstag kan Jehovas ord i Malaki 3:7 verkligen vara uppmuntrande: ”Vänd tillbaka till mig, så skall jag vända tillbaka till er.” Om du märker att du behöver stärka ditt förhållande till Jehova, kommer de äldste i din församling gärna att hjälpa dig. Men du måste börja på låg växel så att säga, precis som när man kör bil. När du väl har kommit i gång, går det lättare sedan. Du kan vara säker på att Jehova kommer att ta emot dig och hjälpa dig, för han är ”nådig och barmhärtig, sen till vrede och rik på kärleksfull omtanke”. (Joel 2:12–14) Ja, profeternas budskap är uppmuntrande för alla som strävar efter att tillbe Gud på det sätt han godkänner.