Bevara din fruktan för Jehova
”’Jag är en stor kung’, har härars Jehova sagt, ’och mitt namn kommer att inge fruktan bland nationerna.’” — MALAKI 1:14, NW.
1, 2. a) Vilket kraftfullt budskap innehåller Malakis bok? b) Vilken lärdom får vi av inledningsorden i Jehovas budskap?
”EN HÖGTIDLIG FÖRKLARING: Jehovas ord angående Israel genom Malaki.” (Malaki 1:1, NW) Med detta korta, väckande meddelande börjar bibelboken Malaki. I bibeln utgör en högtidlig förklaring vanligtvis ett fördömande av ondska. Detta är verkligen sant när det gäller Malakis bok med dess rättframma och kraftfulla budskap till Israels nation. Vår begrundan av den kommer att understryka hur nödvändigt det är att vi bevarar vår fruktan för Jehova och vår kärlek till honom.
2 Bokens två första verser ger en lektion i rådgivning. Jehova försäkrar sina åhörare om sin önskan att hjälpa dem: ”’Jag har älskat er’, har Jehova sagt.” Vilken lugnande och uppmuntrande inledning för människor med ärligt hjärta i det försumliga Israel! Budskapet fortsätter: ”Och ni har sagt: ’På vilket sätt har du älskat oss?’ ’Var inte Esau Jakobs bror?’ är Jehovas uttalande. ’Men jag älskade Jakob, och Esau har jag hatat; och slutligen gjorde jag hans berg till en ödemark och hans arvedel för vildmarkens sjakaler.’” — Malaki 1:2, 3, NW.
3. Vad var orsakerna till Jehovas känslor gentemot Jakob och Esau?
3 Varför älskade Jehova Jakob och senare också Jakobs avkomlingar, israeliterna? Det var därför att Jakob fruktade Gud och respekterade sina gudfruktiga föräldrar. Esau däremot var en självisk person som saknade fruktan för Gud. Han saknade också respekt för sina föräldrar, vilka hade den självklara, gudagivna rätten att förvänta hans lydnad. Det var med rätta som Jehova älskade Jakob men hatade Esau. Detta är en varning till oss. Vi måste akta oss så att vi aldrig förlorar fruktan för Gud och blir materialister likt Esau, som endast sökte tillfredsställa sina sinnliga begär. — 1 Moseboken 26:34, 35; 27:41; Hebréerna 12:16.
4, 5. a) Vilken verkan hade Jakobs och Esaus livskurs på deras avkomlingar? b) Hur borde detta ha påverkat israeliterna?
4 Precis som Jakobs kurs visade sig bli till en välsignelse för hans avkomlingar, israeliterna, visade sig Esaus kurs bli till det rakt motsatta för hans avkomlingar, edoméerna. Edoméerna åtnjöt inte Jehovas välsignelse. Genom sitt hätska motstånd mot Jehovas förbundsfolk ådrog de sig i stället hans hat. Deras land invaderades av Nebukadnessars härar och senare av araberna. Slutligen försvann edoméerna som nation, precis som Jehova hade profeterat. — Obadja, vers 18.
5 Guds dom över Edom började före Malakis tid. Hur borde detta ha påverkat israeliterna? Så här säger Jehova till dem: ”Era egna ögon kommer att se det, och ni själva kommer att säga: ’Må Jehovas storhet prisas över Israels område.’” (Malaki 1:5, NW) Under århundradenas gång hade israeliterna med sina ”egna ögon” sett den kärlek Jehova hyste till dem som nation.
Våra gärningar kommer att visa om vi fruktar Gud eller ej
6. Vilken anklagelse riktade Jehova mot israeliterna?
6 Den högtidliga förklaringen fortsätter: ”’En son, för sin del, hedrar en far; och en tjänare sin store herre. Så om jag är en far, var är då den heder som tillkommer mig? Och om jag är en stor herre, var är då fruktan för mig?’ har härars Jehova sagt till er, o präster, som föraktar mitt namn.” (Malaki 1:6, NW; 2 Moseboken 4:22, 23; 5 Moseboken 32:6) Jehova hade tillrättavisat israeliterna, och han hade sörjt för dem och beskyddat dem, precis som en far skulle göra med sin son. Vad förväntade han med rätta i gengäld? Att bli hedrad och fruktad. Nationen, prästerna inbegripna, underlät att göra detta och visade i stället bristande respekt för Jehovas namn och förakt för det. De blev ”avfälliga söner” (NW). — Jeremia 3:14, 22, NW; 5 Moseboken 32:18—20; Jesaja 1:2, 3.
7. Vad tyckte israeliterna om denna anklagelse, och hur svarade Jehova dem?
7 Israeliterna frågade: ”På vilket sätt har vi föraktat ditt namn?” Jehova svarade kraftfullt: ”’Genom att ni frambär förorenat bröd på mitt altare.’ ’Och ni har sagt: ”På vilket sätt har vi förorenat dig?”’ ’Genom att ni säger: ”Jehovas bord är något som skall föraktas.” Och när ni frambär ett blint djur till att offras: ”Det är inget ont.” Och när ni frambär ett halt djur eller ett sjukt: ”Det är inget ont.”’ ’För fram det till din ståthållare, det ber jag dig. Kommer han då att finna välbehag i dig, eller kommer han att välvilligt ta emot dig?’ har härars Jehova sagt.” — Malaki 1:6—8, NW.
8. Vad visade israeliterna genom sina gärningar?
8 Man kan föreställa sig hur en israelit blickar ut över sin hjord och slugt väljer ut ett blint eller lamt djur till att offra åt Jehova. På så sätt kunde han få det att se ut som om han offrade och ändå själviskt behålla det bästa av hjorden för egen räkning. Han skulle inte våga göra något sådant mot ståthållaren! Men israeliterna gjorde det mot Jehova — som om han inte skulle kunna se deras beräknande och deras bedrägeri. Jehova frågade dem med rätta: ”Var är då fruktan för mig?” (NW) Genom sina ord kanske de hade påstått att de fruktade Jehova, men deras gärningar visade tydligt något annat. — 5 Moseboken 15:21.
9. Hur reagerade prästerna för det som folket gjorde?
9 Hur reagerade då prästerna för dessa usla offer? De sade: ”Det är inget ont.” De försvarade israeliternas onda kurs. Även om de israeliter som återvände från fångenskapen i Babylon till en början var nitiska i fråga om att återställa sann tillbedjan, så blev de senare vårdslösa, stolta och egenrättfärdiga. De förlorade sin fruktan för Jehova. Därför blev deras tempeltjänst ett hån, och de firade bara högtiderna för formens skull. — Malaki 2:1—3; 3:8—10.
10. a) Vilket offer vill Jehova ha i våra dagar? b) Endast hur kan vårt offer få Jehovas godkännande?
10 Somliga kanske invänder: ”Detta är inte tillämpligt på oss; vi offrar ju inte längre djuroffer.” Men vi har ett annat slag av offer att frambära. Lägg märke till Paulus’ ivriga vädjan: ”Jag [bönfaller] er, bröder, vid Guds medömkan, att framställa era kroppar till ett levande, heligt, Gud välbehagligt slaktoffer, er förnuftsmässiga heliga tjänst.” (Romarna 12:1) Det offer Jehova nu vill ha är du! Det vill säga dina krafter, tillgångar och förmågor. För att vårt offer skall vinna hans godkännande måste det vara vårt bästa. Att vi offrar åt Jehova det som blir över, likt ett lamt eller sjukt offer, kommer med visshet att påverka vårt förhållande till honom.
11. Vilken rannsakan bör varje överlämnad Jehovas tjänare utföra?
11 Även om somliga i själva verket kanske säger: ”Det är inget ont”, så vet vi vad Jehova tycker om det. Låt oss därför noggrant granska det ”offer” av ”helig tjänst” vi frambär, vilket inbegriper vårt predikande, vårt personliga studium, våra böner och vår mötesnärvaro. Är du övertygad om att du frambär ditt bästa åt Jehova, eller är det bara det som blir över? Det finns en risk för att man under veckosluten blir så engagerad i nöjen eller fritidssysselsättningar att man inte har vare sig tid eller krafter över till att predika de goda nyheterna om Riket eller att vara med vid möten. Hela vårt levnadssätt, vårt dagliga liv, inbegripet våra attityder och motiv, bör vara förbundet med det offer som vi gör åt Jehova. Låt det inte vara något annat än det bästa!
Hur man känner igen dem som verkligen fruktar Gud
12. Vilket råd ges nu?
12 ”Och nu”, heter det i profetian, ”det ber jag, blidka Guds ansikte, för att han må visa oss ynnest.” (Malaki 1:9, NW) Jehova uppmanar israeliterna att göra det som är rätt, visa tillbörlig fruktan för Gud och erbjuda honom det som han förtjänar. Vi måste göra samma sak i våra dagar. Det är endast genom att uppfylla Jehovas krav som vi kan vinna och behålla hans ynnest.
13. a) I vilken fälla skulle vi kunna hamna, om vi inte har fruktan för Gud? b) Hur påverkade girighet de israelitiska prästerna?
13 Utan tillbörlig fruktan för Gud kan vi komma att utföra vår tjänst för honom endast för formens eller för självisk vinnings skull. Lägg märke till vad Jehova frågar de israelitiska prästerna angående deras tempeltjänst: ”’Vem är det också bland er som kommer att stänga dörrarna? Och ni kommer inte att antända mitt altare — för ingenting. Jag har inte behag i er’, har härars Jehova sagt, ’och jag finner inte välbehag i offergåvan av er hand.’” (Malaki 1:10, NW) Jo, visst var prästerna där och utförde tempeltjänst, låste dörrarna till helgedomen och antände altarna. Men de gjorde inte detta för ingenting. De sökte gåvor eller mutor av de israeliter som kom för att frambära offer i templet. Jehova fann inget välbehag då, och han finner inget välbehag nu, i tjänst som görs bara för självisk vinnings skull. Den är avskyvärd för honom.
14. Varför finns det ett ständigt behov att vara på sin vakt mot girighet?
14 Behovet av att vara på sin vakt mot själviskhet och girighet har inte blivit mindre i vår tid. Bibeln varnar oss gång på gång för girighet och talar om för oss att Jehova inte gillar giriga människor. (1 Korintierna 6:10; Efesierna 5:5) Må vår kärlek till Jehova och vår fruktan för honom avhålla oss från att någonsin utföra vår tjänst för självisk vinnings skull. Vi bör snabbt utrota alla sådana tendenser som kan uppstå i vårt hjärta. Särskilt äldste och biträdande tjänare uppmanas att inte vara ”lystna efter ohederlig vinning”. (Titus 1:7; 1 Timoteus 3:8; 1 Petrus 5:2) Somliga kanske avsiktligt enbart uppodlar vänskapsförhållanden med bröder som kan hjälpa dem materiellt, vilket leder till favorisering och till att man ogärna ger sådana personer råd. Vi vill aldrig bli lika de giriga prästerna i Israel, vilka sökte gåvor eller mutor av sina medisraeliter.
15. a) Hur visade Malaki att det över hela jorden skulle finnas sådana som fruktade Jehova? b) Vilka andra skriftställen stöder detta?
15 Om Jehova i våra dagar ställde frågan: ”Var är då fruktan för mig?”, skulle då något folk kunna svara: ”Här är vi, de som fruktar dig”? Ja, absolut! Vilket då? Jehovas trogna vittnen, som man finner över hela jorden. Denna internationella grupp av människor och det arbete de skulle utföra förutsades i Malaki 1:11 (NW): ”’Ty från solens uppgång ända till dess nedgång kommer mitt namn att vara stort bland nationerna, och ... ett frambärande [kommer att] göras åt mitt namn, ja, en ren gåva; ty mitt namn kommer att vara stort bland nationerna’, har härars Jehova sagt.” — Se också Psalm 67:8; Jesaja 33:5, 6; 41:5; 59:19; Jeremia 32:39, 40.
16. Vilka olika betydelser skulle det kunna ligga i uttrycket från soluppgång till solnedgång, och hur uppfylls detta?
16 Hur träffande talar inte Malaki här om det stora arbete med att predika de goda nyheterna som nu utförs över hela jorden! (Matteus 24:14; Uppenbarelseboken 14:6, 7) I geografisk bemärkelse betyder från soluppgång till solnedgång från öster till väster. Vart vi än ser på jorden i våra dagar finner vi människor som fruktar Jehova och utför hans vilja. Från soluppgång till solnedgång betyder också hela dagen lång. Ja, gudfruktiga tjänare frambär ständigt lovprisning. Som Jehova lovade, förkunnas hans namn nu över hela jorden av dem som verkligen fruktar honom. — 2 Moseboken 9:16; 1 Krönikeboken 16:23, 24; Psalm 113:3.
Bevara en rätt fruktan för Gud
17. Vad kan bli resultatet av att vi förlorar vår respekt och fruktan för Jehova?
17 För dem som inte bryr sig om att respektera och frukta Jehova blir tillbedjan och tjänst en börda. Så här sade Jehova till israeliterna: ”Men ni vanhelgar mig genom att ni säger: ’Jehovas bord är någonting förorenat, och dess frukt är någonting som skall föraktas, dess föda.’ Och ni har sagt: ’Se! Vilken möda!’” (Malaki 1:12, 13, NW) Detsamma kan vara sant i vår tid. För dem som förlorar sin fruktan för Jehova kan möten, tjänst på fältet och annan kristen verksamhet bli till en börda.
18. Vad har tid efter annan hänt med somliga av Guds nutida tjänare?
18 Lägg märke till hur sådana personer beskrevs i Vakttornet för 1 mars 1937: ”För dessa otrogna har privilegiet att tjäna Gud genom att bära rikets frukt till andra, såsom Herren har befallt, blivit endast och allenast en tröttsam ceremoni och formalitet, som inte erbjuder dem något tillfälle att lysa i människors ögon. Att bära rikesbudskapet i tryckt form från hus till hus och lägga fram det för människorna är alltför förödmjukande för dessa som enligt sin egen uppfattning äro så betydande. De finna ingen glädje i det. ... Därför ha de sagt och fortfara att säga: ’Att på det här sättet bära omkring böcker är bara ett bokförsäljningsföretag. Vilket mödosamt och besvärligt göra det ändå är!’” Tid efter annan finns det också i våra dagar sådana som tycker att tjänsten på fältet är ett slavgöra och att det är tråkigt att vara med vid möten. Detta är vad som kan hända, om vi förlorar vår fruktan för Jehova och i samband därmed också vår kärlek till honom.
19. Hur kan vi fortsätta att visa vår uppskattning av det Jehova förser oss med?
19 Att vi bevarar vår fruktan för Jehova kommer att bevara oss ödmjuka inför honom, och det kommer också att få oss att alltid bevara vår uppskattning av allt det som han gör för oss. Antingen vi är med vid ett litet möte i ett hem eller vid en stor sammankomst med tiotusentals personer församlade på ett stadion, så är vi tacksamma mot Jehova över privilegiet att få vara tillsammans med våra kristna bröder. Vi kommer att visa vår tacksamhet genom att vara närvarande och genom att sporra andra till ”kärlek och förträffliga gärningar” genom våra uppbyggande samtal och genom de kommentarer som vi gör under mötena. (Hebréerna 10:24, 25) Om vi får privilegiet att ha hand om programpunkter vid mötena, kommer vi att undvika att vänta till sista minuten med att förbereda oss och då i all hast samla ihop några tankar. Behandla aldrig sådana uppdrag som något alldagligt. De är heliga privilegier, och det sätt varpå vi sköter dem är ytterligare ett tecken på hur vi respekterar och fruktar Jehova.
20. a) Vad får vi aldrig glömma? b) Vilken slutsats kommer vi till?
20 Hur sorgligt blir inte resultatet för dem som förlorar fruktan för Gud! De saknar uppskattning av det oförtjänta privilegiet att få stå i ett personligt förhållande till universums Suverän. ”’Jag är en stor kung’, har härars Jehova sagt, ’och mitt namn kommer att inge fruktan bland nationerna.’” (Malaki 1:14, NW; Uppenbarelseboken 15:4) Må vi aldrig glömma detta. Må var och en av oss vara lik psalmisten som sade: ”En kamrat är jag för alla som verkligen fruktar dig.” (Psalm 119:63, NW) Efter att ha behandlat detta ämne kommer vi till samma slutsats som Salomo gjorde, när han sade: ”Frukta den sanne Guden och håll hans bud. Ty detta är människans hela förpliktelse. Ty den sanne Guden själv skall dra alla slags gärningar till doms, i förhållande till varje förborgat ting, för att utröna om det är gott eller ont.” — Predikaren 12:13, 14, NW.
Lärdomar från Malakis bok —
◻ Varför var israeliterna skyldiga att ge Jehova sin fruktan?
◻ Hur visar våra gärningar om vi verkligen fruktar Jehova eller ej?
◻ Vad är det som bevisar att det jorden runt finns personer som fruktar Jehova i våra dagar?
◻ Varför måste vi bevara en tillbörlig fruktan för Gud?
[Infälld text på sidan 18]
Jehovas namn kommer att göras stort från soluppgång till solnedgång
[Bild på sidan 17]
Israeliterna föraktade Jehova genom att frambära blinda, lama eller sjuka djur som offer