NASARÉ

Troligen av hebr. nẹtser, som betyder ”(rot)skott”, ”telning”, ”gren”.

En beskrivande benämning som användes om Jesus och senare om hans efterföljare.

Att Jesus kallades nasarén var helt naturligt och inget märkligt, eftersom han hade vuxit upp som snickaren Josefs son i Nasaret (han kom dit när han var knappt tre år), en stad 100 km norr om Jerusalem. På den tiden var det vanligt att man kopplade ihop personer med den plats de kom ifrån. (2Sa 3:2, 3; 17:27; 23:25–37; Nah 1:1; Apg 13:1; 21:29)

Jesus blev kallad nasarén av alla slags människor och på många olika platser. (Mk 1:23, 24; 10:46, 47; 14:66–69; 16:5, 6; Lu 24:13–19; Joh 18:1–7) Han godtog denna benämning och använde den själv. (Joh 18:5–8; Apg 22:6–8) På det anslag som Pilatus satte på tortyrpålen stod det på hebreiska, latin och grekiska: ”Jesus, nasarén, judarnas kung.” (Joh 19:19, 20) Från och med pingsten år 33 talade apostlarna och andra ofta om honom som nasarén eller som den som var från Nasaret. (Apg 2:22; 3:6; 4:10; 6:14; 10:38; 26:9)

Profetiskt. Matteus visade att det var förutsagt att den utlovade Messias skulle ”kallas nasaré”. Han uppmärksammade sina läsare på detta i skildringen av hur Josef återvände från Egypten tillsammans med Maria och barnet efter Herodes död. Matteus skrev: ”Då han [Josef] dessutom i en dröm fick en gudomlig varning, drog han bort till landsdelen Galileen, och när han kommit dit bosatte han sig i en stad som heter Nasaret, så att det kunde uppfyllas som var sagt genom profeterna: ’Han skall kallas nasaré.’” (Mt 2:19–23)

Nasaret nämns inte i de hebreiska skrifterna. Några antar därför att Matteus syftade på någon profetisk bok som har gått förlorad eller på någon muntlig tradition. Men uttrycket ”sagt genom profeterna” använder de kristna bibelskribenterna bara när de hänvisar till den hebreiska kanon så som vi känner den i dag. För att förstå detta måste man uppenbarligen tänka på sambandet mellan ”nasaré” och ordet nẹtser, som alltså betyder ”(rot)skott”, ”telning”, ”gren”.

Mot bakgrund av detta kan man sluta sig till att Matteus syftade på det Jesaja (11:1) hade sagt om Messias: ”Det skall växa ut en kvist från Isais stubbe; och ett skott [wenẹtser] från hans rötter skall bära frukt.” Andra profeter använde ett annat hebreiskt ord med samma innebörd om Messias, nämligen tsẹmach, som återges med ”telning”. Matteus talade om ”profeterna” i plural när han sade att de hade berättat om det ”skott” (eller den ”telning”) som skulle komma. Exempelvis skrev Jeremia om ”en rättfärdig telning” som skulle skjuta upp åt David. (Jer 23:5; 33:15) Och Sakarja nämner en kung och präst ”vars namn är Telningen”, en profetia som bara kunde gälla Jesus, nasarén, som var den som skulle ”bygga Jehovas [andliga] tempel”. (Sak 3:8; 6:12, 13)