Alla sanna kristna är evangelieförkunnare
”Sjung till Jehova, välsigna hans namn. Kungör från dag till dag de goda nyheterna om räddning genom honom.” (PSALM 96:2)
1. Vilka goda nyheter behöver människor få höra, och hur har Jehovas vittnen varit föredömliga i att sprida sådana nyheter?
I EN värld där det dagligen inträffar katastrofer är det verkligen trösterikt att känna till Bibelns löfte om att krig, brottslighet, hunger och förtryck snart skall upphöra. (Psalm 46:9; 72:3, 7, 8, 12, 16) Är inte detta goda nyheter som alla behöver få höra? Det tycker i alla fall Jehovas vittnen. De är kända överallt som sådana som predikar ”goda nyheter om något bättre”. (Jesaja 52:7) Med människors bästa för ögonen fortsätter Jehovas vittnen beslutsamt att förkunna de goda nyheterna, och det trots att många av dem har fått utstå förföljelse för sitt predikande. Och de har verkligen fått namn om sig att vara nitiska och uthålliga!
2. Vad är en förklaring till Jehovas vittnens nit?
2 I fråga om nit kan Jehovas vittnen jämföras med de första kristna, om vilka den romersk-katolska tidningen L’Osservatore Romano helt korrekt skrev: ”Så snart de första kristna blivit döpta kände de det som sin plikt att sprida evangeliet. Slavar spred evangeliet man och man emellan.” Vad är förklaringen till att Jehovas vittnen i likhet med dessa första kristna är så nitiska? Först av allt är det för att de goda nyheter de förkunnar kommer från Jehova Gud själv. Vilken bättre orsak till nitälskan kan det finnas? Därför följer de psalmistens uppmaning: ”Sjung till Jehova, välsigna hans namn. Kungör från dag till dag de goda nyheterna om räddning genom honom.” (Psalm 96:2)
3. a) Vad är ännu en förklaring till Jehovas vittnens nit? b) Vad är inbegripet i ”räddning genom” Gud?
3 Psalmistens ord för tankarna till ännu en förklaring till Jehovas vittnens nit, och det är att de har ett räddningsbudskap. Många människor söker förbättra förhållandena för sina medmänniskor genom att engagera sig i sådana frågor som rör sjukvård och sociala och ekonomiska förhållanden, vilket är berömvärt. Men det en människa kan göra för en annan är lite i jämförelse med ”räddning genom” Gud. Genom Jesus Kristus kommer Jehova att rädda ödmjuka människor från synd, sjukdom och död. De som på så sätt blir räddade kan få leva för evigt! (Johannes 3:16, 36; Uppenbarelseboken 21:3, 4) Räddning från Jehova är en av hans ”underbara gärningar” som de kristna bekantgör, när de följer uppmaningen: ”Förkunna bland nationerna ... [Jehovas] härlighet, bland alla folken hans underbara gärningar. Ty Jehova är stor, och han skall lovprisas mycket. Han inger fruktan mer än alla andra gudar.” (Psalm 96:3, 4)
Herren Jesu exempel
4–6. a) Vad är en tredje förklaring till att Jehovas vittnen är nitiska? b) Hur visade Jesus nit för predikandet av de goda nyheterna?
4 En tredje förklaring till Jehovas vittnens nit är att de följer Jesu Kristi exempel. (1 Petrus 2:21) Denne fullkomlige man tog helhjärtat emot uppdraget ”att kungöra goda nyheter för de saktmodiga”. (Jesaja 61:1; Lukas 4:17–21) Han blev därför en evangelieförkunnare eller en som förkunnar goda nyheter. Han färdades kors och tvärs genom Galileen och Judeen och ”predikade de goda nyheterna om kungariket”. (Matteus 4:23) Och eftersom han visste att många skulle ta emot dessa goda nyheter, sade han till sina lärjungar: ”Skörden är stor, men arbetarna är få. Be därför ivrigt skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.” (Matteus 9:37, 38)
5 I enlighet med sin bön övade Jesus andra till att bli evangelieförkunnare. Så småningom sände han ut sina apostlar att predika på egen hand och uppmanade dem: ”Medan ni går, predika och säg: ’Himlarnas kungarike har kommit nära.’” Skulle det ha varit bättre om de hade utarbetat egna program för att minska dåtidens missförhållanden? Eller borde de ha engagerat sig i politik för att bekämpa den utbredda korruptionen? Nej. Jesus gav i stället normen för alla kristna evangelieförkunnare, när han sade till sina efterföljare: ”Medan ni går, predika.” (Matteus 10:5–7)
6 Jesus sände senare ut ännu en grupp av lärjungar för att förkunna: ”Guds kungarike har kommit er nära.” När de kom tillbaka och rapporterade om sin framgångsrika predikofärd, blev Jesus mycket glad och bad: ”Jag prisar dig offentligt, Fader, himlens och jordens Herre, därför att du omsorgsfullt har dolt dessa ting för visa och intellektuella och har uppenbarat dem för de späda.” (Lukas 10:1, 8, 9, 21) Jesu lärjungar, som hade varit hårt arbetande fiskare, jordbrukare osv., liknade i jämförelse med nationens högt utbildade religiösa ledare de späda. Men lärjungarna var övade att förkunna de allra bästa goda nyheter.
7. För vilka var det som Jesu efterföljare först predikade de goda nyheterna efter hans himmelsfärd?
7 Efter Jesu himmelsfärd fortsatte hans lärjungar att sprida de goda nyheterna om räddning. (Apostlagärningarna 2:21, 38–40) För vilka predikade de först? Gick de till de nationer som inte kände Gud? Nej, deras första predikofält var Israel, ett folk som hade känt Jehova i över 1 500 år. Hade de rätt att predika i ett land där man redan tillbad Jehova? Ja, för Jesus hade befallt dem: ”Ni skall vara vittnen om mig både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och till jordens mest avlägsna del.” (Apostlagärningarna 1:8) Israel behövde lika mycket som någon annan nation få höra de goda nyheterna.
8. Hur efterliknar Jehovas vittnen Jesu efterföljare under det första århundradet?
8 På liknande sätt predikar Jehovas vittnen nu över hela jorden. De samarbetar med den ängel som Johannes fick se i en syn och som ”hade eviga goda nyheter att förkunna såsom ett glatt budskap för dem som bor på jorden och för varje nation och stam och tungomål och folk”. (Uppenbarelseboken 14:6) Under 2001 var de verksamma i 235 länder och områden, av vilka några allmänt betraktas som kristna. Är det fel av Jehovas vittnen att predika i länder där kristenhetens kyrkor redan har etablerat sig? Det är vad somliga menar, och de betraktar till och med ett sådant predikande som ”stöld av får”. Men Jehovas vittnen tänker på hur Jesus inte tvekade att predika de goda nyheterna för den tidens ödmjuka judar som hade ett prästerskap, utan han kände ”medlidande med dem, därför att de var skinnade och skuffade hit och dit såsom får utan herde”. (Matteus 9:36) Skulle det vara rätt av Jehovas vittnen att undanhålla de goda nyheterna från ödmjuka människor, som inte vet något om Jehova och hans kungarike, bara därför att något trossamfund menar sig ha myndighet över dem? Enligt Jesu apostlars exempel är svaret nej. De goda nyheterna måste predikas ”i alla nationerna” utan undantag. (Markus 13:10)
Alla de första kristna predikade
9. Vilka tog del i predikoarbetet i den första kristna församlingen?
9 Vilka deltog i predikoarbetet under det första århundradet? Fakta visar att alla kristna var evangelieförkunnare. Författaren W. S. Williams konstaterar: ”Det finns mycket som talar för att alla kristna i den äldsta kristna kyrkan ... predikade evangeliet.” Så här säger Bibeln om det som hände på pingstdagen år 33 v.t.: ”De [män och kvinnor] blev alla uppfyllda av helig ande och började tala olika tungomål, alldeles som anden förunnade dem att uttala sig.” Bland evangelieförkunnarna fanns män och kvinnor, unga och gamla, slavar och fria. (Apostlagärningarna 1:14; 2:1, 4, 17, 18; Joel 2:28, 29; Galaterna 3:28) De kristna som hade ”blivit kringspridda” genom att de tvingats fly från Jerusalem på grund av förföljelse gick ”igenom landet och förkunnade ordets goda nyheter”. (Apostlagärningarna 8:4) Alla ”som hade blivit kringspridda”, alltså inte bara några få förordnade, förkunnade goda nyheter.
10. Vilket tvåfaldigt uppdrag utfördes innan det judiska systemet tillintetgjordes?
10 Så var det under den första kristna tiden. Jesus hade profeterat: ”Dessa goda nyheter om kungariket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.” (Matteus 24:14) I uppfyllelse av dessa ord predikades de goda nyheterna vida omkring under det första århundradet innan de romerska härarna tillintetgjorde det judiska religiösa och politiska systemet. (Kolosserna 1:23) Alla Jesu efterföljare lydde också hans befallning: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga andens namn och lär dem att hålla allt som jag har befallt er.” (Matteus 28:19, 20) De första kristna uppmanade inte bara ödmjuka människor att tro på Jesus för att sedan lämna dem i sticket så som vissa nutida predikanter gör. De lärde dem i stället att bli Jesu lärjungar, organiserade dem i församlingar och övade dem, så att de i sin tur skulle kunna predika de goda nyheterna och göra lärjungar. (Apostlagärningarna 14:21–23) Det mönstret följer Jehovas vittnen.
11. Vilka förkunnar nu de bästa goda nyheterna för människor?
11 Många Jehovas vittnen har i likhet med Paulus och Barnabas och andra under det första århundradet begett sig till andra länder som missionärer. De har hållit sig till sitt uppdrag att predika de goda nyheterna, vilket har medfört goda resultat, och de har vägrat att blanda sig i politik. De har helt enkelt lytt Jesu befallning: ”Medan ni går, predika.” Men flertalet Jehovas vittnen är inte missionärer i andra länder. Många måste förvärvsarbeta för att försörja sig; andra går i skolan, och åter andra uppfostrar barn, men de talar alla med andra om de goda nyheter de har lärt känna. Unga och gamla, män och kvinnor, lyder med glädje Bibelns uppmaning: ”Predika ordet, håll enträget på med det i gynnsam tid, i ogynnsam tid.” (2 Timoteus 4:2) I likhet med sina föregångare under det första århundradet fortsätter de ”utan uppehåll att ... undervisa och förkunna de goda nyheterna om Kristus, Jesus”. (Apostlagärningarna 5:42) De förkunnar de allra bästa goda nyheterna för människor.
Proselytvärvning eller förkunnande av goda nyheter?
12. Vad är proselytvärvning, och hur har den kommit att bli betraktad?
12 Det grekiska ordet prosẹlytos, som betyder ”en som blivit omvänd”, ligger till grund för ordet ”proselytvärvning”, som egentligen betyder ”handlingen att vinna anhängare”. Nu för tiden säger somliga att det är farligt med proselytvärvning. Ett dokument som utgavs av Kyrkornas världsråd talar till och med om ”proselytvärvning” som en synd. Varför det? Tidskriften Catholic World Report konstaterar: ”På grund av ständiga klagomål från ortodoxa kretsar har ’proselytvärvning’ kommit att få betydelsen tvångsomvändelse.”
13. Nämn några exempel på skadlig proselytvärvning.
13 Är proselytvärvning skadlig? Det kan den vara. Jesus sade att de skriftlärdas och fariséernas proselytvärvning var farlig för dem de värvade som proselyter. (Matteus 23:15) Det är helt visst fel med ”tvångsomvändelse”. Enligt historikern Josephus tillät exempelvis mackabéen Johannes Hyrkanos iduméerna ”att förbli i sitt land så länge som de lät omskära sig och var villiga att hålla judarnas lagar”. Om iduméerna skulle leva under judiskt styre, måste de utöva den judiska religionen. När Karl den store på 700-talet besegrade de hedniska saxarna i norra Europa, tvingade han enligt historiker dem att omvända sig till kristendomen.a Men hur uppriktig var saxarnas och iduméernas omvändelse? Och hur uppriktigt höll sig den idumeiske kung Herodes, som försökte döda barnet Jesus, till den av Gud inspirerade Lagen? (Matteus 2:1–18)
14. Hur sätter somliga av kristenhetens missionärer press på människor att omvända sig?
14 Förekommer det påtvingad omvändelse i våra dagar? I viss bemärkelse kanske man kan säga det. Enligt vad som rapporteras erbjuder vissa av kristenhetens missionärer stipendier utomlands åt eventuella konvertiter. Eller de kan låta en utsvulten flykting först sitta och lyssna sig igenom en predikan innan han får en matranson. Enligt ett uttalande som gjordes 1992 vid en sammankomst med ortodoxa biskopar ”sker proselytvärvning ibland genom materiella lockelser och ibland genom olika former av våld”.
15. Ägnar Jehovas vittnen sig åt proselytvärvning i den mening som somliga nu använder ordet? Förklara.
15 Det är fel att söka tvinga människor att byta religion. Och Jehovas vittnen handlar inte så.b De ägnar sig inte åt proselytvärvning i den mening som somliga nu använder ordet. I likhet med de första kristna predikar de i stället de goda nyheterna för alla. Och de som vill lyssna erbjuds att skaffa sig mer kunskap genom ett bibelstudium. Genom att få exakt kunskap från Bibeln kan sådana intresserade personer få en fast grundad tro på Gud och hans uppsåt. Detta leder till att de kan anropa Jehovas namn till räddning. (Romarna 10:13, 14, 17) De avgör själva om de skall ta emot de goda nyheterna eller inte. Det förekommer inget tvång. Om det var så, skulle deras omvändelse sakna mening. För att Gud skall ta emot någons tillbedjan måste den komma från hjärtat. (5 Moseboken 6:4, 5; 10:12)
Evangelisering i modern tid
16. Hur har Jehovas vittnens evangeliseringsarbete ökat i modern tid?
16 Matteus 24:14 har fått en större uppfyllelse i modern tid genom Jehovas vittnens predikande av de goda nyheterna om Guds kungarike. Tidskriften Vakttornet har varit ett framträdande redskap i deras evangeliseringsarbete.c Det första numret av Vakttornet kom ut 1879 med en upplaga på 6 000 exemplar på ett enda språk. År 2001, mer än 122 år senare, var upplagan uppe i 23 042 000 exemplar på 141 språk. Samtidigt som tidskriftens upplaga har ökat har också Jehovas vittnens evangeliseringsverksamhet ökat i omfattning. Jämför de få tusen timmar som användes i evangeliseringsarbetet under 1800-talet med de 1 169 082 225 timmar som användes i predikoarbetet under 2001. Tänk också på de i medeltal 4 921 702 kostnadsfria bibelstudier som leddes varje månad. Det är verkligen ett fantastiskt fint arbete som utförts av de 6 117 666 förkunnarna av Riket!
17. a) Vilka falska gudar dyrkas i våra dagar? b) Vad behöver alla, oavsett språk, nationalitet eller samhällsställning, få kännedom om?
17 Psalmisten säger: ”Folkens alla gudar är värdelösa gudar; men vad Jehova beträffar, har han gjort själva himlarna.” (Psalm 96:5) I våra dagars sekulariserade värld har man gjort nationalism, nationella symboler, framstående personer, materiella ting och även rikedom till föremål för tillbedjan. (Matteus 6:24; Efesierna 5:5; Kolosserna 3:5) Mohandas K. Gandhi sade en gång: ”Det är min fasta övertygelse att ... Europa är kristet endast till namnet. Man dyrkar i själva verket Mammon [rikedom].” Faktum är att människor överallt behöver få höra de goda nyheterna. Alla, oberoende av språk, nationalitet eller ställning i samhället, behöver få kännedom om Jehova och hans uppsåt. Vi önskar att alla skulle följa psalmistens uppmaning: ”Tillskriv Jehova härlighet och styrka. Tillskriv Jehova den härlighet som tillhör hans namn.” (Psalm 96:7, 8) Jehovas vittnen hjälper andra att få kunskap om Jehova, för att de på rätt sätt skall kunna tillskriva honom härlighet. Och detta är till stor nytta för dem som tar emot det. Hur då? Det skall vi behandla i följande artikel.
[Fotnoter]
a Under reformationen hade man enligt The Catholic Encyclopedia följande motto: Cuius regio, illius et religio, vilket kort och gott betydde att det var den som härskade över ett område som skulle bestämma vilken religion människor där skulle ha.
b Vid ett möte den 16 november 2000 med USA:s kommission för internationell religionsfrihet sade en av deltagarna att Jehovas vittnens verksamhet skilde sig från deras som försökte tvinga andra till omvändelse. Det påpekades att när Jehovas vittnen predikar för andra, så gör de det på ett sådant sätt att människor bara kan säga: ”Jag är inte intresserad” och så stänga sin dörr.
c Tidskriftens fullständiga titel är Vakttornet förkunnar Jehovas kungarike.
Kan du förklara?
• Varför är Jehovas vittnen nitiska evangelieförkunnare?
• Varför predikar Jehovas vittnen även där kristenhetens kyrkor har etablerat sig?
• Varför ägnar Jehovas vittnen sig inte åt proselytvärvning så som några nu använder ordet?
• Hur har Jehovas vittnens evangeliseringsarbete vuxit i modern tid?
[Bild på sidan 9]
Jesus var en nitisk evangelieförkunnare och övade andra att utföra samma arbete
[Bild på sidan 10]
Alla i församlingen under det första århundradet var med om att förkunna goda nyheter
[Bild på sidan 11]
Det är fel att söka tvinga människor att byta religion