BUDBÄRARE

Någon som har ett budskap att frambära, antingen muntligt eller skriftligt, eller någon som skickats i väg för att utföra ett uppdrag. (1Mo 32:3–6; Dom 6:34, 35; 11:12–27; 2Sa 5:11; 1Ku 19:2; 2Ku 19:8–14; Lu 7:18–24; 9:52) Vid några tillfällen använde man löpare som budbärare. (2Kr 30:6–10; Jer 51:31) När det var viktigt att underrättelser nådde fram snabbt sände man budbärare till häst. (2Ku 9:17–19; Est 8:10–14; se KURIR.) Några av forntidens budbärare var härolder som offentligt ropade ut kungliga eller statliga påbud. (Dan 3:4–6; 5:29) Budbärare kunde sändas i väg för att anhålla om fred (Jes 33:7), begära militärt stöd (2Ku 16:7; 17:4) eller kräva tribut eller kapitulation av en stad (1Ku 20:1–9; 2Ku 18:17–35). Budbärarna hade fri lejd för att kunna fullgöra sitt uppdrag. Att behandla kungliga budbärare illa när de avlade en hövlighetsvisit i ett främmande land ansågs vara så allvarligt att det kunde utlösa krig. (2Sa 10:1–7; se AMBASSADÖR.)

Både det hebreiska och det grekiska ordet för ”budbärare” kan också beteckna himmelska budbärare, änglar. (Ps 104:4; Joh 1:51) Om det är jordiska eller himmelska budbärare som avses framgår av sammanhanget. I Jesaja 63:9 till exempel är Jehovas ”personlige budbärare” tydligen en ängel, för det sägs att denne budbärare räddade israeliterna. (Jfr 2Mo 14:19, 20.)

Jehova har använt änglabudbärare till att förmedla budskap till män och kvinnor på jorden och till att utföra andra uppgifter (se ÄNGEL), men han har också ofta använt människor. Hans profeter och präster var hans budbärare till Israels nation. (2Kr 36:15, 16; Hag 1:13; Mal 2:7) Hans profeters uttalanden skulle helt visst bli verklighet, ty Jehova är ”den som fullständigt verkställer sina budbärares beslut”. (Jes 44:26)

”Förbundets budbärare”. I uppfyllelse av Malaki 3:1 framträdde Johannes döparen som den budbärare som banade vägen framför Jehova genom att förbereda judarna på att ta emot Guds främste representant, Jesus Kristus. (Mt 11:10, 11; Mk 1:1–4; Lu 7:27, 28)

Som den i Malaki 3:1 utlovade ”förbundets budbärare” kom Jesus Kristus till templet och renade det. (Mt 21:12, 13; Mk 11:15–17; Lu 19:45, 46) Det förbund som omtalas här var uppenbarligen det abrahamitiska förbundet, för på grundval av det förbundet var judarna de första som erbjöds möjlighet att bli arvingar till Guds kungarike. Det var det förbundet som Petrus hänvisade till när han uppmanade judarna att ändra sinne. Det är också värt att tänka på att Johannes döparens far, Sakarja, hänvisade till det abrahamitiska förbundet när han sade att Jehova nu hade ”rest upp ett räddningens horn [dvs. Messias] ... i sin tjänare Davids hus”. (Jfr Mt 10:5–7; 15:24; 21:31; Lu 1:69–75; Apg 3:12, 19–26.)