Jesu liv och tjänst

Välsignade med mera undervisning

LÄRJUNGARNA har just fått förklaring på liknelsen om såningsmannen. Men nu vill de lära sig mer. ”Förklara för oss liknelsen om ogräset i åkern”, ber de.

Hur annorlunda inställning har inte lärjungarna i jämförelse med resten av folkskaran på stranden! Dessa människor har inte någon uppriktig önskan att fatta innebörden i Jesu liknelser, utan är nöjda med själva huvuddragen. Jesus ställer åhörarskaran där nere vid stranden i kontrast till sina vetgiriga lärjungar och säger:

”Med det mått som ni mäter med skall ni få mätt åt er, ja, ännu mera skall bli er tilldelat.” Lärjungarna ger Jesus ett fullt mått av intresse och uppmärksamhet och blir därför välsignade med mera undervisning. Som svar på lärjungarnas uppmaning ger Jesus därför följande förklaring:

”Den som sår den utmärkta säden är Människosonen; åkern är världen; vad den utmärkta säden beträffar, så är det rikets söner; men ogräset är den ondes söner, och fienden som sådde det är djävulen. Skörden är en avslutning på en tingens ordning, och skördefolket är änglar.”

Efter att ha identifierat de olika dragen i sin liknelse beskriver Jesus hur utgången skall bli. Vid avslutningen på tingens ordning, säger han, skall ”skördefolket” eller änglarna skilja ogräslika falska kristna från de äkta ”rikets söner”. ”Den ondes söner” kommer sedan att prisges åt tillintetgörelse, men Guds rikes söner, ”de rättfärdiga”, kommer att lysa klart i sin Faders rike.

Därefter välsignar Jesus sina vetgiriga lärjungar med ytterligare tre liknelser. Först säger han: ”Himmelriket är likt en skatt som gömts i åkern och som en man fann och i sin tur gömde; och i sin glädje går han bort och säljer så mycket han har och köper den åkern.”

”Återigen”, fortsätter han, ”är himmelriket likt en resande köpman som sökte efter fina pärlor. Sedan han hade funnit en enda mycket värdefull pärla, gick han bort och sålde utan dröjsmål allting, så mycket han hade, och köpte den.”

Jesus själv är lik den man som finner en gömd skatt och den köpman som finner en mycket värdefull pärla. Han sålde, så att säga, allting när han övergav sin höga ställning i himmelen och blev en enkel människa. Som människa här på jorden blev han sedan utsatt för smälek och hätsk förföljelse och bevisade sig värdig att bli härskare i Guds rike.

Jesu efterföljare ställs också inför samma uppfordran att sälja allting för att vinna den storslagna belöningen att antingen få bli medregenter med Kristus eller vara bland Rikets jordiska undersåtar. Kommer vi att betrakta vår andel i Guds rike som något som är värdefullare än allt annat i livet, som en ovärderlig skatt eller en mycket dyrbar pärla?

Slutligen liknar Jesus ”himmelriket” vid en släpnot som drar samman fisk av varje slag. När de olika fisksorterna skils från varandra, samlas de fina ihop, men de odugliga kastas bort. Så, säger Jesus, kommer det att vara vid avslutningen på tingens ordning; änglarna kommer då att skilja de onda från de rättfärdiga och prisge de onda åt tillintetgörelse.

Jesus själv är den som påbörjar detta fiske, och han uppmanar sina första lärjungar att bli ”människofiskare”. Under änglarnas överinseende fortsätter sedan detta fiske århundradena igenom. Slutligen kommer den tid då det är dags att hala in ”släpnoten”, som symboliserar alla organisationer på jorden som utger sig för att vara kristna.

Även om den odugliga fisken drabbas av tillintetgörelse, kan vi lyckligtvis få räknas bland den ”fina” fisken som blir bevarad. Genom att lägga i dagen samma uppriktiga önskan att öka vår kunskap och förståelse som Jesu lärjungar gjorde kan vi bli välsignade, inte bara med mera undervisning, utan med evigt liv. Matteus 13:36—52; 4:19; Markus 4:24, 25.

◆ På vilket sätt skiljer sig lärjungarna från folkskarorna på stranden?

◆ Vem eller vad symboliseras av såningsmannen, åkern, den utmärkta säden, fienden, skörden och skördefolket?

◆ Vilka ytterligare tre liknelser gav Jesus sina lärjungar, och vad kan vi lära av dem?