En motsvarande lösen för alla

”Människosonen [har] inte ... kommit för att bli betjänad utan för att betjäna och ge sin själ till en lösen i utbyte mot många.” — MATTEUS 20:28.

1, 2. a) Varför kan det sägas att lösen är Guds största gåva till mänskligheten? b) Hur får man gagn av att undersöka läran om lösen?

LÖSEN är Guds största gåva till mänskligheten. Genom ”frigörelsen genom lösen” kan vi få ”förlåtelsen för våra överträdelser”. (Efesierna 1:7) Den är grundvalen för hoppet om evigt liv, antingen i himmelen eller på en paradisisk jord. (Lukas 23:43; Johannes 3:16) Och tack vare lösen kan de kristna åtnjuta en ren ställning inför Gud redan nu. — Uppenbarelseboken 7:14, 15.

² Lösen är alltså inte något svävande eller abstrakt. Eftersom lösen har en juridisk grundval i Guds principer, kan den skänka verkliga och påtagliga välsignelser. Vissa sidor av denna lära kan emellertid vara ”svårfattliga”. (2 Petrus 3:16) Men det är, som du skall finna, väl värt ansträngningen att ingående studera läran om lösen, eftersom den återspeglar Guds enastående kärlek till mänskligheten. Att fatta vad återlösningen innebär är att förstå ett av nyckeldragen i Guds oändliga ”rikedom och vishet och kunskap”. — Romarna 5:8; 11:33.

Stridsfrågor som måste avgöras

3. Hur kom det att bli nödvändigt med en lösen, och varför kunde Gud inte bara ursäkta mänsklighetens syndfullhet?

³ Återlösningen blev nödvändig på grund av att den första människan, Adam, syndade och efterlämnade ett värdelöst arv av sjukdom, sorg och plåga. (Romarna 8:20) På grund av sin nedärvda ofullkomlighet är alla Adams avkomlingar ”vredens barn” och förtjänta av döden. (Efesierna 2:3; 5 Moseboken 32:5) Gud kunde inte hemfalla åt principlös känslosamhet och bara utan vidare förlåta mänskligheten. Hans eget ord visar att ”den lön synden betalar ut är död”. (Romarna 6:23) Om Gud hade ursäktat mänsklighetens syndfullhet, skulle han ha ignorerat sina egna rättfärdiga normer och gjort sin egen juridiska rättvisa ogiltig! (Job 40:3, NW) Men ”rättfärdighet och rätt är din [Guds] trons fasta plats”. (Psalm 89:15, NW) Varje avvikelse från rättfärdigheten från Guds sida skulle endast uppmuntra till laglöshet och undergräva hans ställning som universell suverän. — Jämför Predikaren 8:11.

4. Vilka stridsfrågor väckte Satans uppror?

⁴ Gud måste också avgöra andra stridsfrågor som väckts genom Satans uppror, stridsfrågor av långt större betydelse än människans belägenhet. Satan hade kastat en mörk skugga över Guds namn genom att anklaga Jehova för att vara en lögnare och en grym diktator som berövade sina skapelser kunskap och frihet. (1 Moseboken 3:1—5) Genom att till synes omintetgöra Guds uppsåt att uppfylla jorden med rättfärdiga människor fick Satan det också att förefalla som om Gud hade misslyckats. (1 Moseboken 1:28; Jesaja 55:10, 11) Satan dristade sig också att förtala Guds lojala tjänare genom att framföra anklagelsen att de endast tjänade Gud av själviska motiv. Satan skröt att ingen av dem skulle förbli lojal mot Gud, om de utsattes för påtryckningar! — Job 1:9—11.

5. Varför kunde Gud inte ignorera Satans utmaningar?

⁵ Dessa påståenden kunde inte ignoreras. Om de lämnades ovederlagda, skulle förtroendet och stödet för Guds styre till slut undergrävas. (Ordspråksboken 14:28) Och om respekten för lag och ordning urartade, skulle det då inte medföra att det kom att råda kaos i hela universum? Gud var därför skyldig sig själv och sina rättfärdiga vägar att bevisa det rättmätiga i sin suveränitet. Han var skyldig sina trogna tjänare att låta dem få visa sin obrytbara lojalitet mot honom. Detta innebar att ta itu med den syndiga mänsklighetens tillstånd på ett sätt som gav företräde åt de viktigaste stridsfrågorna. Längre fram sade han till Israel: ”Jag, jag är den som utplånar dina överträdelser, för min egen skull.” — Jesaja 43:25.

Lösen: något som täcker över

6. Nämn några av de uttryck som bibeln använder för att beskriva Guds medel att frälsa mänskligheten.

⁶ I Psalm 92:6 (NW) läser vi: ”Hur stora är inte dina verk, o Jehova! Mycket djupa är dina tankar.” Vi måste därför anstränga oss, om vi skall kunna fatta det Gud har gjort för mänskligheten. (Jämför Psalm 36:6, 7.) Bibeln hjälper oss lyckligtvis att förstå det hela genom att använda olika termer som beskriver eller belyser Guds storslagna gärningar ur många olika synvinklar. Den talar om återlösningen i sådana termer som köp, försoning och friköpande. (Psalm 49:9, NW; Daniel 9:24; Galaterna 3:13; Kolosserna 1:20; Hebréerna 2:17) Men det uttryck som kanske bäst beskriver det hela är det uttryck som Jesus själv använde i Matteus 20:28: ”Alldeles som Människosonen inte har kommit för att bli betjänad utan för att betjäna och ge sin själ till en lösen [grekiska: lý·tron] i utbyte mot många.”

7, 8. a) Vad lär vi av de grekiska och hebreiska orden för lösen? b) Belys hur en lösen innebär en motsvarighet.

⁷ Vad är en lösen? Det grekiska ordet lý·tron kommer från ett verb som betyder ”lösa”. Det användes för att beskriva pengar som betalades i utbyte mot frigivandet av krigsfångar. Men i de hebreiska skrifterna kommer ordet för lösen, kó·fer, från ett verb som betyder ”övertäcka” eller ”bestryka”. Gud sade till exempel till Noa att han skulle ”bestryka” (ka·fár) arken med jordbeck. (1 Moseboken 6:14) Ur denna synvinkel betyder alltså att återlösa eller sona synder att övertäcka synder. — Psalm 65:4, NW.

⁸ Theological Dictionary of the New Testament framhåller att kó·fer ”alltid betecknar ett motsvarande värde” eller en motsvarighet. Förbundsarkens lock (kap·pó·reth) motsvarade således till formen själva arken. Guds rättvisa kräver också ”liv för liv, öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot”, för att sona synd eller återlösa. (5 Moseboken 19:21) Men i stället för att rättvisan tillfredsställs genom sträng bestraffning kan den ibland tillfredsställas genom att ett motsvarande värde offras. Låt oss belysa detta: Andra Moseboken 21:28—32 (NW) talar om en tjur som stångar en människa till döds. Om ägaren inte hade vidtagit lämpliga försiktighetsåtgärder, trots att han kände till tjurens läggning, kunde han fås att övertäcka eller betala med sitt eget liv för den persons liv som hade dödats! Men hur var det då om ägaren endast delvis var ansvarig? Då skulle han behöva en kó·fer, något för att övertäcka hans synd. Förordnade domare kunde ålägga honom en lösen eller bötessumma som ett friköpande pris.

9. Hur illustrerar situationen i samband med israeliternas förstfödda hur exakt ett pris för friköpande måste vara?

⁹ Ett annat hebreiskt uttryck som har samband med ”återlösa” är pa·dháh, ett verb som egentligen betyder ”friköpa”. Fjärde Moseboken 3:39—51 belyser hur exakt priset för friköpande skulle vara. Eftersom Gud vid påsken år 1513 f.v.t. hade räddat israeliternas förstfödda från att avrättas, ägde han dem. Gud skulle därför ha kunnat kräva att varje israelitisk förstfödd son skulle tjäna honom i templet, men i stället godtog han ett ”pris för friköpande” (NW) (pidh·jóhm, ett substantiv härlett från pa·dháh) och påbjöd: ”Ta leviterna åt mig ... i stället för allt förstfött bland Israels söner” (NW). Men ersättningen måste vara exakt. Man företog en folkräkning av Levi stam:22.000 av mankön. Därefter företog man en folkräkning av alla förstfödda israeliter:22.273 av mankön. Och det var endast genom att man betalade ett ”pris för lösen” (NW) på fem siklar för varje individ som de övertaliga 273 förstfödda kunde friköpas och befrias från tempeltjänst.

En motsvarande lösen

10. Varför var djuroffren inte tillräckliga för att täcka över mänsklighetens synder?

¹⁰ Det föregående belyser att en lösen måste vara av motsvarande värde som det som den ersätter eller övertäcker. De djuroffer som trons män från Abel och framåt offrade kunde inte riktigt övertäcka människans synder, eftersom människan är överlägsen de oskäliga djuren. (Psalm 8:5—9) Paulus kunde därför skriva att ”det är omöjligt för tjurars och bockars blod att ta bort synder”. Sådana offer kunde bara tjäna som ett förebildligt eller symboliskt övertäckande i väntan på den lösen som skulle komma. — Hebréerna 10:1—4.

11, 12. a) Varför behövde inte miljarder människor dö en offerdöd för att täcka över mänsklighetens syndfullhet? b) Endast vem kunde tjäna som ”en motsvarande lösen”, och vilket syfte tjänar hans död?

¹¹ Denna motbildliga lösen måste vara den exakta motsvarigheten till Adam, eftersom det dödsstraff som Gud rättvist tillämpade på Adam ledde till fördömelse för människosläktet. ”Alla dör i Adam”, heter det i 1 Korintierna 15:22. Därför behövde inte miljarder enskilda människor dö en offerdöd för att motsvara var och en av Adams efterkommande. ”Synden kom in i världen genom en enda människa [Adam], och döden genom synden.” (Romarna 5:12) Och ”eftersom döden är genom en människa”, kunde friköpandet av mänskligheten också ske ”genom en människa”. — 1 Korintierna 15:21.

¹² Den människa som skulle kunna bli en lösen måste vara en fullkomlig människa av kött och blod — den exakta motsvarigheten till Adam. (Romarna 5:14) En andevarelse eller en ”gudamänniska” skulle inte få rättvisans vågskålar att väga jämnt. Endast en fullkomlig människa, någon som inte var under den adamitiska dödsdomen, skulle kunna erbjuda ”en motsvarande lösen”, en lösen som fullkomligt motsvarade Adam. (1 Timoteus 2:6)a Genom att frivilligt offra sitt liv kunde denne ”siste Adam” betala lönen eller gottgörelsen för den första människans, Adams, synd. — 1 Korintierna 15:45; Romarna 6:23.

13, 14. a) Får Adam och Eva gagn av lösen? Förklara. b) Hur gagnar lösen Adams avkomlingar? Belys detta.

¹³ Men varken Adam eller Eva får någon nytta av återlösningen. Den mosaiska lagen innehöll följande princip: ”Ni skall inte ta emot någon lösen för en mördares själ som förtjänar att dö.” (4 Moseboken 35:31, NW) Adam blev inte bedragen — hans synd var därför avsiktlig eller uppsåtlig. (1 Timoteus 2:14) Den var detsamma som mord på hans avkomlingar, eftersom dessa nu kom att ärva hans ofullkomlighet och därigenom kom under dödsdom. Det är uppenbart att Adam förtjänade att dö, eftersom han som fullkomlig människa uppsåtligt valt att vara olydig mot Guds lag. Jehova skulle ha handlat i strid med sina rättfärdiga principer, om han hade använt lösen till gagn för Adam. Men betalandet av ”lönen” (gottgörelsen) för Adams synd tillåter att dödsdomen över Adams avkomlingar upphävs! (Romarna 5:16) I juridisk bemärkelse skärs syndens nedbrytande kraft av genast vid sin källa. Återlösaren smakar ”döden för varje människa” genom att bära syndens verkningar för alla Adams barn. — Hebréerna 2:9; 2 Korintierna 5:21; 1 Petrus 2:24.

¹⁴ Låt oss belysa detta: Föreställ dig en stor fabrik med hundratals anställda. En oärlig fabrikschef får firman att gå i konkurs — fabriken måste läggas ner. Hundratals personer blir nu arbetslösa och kan inte betala sina räkningar. Deras äktenskapspartner, barn, ja, också deras fordringsägare får alla lida på grund av att denne ende man var korrumperad! Men så kommer en rik välgörare, som betalar firmans skuld och återigen öppnar fabriken. Annullerandet av denna enda skuld skänker i sin tur fullständig befrielse åt alla de anställda, deras familjer och fordringsägarna. Men får den ursprunglige chefen del av detta nya välstånd? Nej, han sitter ju i fängelse och får aldrig tillbaka sitt arbete! På liknande sätt medför avlägsnandet av Adams enda skuld välsignelser för miljontals av hans avkomlingar — men inte för Adam själv.

Vem tillhandahåller lösen?

15. Vem kunde tillhandahålla en lösen för mänskligheten, och varför det?

¹⁵ Psalmisten klagade: ”Inte en av dem kan på något sätt friköpa ens en broder eller ge Gud en lösen för honom, (och priset för friköpandet av deras själ är så dyrt att det har upphört till obestämd tid).” I The New English Bible heter det att lösenpriset ”för evigt” var ”utöver hans förmåga att betala”. (Psalm 49:8, 9, NW) Vem skulle då kunna tillhandahålla lösen? Det var endast Jehova som kunde tillhandahålla det fullkomliga ”lamm som tar bort världens synd”. (Johannes 1:29) Gud sände inte någon ängel för att befria mänskligheten. Han gjorde det enastående offret att sända sin enfödde Son, ”den som han höll särskilt kär”. — Ordspråksboken 8:30, NW; Johannes 3:16.

16. a) Hur kom Guds Son att födas som en fullkomlig människa? b) Vad skulle Jesus kunna kallas i juridisk bemärkelse?

¹⁶ Guds Son var villig att medverka i Guds åtgärd, och därför ”utblottade” han sig på sin himmelska natur. (Filipperna 2:7) Gud överförde sin förstfödde himmelske Sons livskraft och personlighetsmönster till moderlivet hos en judisk jungfru vid namn Maria. Helig ande ”överskuggade” henne sedan och garanterade att det barn som växte i hennes moderliv skulle bli heligt och absolut syndfritt. (Lukas 1:35; 1 Petrus 2:22) Som människa skulle han kallas Jesus. Men i juridisk bemärkelse kunde han kallas den andre Adam, eftersom han fullkomligt motsvarade Adam. (1 Korintierna 15:45, 47) Jesus kunde således offra sig själv som ”ett oklanderligt och fläckfritt lamm”, en lösen för den syndiga mänskligheten. — 1 Petrus 1:18, 19.

17. a) Till vem betalas lösen, och varför det? b) Eftersom Gud både tillhandahåller och tar emot lösen, varför görs då detta utbyte över huvud taget?

¹⁷ Men till vem skulle då lösen betalas? Kristenhetens teologer hävdade i århundraden att den betalades till Satan, djävulen. Faktum är att mänskligheten har sålts ”under synden” och därigenom har kommit under Satans herravälde. (Romarna 7:14; 1 Johannes 5:19) Men det är Jehova och inte Satan som ”utkräver straff” för synd. (1 Tessalonikerna 4:6) Därför skall, som det uttryckligen sägs i Psalm 49:8 (NW), lösen betalas till Gud. Det var Jehova som gjorde lösen tillgänglig, men efter det att Guds lamm hade offrats måste värdet av hans lösen betalas till Gud. (Jämför 1 Moseboken 22:7, 8, 11—13; Hebréerna 11:17.) Detta reducerar inte återlösningen till ett meningslöst och mekaniskt utbyte, som om man tog pengar ur den ena fickan och lade dem i den andra. Återlösningen innebär inte så mycket ett fysiskt utbyte som en juridisk transaktion. Genom att Jehova stod fast vid att en lösen skulle betalas — också till ett högt pris för honom själv — bekräftade han att han orubbligt håller fast vid rättfärdiga principer. — Jakob 1:17.

”Det har fullbordats!”

18, 19. Varför var det nödvändigt för Jesus att lida?

¹⁸ På våren år 33 v.t. var tiden inne för lösen att betalas. Jesus Kristus arresterades på falska anklagelser, dömdes skyldig och fastnaglades vid en avrättningspåle. På grund av den intensiva smärta och förödmjukelse som var inbegripen vädjade han till Gud ”med starka rop och tårar”. (Hebréerna 5:7) Måste Jesus lida så? Ja, för genom att förbli ”lojal, sveklös, obesudlad, skild från syndarna” ända till slutet avgjorde Jesus med dramatisk slutgiltighet stridsfrågan om Guds tjänares ostrafflighet. — Hebréerna 7:26.

¹⁹ Kristi lidande tjänade också till att fullkomna honom för hans uppgift som överstepräst för mänskligheten. Som sådan skulle han inte komma att bli någon kylig eller oengagerad byråkrat. ”Ty i kraft av att han själv led, när han sattes på prov, kan han komma dem till hjälp som nu sätts på prov.” (Hebréerna 2:10, 18; 4:15) I sitt sista andetag kunde Jesus triumferande utropa: ”Det har fullbordats!” (Johannes 19:30) Han hade inte bara bevisat sin egen ostrafflighet, utan han hade också framgångsrikt lagt grunden för mänsklighetens frälsning — och vad som var ännu viktigare, bevisat det rättmätiga i Jehovas suveränitet!

20, 21. a) Varför uppväcktes Kristus från de döda? b) Varför gjordes Jesus Kristus ”levande i anden”?

²⁰ Men hur skulle då lösen egentligen komma att användas på den syndiga mänskligheten? Och när? Och hur? Dessa frågor lämnades inte åt slumpen, utan på tredje dagen efter Kristi död uppväckte Jehova honom från de döda. (Apostlagärningarna 3:15; 10:40) Genom denna betydelsefulla handling, ett faktum som bekräftades av hundratals ögonvittnen, belönade Jehova inte bara sin Sons trogna tjänst, utan han gav honom också tillfälle att fullborda sitt friköpande verk. — Romarna 1:4; 1 Korintierna 15:3—8.

²¹ Jesus blev ”gjord levande i anden”, och hans jordiska kvarlevor skaffades undan på ett sätt som inte har uppenbarats. (1 Petrus 3:18; Psalm 16:10; Apostlagärningarna 2:27) Som andevarelse kunde den nu uppväckte Jesus återvända till himmelen i triumf. Vilket oerhört jubel måste det inte ha blivit i himmelen vid detta tillfälle! (Jämför Job 38:7.) Men Jesus återvände inte bara för att få glädja sig åt att bli välkomnad, utan han kom för att uträtta annat arbete. Han skulle bland annat göra det möjligt för hela människosläktet att få gagn av hans lösen. (Jämför Johannes 5:17, 20, 21.) Precis hur han har åstadkommit detta och vad det innebär för mänskligheten skall behandlas i följande artikel.

[Fotnot]

Repetitionsfrågor

◻ Vilka stridsfrågor var av ännu större betydelse än människans frälsning?

◻ Vad betyder det att ”återlösa” syndare?

◻ Vem måste Jesus motsvara, och varför det?

◻ Vem tillhandahåller lösen, och till vem betalas den?

◻ Varför måste Kristus uppväckas från de döda som andevarelse?

[Bild på sidan 13]

Djuroffren räckte inte till för att täcka över människors synder; de var en bild av det större offer som skulle komma