Ge ständigt akt på din undervisning

”Ge ständigt akt på dig själv och på din undervisning. Förbli vid dessa ting, ty genom att göra detta skall du rädda både dig själv och dem som lyssnar till dig.” — 1 TIMOTEUS 4:16.

1, 2. Varför råder det nu ett stort behov av nitiska lärare?

”GÅ ... och gör lärjungar av människor av alla nationerna ... och lär dem att hålla allt som jag har befallt er.” (Matteus 28:19, 20) Denna befallning av Jesus Kristus visar att alla kristna bör sträva efter att bli lärare. Det råder behov av nitiska lärare som kan hjälpa uppriktiga människor att få kunskap om Gud innan det är för sent. (Romarna 13:11) Aposteln Paulus uppmanade: ”Predika ordet, håll enträget på med det i gynnsam tid, i ogynnsam tid.” (2 Timoteus 4:2) För att göra detta måste man undervisa både i församlingen och utanför den. Själva predikouppdraget innebär faktiskt mer än att bara förkunna Guds budskap. För att intresserade personer skall bli lärjungar måste vi undervisa dem effektivt.

² Vi lever i ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med”. (2 Timoteus 3:1) Människor har blivit hjärntvättade genom världsliga filosofier och falska läror. Många är ”i mörker vad sinnet angår” och har ”förlorat all moralisk känsla”. (Efesierna 4:18, 19) Somliga bär på smärtsamma känslomässiga sår. Ja, människor är verkligen ”skinnade och skuffade hit och dit såsom får utan herde”. (Matteus 9:36) Men genom att använda undervisningskonst kan vi hjälpa uppriktiga människor att göra de förändringar som behövs.

Lärare inom församlingen

3. a) Vad inbegriper Jesu befallning att undervisa? b) Vilka är det i första hand som har ansvaret att undervisa i församlingen?

³ Miljontals människor får nu individuell undervisning med hjälp av bibelstudier i hem. Men efter dopet behöver de nya ytterligare hjälp för att bli ”rotade och befästa på grundvalen”. (Efesierna 3:17) När vi gör det Jesus befallde i Matteus 28:19, 20 och vägleder de nya till Jehovas organisation, får de också nytta av undervisningen i församlingen. Enligt Efesierna 4:11–13 har män blivit satta att tjäna ”som herdar och lärare, i avsikt att föra de heliga till rätta igen, för tjänsteverksamhet, för uppbyggande av Kristi kropp”. Ibland måste de i sin undervisning ”tillrättavisa, förebrå med kraft” och ”förmana, med all långmodighet”. (2 Timoteus 4:2) En lärares arbete är så viktigt att Paulus i sitt första brev till korinthierna nämner lärare omedelbart efter apostlar och profeter. — 1 Korinthierna 12:28.

4. Hur hjälper förmåga att undervisa oss att lyda Paulus förmaning i Hebréerna 10:24, 25?

⁴ Även om inte alla kristna tjänar som äldste eller tillsyningsmän, uppmuntras dock alla kristna att sporra varandra ”till kärlek och förträffliga gärningar”. (Hebréerna 10:24, 25) Detta kan vi göra vid mötena genom att vi är väl förberedda och ger svar som kommer från hjärtat och som är uppbyggande och uppmuntrande för andra. Erfarna förkunnare kan också sporra till ”förträffliga gärningar” genom att dela med sig av sin kunskap och erfarenhet till de nya medan de samarbetar med dem i tjänsten på fältet och i vissa informella sammanhang. Mogna kvinnor uppmanas till exempel att vara ”lärare i det som är gott”. — Titus 2:3.

Övertygade att tro

5, 6. a) Hur skiljer sig den sanna kristendomen från falsk tillbedjan? b) Hur kan de äldste hjälpa de nya att fatta förståndiga beslut?

⁵ Den sanna kristendomen skiljer sig markant från falsk religion, inom vilken man i många fall söker kontrollera sina medlemmars tankar. De religiösa ledarna på Jesu tid försökte kontrollera praktiskt taget varje sida av människors liv genom förtryckande människogjorda traditioner. (Lukas 11:46) Prästerskapet i kristenhetens kyrkosamfund har ofta gjort samma sak.

⁶ Men sann tillbedjan är ”helig tjänst” som vi utför med vårt förnuft. (Romarna 12:1) Jehovas tjänare ”övertygas att tro”. (2 Timoteus 3:14) För att saker och ting i församlingen skall fungera smidigt kan de som har ledningen ibland behöva ge vissa riktlinjer och införa ett visst tillvägagångssätt. Men de äldste försöker inte fatta beslut för sina medkristna, utan lär dem i stället ”att skilja mellan rätt och orätt”. (Hebréerna 5:14) De äldste gör detta i första hand genom att ge församlingen näring ”av trons och den rätta lärans ord”. — 1 Timoteus 4:6.

Ge akt på din undervisning

7, 8. a) Hur kan människor utan några speciella förmågor tjäna som lärare? b) Vad visar att det krävs personlig ansträngning för att bli en skicklig lärare?

⁷ Men låt oss återigen se på vårt allmänna uppdrag att undervisa. Krävs det någon speciell utbildning eller några speciella förmågor eller färdigheter för att ta del i det arbetet? Inte nödvändigtvis. Flertalet av dem som tar del i det här världsomfattande undervisningsarbetet är vanliga människor utan speciella förmågor. (1 Korinthierna 1:26–29) Paulus förklarar: ”Denna skatt [tjänst] har vi i lerkärl [ofullkomliga kroppar], för att den kraft som är över det normala må vara av Gud och inte från oss själva.” (2 Korinthierna 4:7) Den fantastiska framgång som det världsomfattande predikoarbetet har haft vittnar om Jehovas andes kraft!

⁸ Det krävs dock personlig ansträngning för att bli ”en arbetare som inte har något att skämmas för, i det han rätt handskas med sanningens ord”. (2 Timoteus 2:15) Paulus uppmanade Timoteus: ”Ge ständigt akt på dig själv och på din undervisning. Förbli vid dessa ting, ty genom att göra detta skall du rädda både dig själv och dem som lyssnar till dig.” (1 Timoteus 4:16) Hur ger man egentligen akt på sin undervisning i församlingen och utanför den? Måste man ha vissa färdigheter eller undervisningsmetoder för att göra det?

9. Vad är viktigare än medfödda förmågor?

⁹ I sin berömda bergspredikan visade Jesus att han verkligen behärskade konsten att undervisa, och när han hade slutat att tala, ”[häpnade] folkskarorna ... över hans sätt att undervisa”. (Matteus 7:28) Vi kan naturligtvis aldrig undervisa lika bra som Jesus. Men vi behöver inte vara vältaliga för att bli skickliga undervisare. Enligt Job 12:7 kan till och med ”husdjuren” och de ”bevingade skapelserna” undervisa i all tysthet! Det som i synnerhet är viktigt, förutom de medfödda förmågor vi kan ha, är ”vad slags människor” vi är, dvs. vilka egenskaper vi har och vilka andliga vanor vi har utvecklat och som de som vi undervisar kan efterlikna. — 2 Petrus 3:11; Lukas 6:40.

Att studera Guds ord

10. Hur var Jesus ett utmärkt föredöme i fråga om att studera Guds ord?

¹⁰ För att vi effektivt skall kunna undervisa i Bibelns sanning måste vi själva studera Guds ord. (Romarna 2:21) Jesus Kristus var ett utmärkt föredöme när det gäller detta. Under sin tjänst hänvisade Jesus till skriftställen eller uttryckte tankar som har sin motsvarighet i skriftställen i omkring hälften av böckerna i de hebreiska skrifterna.a Hans förtrogenhet med Guds ord blev uppenbar redan när han var 12 år, då man fann honom i templet, ”där han satt mitt ibland lärarna och lyssnade till dem och frågade ut dem”. (Lukas 2:46) Som vuxen hade Jesus för vana att gå till synagogan, där Guds ord höglästes. — Lukas 4:16.

11. Vilka goda studievanor bör en lärare utveckla?

¹¹ Läser du ivrigt Guds ord? Att vi tränger in i det hjälper oss att ”förstå fruktan för Jehova” och att finna ”kunskap om Gud”. (Ordspråken 2:4, 5) Utveckla därför goda studievanor. Försök att läsa ett stycke i Guds ord varje dag. (Psalm 1:2) Gör det till en vana att läsa varje nummer av Vakttornet och Vakna! så fort du får dem. Var uppmärksam vid församlingens möten. Lär dig att forska. Genom att lära dig att ”noggrant ... efterforska allting” kan du undvika att komma med överdrifter och felaktiga uppgifter när du undervisar. — Lukas 1:3.

Kärlek till och respekt för dem som man undervisar

12. Vilken inställning hade Jesus till sina lärjungar?

¹² En annan viktig sak är en rätt inställning till dem som man undervisar. Fariséerna kände förakt för dem som lyssnade till Jesus. De sade: ”Den här hopen folk som inte känner Lagen, de är förbannade.” (Johannes 7:49) Men Jesus hade djup kärlek till sina lärjungar och respekt för dem. Han sade: ”Jag kallar er inte längre slavar, eftersom en slav inte vet vad hans herre gör, utan jag har kallat er vänner, därför att alla de ting som jag har hört av min Fader, dem har jag gjort kända för er.” (Johannes 15:15) Detta visade hur hans lärjungar skulle utföra sitt undervisningsarbete.

13. Hur kände Paulus för dem som han undervisade?

¹³ Vi har också Paulus exempel. Han intog inte någon kylig och affärsmässig hållning till dem som han undervisade, utan han skrev i stället till korinthierna: ”Även om ni kanske har tio tusen uppfostrare i Kristus, har ni sannerligen inte många fäder; för i Kristus Jesus har jag blivit er far genom de goda nyheterna.” (1 Korinthierna 4:15) Ibland fällde Paulus till och med tårar när han allvarligt förmanade dem han undervisade! (Apostlagärningarna 20:31) Han var också mycket omtänksam och tålmodig. Därför kunde han säga till thessalonikerna: ”Vi [uppträdde] varsamt mitt ibland er, såsom när en ammande mor ömt vårdar sina egna barn.” — 1 Thessalonikerna 2:7.

14. Varför är det så viktigt att vi visar personligt intresse för dem vi studerar Bibeln med? Belys detta.

¹⁴ Efterliknar du Jesus och Paulus? Att vi hyser uppriktig kärlek till dem vi undervisar kan mer än nog uppväga de brister i medfödda förmågor som vi kan ha. Känner de vi studerar Bibeln med att vi är uppriktigt intresserade av dem? Tar vi oss tid att lära känna dem? En kristen kvinna som inte lyckades hjälpa den kvinna hon studerade Bibeln med att göra andliga framsteg frågade henne vänligt: ”Är det något som bekymrar dig?” Kvinnan började då öppna sitt hjärta och berätta om sina olika bekymmer. Det kärleksfulla samtalet blev en vändpunkt för den här kvinnan. Det är vid sådana tillfällen lämpligt att komma med tankar från Bibeln och ord som är till tröst och uppmuntran. (Romarna 15:4) Men ett varningens ord: Även om någon som man studerar Bibeln med gör snabba framsteg, har han eller hon kanske fortfarande en del okristna vanor att övervinna, och det kan därför vara förståndigt att inte bli alltför familjär med denne. Man bör upprätthålla lämpliga kristna gränser. — 1 Korinthierna 15:33.

15. Hur kan vi visa respekt för dem vi studerar Bibeln med?

¹⁵ Respekt för dem vi studerar med inbegriper att vi inte försöker styra deras privatliv. (1 Thessalonikerna 4:11) En kvinna som vi studerar med kanske bor tillsammans med en man utan att vara gift, och de har kanske barn tillsammans. Och nu, när kvinnan har fått exakt kunskap om Gud, kanske hon vill rätta sig efter Jehovas normer. (Hebréerna 13:4) Skall hon gifta sig med mannen eller lämna honom? Vi kanske tycker att det skulle vara ett hinder för hennes fortsatta andliga tillväxt att gifta sig med en man som har föga eller inget intresse för andliga ting. Eller också kanske vi fruktar för hur det skall gå för barnen och menar att det vore bäst för henne att gifta sig med honom. Men om vi skulle lägga oss i hennes privatliv och försöka påtvinga henne vår egen uppfattning i en sådan fråga, skulle vi visa brist på kärlek och respekt. Det är ju trots allt hon som måste leva med följderna av beslutet. Skulle det därför inte vara bättre att öva henne att använda sina egna ”uppfattningsförmågor”, så att hon själv kan avgöra hur hon bäst skall handla? — Hebréerna 5:14.

16. Hur kan de äldste visa kärlek till och respekt för Guds hjord?

¹⁶ Det är särskilt viktigt att församlingsäldste behandlar hjorden med kärlek och respekt. Så här skrev Paulus i sitt brev till Filemon: ”Det är ... av den orsaken som jag, fast jag talar mycket fritt och öppet i förbindelse med Kristus för att befalla dig att göra vad som är tillbörligt, nu hellre förmanar dig på grundval av kärleken.” (Filemon, vers 8, 9) Det kan ibland uppstå frustrerande situationer i en församling, då det kan behövas fasthet. Paulus uppmanade Titus: ”Fortsätt ... att tillrättavisa dem [som handlar orätt] med stränghet, så att de kan vara sunda i tron.” (Titus 1:13) Men inte ens under sådana omständigheter får en tillsyningsman tala ovänligt till församlingen. Paulus skrev: ”En Herrens slav bör inte strida, utan bör vara mild och vänlig mot alla, kvalificerad att undervisa, i det han behärskar sig under onda förhållanden.” — 2 Timoteus 2:24; Psalm 141:3.

17. Vilket misstag begick Mose, och vad kan äldste lära av det?

¹⁷ Tillsyningsmän måste hela tiden påminna sig att det är ”Guds hjord” som de handskas med. (1 Petrus 5:2) Mose, som var så ödmjuk, glömde vid ett tillfälle detta, då israeliterna ”förbittrade hans ande, och han började tala överilat med sina läppar”. (Psalm 106:33) Trots att israeliterna långt ifrån var utan skuld vid detta tillfälle, ogillade Gud att Mose hade behandlat hans hjord på det här sättet. (4 Moseboken 20:2–12) När äldste ställs inför liknande situationer, bör de vinnlägga sig om att undervisa vänligt och med insikt. Våra bröder reagerar bäst när de behandlas hänsynsfullt och som sådana som behöver hjälp och inte som oförbätterliga individer. Äldste måste bevara den positiva inställning som Paulus hade, när han skrev: ”Vi [har] den tillförsikten i Herren beträffande er, att ni nu gör och skall fortsätta med att göra de ting som vi föreskriver.” — 2 Thessalonikerna 3:4.

Lyhörd för deras behov

18, 19. a) Vad bör vi göra när de som vi studerar Bibeln med har vissa svårigheter att följa med i undervisningen? b) Hur kan vi hjälpa dem som har svårt att förstå en speciell fråga?

¹⁸ En skicklig lärare är villig att anpassa sig efter sina elevers förmågor och begränsningar. (Jämför Johannes 16:12.) Slavarnas ägare i Jesu liknelse om talenterna gav privilegier ”åt var och en efter hans egen förmåga”. (Matteus 25:15) Vi kan följa ett liknande mönster när vi leder bibelstudier. Det är naturligtvis önskvärt att gå igenom en bibelstudiepublikation på relativt kort tid. Men då alla inte har lika lätt för att läsa eller att snabbt fatta nya tankar, måste vi visa omdöme när det gäller hur länge vi skall uppehålla oss vid en viss fråga för att en mottaglig person som vi studerar med skall kunna hänga med och fatta det han får lära sig, vilket är viktigare än att vi hinner igenom en viss mängd stoff på en bestämd tid. — Matteus 13:51.

¹⁹ Samma sak kan sägas om dem som har svårt att förstå att vissa saker är fel, till exempel treenighetsläran eller firandet av religiösa helgdagar. Även om vi vanligtvis inte behöver ta med något extra stoff vid våra bibelstudier, kan vi göra detta, om det är uppenbart att det skulle vara till hjälp. Vi bör använda gott omdöme, så att vi inte i onödan hindrar någon att göra framsteg.

Var entusiastisk!

20. Hur var Paulus ett fint föredöme i fråga om att visa entusiasm och övertygelse när han undervisade?

²⁰ ”Var glödande av anden”, skriver Paulus. (Romarna 12:11) Ja, antingen vi leder ett bibelstudium med någon eller vi medverkar i en programpunkt vid ett församlingsmöte, bör vi göra detta med nit och entusiasm. Paulus skrev till thessalonikerna: ”De goda nyheter vi predikar ... kom [inte] till er bara med tal utan också med kraft och med helig ande och fast övertygelse.” (1 Thessalonikerna 1:5) Paulus och hans följeslagare gav dem således inte bara ”av Guds goda nyheter”, utan också av sina ”egna själar”. — 1 Thessalonikerna 2:8.

21. Hur kan vi bevara entusiasmen för vårt uppdrag att undervisa?

²¹ Övertygelsen att det vi har att säga är viktigt för dem som vi studerar Bibeln med gör att vi blir entusiastiska. Må vi aldrig låta det gå slentrian i vår uppgift att undervisa. Skrivaren Esra gav helt visst akt på sin undervisning när det gäller detta. Han gjorde ”sitt hjärta berett att rådfråga Jehovas lag och att göra enligt den och att ... undervisa” i Israel. (Esra 7:10) Vi bör på liknande sätt förbereda oss grundligt och begrunda stoffets betydelse. Må vi be Jehova fylla oss med tro och övertygelse. (Lukas 17:5) Vår entusiasm kan hjälpa dem vi studerar Bibeln med att utveckla sann kärlek till sanningen. Men att vi ger akt på vår undervisning kan naturligtvis inbegripa att vi använder speciella undervisningsmetoder. Några av dessa skall vi behandla i följande artikel.

[Fotnoter]

Minns du?

◻ Varför råder det nu behov av skickliga kristna lärare?

◻ Vilka goda studievanor kan vi utveckla?

◻ Varför är det så viktigt att vi har kärlek till och respekt för dem vi undervisar?

◻ Vad kan vi göra för att hjälpa dem vi studerar Bibeln med, om de har svårt att förstå vissa saker?

◻ Varför är det så viktigt med entusiasm och övertygelse, när man undervisar andra?

[Bild på sidan 10]

Goda lärare studerar själva Guds ord

[Bild på sidan 13]

Intressera dig för dem som du studerar Bibeln med