”Se! Människan!”

Pilatus sa till folkskaran som vill se Jesus död: ”Jag [har] ... inte hittat någon grund för era anklagelser. Det har inte Herodes heller.” (Lukas 23:14, 15) Pilatus vill skona Jesus, och han byter nu taktik och säger: ”Ni [har] ju seden att jag ska frige en fånge åt er vid påsken. Vill ni att jag ska frige judarnas kung?” (Johannes 18:39)

Pilatus vet att det finns en fånge som heter Barabbas. Han är känd för att vara en rånare, rebell och mördare. Pilatus frågar: ”Vem vill ni att jag ska frige åt er, Barabbas eller Jesus, den så kallade Messias?” Folket, som triggats av de främsta prästerna, begär att Barabbas ska släppas i stället för Jesus. Pilatus frågar igen: ”Vem av dem vill ni att jag ska frige åt er?” Folket ropar: ”Barabbas.” (Matteus 27:17, 21)

Då invänder Pilatus: ”Men vad ska jag göra med Jesus, den så kallade Messias?” Folket vrålar: ”På pålen med honom!” (Matteus 27:22) De har verkligen sjunkit lågt som kräver att en helt oskyldig man ska dödas. Pilatus vädjar: ”Varför det? Vad har den här mannen gjort för ont? Jag ser inte något som gör honom förtjänt av döden, så jag tänker piska honom och sedan frige honom.” (Lukas 23:22)

Trots Pilatus försök ropar folket ilsket och enhälligt: ”På pålen med honom!” (Matteus 27:23) De religiösa ledarna har hetsat folket så till den grad att de törstar efter blod. Och det är oskyldigt blod de vill ha! Folket är ute efter samma person som de bara fem dagar tidigare välkomnade som kung på Jerusalems gator. I det här hotfulla kaoset håller sig lärjungarna, om de är där, tyst i bakgrunden.

Pilatus inser att han talar för döva öron och att ett upplopp är på väg att bryta ut. Han tar därför lite vatten och tvättar sina händer framför folket och säger: ”Jag är oskyldig till den här mannens blod. Ni får bära ansvaret.” Men folket är obevekligt och svarar: ”Låt hans blod komma över oss och över våra barn.” (Matteus 27:24, 25)

Ståthållaren verkar vilja göra det rätta, men han ger vika för önskan att vara folket till lags. Han låter dem få sin vilja igenom. Barabbas friges, och de sliter av Jesus kläderna och pryglar honom.

Efter den här tortyren förs Jesus in i ståthållarens palats. Hela truppavdelningen samlas, och den kränkande misshandeln fortsätter. De flätar en krona av törnen och trycker ner den på Jesus huvud. Soldaterna placerar också en stav i hans högra hand och sätter på honom en mantel, en sådan som kungligheter brukar ha. De säger hånfullt: ”Leve judarnas kung!” (Matteus 27:28, 29) Och som om inte det vore nog örfilar de honom och spottar på honom. De tar staven och slår honom i huvudet med den, vilket får taggarna i den förödmjukande ”kronan” att tränga allt längre in i huden.

Pilatus är imponerad av att Jesus har lyckats behålla värdigheten och sin mentala styrka under allt det här. Och därför försöker Pilatus på nytt göra sig fri från skuld och säger: ”Nu för jag ut honom till er så att ni förstår att jag anser att han är oskyldig.” Pilatus kanske tänker att folkskaran kommer att mjukna när de ser Jesus blodig och blåslagen. När Jesus står där framför den hjärtlösa mobben ropar Pilatus: ”Se! Människan!” (Johannes 19:4, 5)

Jesus är sargad och slagen, men han är ändå beundransvärt lugn. Det här går inte Pilatus förbi, och hans ord uttrycker både respekt och sympati.