”Mitt rike är ingen del av den här världen”

1, 2. a) Varför blir världen alltmer splittrad? b) Vilka frågor ska vi gå igenom?

”FRÅN det att jag var liten såg jag bara orättvisor”, berättade en syster i Sydeuropa, som tänkte tillbaka på sitt förflutna. ”Jag ogillade det politiska systemet i mitt land och understödde åsikter som många skulle anse vara radikala. Jag var faktiskt ihop med en terrorist i många år.” En man i södra Afrika som nu är en broder försvarade också våld en gång i tiden. ”Jag ansåg att min stam var överlägsen alla andra”, säger han. ”Jag engagerade mig i ett politiskt parti, och vi fick lära oss att döda våra motståndare med spjut – till och med sådana i vår egen stam som understödde andra politiska partier.” En syster i Centraleuropa erkänner: ”Jag hade fördomar, och jag hatade alla som hade en annan nationalitet eller som tillhörde en annan religion än jag.”

² Den inställning som de här tre personerna hade är verkligen en växande trend i dagens värld. Många politiska grupper tar till våld i kampen för självständighet. Politiska motsättningar blir allt starkare, och på många håll ökar främlingsfientligheten. Som Bibeln har förutsagt är många nu ”i de sista dagarna ... omedgörliga”. (2 Tim. 3:1, 3) Så hur kan vi bevara vår kristna enhet i en värld som blir alltmer splittrad? Vi kan lära oss mycket av hur Jesus hanterade en situation som uppstod i det första århundradet, när landet präglades av politisk turbulens. Vi ska nu se närmare på tre frågor: Varför vägrade Jesus engagera sig i separatiströrelser? Hur visade han att Guds folk måste undvika att ta ställning i politiska frågor? Och hur lärde han oss att våld mot andra inte är berättigat?

3, 4. a) Vilka politiska förhoppningar hade judarna på Jesus tid? b) Hur påverkades Jesus lärjungar av den allmänna stämningen bland judarna?

³ Många av de judar som Jesus förkunnade för ville ha självständighet från Rom. Och judiska seloter, eller nationalister, spädde på de här känslorna. Många av de här extremisterna gick i galilén Judas fotspår. Han var en falsk messias i det första århundradet som vilseledde många. Den judiske historikern Josefus skrev att han ”uppviglade ... sina landsmän, i det han hävdade att det var en stor skam att de gick med på att erlägga skatt till romarna”. (Judarnas krig, översatt av I. Lagerström) Romarna avrättade Judas så småningom. (Apg. 5:37) Och en del av seloterna tog till våld för att uppnå sina mål.

⁴ Bortsett från de här extremisterna gick även vanliga judar och väntade på att en politisk messias skulle framträda. De trodde att han skulle befria dem från romarna och göra Israel till en stor nation igen. (Luk. 2:38; 3:15) Många trodde att Messias skulle upprätta ett jordiskt rike i Israel, och då skulle miljontals utspridda judar kunna återvända till sitt hemland. Till och med Johannes döparen frågade Jesus: ”Är du den som ska komma, eller ska vi vänta på någon annan?” (Matt. 11:2, 3) Johannes kanske undrade om det var någon annan som skulle komma och befria judarna. Längre fram mötte två lärjungar den uppståndne Jesus på vägen till Emmaus. De sa att de hade hoppats att Jesus var den som skulle befria Israel. (Läs Lukas 24:21.) Kort därefter frågade Jesus apostlar honom: ”Herre, är det nu du ska återupprätta Israel som kungarike?” (Apg. 1:6)

 5. a) Varför ville folket i Galileen ha Jesus som kung? b) Hur korrigerade Jesus deras tänkesätt?

⁵ Det var säkert de här förväntningarna på Messias som gjorde att folket i Galileen ville att Jesus skulle bli deras kung. Man kan föreställa sig att de tänkte att han skulle bli den perfekte ledaren. Han var en skicklig talare, han kunde bota sjuka och han kunde till och med ge mat åt de hungriga. När Jesus hade gett mat åt omkring 5 000 män kunde han lätt läsa av stämningen bland folket: ”Jesus, som förstod att folket tänkte föra bort honom med våld för att göra honom till kung, drog sig undan till berget igen för att vara ensam.” (Joh. 6:10–15) Dagen därpå, när folkets entusiasm kanske hade lagt sig lite, förklarade Jesus att han i första hand hade kommit för att hjälpa nationen på ett andligt, inte materiellt, plan. Han sa: ”Arbeta inte för den mat som fördärvas, utan för den mat som består och ger evigt liv.” (Joh. 6:25–27)

 6. Hur visade Jesus att han inte var ute efter politisk makt här på jorden? (Se den inledande bilden.)

⁶ Jesus förstod att en del av hans efterföljare trodde att han skulle börja härska som kung i Jerusalem. Så kort före sin död berättade han liknelsen om minorna för att hjälpa dem att tänka om. Liknelsen visade att han själv, ”en man av ädel börd”, skulle ”resa till ett avlägset land” och vara borta en lång tid. (Luk. 19:11–13, 15) Jesus framhöll också sin neutrala hållning när han stod inför Pontius Pilatus. Pilatus frågade honom: ”Är du judarnas kung?” (Joh. 18:33) Han kanske var rädd att Jesus skulle skapa politisk oro, något som var ett problem under hela hans styre. Jesus svarade: ”Mitt rike är ingen del av den här världen.” (Joh. 18:36) Han vägrade att bli inblandad i politik, för hans rike skulle upprättas i himlen. Han sa till Pilatus att hans arbete här på jorden var att ”vittna om sanningen”. (Läs Johannes 18:37.)

 7. Varför kan det vara svårt att vara politiskt neutral innerst inne?

⁷ När vi har en lika tydlig bild av vårt uppdrag som Jesus hade, tar vi inte ställning för någon viss politisk grupp, inte ens innerst inne. Det kanske inte alltid är så lätt. ”Människor i vårt område blir alltmer radikala”, berättar en kretstillsyningsman. ”Folk blir mer och mer nationalistiska, och många är övertygade om att politisk självständighet skulle förbättra deras liv. Tack och lov har vännerna varit måna om sin kristna enhet och koncentrerat sig på att predika de goda nyheterna. De litar på att Gud kommer att ta itu med orättvisorna och alla andra problem vi brottas med.”

 8. Vilka orättvisor utsattes många judar för på Jesus tid?

⁸ Orättvisor väcker ofta starka känslor och får många att engagera sig politiskt. Skatterna var en het fråga på Jesus tid. Den tändande gnistan till galilén Judas uppror, som nämndes tidigare, var faktiskt att romarna genomförde en folkräkning som gällde beskattning. Roms undersåtar, däribland Jesus åhörare, var tvungna att betala många olika skatter, bland annat egendomsskatt och fastighetsskatt. Och skatteindrivarna var ofta korrupta, vilket förvärrade problemet. Rätten att driva in skatter kunde köpas på offentliga auktioner, och skatteindrivarna kunde sedan göra vinst på de belopp som de drev in. Sackeus, som var förman för skatteindrivarna i Jeriko, hade blivit rik genom att pressa folk på pengar. (Luk. 19:2, 8) Och han skilde sig säkert inte mycket från de flesta andra skatteindrivare.

9, 10. a) Hur försökte Jesus fiender få honom att engagera sig i en politisk fråga? b) Vad lär vi oss av Jesus svar? (Se den inledande bilden.)

⁹ Jesus fiender försökte sätta dit honom genom att få honom att ta ställning i en skattefråga. Den skatt de frågade honom om var huvudskatten, en skatt på en denar som romarna krävde av sina undersåtar. (Läs Matteus 22:16–18.) Judarna avskydde den här skatten eftersom den påminde dem om att de var styrda av Rom. Anhängarna av Herodes parti, som väckte frågan, tänkte att om Jesus fördömde skatten kanske han skulle bli anklagad för uppvigling. Om han däremot sa att judarna var tvungna att betala skatten kanske många skulle sluta följa honom.

¹⁰ Jesus var noga med att inte ta ställning i den här frågan. Han sa: ”Ge ... kejsaren det som tillhör kejsaren, men ge Gud det som tillhör honom.” (Matt. 22:21) Jesus visste naturligtvis att många skatteindrivare var korrupta. Men han lät sig inte distraheras, utan fokuserade på den verkliga lösningen – Guds rike. Därigenom satte han normen för alla sina efterföljare. De tar därför inte ställning i politiska frågor, även om den ena sidan känns mer rätt och rättvis än den andra. De sätter Guds rike och hans rättfärdighet främst i livet i stället för att forma starka åsikter om, eller kritisera, vissa orättvisa förhållanden. (Matt. 6:33)

11. Hur kan vi kanalisera vår känsla för rättvisa på ett positivt sätt?

¹¹ Många Jehovas vittnen har lyckats överge starka politiska åsikter de en gång hade. ”Efter att ha läst samhällsvetenskap på universitetet utvecklade jag radikala åsikter”, berättar en syster i Storbritannien. ”Jag ville kämpa för de svartas rättigheter eftersom vi hade drabbats av så många orättvisor. Även om jag var bra på att vinna diskussioner kände jag bara frustration efteråt. Jag insåg inte att orsakerna till rasistiska orättvisor måste utrotas ur människors hjärtan. Men när jag började studera Bibeln insåg jag att jag var tvungen att börja med mitt eget hjärta. Och det var en vit syster som tålmodigt hjälpte mig att göra den resan. Nu är jag pionjär i en teckenspråksförsamling och lär mig att nå ut till alla slags människor.”

12. Vilken ”surdeg” sa Jesus att hans lärjungar skulle hålla sig borta från?

¹² På Jesus tid fanns det ingen tydlig gräns mellan religion och politik. I boken Dagligt liv i Palestina på Jesu tid sägs det att ”de religiösa sekter i vilka judarna delade upp sig i stort sett motsvarar vad vi kallar politiska partier”. Så Jesus gav sina lärjungar varningen: ”Håll ögonen öppna och akta er för fariséernas surdeg och Herodes surdeg.” (Mark. 8:15) När Jesus nämnde Herodes, syftade han förmodligen på anhängarna av Herodes parti. Den andra gruppen, fariséerna, ville ha judisk självständighet. Matteus skildring visar att Jesus också nämnde sadducéerna i det här samtalet. De var positiva till romarnas styre eftersom många av dem hade maktpositioner i den romerska administrationen. Jesus varnade alltså sina lärjungar för de här tre gruppernas ”surdeg”, dvs. deras läror. (Matt. 16:6, 12) Och det är intressant att Jesus gav den här varningen kort efter det att folket hade velat göra honom till kung.

13, 14. a) Hur ledde politiska och religiösa frågor till våld och orättvisor? b) Varför kan orättvisor aldrig rättfärdiga att vi använder våld? (Se den inledande bilden.)

¹³ När religion blandar sig i politik leder det lätt till våld. Jesus lärde sina lärjungar att de skulle vara helt neutrala. Det var en av anledningarna till att de främsta prästerna och fariséerna ville döda Jesus. De var rädda att människor skulle lyssna på honom och sluta följa dem, och om det hände skulle de förlora sin religiösa och politiska makt. De sa: ”Om vi låter honom hållas kommer alla att börja tro på honom, och sedan kommer romarna och tar ifrån oss både vårt tempel och vårt folk.” (Joh. 11:48) Så under översteprästen Kaifas ledning gjorde man upp planer på att döda Jesus. (Joh. 11:49–53; 18:14)

¹⁴ Kaifas skickade soldater för att gripa Jesus i skydd av nattmörkret. Jesus kände till deras planer, så under sin sista måltid med apostlarna bad han dem att ordna med några svärd. Två svärd skulle räcka för att lära dem något mycket viktigt. (Luk. 22:36–38) Senare samma natt kom en folkskara för att gripa Jesus. Petrus blev så upprörd över denna orättvisa att han tog ett svärd och attackerade en av männen. (Joh. 18:10) Men Jesus sa till Petrus: ”Stick tillbaka svärdet igen, för alla som tar till svärd ska gå under genom svärd.” (Matt. 26:52, 53) Den här kraftfulla lärdomen var helt i linje med det som Jesus hade tagit upp i en bön tidigare samma kväll: Hans efterföljare skulle inte vara någon del av världen. (Läs Johannes 17:16.) Att bekämpa orättvisor var helt enkelt Guds sak.

15, 16. a) Hur har Guds ord hjälpt de kristna att undvika konflikter? b) Vilken kontrast ser Jehova när han blickar ner på dagens värld?

¹⁵ Systern i Sydeuropa som nämndes tidigare drog den slutsatsen av egen erfarenhet. ”Våld skapar aldrig rättvisa”, säger hon. ”Jag märkte att de som tog till våld ofta fick betala med sina liv. Och många andra blev hårda och bittra. Jag blev så glad när jag fick lära mig i Bibeln att det bara är Gud som kan ge oss rättvisa här på jorden. Så under de 25 senaste åren är det just det budskapet jag har predikat.” Brodern i södra Afrika har bytt ut sitt spjut mot ”andens svärd”, Guds ord. (Ef. 6:17) Nu förkunnar han ett fridsamt budskap för alla sorters människor, oavsett vilken stam de tillhör. Och efter att ha blivit ett Jehovas vittne gifte sig systern i Centraleuropa med en broder från en etnisk grupp som hon tidigare hade hatat. Alla tre gjorde de här förändringarna därför att de ville efterlikna Kristus.

¹⁶ Det är verkligen viktigt att vi gör sådana här förändringar! Bibeln liknar mänskligheten vid ett stormigt hav som aldrig blir stilla. (Jes. 17:12; 57:20, 21; Upp. 13:1) Politiska frågor provocerar och splittrar människor och leder till meningslöst våld. Men mitt i detta bevarar vi vår frid och enhet. När Jehova blickar ner på den här splittrade världen måste det värma hans hjärta att se hur enat hans folk är. (Läs Sefanja 3:17.)

17. a) Nämn tre saker vi kan göra för att bidra till enheten bland oss. b) Vad ska vi gå igenom i nästa artikel?

¹⁷ Vi har sett på tre saker som bidrar till enheten bland oss: 1) Vi litar på att Guds rike ska ta bort alla orättvisor, 2) vi vägrar ta ställning i politiska frågor och 3) vi säger nej till våld. Men ibland kan vår enhet hotas av fördomar. I nästa artikel ska vi se hur vi kan ta itu med den utmaningen, precis som de första kristna gjorde.