Har du ”Kristi sinne”?

”Må nu den Gud, som fyller behovet av uthållighet och tröst, förunna er att ... ha samma sinnesinställning som Kristus Jesus hade.” — ROMARNA 15:5.

1. Hur framställs Jesus i många målningar i kristenheten, och varför ger detta inte någon rättvisande bild av honom?

”MAN såg honom aldrig skratta.” Så beskrivs Jesus i ett dokument som falskeligen påstås vara skrivet av en forntida romersk ämbetsman. Detta dokument, som i sin nuvarande form har varit känt sedan omkring 1000-talet, sägs ha påverkat många konstnärer.a På många målningar framställs Jesus som svårmodig, som en som sällan eller aldrig log. Men detta ger knappast en rättvisande bild av Jesus, som i evangelierna skildras som en varmhjärtad och omtänksam man med starka känslor.

2. Hur kan vi uppodla ”samma sinnesinställning som Kristus Jesus hade”, och hur är detta till hjälp för oss?

² För att få en rätt uppfattning om hur Jesus var som person, då han var här på jorden, måste vi få exakt kunskap om honom i vårt sinne och hjärta. Låt oss därför studera några berättelser i evangelierna som ger oss en inblick i ”Kristi sinne”, dvs. i hans känslor, uppfattningar och tankar och i hans sätt att resonera. (1 Korinthierna 2:16) Och låt oss, medan vi gör det, begrunda hur vi själva skulle kunna uppodla ”samma sinnesinställning som Kristus Jesus hade”. (Romarna 15:5) Därigenom kan vi följa Jesu exempel och bli bättre rustade för livet och för vårt umgänge med andra. — Johannes 13:15.

Tillgänglig

3, 4. a) Vad var bakgrunden till den berättelse som vi kan läsa i Markus 10:13–16? b) Hur reagerade Jesus när hans lärjungar försökte hindra de små barnen att komma till honom?

³ Människor kände sig dragna till Jesus, och oavsett sin ålder och bakgrund kände de sig fria att närma sig honom. Tänk på den händelse som beskrivs i Markus 10:13–16 och som inträffade i slutet av Jesu tjänst, då han för sista gången var på väg till Jerusalem, där han skulle möta en plågsam död. — Markus 10:32–34.

⁴ Föreställ dig scenen. Människor börjar komma till Jesus med barn, även mycket små barn, för att han skall välsigna dem.b Men lärjungarna försöker hindra barnen från att komma till Jesus. De kanske tror att Jesus inte vill bli störd av barn under dessa kritiska veckor. Men lärjungarna har fel, och Jesus ogillar det de gör. Han kallar på barnen och säger: ”Låt de små barnen komma till mig; sök inte hejda dem.” (Markus 10:14) Därefter gör han något som visar hans ömma medkänsla och kärlek. Berättelsen lyder: ”Han tog barnen i sin famn och började välsigna dem.” (Markus 10:16) Det är uppenbart att barnen kände sig väl till mods, när Jesus kärleksfullt tog dem i sin famn.

5. Vad säger oss berättelsen i Markus 10:13–16 om hur Jesus var som person?

⁵ Denna korta berättelse säger oss mycket om hur Jesus var som person. Den visar att han var tillgänglig. Fastän han hade haft en så hög ställning i himlen uppträdde han aldrig nedlåtande mot ofullkomliga människor, och de behövde inte heller känna sig rädda för honom. (Johannes 17:5) Är det inte också betecknande att till och med barn kände sig väl till mods i Jesu sällskap? De skulle säkert inte ha känt sig dragna till en kylig och dyster person som aldrig log eller skrattade! Människor i alla åldrar vågade närma sig Jesus, därför att de kände att han var en varm och omtänksam person, som inte skulle avvisa dem.

6. Hur kan äldste bli mer tillgängliga?

⁶ Vi kan med denna berättelse i tankarna fråga oss själva: ”Har jag Kristi sinne? Är jag tillgänglig?” I dessa kritiska tider behöver Guds får tillgängliga herdar, män som är som ”ett gömställe undan vinden”. (Jesaja 32:1, 2; 2 Timoteus 3:1) Äldste, om ni uppodlar ett uppriktigt intresse för era bröder och är villiga att ge av er själva för att hjälpa dem, så märks det genom ert ansiktsuttryck, tonfall och vänliga uppträdande att ni verkligen bryr er om dem. En sådan äkta värme och ett sådant intresse kan skapa en anda av tillit som gör det lättare också för barn att ta kontakt med er. Så här förklarar en kristen kvinna vad det var som fick henne att vilja öppna sig för en viss äldste: ”Om han inte hade talat med mig på ett så kärleksfullt och medkännande sätt, skulle jag säkert inte ha sagt ett ord, men nu fick han mig att känna mig trygg.”

Hänsynsfull och omtänksam mot andra

7. a) Hur visade Jesus att han var hänsynsfull mot andra? b) Varför kan Jesus ha återgett en viss blind man hans syn gradvis?

⁷ Jesus var hänsynsfull och omtänksam mot andra och lyhörd för deras känslor. Blotta åsynen av människor i en svår belägenhet kunde röra honom så djupt att han ville lindra deras lidande. (Matteus 14:14) Jesus tog också hänsyn till andras begränsningar och behov. (Johannes 16:12) Då man vid ett tillfälle förde en blind man till Jesus och bad honom bota denne, återgav han mannen hans syn, men inte på en gång, utan gradvis. Först såg mannen människor endast otydligt. Han sade att han såg vad som tycktes ”vara träd”, men som gick ”omkring”. Därefter botade Jesus hans syn fullständigt. Varför botade han mannen gradvis? Det kan mycket väl ha varit för att mannen skulle få vänja ögonen vid det skarpa solljuset, så att det inte skulle bli en för stor chock för honom, som var van vid mörker, att få se sin omgivning i ljus. — Markus 8:22–26.

8, 9. a) Vad hände strax efter det att Jesus och hans lärjungar hade kommit in i Dekapolis område? b) Beskriv hur Jesus botade den döve mannen.

⁸ Tänk också på det som hände efter påsken år 32 v.t., då Jesus och hans lärjungar hade kommit in i Dekapolis område, på östra sidan av Galileens hav. Stora folkskaror fann dem snart och förde många som var sjuka och handikappade till Jesus, och han botade dem alla. (Matteus 15:29, 30) Det är intressant att lägga märke till hur Jesus tog särskild hänsyn till en viss man. Det är endast evangelisten Markus som berättar om denna händelse. — Markus 7:31–35.

⁹ Den här mannen var döv och hade svårt för att tala. Jesus, som kan ha lagt märke till att han var särskilt nervös eller besvärad, gjorde nu något som var ganska ovanligt. Han tog mannen avsides undan folkskaran, så att de fick vara för sig själva. Därefter gjorde han vissa tecken för att låta mannen förstå vad det var han tänkte göra. Han ”stack sina fingrar i hans öron, och efter att ha spottat rörde han vid hans tunga”. (Markus 7:33) Därefter såg Jesus upp mot himlen och suckade bönfallande. Dessa talande handlingar skulle låta mannen förstå att det Jesus nu tänkte göra skulle han göra genom Guds kraft. Till slut sade Jesus: ”Öppna dig.” (Markus 7:34) Då återfick mannen sin hörsel, och han kunde tala normalt.

10, 11. Hur kan vi visa att vi tar hänsyn till andras känslor i församlingen och i familjen?

¹⁰ Jesus tog verkligen hänsyn till andra! Som kristna gör vi väl i att uppodla Kristi sinne och vara lyhörda för andras känslor och ta hänsyn till dessa. Bibeln förmanar oss: ”Ni [skall] alla vara likasinnade, visa medkänsla, ha broderlig tillgivenhet, vara ömt medlidsamma, ödmjuka i sinnet.” (1 Petrus 3:8) För att lyda denna förmaning måste vi tala och handla på ett sätt som tar hänsyn till andras känslor.

¹¹ Vi kan visa att vi tar hänsyn till känslorna hos andra i församlingen genom att vi behandlar dem med värdighet och så som vi själva skulle vilja bli behandlade. (Matteus 7:12) Detta inbegriper att vi är noga både med vad vi säger och med hur vi säger det. (Kolosserna 4:6) Kom ihåg att obetänksamma ord är som ”svärdsstötar”. (Ordspråken 12:18) Hur är det då i familjen? En man och en hustru som verkligen älskar varandra är lyhörda för varandras känslor. (Efesierna 5:33) De undviker hårda ord, ständig kritik och bitande sarkasm, vilket allt kan skapa känslomässiga sår som inte så lätt läks. Barn har också känslor, och kärleksfulla föräldrar tar hänsyn till dessa. När det är nödvändigt att ge tillrättavisning, ger sådana föräldrar den på ett sätt som visar respekt för barnens värdighet och inte i onödan får dem att bli förlägna.c (Kolosserna 3:21) När vi på så sätt visar hänsyn mot andra, visar vi att vi har Kristi sinne.

Villig att lita på andra

12. Vilken balanserad och realistisk syn hade Jesus på sina lärjungar?

¹² Jesus hade en balanserad och realistisk syn på sina lärjungar. Han kunde läsa människors hjärtan och var väl medveten om att de var ofullkomliga. (Johannes 2:24, 25) Ändå såg han inte bara deras ofullkomligheter, utan också deras goda egenskaper. Han såg också vilka möjligheter som dessa män, som blivit dragna av Jehova, hade. (Johannes 6:44) Jesu positiva syn på sina lärjungar var uppenbar i hans sätt att behandla dem. Han var bland annat villig att lita på dem.

13. Hur visade Jesus att han litade på sina lärjungar?

¹³ Hur visade Jesus att han litade på sina smorda lärjungar? Jo, när han lämnade jorden, gav han dem det ansvarsfulla uppdraget att ta hand om hans kungarikes intressen på jorden. (Matteus 25:14, 15; Lukas 12:42–44) Under sin tjänst visade han också, både indirekt och i mindre sammanhang, att han litade på dem. När han genom ett underverk förökade maten för att bespisa folkskarorna, gav han sina lärjungar i uppdrag att dela ut den. — Matteus 14:15–21; 15:32–37.

14. Hur skulle du vilja sammanfatta berättelsen i Markus 4:35–41?

¹⁴ Tänk också på det som sägs i Markus 4:35–41. Det berättas där att Jesus och hans lärjungar gick ombord på en båt för att fara över till östra sidan av Galileens hav. Kort efter det att de hade kommit ut på vattnet lade Jesus sig ner i aktern och somnade. Men det blev ”plötsligt ett mycket våldsamt stormväder”. Sådana stormar var inte ovanliga på Galileens hav. Eftersom det ligger så lågt (omkring 200 meter under havsytan), är luften mycket varmare där än i den omgivande trakten, och detta skapar störningar i atmosfären. Dessutom blåser det ner kraftiga vindar från berget Hermon i norr och ner genom Jordandalen. Från att ha varit lugnt ena stunden kan vädret förändras till en rasande storm i nästa. Tänk på detta: Trots att Jesus, som var uppväxt i Galileen, säkert kände till att det var vanligt med stormar här, kunde han sova lugnt, därför att han litade på sina lärjungars sjömanskap — några av dem var ju fiskare. — Matteus 4:18, 19.

15. Hur kan vi efterlikna Jesus i hans villighet att lita på sina lärjungar?

¹⁵ Kan vi efterlikna Jesus i hans villighet att lita på sina lärjungar? Några kan ha svårt att låta andra ta hand om olika uppgifter. De måste så att säga alltid sitta vid rodret. De kanske tänker: ”Om det här skall bli riktigt gjort, är det bäst att jag gör det själv!” Men om vi skall göra allting själva, riskerar vi att slita ut oss och kanske i onödan beröva vår familj tid och uppmärksamhet. Och om vi inte låter andra utföra vissa lämpliga uppgifter, får de inte heller den erfarenhet och träning de kan behöva. Det är förståndigt att lära sig att lita på andra och att överlåta åt dem att sköta vissa saker. Vi gör väl i att uppriktigt fråga oss själva: ”Har jag Kristi sinne när det gäller detta? Överlåter jag villigt vissa uppgifter åt andra och litar på att de gör sitt bästa?”

Han visade att han trodde på sina lärjungar

16, 17. Vilken uppmuntran gav Jesus sina apostlar den sista natten av sitt liv på jorden, trots att han visste att de skulle svika honom?

¹⁶ Jesus visade också på ett annat sätt att han litade på sina lärjungar. Detta ser vi av de uppmuntrande ord som han talade till sina apostlar den sista natten av sitt liv på jorden. Lägg märke till vad som hände.

¹⁷ Jesus hade mycket att göra den kvällen. Han tvättade sina apostlars fötter för att ge dem en lektion i ödmjukhet. Sedan instiftade han den kvällsmåltid som skulle firas till minne av hans död. Därefter blev apostlarna återigen invecklade i en hetsig dispyt om vem av dem som tycktes vara störst. Men i stället för att läxa upp dem resonerade Jesus tålmodigt med dem och berättade för dem vad som väntade: ”Ni skall alla förmås att snava och falla i förbindelse med mig i denna natt, för det är skrivet: ’Jag skall slå herden, och fåren i hjorden skall bli förskingrade.’” (Matteus 26:31; Sakarja 13:7) Han visste att hans närmaste följeslagare skulle svika honom under det eldprov som väntade honom. Men han fördömde dem ändå inte, utan han sade i stället: ”Men sedan jag har blivit uppväckt, skall jag gå före er till Galileen.” (Matteus 26:32) Ja, han försäkrade dem om att han inte skulle svika dem, även om de svek honom. När detta eldprov var över skulle han åter träffa dem.

18. Vilket viktigt uppdrag anförtrodde Jesus sina lärjungar i Galileen, och hur genomförde apostlarna det?

¹⁸ Jesus höll sitt ord, när han efter sin uppståndelse visade sig för de 11 trogna apostlarna i Galileen, vilka av allt att döma hade församlats där tillsammans med många andra. (Matteus 28:16, 17; 1 Korinthierna 15:6) Där gav Jesus dem ett viktigt uppdrag: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga andens namn och lär dem att hålla allt som jag har befallt er.” (Matteus 28:19, 20) I Apostlagärningarna kan vi läsa om hur apostlarna genomförde det uppdraget. De gick troget i spetsen för arbetet med att predika de goda nyheterna under det första århundradet. — Apostlagärningarna 2:41, 42; 4:33; 5:27–32.

19. Vad lär vi om Kristi sinne av det som han gjorde efter sin uppståndelse?

¹⁹ Vad lär oss denna berättelse om Kristi sinne? Jesus, som hade sett sina apostlars sämsta sidor, älskade dem ändå ”intill slutet”. (Johannes 13:1) Trots deras tillkortakommanden lät han dem veta att han trodde på dem. Lägg märke till att Jesu tillit inte var missriktad. Hans tillit och tilltro till dem gjorde dem säkert än mer beslutna i sitt hjärta att utföra det arbete som han befallt dem att utföra.

20, 21. Hur kan vi visa att vi har en positiv syn på våra medtroende?

²⁰ Hur kan vi visa Kristi sinne i detta avseende? Genom att inte ha en pessimistisk syn på medtroende. Om vi tror det värsta, kommer det antagligen att avspeglas i det vi säger och gör. (Lukas 6:45) Men Bibeln säger att kärleken ”tror allting”. (1 Korinthierna 13:7) Kärleken är positiv, inte negativ. Den bygger upp i stället för att riva ner. Människor reagerar mycket mer positivt för kärlek och uppmuntran än för skrämseltaktik. Vi kan bygga upp och uppmuntra andra genom att visa att vi litar på dem. (1 Thessalonikerna 5:11) Om vi i likhet med Kristus har en positiv syn på våra bröder, kommer vi att behandla dem på ett sätt som bygger upp dem och lockar fram deras bästa sidor.

²¹ Att uppodla och visa Kristi sinne innebär mer än att bara efterlikna vissa saker som Jesus gjorde. Som vi såg i föregående artikel måste vi, för att kunna handla som Jesus gjorde, först lära oss att betrakta saker och ting på samma sätt som han. Evangelierna hjälper oss att se en annan sida av hans personlighet, hur han tänkte och kände för sitt uppdrag. Detta skall vi behandla i följande artikel.

[Fotnoter]

Kan du förklara?

• Hur reagerade Jesus när hans lärjungar försökte hindra barnen från att komma till honom?

• Hur visade Jesus hänsyn mot andra?

• Hur kan vi efterlikna Jesu villighet att lita på sina lärjungar?

• Hur kan vi efterlikna den tillit Jesus visade sina apostlar?

[Bild på sidan 16]

Barn kände sig väl till mods i Jesu sällskap

[Bild på sidan 17]

Jesus behandlade andra med medkänsla

[Bild på sidan 18]

Tillgängliga äldste är en välsignelse