Markusevangeliet

4 Än en gång började Jesus undervisa vid sjön. Det samlades mycket folk, så han steg i en båt. Han satt i den en bit ut på vattnet medan folket var kvar på stranden.+ 2 Och han började lära dem mycket med hjälp av liknelser,+ och när han undervisade sa han:+ 3 ”Lyssna! En jordbrukare gick ut för att så.+ 4 När han sådde hamnade en del korn längs vägkanten, och fåglarna kom och åt upp dem.+ 5 Andra hamnade bland stenarna där det inte fanns mycket jord, och stråna växte snabbt upp eftersom jordlagret var tunt.+ 6 Men när solen gick upp vissnade de i hettan eftersom de inte hade någon rot. 7 Några korn hamnade bland tistlar, och tistlarna växte upp och kvävde dem, och de gav ingen avkastning.+ 8 Men en del korn hamnade i fin jord, och de sköt upp och växte och började ge avkastning. De gav 30, 60 och 100 gånger mer än vad som såtts.”+ 9 Sedan tillade han: ”Lyssna, du som har öron att höra med.”+

10 När han blev ensam med de tolv och några andra lärjungar började de fråga ut honom om liknelserna.+ 11 Han svarade dem: ”Ni har fått förmånen att förstå Guds rikes heliga hemlighet,+ men för dem som står utanför är allt bara liknelser,+ 12 för att de ska se och ändå inte uppfatta något och höra och ändå inte förstå innebörden. Och de kommer aldrig att ändra sig och få förlåtelse.”+ 13 Han fortsatte: ”Om ni inte förstår den här liknelsen, hur ska ni då kunna förstå alla de andra liknelserna?

14 Jordbrukaren sår ordet.+ 15 En del människor är som det som sås längs vägkanten. Så snart de hör ordet kommer Satan+ och tar bort det som såddes i dem.+ 16 Och några är som det som hamnar bland stenarna. Så fort de hör ordet tar de emot det med glädje,+ 17 men det slår inte rot i dem, och de håller bara ut en tid. Så snart de drabbas av svårigheter eller förföljelse för ordets skull faller de. 18 Och andra är som det som hamnar bland tistlarna. Det är de som har hört ordet,+ 19 men den här världens bekymmer+ och den förrädiska rikedomen*+ och begären+ efter allt annat tränger sig på och kväver ordet, och det ger ingen avkastning. 20 Men det som sås i den fina jorden är de som lyssnar till ordet och villigt tar emot det och ger avkastning: 30, 60 och 100 gånger mer än det som såddes.”+

21 Han sa också till dem: ”Man tar väl inte fram en oljelampa och ställer den under en korg eller under en säng? Man tar väl fram den för att sätta den på ett lampställ?+ 22 För det finns inget gömt som inte ska bli fullt synligt och inget omsorgsfullt dolt som inte ska komma fram i ljuset.+ 23 Lyssna, du som har öron att höra med.”+

24 Dessutom sa han: ”Lyssna noga på det ni hör.+ Samma mått som ni mäter med ska användas när man mäter upp åt er, ja, ni ska rentav få ännu mer. 25 För den som har, han ska få mer,+ men den som inte har, han ska bli fråntagen det lilla han har.”+

26 Han sa också: ”Guds rike är som en man som sprider ut säd på marken. 27 Han sover på nätterna och går upp när det blir dag, och säden skjuter upp och växer sig hög, men han vet inte riktigt hur det går till. 28 Jorden ger avkastning av sig själv steg för steg: först strået, sedan axet och slutligen mogna korn i axet. 29 Och så fort säden är mogen går han ut med skäran eftersom det är dags att skörda.”

30 Han fortsatte med att säga: ”Vad kan man jämföra Guds rike med, och vilken liknelse kan man använda? 31 Det är som ett senapskorn: När det sås är det det minsta av jordens alla frön.+ 32 Men när det har såtts växer det upp och blir större än alla andra köksväxter och får stora grenar, där himlens fåglar kan slå sig ner och söka skydd i skuggan.”

33 Han använde många sådana liknelser+ för att förkunna ordet för dem, och han tog hänsyn till hur mycket de kunde förstå. 34 Han använde faktiskt alltid liknelser när han talade med dem. Men han brukade förklara allt för sina lärjungar när de var för sig själva.+

35 På kvällen samma dag sa han till dem: ”Vi åker över till andra sidan sjön.”+ 36 Så när de hade sänt i väg folket tog de med honom i båten, och flera båtar följde efter honom.+ 37 Då bröt det plötsligt ut en mycket våldsam storm, och vågorna slog in i båten så att den höll på att fyllas.+ 38 Men han låg i aktern och sov på en dyna. Så de väckte honom och sa: ”Lärare, bryr du dig inte om att vi håller på att gå under?” 39 Då reste han sig upp och befallde vinden att lägga sig och sa till sjön: ”Tig! Var tyst!”+ Och vinden lade sig, och det blev helt stilla.+ 40 Han sa till dem: ”Varför är ni så rädda? Har ni fortfarande ingen tro?” 41 Men de blev alldeles förskräckta och sa till varandra: ”Vem är det här egentligen? Till och med vinden och sjön lyder honom.”+