Vad motiverar dig att tjäna Gud?
”Du skall älska Jehova, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt sinne och av all din styrka.” — MARKUS 12:30.
1, 2. Vilka spännande resultat uppnås i samband med predikoarbetet?
EN BILS verkliga värde avgörs inte bara av hur den ser ut. En lackering kan förhöja dess yttre, och en snygg design kanske kan locka en potentiell köpare, men det som är av långt större vikt är sådant som man inte så lätt ser, nämligen motorn som driver fordonet och alla andra mekanismer i det.
2 Det är på liknande sätt med en kristens tjänst för Gud. Jehovas vittnen överflödar av gudaktiga gärningar. Varje år använder de över en miljard timmar till att predika de goda nyheterna om Guds kungarike. Dessutom leder de miljontals bibelstudier, och hundratusentals personer blir döpta. Om du är en förkunnare av de goda nyheterna har du också bidragit till dessa spännande resultat, även om din andel kanske kan tyckas vara liten. Och du kan vara övertygad om att ”Gud ... inte [är] orättvis, så att han glömmer” ditt ”arbete och den kärlek” du ”har visat mot hans namn”. — Hebréerna 6:10.
3. Vad, förutom gärningar, bör vara av stort intresse för de kristna, och varför det?
3 Men det verkliga värdet av vår tjänst mäts inte — vare sig kollektivt eller individuellt — enbart i siffror. Som Samuel fick höra: ”Människan, hon ser det som är synligt för ögonen, men Jehova, han ser hur hjärtat är.” (1 Samuelsboken 16:7) Ja, det är vad vi är i vårt inre som räknas för Gud. Visst är gärningar viktiga. Handlingar präglade av gudaktig hängivenhet är en prydnad för Jehovas lära och verkar tilldragande på potentiella lärjungar. (Matteus 5:14—16; Titus 2:10; 2 Petrus 3:11) Våra gärningar säger dock inte allt. Medlemmarna av församlingen i Efesos var kända för sina goda gärningar, men den uppståndne Jesus hade trots det orsak till oro för dem. ”Jag känner dina gärningar”, sade han till den församlingen. ”Men ändå har jag detta emot dig, att du har övergett den kärlek du först hade.” — Uppenbarelseboken 2:1—4.
4. a) Hur skulle vår tjänst för Gud kunna bli som en ritual som vi utför av pliktkänsla? b) Varför finns det behov av självrannsakan?
4 Risken finns att vår tjänst för Gud under tidens gång skulle kunna bli som en ritual som vi utför av pliktkänsla. Så här beskrev en kristen kvinna det: ”Jag gick på mötena och gick ut i tjänsten, och jag studerade och bad, men jag gjorde allt mekaniskt, utan känsla.” Guds tjänare skall naturligtvis ha beröm när de, trots att de känner sig ”slagna till marken” eller ”nedslagna”, ändå anstränger sig. (2 Korinthierna 4:9; 7:6) Men när vår kristna rutin fastnar i slentrian, måste vi så att säga ta en titt inne i motorn. Även de bästa bilar behöver regelbundet ses över, och på liknande sätt behöver alla kristna regelbundet rannsaka sig själva. (2 Korinthierna 13:5) Andra kan se våra gärningar, men de kan inte urskilja vad som är motivet till våra handlingar. Därför bör var och en av oss vara intresserad av frågan: Vad motiverar mig att tjäna Gud?
Hinder för en rätt motivation
5. Vilken befallning sade Jesus var först av alla?
5 När Jesus tillfrågades vilken av Israels lagar som var först av alla, citerade han en befallning som inte koncentrerade sig på det som syntes utåt, utan på det inre motivet: ”Du skall älska Jehova, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt sinne och av all din styrka.” (Markus 12:28—30) Jesus visade därigenom vad som skulle vara drivkraften bakom vår tjänst för Gud, nämligen kärlek.
6, 7. a) Hur har Satan försåtligt angripit familjen, och varför det? (2 Korinthierna 2:11) b) Hur kan en persons uppfostran komma att påverka hans inställning till gudomlig myndighet?
6 Satan önskar hämma vår förmåga att odla den viktiga egenskapen kärlek. En metod han har använt för att åstadkomma detta är angrepp på familjen. Varför det? Jo, därför att det är här som vi får våra första och mest bestående intryck av kärleken. Satan känner väl till den bibliska principen att det man lär sig i barndomen kan bli av värde för en som vuxen. (Ordspråken 22:6) Han försöker försåtligt att redan vid tidig ålder ge oss en förvrängd uppfattning om kärlek. Det tjänar Satans avsikter väl, hans som är ”denna tingens ordnings gud”, att många växer upp i hem som inte är någon kärlekens fristad, utan i stället kännetecknas av bråk, bitterhet, vrede och skymfande. — 2 Korinthierna 4:4; Efesierna 4:31, 32; 6:4, fotnot i NW, studieutgåvan; Kolosserna 3:21.
7 I boken Gör ditt familjeliv lyckligt! konstaterar man att det sätt varpå en far sköter sin föräldraroll ”i hög grad [kan] påverka hans barns inställning senare i livet till såväl mänsklig som gudomlig myndighet”.a En kristen man som uppfostrades av en auktoritär och sträng far medger: ”Jag har inte svårt att lyda Jehova, men jag har mycket svårare att älska honom.” Det är naturligtvis viktigt med lydnad, eftersom lydnad i Guds ögon är ”bättre än slaktoffer”. (1 Samuelsboken 15:22) Men vad kan hjälpa oss att ta ett steg längre än till att enbart lyda Jehova och till att som den motiverande kraften bakom vår tillbedjan odla kärlek till honom?
”Den kärlek Kristus har tvingar oss”
8, 9. Hur bör Jesu lösenoffer väcka vår kärlek till Jehova?
8 Den största sporren till att odla helhjärtad kärlek till Jehova är uppskattning av Jesu Kristi lösenoffer. ”Av detta har Guds kärlek gjorts uppenbar i vårt fall, därför att Gud har sänt ut sin enfödde Son i världen för att vi skulle få liv genom honom.” (1 Johannes 4:9) När vi väl förstår och uppskattar denna kärlekshandling, framkallar den en reaktion av kärlek hos oss. ”Vi [älskar], därför att han [Jehova] först har älskat oss.” — 1 Johannes 4:19.
9 Jesus tog villigt emot sitt uppdrag att tjäna som människans räddare. ”Av detta har vi lärt känna kärleken, därför att denne gav ut sin själ för oss.” (1 Johannes 3:16; Johannes 15:13) Jesu självuppoffrande kärlek bör väcka uppskattning hos oss. För att belysa saken: Tänk dig att du har räddats från att drunkna. Skulle du då bara kunna gå hem, torka av dig och glömma alltsammans? Naturligtvis inte! Du skulle känna dig stå i tacksamhetsskuld till den person som räddade dig. Du har ju honom att tacka för ditt liv. Står vi i mindre tacksamhetsskuld till Jehova Gud och Jesus Kristus? Utan återlösningen skulle vi alla så att säga drunkna i synd och död. På grund av denna stora kärlekshandling har vi i stället utsikten till evigt liv på en paradisisk jord. — Romarna 5:12, 18; 1 Petrus 2:24.
10. a) Hur kan vi tillämpa återlösningen på oss själva? b) Hur tvingar Kristi kärlek oss?
10 Meditera över återlösningen. Tillämpa den på dig själv som Paulus gjorde: ”Ja, det liv som jag nu lever i köttet, det lever jag genom tron gentemot Guds Son, som har älskat mig och har gett ut sig själv för mig.” (Galaterna 2:20) En sådan begrundan kommer att väcka en djupt känd motivation — Paulus skrev ju till korinthierna: ”Den kärlek Kristus har tvingar oss, eftersom ... han dog för alla, för att de som lever inte längre skall leva för sig själva, utan för honom som dog för dem och blev uppväckt.” (2 Korinthierna 5:14, 15) I 1981 års svenska översättning heter det: ”Kristi kärlek lämnar mig inget val.” När vi begrundar Kristi kärlek blir vi tvingade, djupt rörda, ja vi har rentav inget val. Den rör vårt hjärta och får oss att handla. Som J. B. Phillips’ översättning parafraserar det: ”Själva källan till våra handlingar är Kristi kärlek.” Varje annat slag av motivation kommer inte att frambringa någon bestående frukt hos oss, vilket framgår av fariséernas exempel.
”Se upp för fariséernas ... surdeg”
11. Beskriv fariséernas inställning till religiösa gärningar.
11 Fariséerna berövade tillbedjan av Gud allt liv. I stället för att betona kärlek till Gud lade de tonvikten på gärningar som måttstocken för andlighet. Det som mest sysselsatte deras tankar var utförliga regler, något som fick dem att se rättfärdiga ut på utsidan, medan de inuti var ”fulla av de dödas ben och av allt slags orenlighet”. — Matteus 23:27.
12. Hur visade sig fariséerna vara känslolösa i hjärtat när Jesus hade botat en man?
12 Vid ett tillfälle botade Jesus barmhärtigt en man som hade en förtvinad hand. Hur glad måste inte denne man ha känt sig, när han på ett ögonblick blev botad från en sjukdom som säkert hade vållat honom mycket fysiskt och känslomässigt obehag! Men fariséerna gladdes inte med honom — de slog i stället ner på en sådan formalitet som att Jesus hade gett hjälp på sabbaten. Fariséerna gick så helt upp i sin formella tolkning av Lagen att de fullständigt missade andan i den. Inte underligt att Jesus var ”i grund bedrövad över deras hjärtans känslolöshet”! (Markus 3:1—5) Han varnade också sina lärjungar: ”Se upp för fariséernas och sadducéernas surdeg.” (Matteus 16:6) Till nytta för oss avslöjar Bibeln deras handlingar och attityder.
13. Vilken lärdom kan vi hämta av fariséernas exempel?
13 Fariséernas exempel lär oss att vi måste ha en förnuftig syn på gärningar. Ja, gärningar är viktiga, eftersom ”tron utan gärningar [är] död”. (Jakob 2:26) Men ofullkomliga människor har en benägenhet att döma andra efter det de utför snarare än efter vad de är. Ibland kan vi rentav döma oss själva så. Vi kan bli fixerade vid tanken att vi måste prestera något, som om detta vore den enda måttstocken på vår andlighet. Vi skulle då kunna glömma vikten av att rannsaka våra motiv. (Jämför 2 Korinthierna 5:12.) Vi skulle kunna bli stränga paragrafryttare, som ”silar bort myggan men sväljer ner kamelen”, genom att vi lyder lagens bokstav samtidigt som vi överträder dess syfte. — Matteus 23:24.
14. Hur var fariséerna lika en oren bägare eller skål?
14 Det fariséerna inte förstod var att om en person verkligen älskar Jehova, kommer detta helt naturligt att leda till att han utför gärningar av gudaktig hängivenhet. Andligheten flödar inifrån och ut. Jesus kritiserade skarpt fariséerna för deras felaktiga tänkesätt i detta avseende, när han sade: ”Ve er, skriftlärda och fariséer, skrymtare, eftersom ni gör bägarens och skålens utsida ren, men inuti är de fulla av rofferi och omåttlighet. Blinde farisé, rengör först bägaren och skålen invändigt, för att utsidan också må bli ren.” — Matteus 23:25, 26.
15. Ge exempel på hur Jesus ser längre än till utseendet.
15 En bägares eller skåls utseende avslöjar inte allt om den, och inte heller avslöjar en byggnads utseende allt om byggnaden. Jesu lärjungar var överväldigade av skönheten hos Jerusalems tempel, men Jesus kallade det för ”en rövarhåla” på grund av det som pågick inne i det. (Markus 11:17; 13:1) Det som gällde om templet gäller också om miljontals till bekännelsen kristna, vilket kristenhetens historia visar. Jesus sade att han skulle betrakta sådana som utförde ”kraftgärningar” i hans namn som sådana som övade ”laglöshet”. (Matteus 7:22, 23) I skarp kontrast till detta sade han om en änka som lämnade ett nästan försumbart penningbidrag i templet: ”Denna fattiga änka lade i mer än alla som lade pengar i bidragsbössorna; ... hon lade i av sin fattigdom allt vad hon hade, hela sin försörjning.” (Markus 12:41—44) Inkonsekventa bedömningar? Inte alls. Jesus återspeglade i båda fallen Jehovas syn. (Johannes 8:16) Han såg motiven bakom gärningarna och dömde därefter.
”Åt var och en efter hans egen förmåga”
16. Varför behöver vi inte ständigt jämföra vår egen verksamhet med någon annan kristens?
16 Om vi har rätt motiv till det vi gör, finns det ingen anledning att göra ständiga jämförelser. Att exempelvis tävlingslystet sträva efter att använda lika mycket tid i tjänsten som någon annan kristen eller åstadkomma detsamma som den personen gör i predikoarbetet för inte någon större välsignelse med sig. Jesus sade att vi skulle älska Jehova av allt vårt hjärta, av allt vårt sinne, av all vår själ och av all vår styrka — inte med någon annans hjärta, sinne, själ eller styrka. Vi har allesammans olika förmågor, krafter och omständigheter. Om dina förhållanden tillåter det kommer kärleken att motivera dig att använda mycket tid i tjänsten — kanske rentav i heltidstjänsten som pionjär. Men om du kämpar med en sjukdom, är kanske den tid du kan använda i tjänsten mindre än vad du skulle önska. Bli inte modfälld. Trohet mot Gud mäts inte i timmar. Om du har rena motiv kommer du att ha orsak till glädje. Paulus skrev: ”Må var och en pröva sin egen gärning, och sedan skall han ha anledning till triumferande glädje med avseende på sig själv enbart och inte i jämförelse med den andre.” — Galaterna 6:4.
17. Återge med egna ord helt kort liknelsen om talenterna.
17 Tänk på Jesu liknelse om talenterna, som finns nedtecknad i Matteus 25:14—30. En man, som var beredd att resa utomlands, kallade till sig sina slavar och anförtrodde sina tillhörigheter åt dem. ”Åt en gav han fem talenter, åt en annan två, åt ännu en annan en enda, åt var och en efter hans egen förmåga.” Vad fann slavarnas herre, när han återvände för att göra upp räkenskaperna med dem? Den slav som hade fått fem talenter hade förtjänat fem talenter till. Den slav som hade fått två talenter hade förtjänat två talenter till. Men den slav som hade fått en enda talent hade grävt ner den i jorden och hade inte gjort något för att öka sin herres tillgångar. Hur bedömde slavarnas herre situationen?
18, 19. a) Varför jämförde inte slavarnas herre den slav som hade fått två talenter med den som hade fått fem talenter? b) Vad lär oss liknelsen om talenterna om att ge beröm och om att göra jämförelser? c) Varför fick den tredje slaven en ogynnsam dom?
18 Låt oss först betrakta de slavar som hade fått fem respektive två talenter var. Till var och en av dessa slavar sade deras herre: ”Bra gjort, gode och trogne slav!” Skulle han ha sagt det till slaven med de fem talenterna, om denne bara hade förtjänat två? Knappast! Å andra sidan sade han inte till den slav som hade förtjänat två talenter: ”Varför förtjänade du inte fem? Se hur mycket mer din medslav har förtjänat åt mig!” Nej, deras medlidsamme herre, som var en bild av Jesus, gjorde inga jämförelser. Han delade ut talenterna ”åt var och en efter hans egen förmåga”, och han väntade sig inte mer tillbaka än vad var och en kunde ge. Båda slavarna fick lika mycket beröm, eftersom båda hade arbetat av hela sin själ för sin herre. Vi kan alla lära något av detta.
19 Den tredje slaven fick naturligtvis inget beröm. Han kastades faktiskt ut i mörkret utanför. Eftersom han hade fått en enda talent, skulle det inte ha förväntats av honom att han skulle ha presterat lika mycket som den slav som hade fått fem talenter. Men han försökte inte ens! Han fick egentligen sin ogynnsamma dom på grund av sin ”onda och tröga” hjärteinställning, vilken avslöjade bristande kärlek till hans herre.
20. Hur betraktar Jehova våra begränsningar?
20 Jehova förväntar av oss att vi skall älska honom av all vår styrka. Men hur hjärtevärmande är det inte att veta att ”han själv ... mycket väl [känner] till hur vi är formade”, att ”han kommer ihåg att vi är stoft”! (Psalm 103:14) I Ordspråken 21:2 heter det att ”Jehova bedömer hjärtan” — inte siffror. Han förstår de begränsningar som vi inte har någon kontroll över, antingen de är av ekonomiskt, fysiskt, känslomässigt eller annat slag. (Jesaja 63:9) Men samtidigt förväntar han att vi skall göra bästa möjliga bruk av alla de resurser vi kan ha. Jehova är fullkomlig, men han är ingen perfektionist när han har med sina ofullkomliga tillbedjare att göra. Han är varken oresonlig i sitt handlande eller orealistisk i sina förväntningar.
21. Vilka goda resultat blir följden om vår tjänst för Gud motiveras av kärlek?
21 Att vi älskar Jehova av allt vårt hjärta, av all vår själ, av allt vårt sinne och av all vår styrka är ”värt långt mer än alla helbrännoffer och slaktoffer”. (Markus 12:33) Om vi motiveras av kärlek, då kommer vi att göra allt vi kan i Guds tjänst. Petrus skrev att om gudaktiga egenskaper, inbegripet kärlek, är i oss och ”överflödar, skall de hindra” oss ”från att vara overksamma eller utan frukt i fråga om den exakta kunskapen om vår Herre Jesus Kristus”. — 2 Petrus 1:8.
[Fotnoter]
a Utgiven av Sällskapet Vakttornet.
Som repetition
◻ Vad bör vara drivkraften bakom vår tjänst för Gud?
◻ Hur tvingar Kristi kärlek oss att tjäna Jehova?
◻ Vad, som fariséerna var mest intresserade av, måste vi undvika?
◻ Varför är det oförståndigt att hålla på att jämföra vår egen tjänst med någon annan kristens?
[Bild på sidan 16]
Människor har skiftande förmågor, krafter och omständigheter