Jesu liv och tjänst

Berättelsen om en förlorad son

FARISÉERNA har kritiserat Jesus för att han umgås med syndare, och som svar har han just framställt två liknelser — en om ett förlorat får och en om ett borttappat mynt. Han fortsätter nu med en annan liknelse, denna gång om hur en kärleksfull far handlar mot sina två söner, som båda har allvarliga brister.

Först har vi den yngre sonen, huvudpersonen i liknelsen. Han ber att få ut sitt arv, och utan att tveka ger fadern honom hans del av förmögenheten. Sonen ger sig sedan av hemifrån och blir invecklad i ett mycket omoraliskt levnadssätt. Lyssna nu uppmärksamt, när Jesus framställer sin liknelse, och se om du kan avgöra vem som var och en av personerna i berättelsen representerar.

”En viss man”, börjar Jesus, ”hade två söner. Och den yngre av dem sade till sin far: ’Far, ge mig den del av förmögenheten som faller på min lott.’ Då delade ... [fadern] sina försörjningsmedel åt dem.” Vad gör då den yngre sonen med sin del av förmögenheten?

Jesus förklarar: ”Senare, inte många dagar därefter, samlade den yngre sonen ihop allt och for utrikes till ett avlägset land, och där slösade han bort sin förmögenhet genom att föra ett utsvävande liv.” Faktum är att han förbrukar sina pengar genom att leva tillsammans med prostituerade kvinnor. Så småningom kommer svåra tider, som Jesus vidare säger i sin liknelse:

”När han hade gjort av med alltsammans, kom en svår hungersnöd över hela det landet, och han började lida brist. Han gick rentav och slöt sig till en av det landets invånare, och denne skickade honom till sina åkrar för att driva svin på bete. Och han brukade längta efter att bli mättad med de fröskidor som svinen åt, och ingen gav honom något.”

Hur förödmjukande det måste ha varit att tvingas vakta svin — sådana djur var ju orena enligt lagen! Men det som plågade sonen mest var den gnagande hunger som till och med fick honom att längta efter den föda som svinen fick. På grund av den här eländiga situationen, sade Jesus, ”kom [han] till besinning”.

Jesus fortsätter nu sin berättelse: ”Han [sade till sig själv]: ’Hur många lejda män hos min far har inte bröd i överflöd, medan jag håller på att gå under här av svält! Jag vill bryta upp och färdas till min far och säga till honom: ”Far, jag har syndat mot himmelen och mot dig. Jag är inte längre värdig att kallas din son. Låt mig bli som en av dina lejda män.”’ Så bröt han upp och gick till sin far.”

Här har vi en avgörande punkt: Om hans far i vredesmod hade farit ut mot honom och skrikit åt honom när han for hemifrån, skulle sonen troligen inte ha varit så säker på vad han skulle göra. Han kunde ha beslutat sig för att återvända till sitt hemland och försöka få tag i ett arbete någon annanstans, så att han inte skulle behöva möta sin far. Men han kom aldrig på den tanken. Det var hem han ville bege sig!

Det är tydligt att fadern i Jesu liknelse representerar vår kärleksfulle, barmhärtige himmelske Fader, Jehova Gud. Och du kanske också förstår att den förlorade sonen, han som var slösaktig, representerar människor som är kända för att vara syndare. Fariséerna, som Jesus talar till i sin liknelse, har tidigare kritiserat Jesus för att han åt tillsammans med just sådana människor.

Men vem föreställer den äldre sonen, och vilken tillämpning har Jesu liknelse nu på 1900-talet? Nästa nummer av Vakttornet kommer att besvara dessa frågor, då resten av Jesu liknelse om den förlorade sonen som blev återfunnen behandlas. Lukas 15:11—20, 30; 3 Moseboken 11:7, 8.

◆ Vilka riktar sig Jesus till i sin liknelse, eller berättelse, och varför?

◆ Vem är huvudpersonen i berättelsen, och vad händer med honom?

◆ Vilka representeras av fadern och den yngre sonen?

◆ Vilka upplysningar får vi i nästa nummer av denna tidskrift?