Frågor från läsekretsen

◼ Är det förståndigt av en kristen, vars äktenskapspartner har dött, att förbli ogift i förhoppningen att han skall bli återförenad med sin partner i framtiden?

Hur fint är det inte att en kristen känner kärlek till sin maka eller make också sedan den personen har dött! Somliga har i den situationen förblivit ogifta, inte därför att de tycker om att vara ogifta, utan i den förhoppningen att de skall få återuppta äktenskapet efter uppståndelsen. Vi vill, utan att fördenskull vara okänsliga för de mänskliga känslor som ligger bakom sådana förhoppningar, uppmuntra sådana personer att begrunda några bibliska tankar.

Följande ord av aposteln Paulus har till exempel med den här saken att göra: ”En hustru är bunden under hela den tid hennes man lever. Men om hennes man skulle somna in i döden, är hon fri att gifta sig med vem hon vill, bara det sker i Herren. Men hon är lyckligare om hon förblir som hon är.” (1 Korintierna 7:39, 40) Detta visar att äktenskapsbanden upphör, när någons maka eller make dör. Det var omtänksamt av Gud att upplysa de kristna om detta, för därigenom kan änkor och änklingar ta sina känslomässiga och andra behov under övervägande, när det gäller att besluta om de skall gifta om sig eller inte; de är inte längre bundna vid den avlidne personen. — 1 Korintierna 7:8, 9.

Men visar då bibeln huruvida uppståndna personer kommer att kunna gifta sig eller återuppta ett tidigare äktenskap som slutade i döden eller inte? Det finns en berättelse som verkar ha samband med den här frågan. Den gällde sadducéerna, vilka inte ens trodde på en uppståndelse, men som ändå kom till Jesus för att försöka snärja honom. De framställde detta problem som gällde svågeräktenskap: ”Nu fanns det sju bröder; och den förste tog sig hustru och dog barnlös. Och den andre och den tredje tog henne.a På samma sätt med alla sju: de lämnade inga barn efter sig utan dog bort. Slutligen dog också kvinnan. Följaktligen: åt vem av dem blir hon hustru i uppståndelsen?” — Lukas 20:27—33; Matteus 22:23—28.

De kristna är inte under lagen, men man skulle kunna framställa ett liknande problem när det gäller dem. Till exempel: Broder och syster C— var gifta och hade två barn. Därefter dog han. Syster C— älskade honom mycket och saknade honom, men hon kände ett behov av sällskap, ekonomiskt stöd, sexuellt umgänge och hjälp med barnen. Hon gifte sig därför med broder M—, och den föreningen var lika skriftenlig som den första. Längre fram blev han sjuk och dog. Om hennes tidigare äkta män uppväcktes, och det var möjligt med äktenskap, vem av dem skulle hon då gifta sig med?

Begrunda Jesu svar till sadducéerna: ”Den här tingens ordnings barn gifter sig och blir bortgifta, men de som har räknats värdiga att vinna den andra tingens ordning och uppståndelsen från de döda varken gifter sig eller blir bortgifta. I själva verket kan de inte heller dö mera, för de är lika änglarna, och de är Guds barn genom att vara uppståndelsens barn. Men att de döda blir uppväckta har också Mose gett till känna, ... när han kallar Jehova ’Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud’. Han är inte de dödas Gud utan de levandes, för honom lever de nämligen alla.” — Lukas 20:34—38; Matteus 22:29—32.

Somliga har menat att Jesus här åsyftade den himmelska uppståndelsen, men det finns skäl till att tro att hans svar handlade om den jordiska uppståndelsen i den kommande ”tingens ordning”. Vilka skäl ligger till grund för en sådan syn? De som ställde frågan till Jesus trodde inte på honom och kände inte heller till något om en himmelsk uppståndelse. De frågade om en judisk familj under lagen. Som svar hänvisade Jesus till Abraham, Isak och Jakob, män som hoppades på att få leva på jorden igen. (1 Moseboken 42:38; Job 14:13—15; jämför Hebréerna 11:19.) Dessa patriarker och miljoner andra, som uppväcks på jorden och som bevisar sig trogna, kommer att bli ”lika änglarna”. De är dödliga, men de kommer inte att dö, när Gud väl har förklarat dem rättfärdiga för evigt liv.

Våra nuvarande mänskliga känslor kan göra det svårt för oss att acceptera en sådan slutsats. Men man bör lägga märke till att bibeln inte någonstans säger att Guds uppväckande av de trogna innebär att han skall återställa deras gifta tillstånd. Det finns därför ingen som tror att Akvila och Priscilla, om de har fått liv i himmelen, har återupptagit sitt äktenskap. (Apostlagärningarna 18:2) Och Josef och Maria kommer tydligtvis att leva i skilda världar — han på jorden och hon i himmelen. (Johannes 19:26; Apostlagärningarna 1:13, 14) Eftersom ingen av oss har levt i himmelen, kan vi inte säga vilka känslor som Akvila, Priscilla och Maria kan ha där, men vi kan vara övertygade om att de finner full tillfredsställelse i sin himmelska tjänst.

Vi har inte heller levt som fullkomliga människor. Vi kan därför inte vara säkra på hur vi kommer att känna det, när det gäller tidigare relationer, om och när vi får fullkomligt liv i ett paradis. Det är bra för oss att komma ihåg att Jesus, när han sade detta, var en fullkomlig människa och därför var bättre i stånd än vi att förstå hur de kommer att känna det, som räknas ”värdiga att vinna den andra tingens ordning”. Vi kan också lita på att Jesus kan ”hysa medkänsla” med våra nuvarande ”svagheter”. (Hebréerna 4:15) Så om en kristen tycker att det är svårt att acceptera den slutsatsen att de som uppväcks inte kommer att gifta sig, kan han vara övertygad om att Gud och Kristus förstår. Och han kan bara vänta och se vad som händer.

Det finns ingen anledning att nu överbetona detta. Psalmisten skrev: ”Vet att Jehova är Gud. Det är han som har gjort oss och inte vi själva. Vi är hans folk och fåren på hans betesmark. ... Frambär tacksägelse till honom, välsigna hans namn. Ty Jehova är god.” (Psalm 100:3—5, NW) Om vi räknas ”värdiga att vinna den andra tingens ordning”, så kommer vår Gud säkert att sörja rikligen för våra verkliga behov. — Job 34:10—12; Psalm 104:28; 107:9.

Guds godhet återspeglas också däri att han upplyser oss om att en äktenskapspartners död avslutar ett äktenskap. (Romarna 7:2) Var och en som har förlorat en äktenskapspartner kan därför veta att han eller hon är fri att nu gifta om sig, om detta verkar vara nödvändigt eller bäst. Somliga har gift om sig och därigenom bidragit till att fylla sina egna och sin familjs nuvarande behov. (1 Korintierna 7:36—38; Efesierna 6:1—4) En kristen, vars äktenskapspartner har dött, bör följaktligen inte känna sig tvungen att nu förbli utan partner på grund av en förhoppning att tidigare äkta makar kommer att återförenas i uppståndelsen till liv här på jorden i den kommande ordningen.

[Fotnot]